Ibland undrar man. Här har man gått och blivit pirat trots svåra dubier. Här har man kastat sig in i en tidskrävande virvel av pirataktivism och opinionsbildning. Tanken slår en ibland att det kanske finns bättre saker att göra med sin tid. Inte så att jag hade en plan, men det finns ju en familj att vara med, vänner att umgås med, ett yrke att utvecklas i, ett hus att renovera, en kropp att vårda; kort sagt ett liv att leva.

Det kan ju för en yttre betraktare framstå som en smula galet att då satsa sin själ i ett omöjligt projekt. För allt tyder ju på att Piratpartiet inte finns.

När Facebook får en applikation för riksdagsvalet kan man till en början inte ens rösta på Piratpartiet, vilket får många av oss att rösta blankt i protest. (Nu är den saken fixad men vi kan inte ändra våra röster.)

När Google bygger en specialsida för bevakning av riksdagsvalet är Piratpartiet inte med. När Nikke Lindqvist skriver om denna sida konstaterar han också att intresset för Piratpartiet mätt i googlesökningar också sjunkit drastiskt. Det är fler pirater som tycker att Google borde öppna upp för de mindre partierna, men detta handlar inte bara om oss pirater. Feministiskt Initiativ och Sverigedemokraterna blir också styvmoderligt behandlade.

När Sveriges Radio kartlägger åldersfördelningen hos riksdagskandidaterna så är det naturligt att inte våra kandidaters låga medelålder nämns. Vi är ju inget riksdagsparti. Många av i piratpartiet är unga och vi lockar unga väljare och sympatisörer. Nu är inte ungdom allt, som Mary på Minamoderatakarameller säger finns det ett värde i erfarenhet. Kent sammanfattar det hela bra när han konstaterar att alla sorters människor behövs inom politiken. Det får i alla fall mig att tänka: även pirater.

Vi börjar bli vana vid att knappt synas när opinionen mäts av någon av alla dessa institut. Gräver man lite i siffrorna så hittar man oss någonstans: kanske bland övriga partier, eller bland de osäkra eller i mätningarnas inbyggda bortfall. Här kan vi välja att leta efter ljusglimtar som ser ut som bortförklaringar eller att inse att opinionsmätningar är en del av den politiska mediedramaturgin och att vi därför inte finns just nu. Jag tror på det senare, insikten om att inte finnas ger stark motivation att göra något åt saken. Det är nästan 100 dagar till valet och opinionsläget är extremt osäkert och svårmätt med många partier runt 4%-spärren.

Jag håller med Mary. Det finns det som inte går att mäta och vi pirater rör oss för närvarande mest där – i skuggmarkerna, i gråzonerna, i den nya digitala delen av verkligheten. På valdagen får vi se om det gick att mobilisera väljare utanför de stora stråk där opinionsinstituten, de stora tidningarna och riksdagspartierna rör sig.

Det betyder inte att vi inte finns. Vi finns när vi kampanjar på gator och torg. Vi finns när vi sprider våra idéer via nätet. Vi finns när vi i stort och smått arbetar för en vettig informationspolitik.

Den här veckan var det ett år sedan Piratpartiet genom Christian Engström kom in i EU-parlamentet. Ingen som följt Christians arbete kan påstå att Piratpartiet inte finns. Vi har redan satt vår prägel på europeisk politik genom hans arbete i Bryssel. Läs en bra sammanfattning hos HAX. Många pirater har bloggat om Christians första år, men Drottningssylt säger det nog bäst:

Jag tycker inte att min röst är särskilt bortkastad faktiskt. I själva verket är jag ganska nöjd.

Den här veckan var det också ett år sedan den gröna rörelsens stora demonstrationer i Teheran och på andra ställen runt om i Iran. Våra medlemmar har många gånger de senaste åren slutit sig samman med andra för att stödja demokratirörelser runt om i världen. Internet har blivit ett viktigt verktyg för att sprida information från repressiva stater. De repressiva staterna svarar ofta med att försöka begränsa tillgången till nätet. Vi är en del av en större rörelse som försöker försvåra detta bland annat genom teknisk hjälp och politiskt stöd.

