Min förbaskade HP dv9575eo busar med mig igen. Den här gången är det det sjuhundra gånger förbannade tangentbordet som djävlas med mig. Bokstaven K har gått sönder, alltså, bokstavligen, tangenthelvetet är trasigt.

Rent mekaniskt är det själva ”tangenten”, det vill säga plastbiten man sätter fingret på som är problemet. En liten liten flisa i en av de tre infästningarna har gått av, vilket gör att tangenten är helt sjösjuk och minsta snedslag innebär att den ställer sig lite lätt trotsigt på ända.

Själva det fysiska felet är alltså en flisa på ett par tiondels millimeter. Orsaken är lika irriterande som fjantig, och handlar om en mikroskopisk bit suddgummi som hade letat sig in under tangenterna i tangentbordet, hamnat på precis fel plats och därmed skapat en hävstångseffekt när jag tryckte ner tangenten. Resultatet var ett litet klick och en sjösjuk tangent. Word to the wise: blås rent tangentbordet med tryckluft med jämna mellanrum.

Den felande tangenten

Problemet är nu att hitta en tangent ”K” som passar till en laptop i DV9000-serien.

Med det vanliga frustrerande resultatet gjorde jag ett besök på HPs supportweb — varför det nu kallas support när de enda reservdelarna man kan hitta är laddare och batteri! Det är tydligt att man inte skall serva sin dator själv, inte ens om det är ett sådant skitfel att jag skulle kunna fixa det med ena ögat förbundet om jag bara hade delen.

Så nu står jag i valet mellan att söka på Ebay, tradera, blocket, en eller annan skum reservdelssida med osäker leverans. Eller också är världen så förunderligt vist beskaffad att någon mot all förmodan sitter på en sådan tangent som de kan skicka till mig mot någon liten ersättning.

Om du har tangenten ”K” från en Pavilion i DV9000-serien eller motsvarande, tveka inte att kontakta mig.

Använd kontaktformuläret på kontaktsidan, så svarar jag ASAP. Jag skriver det här via blåtand, men har inte lust att springa omkring med ett externt tangentbord i ryggsäcken.

Min HP laptop är döende. Kanske är den katolsk, då det verkar som om den håller på att få sista smörjelsen.

Den blev inte så gammal, tretton månader från inköp till dödsrosslingar — enda hoppet står till ett moderkortsbyte. Reparatören ställde sig dock frågande till om det är någon mening, eftersom den har ett medfött fel som gör att problemet med all sannolikhet kommer tillbaka innan man vet ordet av.

Så för tillfället har jag fått damma av min stationära, som får verka som stand-in till dess reparations och försäkringsfrågor är utagerade. Den är direkt stenålder jämfört med de senaste generationerna, men hostade troget igång och fyller sina uppgifter trots begynnande artros och andra krämpor.

Själv känner jag mig blind, eftersom all min mail, arbetsmaterial, familjefoton och program befinner sig på två anonyma 2,5 tums diskar och som tur är även på min NAS. Jag får söka ut det jag absolut behöver, det är ingen mening att helt återställa allt till den stationära — som ändå kommer att få återgå till glömskans sömn så fort jag ordnat med det mobila.

Men idag har jag tre meddelanden till min omvärld:

1. Se alltid till att ha backup

För mindre än två veckor sedan insåg jag, att mitt eviga brännande av DVD-plattor började likna det lösbladsystem jag höll mig med, och hatade, när jag gick i skolan. Jag införskaffade en NAS, och väntade tålmodigt medan allt mitt arbete vandrade nätverksvägen till den nya hårddisken.

Sedan dess har varenda fil jag arbetat med backats upp nästan omedelbart jag kommit hem. Så fort jag kommit in på nätverket har backupen tickat igång. Det betyder att ingenting är förlorat ens om det visar sig att laptopen tagit diskarna med sig i fallet.

