Att säga sig vara liberal, men inte förstå innebörden

Det är lite ömsom vin ömsom vatten i europapolitiken för tillfället. Våra kära Cecilior, Malmström och Wikström hejar som vanligt på för att censurera Internet. Malmström har dessutom den dåliga smaken att indignationsförsvara sina dumheter med att hon minsann är liberal:

“I am a liberal, I consider free speech as a fundamental value and I have fought for that all my life, so accusations that I’m trying to censor the internet and limit freedom of speech really go to my heart because that is absolutely not what I’m trying to do,” Malmström said. “But I have seen those pictures; they have nothing to do with freedom of speech. This is a horrible violation.”

Lite samma tongångar som tidigare på egen blogg:

Detta förslag har i vissa kretsar rönt viss uppmärksamhet då de hävdar att kommissionen censurerar nätet. Det argumentet kan jag dock inte förstå – barnpornografiska bilder kan aldrig ses som en yttranderättsfråga, det är en grovt kriminell handling som kränker samhällets allra mest sårbara. Blockeringer skall givetvis ske efter noggrann prövning, med tydlig information till användaren och det finns juridiska möjligheter att överklaga.

Nå när Malmströmskan säger att barnpornografiska bilder aldrig kan ses som en yttranderättsfråga [sic!], så låter det ju bra. Vem kan på fullaste allvar försvara sexuell exploatering av barn? Men om man parar ihop det uttalandet med domen nyligen, där några serieteckningar var tillräckligt för att få en översättare och namnkunnig seriekännare fälld och brännmärkt, så är det inte längre lika självklart. Övergrepp på seriefigur liksom, är det något liberaler verkligen skall lägga sitt krut på att stoppa? Liberal är den som står för liberala principer i ord och handling, inte den som påstår att den gör det.

Det är inte precis strålande när man skiter i om korståget får ovälkomna biverkningar, eller om det ens har någon verklig verkan. Vem bryr sig bara man får leva ut sin moraliska indignation och känna sig rättfärdig. Som Broman så riktigt påpekar, så är vägen till helvetet kantad av goda föresatser.

Det positiva då? Vinet som kompletterar vattnet är att de regler som håller på att drivas igenom kan komma att innebära att åtgärder måste lagstiftas och gå via gängse rättsvårdande myndigheters procedurer. Det är en stor förbättring av rättssäkerhetsläget jämfört med de ”frivilliga” och hemliga listor som används idag. Humorn i det hela är att skall överklagan gå att göra, så måste listorna vara offentliga, vilket med dagens absurt ineffektiva sopa-under-mattan-taktik, skulle vara som att upprätta en statlig lista över vilka sajter man skall besöka om man letar barnporr.

Det var kanske inte riktigt så man tänkte då, eller? Det visar lite på hela feltänket bakom listorna, att de måste vara hemliga för att inte vara direkt kontraproduktiva…

Våra Cecilior tycks hur som helst inte förstå skälen till grundläggande liberal skepsis mot alla typer av åtgärder som kräver broddar för att inte glida nerför det sluttande planet. Demokratiska stater har faktiskt redan som det är lagt saker i sina filter av karaktären obekväm information snarare än barnsex, en sådan lösning inbjuder nämligen till ”tolkningar” av vad som kan, skall och får filtreras. Liberala principer är ofta ett av korstågens första offer. Korsfarare har målet i fokus och ser inte vad de trampar på för att nå dit. Trista principer står i vägen för sådan självrättfärdighet, så det är inget man vill lyssna på eller fundera över.

Och visst, kunde man verkligen uppnå att barn slapp utsättas för sexuella övergrepp. Kunde man få slippa att de fick sin olycka dokumenterad på film och i bild och att eländet spreds för väder och vind, så skulle jag förstå att man var beredd att ta vissa obekväma mått och steg.

Men förutsättningarna för den förståelsen är att man skyddar grundläggande principer, att man bibehåller en slags grundläggande rim och reson och att man faktiskt uppnår något annat än att sopa problemen under mattan. Den ständiga frågan är hur långt man kan sträcka sig innan det är dags att sluta kalla sig liberal? För när ändamålen helgar medlen, så blir man snabbare än man tror korrumperad. Inte i bemärkelsen att man tar mutor för att sätta dit folk, utan att ruckandet på endera principen Det kräver väldigt god balans att trava över den knivseggen utan att trilla av eller skära sig.

Ceciliornas balansförmåga inger inte direkt något förtroende.

Försäkringskassan är min Fiende!