Det är inte tidningsartiklar, opinionsinstitut eller ens valresultat som avgör om vi finns. Det är vi själva. Vi finns så länge det finns ett behov att kämpa emot integritetskränkningar, demokratiska underskott och övervakning. Vi finns så länge det finns några människor som sluter upp bakom våra idéer om integritet, kultur och kunskap.

Nedan vårt pressmeddelande om Iran på tre språk:

ENGELSKA

One year ago, during the elections in Iran, the government was shocked by massive demonstrations. People from different political camps were brought together by a shared hope of a more democratic Iran. Internet communication was of great value in organizing the demonstrations.

One year ago, during the elections in Iran, the government was shocked by massive demonstrations. People from different political camps were brought together by a shared hope of a more democratic Iran. Internet communication was of great value in organizing the demonstrations. The regime attacked the Internet in their efforts to squash the movement – blocking certain websites and Internet services. Swedish activists from the Pirate Party and other related groups joined to help people in Iran in their efforts to get around these digital walls. A practical example was that proxy servers were set up. These computers serve as tunnels under the digital wall of Internet filters. The result is access to the entire Internet again. The activist clusters Werebuild.EU and Anonymous were driving forces behind this. As last year the Pirate Party wants to help friends of democracy to communicate without fearing government surveillance, by providing encrypted tunnels for communication. To learn how to, visit our guide for safer communication.

PERSISKA

حزب پیرات؛ دست یاری به دمکراسی در ایران یک سال قبل، در طول انتخابات در ایران، مردم از طیفهای سیاسی مختلف، با امید مشترک به ایرانی دمکراتیک​تر، گردهم آمدند و با تظاهرات گسترده، حکومت ایران را به لرزه درآوردند. در سازماندهی این تظاهرات، ارتباط اینترنتی نقش بسیار مهمی ایفا کرد. رژیم ایران برای درهم کوبیدن جنبش، اینترنت را مورد حمله قرار داد و وبسایتها و سرویسهای اینترنتی مشخصی را بلوکه کرد. فعالان سوئدی از حزب پیرات و دیگر گروههای مربوطه، بهم​پیوستند تا به مردم ایران در تلاش برای دور زدن این دیوارهای دیجیتالی کمک کنند. نمونه عملی، پراکسی​سرورهایی بود که راه اندازی شدند. این سرورها همانند تونلهایی در زیر دیوار دیجیتالی قیلترهای اینترنتی عمل کرده و سرویس​دهی میکنند و نتیجه؛ دسترسی مجدد به تمام سرویسها و سایتهای اینترنتی می باشد. فعالیت گروههای] Werebuild [و] Anonymous [ نیروی محرکه این پراکسی​سرورها بود. همچون سال گذشته؛ حزب پیرات خواهان کمک به دوستداران دمکراسی در ایران، جهت برقراری ارتباط بدون ترس از نظارت و کنترل حکومت، می باشد. برای اطلاعات بیشتر به آدرس مراجعه کنید Learn more

KURDISKA

پیرات پارتی؛ ده​ستی یارمه​تی بۆ دێموکراسی له ئێران یه​ک ساڵ به​ر له ئێستا، له ماوه​ی هه​ڵبژاردنی سه​رۆک کۆماری له ئێران، خه ​ڵک به روانگه​گه​لێکی سیاسی جۆراوجۆرو به هیوایه​کی هاوبه​ش به ئێرانێکی دێموکراتیک​تر، له ده​ور یه​ک کۆبوونه​وه​و به خۆپیشاندانی به​ربڵاو، رژیمی ئێرانیان به له​رزه هێنا. له رێکخستنی ئه​و خۆپیشاندانانه، پێوه​ندیی ئینترنتی رۆڵێکی زۆر گرینگێ گیڕا. هه​ر بۆیه رژیمی ئێران بۆ سه​رکوتی ئه​و بزوتنه​وه، هێرشی کرده سه​ر ئینترنت​و وێب​سایت​و سرویسگه​لێکی تایبه​تیان بلووکه کرد. چالاکانی سویدی له پیرات پارتی​و گرۆپگه​لی پێوه​ندی​داری دیکه، له ده​ور یه​ک کۆبوونه​وه تا به خه​ڵکی ئێران بۆ ده​ربازبوون له​و دیواره دیجیتاڵی​یانه یارمه​تی بده​ن. نموونه​ی کرده​وه​یی، پراکسی​سرورگه​لێک بوون که وه​کوو تۆنڵ له ژێر دیواری دیجیتاڵیی فیلترگه​لی ئینترنتی، کار ده​که​ن که به​رهه​میان؛ ده​ست​پێڕاگه​یشتنی دوباره به هه​موو وێبسایت​و سرویسگه​لی ئینترنته. ئه​م پراکسی​سرورگه​له به​رهه​می چالاکیی گرۆپگه​لی] Werebuild [ وه ] Anonymous [ بووه. وه​کۆ ساڵی رابردوو، پیرات پارتی خوازیاری یارمه​تی به دێموکراسیخوازانی ئێران، بۆ پێک هێنانی پێوه​ندیی دور له مه​ترسیی کونتروڵ​و چاوه​دێریی رژیمی ئێرانه. بۆ زانیاری زیاتر بڕۆن بۆ ئه​م ئه​درسه Learn more