BACKA UPP ERT ARBETE !!! Det kan inte sägas tillräckligt starkt, för är datorn ert arbetsverktyg, så är backupen livlinan när marken öppnar sig.

2. Köp inte datorer ur dv9000 serien från HP, eller för den delen dv2000, dv6000 eller V3000 och V6000

nVidia har avsatt $250M för att ersätta trasiga grafikchip ur 8000-serien. Värst drabbat är 8600M GS och 8600M GT, men det spekuleras i att felet finns i hela 8000 och delar av 9000 serien. Felet består i det packmaterial som innesluter chipet. Det har visat sig vara känsligt för höga temperaturer och än värre temperaturcykler, det vill säga: varmt – kallt – varmt – kallt o s v.

En sådan känslighet blir värre i en laptop eftersom den stängs av och sätts på bra mycket oftare än en stationär. Allra värst blir det om grafikkylningen är i underkant, det vill säga om laptopens kapacitet att hålla nere arbetstemperaturen inte är något vidare.

Det räcker med en blick på dv9000-seriens moderkort för att förstå att den är ett problembarn. Där andra tillverkare har heatpipes för att avleda överskottsvärme, så har dv9000 lapparna ett kopparbleck… Ett sådant kanske funkar för 8400-kretsarna (knappt) men allt däröver blir snorvarmt.

Tvivlar man fortfarande så räcker det med att ha en dv9000-dator i knät när man kör, för den blir så inihelvetesjävlaranamma varm i området kring CPU och GPU, så att man steker knäna. Det hjäper inte ens att fläkten ofta leker levande charader och härmar en Boeing 747, det blir förbaskat varmt ändå.

Det ledde till att antalet nVidia-GPUer som dog i 9000 datorerna överskred vad som rimligen kan sopas under mattan. I princip en hel generation av HP-laptopar är potentiella tickande bomber på grund av nVidias schabbel och HPs brister i kylning.

Alla är inte drabbade, men inte heller begränsar sig felet till de serier HP anger. Flera har med smärre övertalning fått sina laptops inkluderade i den förlängda garantin, trots att de föll utanför de serier som angetts.

Vilket leder till den sista punkten:

3. Se till att vara försäkrad, eller ha förlängd garanti, supportavtal eller annat som håller byxorna uppe när det blåser.

Jag måste erkänna att jag var en aning skeptisk när jag tecknade en separat försäkring på laptopen — borde det inte täckas av hemförsäkringen? Nu är jag förbannat glad att jag gjorde det, för annars hade jag stått med en trasig dator en månad utanför garantiperioden.

Jag hade varit tvungen att bråka med HP om förlängd garanti och fabrikationsfel, istället för att genom några telefonsamtal få löfte om en lösning mot en självrisk på några hundringar. Jag får en reparation eller en ny för pris upp till vad jag ursprungligen köpte den för — det blir en bedömning när offert på reparationen är lagd, inklusive en bedömning av risken för återfall.

Hade jag varit hänvisad till hemförsäkringen, så hade jag fått se datorvärdet devalverat, och fått betala ett par tusenlappar i självrisk — billigare om inget händer, förbannat mycket dyrare när olyckan är framme.

Your mileage may vary, men för egen del kommer jag teckna försäkring på nästa lappis också. Jag har lärt mig något om min egen sårbarhet, för även om omsättningen för en egenföretagare är sådan att det kan tyckas poänglöst med en försäkring för allt under 30-40K, så är verkligheten ofta en annan.

Allt är nu inte HPs fel, eller nVidias heller

Det är lite otur över hela grejen. HPs kylning kanske inte var den bästa, men den var säkert inom specifikationerna från nVidia. nVidias problem var i sin tur svåra att förutsäga, de har använt sig av samma material och leverantörer för mer än en serie, så varför skulle problem uppstå just nu?

