This is heavy shit! Filosofi, moral och ideologi…

Jag fick en otroligt intressant fråga via kontaktformuläret. Det handlade om utilismen, rättigheter och liberalism. Så här såg frågan ut:

> Funderat lite kring det här med utilitarism, rättigheter och liberalism. Vissa liberaler verkar helt utgå från en rättighetsteori, t ex naturrätten och bryr sig inte alls om resten.
>
> Andra (de flesta tror jag) liberaler argumenterar för liberalismen genom att visa på dess konsekvenser, och påpekar att socialism leder till fattigdom och misär.
>
> Samtidigt så brukar liberaler skarpt fördöma utilitarism. Men är inte resonemang enligt ovanstående stycke en slags utilitarism? Alltså att man stödjer en liberal politik för att det ger bäst utfall? Om man kollar på Wikipedias lista över utilitarister så hittar man delvis socialister som Torbjörn Tännsjö, men även personer som Adam Smith och Ludwig von Mises. Här är en bloggpost av en brittisk libertarian som är det av utilitaristiska skäl: http://devilskitchen.me.uk/2006/10/doctor-vee-misses-point.html
>
> Samtidigt håller jag med om kritiken att utilitarism lätt leder till kollektivism och förmynderi. Denna artikel är ett utmärkt exempel på detta: http://www.utilitarism.net/cgi-bin/diskus/diskus__debatt__.py?msgid=49
>
> ”Att införa restriktioner kring exempelvis tobak eller att tvinga motorcyklister att ha hjälm på sig för deras eget bästa är inte möjligt att rättfärdiga enligt rättighetsetiken. Utilitarismen däremot kan tänka
sig att skydda individer från sig själva (förutsatt, naturligtvis, att det har de bästa effekterna på den totala lyckan).”
>
> Så hur ser du på allt detta? Varför är liberalismen bra? Skulle du t ex förespråka liberalism om den ledde till diktatur, svält och elände?

Jag skrev ett kort svar, men jag tycker nog frågan förtjänar ett lite längre svar.

Fortsätt läsa ”This is heavy shit! Filosofi, moral och ideologi…”

En riktig liberal om FRA

Hos Lars-Erick Forsgren kan man läsa två gästinlägg från Hans Lindblad. Hans är en liberal folkpartist av den gamla skolan, den som fortfarande minns Adolf Hedin, Waldemar Svensson med flera tongivande liberala personligheter. Denna inriktning har inte glömt bort att liberalernas raison d’ètre är den enskilde individens, mot byråkrati, statsmakt och andra med makt att sätta sig över individens rättigheter.

Från den första artikeln:

> *Enligt Staaff kan ett parti i regeringsställning finna att det man sagt till väljarna före valet till följd av ny information inte längre är partiets åsikt. Kan Landsmötet då ändra partiets uppfattning? Det är helt OK för ett parti att ändra sig, **men det kan inte i riksdagen driva igenom den ändrade uppfattningen** eftersom man då bryter mandatet från väljarna. I stället måste partiet föra fram den nya åsikten i valmanifestet inför nästa mandat. Därefter kan partiet driva en ny linje i riksdagen.*
>
> Men om det uppkommer helt *nya omständigheter*, kan inte partiet hänvisa till dessa och därför driva en annan linje än som presenterades för väljarna. Sådant kan hända, naturkatastrofer, ekonomiska kollapser etc. Jo, *men det argumentet kan inte användas i den här frågan*.
> Det går inte att säga att terroristhotet motiverar den nya lagen, för terrorism är inget som uppstått efter det senaste valet.
> Man kan inte använda argumentet att lagen behövs för att trafik som tidigare gick i etern nu går i kablar, för det är inget som uppstått de senaste två åren.
>
> Tvärtom, FRA:s framställning om att få spana mer kom under förra mandatperioden, och de fyra regeringspartierna reagerade då alla negativt på förslaget.
>
> **Det går inte att säga att frågan är viktig men bara om man är i regering, inte annars**

Lindblad berör indirekt den sak som förvånade mig mest när frågan kom upp på tapeten: Hur kan det gå så mycket prestige i en fråga allianspartierna faktiskt aldrig drivit tidigare? Hur kan det komma sig att man drar på sig så mycket ilska och en svekdebatt över en fråga där man tidigare varit negativ?

Fortsätt läsa ”En riktig liberal om FRA”