Våld, utnyttjande och sexuella övergrepp tillhör de mest upprörande fenomenen man kan tänka sig. Till och med när vi skildrar ett bestialiskt krig eller folkmord med 10000-tals dödsoffer eller mer, så sticker sådana handlingar ut som alldeles särskilt hemska. Som i Rwanda, i Bosnien eller under andra världskriget.

Det har med integritet att göra tror jag. När vi tänker i termer av värre än döden, så beror det på att det finns kränkningar som går så på djupet i oss att vi tror oss hellre vilja dö än behöva uppleva dem. Förmodligen är livsdriften så stark i de flesta av oss att vi i en konkret situation skulle välja livet nästan oavsett vad. Tydligt är dock att det i vår kultur, i våra sinnen och i våra erfarenheter finns kränkningar av vår person som vi ser som värre än döden.

I vår kultur finns det gott om skildringar av personer som väljer döden före något annat värre. Man går i döden för sin övertygelse, sin familj eller sin heder. Sin integritet.

Dessa djupa integritetskränkningar blir naturligtvis ännu allvarligare när de drabbar de oskyddade och i någon mening oskyldiga. Detta är förmodligen en viktig orsak till att sexuella övergrepp mot barn och barnpornografi näst intill intar en särställning för oss vad gäller otänkbara och tabubelagda beteenden. Och det med rätta.

Det är en av civilisationens grundpelare att skydda och ta vård om det uppväxande släktet. Mänskligheten intar en särställning i djurriket vad gäller behovet att ta hand om, skydda och träna avkomman innan den är flygfärdig – både med avseende på den tid och de resurser vi lägger ner. Vår kultur och våra teknologiska framgångar har dessutom fördjupat och förlängt detta behov av att ta hand om och fostra än mer. Att skydda barnen är på sätt och vis det vi skapat hela vår civilisation för. Stängsel, hus, kök, skolor, hamburgerrestauranger – allt för att vi tänker på barnen.

En debatt som handlar om ifall vi ska skydda våra barn mot övergrepp är alltså meningslös. Det finns ingen som säger att det inte är viktigt, att det inte är prioriterat, att det kan vi strunta i.

När initiativet Smile29 i EU-parlamentet säger:

STOP SEXUAL HARASSMENT
STOP PAEDOPHILIA
STOP CHILD PORNOGRAPHY

så undrar jag vem de går i polemik med. Vem är de som inte vill stoppa sexuella trakasserier, pedofili (om vi menar utövande pedofiler) och barnpornografi. De enda som rimligtvis står i opposition till detta budskap är den lilla, lilla minoritet av mänskligheten som utgör förövarna. Och förmodligen knappt de ens en gång, eftersom många av dem lider av svåra samvetskval över sin läggning.

Frågan handlar alltså endast om vad som är lämpliga strategier för att stoppa sexuellt utnyttjande av barn som till exempel barnpornografi.

När vi funderar över lämpliga strategier för att på samhällsnivån åtgärda någonting är det tre saker som borde stå i fokus:

1. Hur kostsamma strategierna är (jämfört med alternativa åtgärder).
2. Hur de påverkar andra viktiga värden som vi vill bevara.
3. Hur effektiva de är (jämfört med alternativa åtgärder).