Det är också symptomatiskt att felet började komma i dagen på allvar i och med drivrutinsuppdateringar som ökade prestandan, och därmed belastningen på GPUerna. NVidia får betala priset för problemen, deras aktie har trillat ner i en rejäl luftgrop. Har de tur, så blir problemet inte värre — då är det glömt inom ett och ett halvt år. Har de otur, så är det början på en storm av felanmälningar — då kommer den kvarts miljard dollar de avsatt vara borta innan de hinner säga ”häpp”.

Händer det värsta, så kommer deras aktier att göra en intressant imitation av något som sugs in i en singularitet.

Seent, sent på natten. När alla rediga människor gått och lagt sig, så avslutar jag ett arton timmars arbetspass.

Jag går för att greja en sista kopp kaffe. Det blir en bra sängfösare för en kaffetunna som utvecklat en sån resistens mot koffein att han inte ens märker av ett halvdussin red bull.

Jag kommer med kaffekoppen i handen, och ser att picasas skärmsläckare gått igång. Den körde på den externa mer färgäkta panelen, som jag kopplat in eftersom jag suttit och designat och behövde mer yta och bättre färger. Mitt i ett bildbyte så ser det ut som när digitaltv får hicka och man får en trasig bild. Ett par sekunder senare startar laptoppen om helt spontant.

Nåja, det händer ju inte så ofta att jag blivit van, men det händer allt som microsoft varit i närheten av förr eller senare. Fast ögonbrynen håller på att leta sig upp förbi den plats där mitt hårfäste brukade vara, för skärmen ser fördjävlig ut. Vertikala streck i primärfärgerna rött, grönt och blått — så tunna att jag inte mer än kan anta att det är subpixlarna som tänds en vertikal rad i taget. Sen vitnar bilden, svartnar, vitnar, blir streckad — nu börjar jag bli så smått orolig.

Knackar förtvivlat på snabbknapparna för skärmbyte, för att försöka återställa så att inte laptoppen försöker visa den stora panelens upplösning — sådant är inte hälsosamt. Ingen reaktion. I ren desperation drar jag alla kablar till perifera prylar, inklusive den andra skärmen, vilket borde återställa tingens ordning.

En halvtimme och fjurtiburton omstarter senare, svettas jag desperat över vad av mina arton timmars jobb som hunnit backas upp på NASen. Jag vet med mig att backupen var avstängd de sista sex timmarna, så det jobbet ligger pyrt till om jag inte får igång skiten. Jag svär att jag skall köpa ett äpple nästa gång, så att man får ett system som inte får fyllehicka när man minst anar det.

Plötsligt poppar skärmen till och windows inloggning letar sig fram. Jag drar en djup suck och loggar in. Trummar förstrött bredvid touchpadden medan jag väntar på alla jävla skitmjukvaror som jag tyvärr inte kan göra mig av med eftersom jag behöver dem. Sen kommer rutan upp som påpekar att bluetooth och WiFi är igång… Men ser inte den jävligt konstig ut? En stor svart fyrkantig blaffa mitt i. Och varför försvinner den inte?… Knäpp… Datorn gör en spontan omstart och jag är tillbaka på ruta ett med randig skärm och rädsla för att något skall börja ryka närsomhelst.

Ytterligare en halvtimme senare – efter en biosreset – går datorn igång, fast med svart skärm. En misstanke slår mig, och jag kopplar in den stora panelen — däääär har vi bilden! Fast i den mest absurda upplösning man kan tänka sig. Nu lyckas jag i alla fall logga in i ett stabilt system och kan till och med felsöka.

Felsökning… Windoze logg… Inte en notering! HUR FAEN KAN LOGGFANSKAPET MISSA ATT ALLT GÅTT ÅT HELVETE I EN OCH EN HALV TIMME!!!?!!!! Vad i hela helsefyr skall jag med en logg till, som inte loggar VERKLIGA fel? Laddar tuneup istället och hälsokontrollerar diskarna, vilka är felfria — så alla mina prylar finns i alla fall kvar. Försöker försiktigt ändra skärmupplösningen, så att jag inte känner mig som en hundvalp som blivit klämd mellan en vägg och en buss… Gårnte, icke möjligt, systemet fattar inte att min skärm är min skärm. Den föreslår alla möjliga upplösningar, några som min skärm inte ens kan visa, men inte den upplösning jag vill ha. Ställer in en upplösning som laptoppen klarar av, och startar om.