För varje gång jag tvingas ha med Försäkringskassan att göra blir jag bara mer och mer övertygad om att den borde läggas ner.

Jag har diskbråck. Min läkare har sjukskrivit mig på halvtid eftersom jag blir en smula disig av all smärtstillande medicin jag äter. I morgon ska jag opereras. Sen kommer jag relativt snart kunna jobba heltid igen.

Min läkare ägnade ca 15 minuter av min läkartid om 20 minuter till att noggrant fylla i Försäkringskassans blanketter. Fem minuters undersökning räckte, men som han förklarade: ”Om du ska få några pengar utan krångel är det viktigt att jag fyller i blanketterna så bra som möjligt.” (Jag hoppas verkligen att han inte ägnar 10 timmar i veckan åt diagnosticering och 30 timmar åt blanketter.)

För knappt 2 månader sen sjukanmälde jag mig till Försäkringskassan. Innan jag gjorde det ringde jag flera gånger för att ta reda på vilka regler som gällde när man slutat vara anställd och börjat som egen företagare. Hur min nya SGI kommer att beräknas. Jag fick beskedet att det bästa jag kunde göra var att sjukanmäla mig, för då skulle jag få hem en blankett, när den blanketten var ifylld och inskickad så skulle de ta ställningen till min situation.

Fyra veckor efter det att jag sjukanmält mig och tre veckor efter det att jag skickat in blanketten med mina uppgifter får jag ett frågeformulär från Försäkringskassan. De vill vet hur jag avser att arbeta under min sjukskrivning, eftersom jag bara är sjukskriven på deltid. De vill också att jag för andra gången intygar med min namnteckning att jag inte har för avsikt att arbeta.

I samband med detta tyckte jag det började ta lång tid så jag ringde igen och frågade vad min SGI skulle bli. Då fick jag veta att handläggningstiden är fem veckor på sådana här fall. Det är ju tur att man har ett sparkonto.

I förrgår fick jag på nytt brev från Försäkringskassan. De vill ha in uppgifter som styrker den förväntade årsinkomst jag uppgivit i min sjukanmälan. Det kan jag förstå, men jag ställer mig frågande till det faktum att det tagit dem över sex veckor att komma på att de behöver dessa uppgifter. Dessutom har jag vissa invändningar mot samtalstonen. Jag citerar: ”Om du inte svarar kommer Försäkringskassan att besluta utifrån de uppgifter som finns nu. Det innebär att Försäkringskassan överväger fastställa din inkomst till noll kronor.”

Innan jag ens fått frågan om jag kan påvisa min inkomst på något sätt, så förutsätts jag ljuga tills motsatsen är bevisad. Två gånger har de kontaktat mig sedan jag sjukskrev mig. Båda gångerna för att ifrågasätta att jag inte lämnat in tillräckliga uppgifter. Trots att de inte efterfrågat dessa uppgifter tidigare. Jag förväntar mig inte en fråga om min hälsa, eller ett krya på dig kort, men det skulle vara fint om de behandlade mig som en kund och inte som en tjuv.

Ännu roligare är det faktum att det kom faktiskt två brev samtidigt i tisdags. Olika formulerade men med samma innebörd. I båda breven vill de ha in uppgifter. Och i båda fallen hotar de mig med noll kronor i sjukpenning om jag inte inkommer med handlingar i tid. Det märkliga är att de två breven har olika sista datum. Vilket datum tror ni jag måste svara innan? Den 21 april eller den 23 april.

Lägg märke till datumen. Försäkringskassan med tusentals anställda förbehåller sig rätten att sitta och fisa på mina handlingar i sex veckor, men jag som enskild företagare utan administrativ personal och tillika halvtidssjukskriven ska kunna svara på precisa frågor om min redovisning inom fem arbetsdagar.

Detta är inte min första erfarenhet av Försäkringskassan. Varje gång jag har med dem att göra funderar jag däremot på om det inte är den sista. Jag är trött på att gå med mössan i hand och be om ursäkt för att jag vill ha min rätt. Jag är trött på att ha att göra med en uppblåst byråkrati som inte kan göra fel. Jag har ledsnat på att vänta på att lata och okunniga tjänstemän ska få tummen ur och göra sitt jobb.

Lägg ner Försäkringskassan!

Tills sist: Vi lever i ett land där företagare är ljugande och fuskande typer som ska hållas hårt och där det enda hedervärda är ett lönearbete. De senaste årens politiska smekmånad med småföretagarna har bara handlat om att vi ska fixa arbetslösheten – någon förståelse eller respekt får vi fortfarande inte.