Det finns mycket att säga om ECPAT och andra organisationer som arbetar mot barnpornografi – om deras metoder, om deras prioriteringar, om deras förståelse för effekterna av de strategier de föreslår. Men nu tänkte jag koncentrera mig på ett enda förslag: Smile29:s skriftliga förklaring om att utvidga datalagringsdirektivet så myndigheterna ska ha rätt lagra alla de söksträngar vi skriver in i Google och andra sökmotorer. (För enkelhetens skull använder jag Google som exempel i resonemanget nedan.)

För det första ifrågasätter jag de orimliga kostnaderna för denna metod. Jag vet inte vad det skulle kosta att bygga den IT-infrastruktur som skulle behövas för att lagra all denna data i två år som är en tidsrymd jag hört nämnas. Men jag vet att det skulle kosta mycket pengar. Jag erkänner att det med tanke på hur viktig kampen mot barnpornografin är inte är orimligt att lägga en massa pengar, men det förutsätter att vi får ut något vettigt av det.

För det andra ifrågasätter jag rimligheten i de bieffekter ett sådant förfarande skulle ha. Hundratals miljoner europeiska internetanvändare skulle tvingas lämna ifrån sig information om sina innersta tankar, sina privataste behov till myndigheterna. Fundera en stund på vad ni använder Google till och hur privat det är. Googlar ni efter information om egna eller andras sjukdomar? Googlar ni efter sexhjälpmedel eller porr? Googlar ni för att fördjupa er i politiska frågor ni är intresserade av? Vilken bild skulle någon få som följde just Din google-dag söksträng för söksträng?

För det tredje ifrågasätter jag som många före mig effektiviteten i det föreslagna lagrandet av söksträngar. Med Johannes Forsbergs ord på ledarplats i Expressen: ”De som är så dumma att de försöker googla sig fram till sin barnporr finns förmodligen knappt.” Nu vet jag att en bild säger mer än tusen ord. Därför visar jag lite bilder nedan på vad som händer när man googlar efter barnporr. Innan ni tittar på dem vill jag att ni ska minnas att det vi talar om är barnporr. Vi talar inte om nakna avbildningar av barn för andra syften än pornografiska. Bland sökresultaten förekommer förvisso en hel del bilder på nakna barn tecknade eller fotografiska, men de är i regel antingen publicerade som debattinlägg i frågan om barnpornografi eller så har de konstnärliga syften.

Bildsök sökord – children och nude (klicka på bilden så kommer du till Google)

Bildsök sökord – children och porn (klicka på bilden så kommer du till Google)

Bildsök sökord – children och sex (klicka på bilden så kommer du till Google)

Videosök sökord – children och nude (klicka på bilden så kommer du till Google)

Videosök sökord – children och porn (klicka på bilden så kommer du till Google)

Videosök sökord – children och sex (klicka på bilden så kommer du till Google)

Google hotar alltså att lämna Kina. Fler andra bloggare har skrivit om detta inatt.

Nikke är påläst som vanligt.

Berinder sammanfattar vad Google säger.

Emil Isberg kopplar det till Piratpartiets Eva Weis kinaresa.

Sandra Gosse väntar med spänning:

Är detta ett sant datalove-statement från Google, eller är det mest en markering att man inte jävlas med dem? Hur kommer detta i så fall att påverka Sverige, EU och resten av världen?

Just nu är det inte lätt att veta vart detta kommer att ta vägen de närmaste dagarna och veckorna.

Livbåten har hjälpt till att översätta de viktigaste styckena från googles PM. De som beskriver attackerna och säkerhetshoten som ligger bakom Googles beslut inatt.

Översättning:

Som många andra välkända organisationer, möter vi nätattacker av varierande kraft på en regelbunden basis. I mitten av december, upptäckte vi en mycket sofistikerad och riktad attack på bolagets infrastruktur härstammande från Kina. Intrånget resulterade i stöld av immateriella värden från Google. Det blev snart tydligt att vad som först såg ut att vara enbart en säkerhetsincident — om än en allvarlig sådan — var något helt annat.

Like many other well-known organizations, we face cyber attacks of varying degrees on a regular basis. In mid-December, we detected a highly sophisticated and targeted attack on our corporate infrastructure originating from China that resulted in the theft of intellectual property from Google. However, it soon became clear that what at first appeared to be solely a security incident–albeit a significant one–was something quite different.