Jubel, jag får se POST på laptoppen, innan den växlar över till den externa skärmen — då funkar den i alla fall. Fast hur i hela helvete den först kan visa POST och sedan inte existera enligt microsoft och nvidia är naturligtvis en gåta. Omstart, fast min egen den här gången, och försök igen. Den här gången lyckas jag åtminstone se laptopskärmen. Jag lyckas få över ett skämt till skärmbild även på laptoppen och gör en ny omstart.

……. Det var som f-n, när datorn startar upp igen, så har båda skärmarna rätt upplösning. Jag kollar i panelen och min stackars laptop fattar äntligen att mina skärmar är mina skärmar. Jag flyttar skärmbilden till laptoppen och kopplar ur den externa. Sitter och skakar på huvudet i förundran över hur man kan skapa en kombination av hårdvara och system som kan få sådan totalhicka utan att något egentligen är trasigt.

Delvis beror det naturligtvis på det förbannade automatiserade Vista, som är lika ”automatiskt” som SJs biljettelefon (5:15 in).

Men delvis beror det på att världens största leverantör av PC, det vill säga HP, ibland tycks tänka med röven. I min dator finns förutom nvidias drivisar som kan styra skärmkonfiguration, även windows mobilitetscenter som kan göra detsamma — och HPs snabbknappar, som ibland lyckas styra något, osagt vad.

Det finns med andra ord tre parallella system för att göra samma sak, vilket är upplagt för strul.

Windows mobilitetscenter och nvidia spelar boll med varandra, fast HPs stackars överbyggnad tycks inte tala med endera. Det leder till fantastiska kollisioner där hp och nvidia har helt olika åsikter om vilken/vilka skärmar som skall ha bild för tillfället.

Jag har mer än en gång ”tittat på tennis” när bilden hoppar fram och tillbaka utan att kunna bestämma sig för var den skall stanna — det beror så gott som alltid på HPs skitprogramvara som vill en sak, medan windows mobilitetscenter och nvidia vill något annat. Microsoft skall ha en känga i sammanhanget för att de är så förbannat ”automatiserade” att systemet aldrig ger upp, utan fortsätter försöka förstå var bilden skall vara i all evighet — det borde vara lätt som en plätt att prioritera skärmarna och falla tillbaka på grundskärmen, med ett felmeddelande om något går snett.

Den här gången måste det ha funnits en konflikt vilande, som plötsligt sa till grafikkortet att det skulle växla till laptopskärmen. Nu var laptoppskärmen avstängd, så att systemet bara såg en skärm, så det gack icke. Det måste fått systemet att sura och starta om, varvid grafikkortet försökte rita ut skärmen enligt gällande konfiguration — fast på fel skärm.

Hur kul är det när man skall få plats med fler pixlar på skärmen än vad den är byggd för? Precis så här kul: två svettiga timmar med ågren för en halv dags jobb och en laptop jag för tillfället inte har likvida medel att ersätta på stående fot.

Tack HP/microsoft/nvidia för absolut ingenting.

För övrigt anser jag att FRA-lagen bör rivas upp.

Uppdatering: Tycks som om felet kan sitta i hårdvaran, för det dök upp igen på förmiddagen när jag skulle starta. Eftersom flimmret, rastret, ränderna kommer till och med innan POST, så ligger felet i det allra djupaste lagret av grafikstyrning — så mina kommentarer om HP, MS och Nvidia kanske var en aning förhastade, även om de i mångt och mycket är giltiga.