Översättning:

För det första var detta inte bara en attack mot Google.Som en del av vår undersökning har vi hittat att åtminstone tjugo andra stora företag från många olika branscher — bland annat internet, finans, teknologi, media och kemisektorn — har varit mål för attackerna också. Vi håller just nu på att underrätta dessa företag, och vi arbetar också med lämpliga amerikanska myndigheter.

First, this attack was not just on Google. As part of our investigation we have discovered that at least twenty other large companies from a wide range of businesses–including the Internet, finance, technology, media and chemical sectors–have been similarly targeted. We are currently in the process of notifying those companies, and we are also working with the relevant U.S. authorities.

Översättning:

För det andra har vi bevis som indikerar att ett centralt mål för de ansvariga för attackernas var att få tillgång till Gmail-konton tillhörande kinesiska människorättsaktivister. Baserat på våra undersökningar hittills tror vi inte att attacken nådde sitt mål. Man har enbart lyckats få tillgång till två Gmail-konton och aktiviteten var begränsad till kontoinformation (såsom datumet kontot skapades) och ämnesradsinformation men inte innehållet i några epostmeddelanden.

Second, we have evidence to suggest that a primary goal of the attackers was accessing the Gmail accounts of Chinese human rights activists. Based on our investigation to date we believe their attack did not achieve that objective. Only two Gmail accounts appear to have been accessed, and that activity was limited to account information (such as the date the account was created) and subject line, rather than the content of emails themselves.

Översättning:

För det tredje, som en del i denna undersökning men oberoende av attacken mot Google, har vi upptäckt dussintals konton ägda av amerikanska, kinesiska och europeiska Gmail-användare, aktivister för mänskliga rättigheter i Kina, som någon verkar förskansat sig tillträde till rutinmässigt. Åtkomsten till kontona har inte skett genom en säkerhetslucka hos Google, utan troligast genom phisingbedrägerier eller sabotageprogram placerade på aktivisternas datorer.

Third, as part of this investigation but independent of the attack on Google, we have discovered that the accounts of dozens of U.S.-, China- and Europe-based Gmail users who are advocates of human rights in China appear to have been routinely accessed by third parties. These accounts have not been accessed through any security breach at Google, but most likely via phishing scams or malware placed on the users’ computers.

EDIT: Sveriges Radio första svenska media med nyheten. Svd följde snabbt efter.

Google hotar idag att stänga ner google.cn. Attacker som har tillskansat sig stora mängder lösenord och data främst från gmailkonton i västvärlden men även från enstaka kinesiska dissidenters gmailkonton. Är den utlösande faktorn. Google säger att de tidigare har lovat att monitorera Kinas utveckling och revidera sin verksamhet där om den inte är tillfredställande.

Kinas ökade begränsningar av yttrandefriheten på nätet i kombination med attackerna gör att Google nu inte vet om de kan tänka sig en fortsättning. De vill samtala med Kinas regering om möjligheten att driva vidare google.cn med ocensurerade sökresultat. Annars stänger de den.

These attacks and the surveillance they have uncovered–combined with the attempts over the past year to further limit free speech on the web–have led us to conclude that we should review the feasibility of our business operations in China. We have decided we are no longer willing to continue censoring our results on Google.cn, and so over the next few weeks we will be discussing with the Chinese government the basis on which we could operate an unfiltered search engine within the law, if at all. We recognize that this may well mean having to shut down Google.cn, and potentially our offices in China.

Snabb översättning:
Dessa attacker och den övervakning de har visat på, kombinerat med Kinas försök under det senaste året att ytterligare begränsa yttrandefriheten på nätet, har lett oss till slutsatsen att vi bör revidera möjligheterna för våra affärer i Kina. Vi har bstämt att vi inte längre kan tänka oss att fórtsätt med censureringen av våra sökresultat på Google.cn, så unde de närmaste veckorna kommer vi att diskutera med Kinas regering på vilka grunder vi kan driva en ofiltrerad sökmotor inom ramarna för kinesisk lagstiftning. Vi inser att detta innebär att vi kan komma att behöva stänga ner Google.cn och möjlige också våra kinesiska kontor.

Vilka konsekvenser detta får är svårt att säga, men det kan vara ett paradigmskifte för kampen för medborgarrätt på nätet. Om Google så här tydlig ställer sig på yttrandefrihetens och det ocensurerade nätets sida, kan det få konskvenser i USA och Europa också.

Berinder skriver också.

I Spanarna på P1 är regeln att om du kan ge tre exempel så har du en spaning.

Med stöd i detta vill jag hävda att detta var veckan då Google blev onda.

Spaning 1: Nedläggningen av Etherpad

Först köper de Etherpad och stänger genast ner tjänsten för nya användare. Nu har de visserligen krupit till korset och öppnat den igen. De har till och med släppt koden fri för andra utvecklare att arbeta vidare med. Kudos! Men det är inte genom slutresultatet man känner igen ondskan. Det är genom den första instinktiva handlingen. Google tänkte lägga ner Etherpad, att de nu ändrade sig beror bara på tryck från de arga användarna.

För oss som redan innan detta kände oss mer hemma med att samverka med hjälp av Etherpad, var inte den bästa reklamen för googlewave. Snarare var det ytterligare ett argument i raden för att inte låta oss fångas in av denna hypade tjänst.

Spaning 2: Personliga sökresultat

Inte långt efter detta så får vi veta att Google tänker ge oss personliga sökresultat även om vi inte loggar in på deras personliga tjänst iGoogle. Vid första påseendet skulle man kunna tro att detta är en bra sak. Det är bara att dessa personliga sökresultat lutar sig på något; på att Google sparar och letar igenom alla dina sökningar från upp till de senaste 180 dagarna (iofs i en lokal cookie som du kan ta bort när du vill).

Vad de gör mer med den informationen om våra vanor är något som kan hålla en vaken om natten.

Spaning 3: Sagt av VD: ”Rent mjöl i påsen”

Som om nu inte detta var nog ger sig Googles VD Eric Schmidt in i leken med följande uttalande till CNBC:

Har du någonting du vill dölja så borde du kanske inte syssla med det du försöker dölja.

Rent mjöl i påsen-argumentet alltså, direkt från kungen över internet (förlåt Emma). För man kan ju inte ha något att dölja ändå…

Så nu vet vi. ”Don’t be evil” är historia!

Hej

Du som sökte på Google med sökordet sexforum och hamnade här. Jag förstår om du är besviken. Här finns inte så mycket av det du förväntade dig.

Inga sugna brudar. Inga fräcka bilder. Inga balla tips om hur man hottar upp samlivet.

Jag hoppas att du inser att vi gör vårt bästa här och att vi knappast kan lastas för att Google inte gett oss instruktionen att det var den sortens besökare det tänkte skicka hit.

För att ändå i någon mån hjälpa dig och liknande besökare i framtiden så hänvisar jag dig här vidare till några sexforum som kanske kan falla dig i smaken:

• Hard.nu
• Sex-forum.se
• Knullis.com

/Göran, för Sagor från Livbåten

Jag har roat mig med att snoka i vad de som hittat hit via Google egentligen har sökt efter. Jag ber om ursäkt till alla er som kommer hit och blir besvikna. Den förväntan man har när man skriver t ex ”lärare undervisar porr” som söksträng på Google kanske jag och Marcus inte alltid lyckas infria.

Egentligen borde man kanske hämta inspiration till inlägg bland dessa söksträngar. Här är några inlägg som jag önskar att jag hade skrivit:

Själavård för dom som har utnyttjats
Tone Bekkestad lättklädd i grabbtidningen
Double jam slagsmål
Sexuella avvikelser infantilism
Vad ska en konfirmand ha på sig?
Svenskar världens mest depressiva folk
Byxmyndighet
Jag har en psykisk sjukdom men jag kan
Präst kär i konfirmand
Skriet från kärnfamiljen
Saga om samlevnad
Sexuella sagor
Omoralisk sex

Jag undrar om jag får berätta att Peter Wolodarski har skrivit en ledare i DN idag under rubriken Parasiternas paradis?

Jag undrar om jag vågar länka till den? Jo det gör jag!

Jag undrar om jag vågar citera den? Men någon liten vink bör jag väl ge er av vad den innehåller. Okej!

Med framväxten av gratistidningar och internet har monopolen lösts upp, vilket tryckt ner såväl priser som volymer. Dagspressens problem handlar alltså inte om sviktande läsarintresse utan om brist på intäkter för att upprätthålla resurskrävande journalistik.
Annonspengarna går i allt större utsträckning till söktjänster som Google och Yahoo, som förvisso är fantastiska men ännu inte gjort sig kända för några journalistiska bragder. I stället har de skapat avancerade system som automatiskt citerar de viktigaste nyheterna från medieföretagens hemsidor (detta kallas på branschspråk för ”aggregering”, se DN Ekonomi 18/4).

Affärsidén är lika lysande som The Pirate Bay – man tjänar pengar på
någon annans arbete utan att det kostar något. Men modellen förutsätter att det finns andra som är villiga att stå för notan.

(Hoppas jag inte blir stämd för mitt aggregerande upphovsinträngande under de senaste månaderna.)

Gammalmedias ekonomiska modell är ikappsprungen av den tekniska utvecklingen. Andra kan ge kunderna bättre och billigare service. För om Wolodarski försöker påstå att DN ägnar sig åt så mycket mer än aggregering av TT-telegram och pressreleaser, spetsade med lite opinionsbildning och underhållning i form av ledare och krönikor, då skrattar jag bara åt honom.

Nu vill den käre Wolodarski göra gemensam sak med de andra dinosaurierna och försöka besegra de nyare effektivare informationsmotorerna md lagen som vapen. Gud hjälpe oss – jag skrattar inte längre!

Jag personligen har mer nytta av en kombination av Google, världens alla bloggare och Twitter än av dig och dina anställda Peter Wolodarski. När jag vill läsa ”riktig journalistik” köper jag inte DN, då köper jag ett kvalitetsmagasin.

Patrik kommenterar också, Cafebabel påminner om existensen av medborgarjournalistik och Kulturbloggen undrar varför mediernas ömsesidiga citaträtt inte ska gälla längre.

När det gäller såväl gamla journalister, som gamla nyhetsförmedlare är det väl som med Orvells grisar – somliga är mer jämlika än andra.

Fredrik Wass ställde för någon vecka sen en intressant fråga i Internetworld: Gör Google oss dummare?

Vid första anblick är det lätt att tänka sig att den tekniska utvecklingen gör oss dummare. Vi slipper hålla koll på lika mycket information och kan istället vända oss till vår ständige följeslagare internet för hjälp med att hitta svar på både lätta och svåra frågor. Hjärnan behöver inte rymma lika mycket fakta helt enkelt.

Fast det gör det ju inte, precis som inte pennan eller tryckpressen eller videobandspelaren fördummat. Man brukar ibland säga att det speciella med kunskapsteknologi är att den flyttar kunskap från vår hjärna in i ett verktyg. Det som händer då är att vi kan ta ett utvecklingssteg eftersom den lediga kapaciteten i hjärnan kan användas till nya saker.

Frågan är bra för den sätter fingret på just detta – och en viktig diskussion idag borde vara vad vi vill använda all den överblivna kapacitet som uppstår genom nätverkande intelligens till. Men eftersom diskussionen nu snarare om att förbjuda dessa verktyg eftersom de hotar gamla monopol och privilegier så får väl den spännande diskussionen anstå tyvärr.

Annars kunde den ha börjat med något begåvat som Isobel Hadley Kamptz skrev för någon vecka sen:

Löjligt, tänker den ickedigitale. Internet hjälper väl ingen att tänka eller kommunicera. Där finns ju bara skvaller och trams.
Och det är där skiljelinjen går. Mellan oss som genom tekniken fungerar på ett fundamentalt nytt sätt som människor, och dem som inte tagit det steget.
Jag överdriver inte när jag säger att jag på internet knappt vet var min egen hjärna slutar och andras börjar.

Ett argument som försvararna av FRA är snabba att ta till, är att allt vi gör på Internet är så in i vassen bevakat redan så vad gör egentligen FRA för skillnad?

Det är naturligtvis ett nonsensargument, men det är så pass suggestivt att det ändå måste bemötas och skalas av. För naturligtvis är det så att våra ISPer, Google, Hotmail och diverse andra aktörer har potentiell tillgång till våra mail. Echelon och diverse andra säkerhetstjänster, underrättelsetjänster och annat löst folk kan dessutom i mer eller mindre mån kan se vad vi gör, vad vi läser, skriver och vem som vi skriver till.

Det är faktiskt en långt mindre fara för mig som svensk än FRAs kabelspaning.

Echelon och alla andra spioner

Det som är den stora skillnaden mellan att bli avlyssnad av Echelon snarare än FRA – eller för den delen underrättelsetjänsten i Singapore om de har någon – är att de inte är svenska.

Det kanske lät obegripligt, men det är faktiskt rätt enkelt:

Om svensk underrättelsetjänst hade avlyssnat ett samtal mellan två östtyskar i det forna DDR, så hade det inte inneburit någon större skillnad för deras möjlighet att uttrycka sig fritt. Att STASI gjorde samma sak innebar däremot ett seriöst avbräck i möjligheten till fri kommunikation. Det var inte svenska myndigheter som släpade bort östtyska dissidenter, så det svenska spionaget var farligare för DDR än för dess innevånare.

Svenska staten skall inte sitta på sådan information om sina egna medborgare. Allt enligt principen transparent stat, icke-transparenta medborgare – den enda kända principen för att i längden undvika totalitära system och korruption.

Google och deras gelikar

Google, Microsoft, Yahoo och för den delen vartenda webbhotell jag anlitar med smtp/pop3/imap-tjänst, skulle rent tekniskt kunna läsa varenda mail jag tar emot eller skickar via dem. Google, Yahoo och Microsoft skulle dessutom rent tekniskt kunna spara och bygga upp en databas innefattande en stor del av mina aktiviteter på nätet: Vad jag söker efter, vilka länkar jag väljer att följa, sajter jag besöker etcetera.

Men.

Alla dessa aktörer är TOTALT beroende av min goodwill.

Därför har alla dessa aktörer långt gående och tämligen heltäckande policys för mina privata data. Dessa kan jag i mån av intresse och ork läsa igenom och bestämma mig för ifall jag vill befatta mig med företaget eller inte.

En aktör som Google skulle göra en mycket snabb och mycket total störtdykning om de inte tog väl hand om sina användares personliga data. De skulle gå bankrutt så fort att man knappt hann förstå vad som hänt.

Samma sak kan verkligen inte sägas om svenska myndigheter.

De obefintliga påföljderna för myndigheters lagöverträdelser

Sedan Bosse Ringholm ansåg att det inte fanns någon anledning att förlänga Inga-Britt Ahlenius uppdrag på RRV – den person som var satt att granska bland annat honom själv – så har de kontrollinstanser som har att bevaka makten varit påfallande slätstrukna.

Inte ens regelrätta polisanmälningar ger någon garanti för att saker verkligen undersöks och beivras numera.

Det finns en uppenbar fara att vi medborgare inte längre anser det värt besväret att utnyttja vår rätt att påpeka fel, eftersom våra invändningar viftas bort som irriterande flugor.

Det finns en uppenbar fara för korruption och kollegial lojalitet, som gör att man håller varandra om ryggen även när det är uppenbart fel.

Det är fel, fel, fel, att kontrollerande tjänstemän tillsätts av de som skall kontrolleras.

Det är inte helt lämpligt att delar av svensk underrättelsetjänst i det närmaste fungerar som stat i staten, och varken tillhör militären eller polisen. Då blir det en politisk underrättelsetjänst i stil med IB, vilket är väldigt farligt om vi har ambitionerna att vara ett fritt och öppet samhälle. Det är direkt oroväckande ur det perspektivet att myndighetens direktör, som verkligen borde hålla sig utanför debatten, just nu är förespråkarsidans tydligaste röst.

Kontentan av ovanstående är att det värsta som kan hända är att svensk underrättelsetjänst får tillgång, direkt, indirekt eller för filtrering, till data om svenskars kommunikation, vanor, preferenser och andra privata data. Det är för svårt att utkräva ansvar, det är för dålig transparens, det är för dålig rättssäkerhet, det påverkar vår frihet för direkt, det lägger en alltför god grogrund för korruption, imperiebyggande och i slutändan demokratiskt förfall.

Jag skiter uppriktigt sagt i Echelon, inte för att det är bra, utan för att det finns värre saker på närmare håll.