Vi är ju dom goda, eller?

Carl Bildt har den senaste tiden ägnat sig åt att försvara friheten på nätet i en serie bloggposter och två debattartiklarSvD brännpunkt.

Den senaste artikeln är en slutreplik i en debatt där han svarar på Rick Falkvinges debattartikel från i förra veckan. Falkvinge borde applådera initiativ för nätfriheten, skriver han och fortsätter:

>Det är inte så lite förvånande att Piratpartiets ordförande (27/1) går till storms mot mig för att jag vill göra friheten på nätet också till en viktig fråga när det gäller arbetet för mänskliga rättigheter runt om i världen (21/1).
>
>Jag skulle tro att de allra flesta av dem som verkligen är engagerade för frihets- och integritetsfrågorna på nätet snarare applåderar.
>
>Istället väljer Falkvinge att gå till attack mot mig på ett sätt som antyder att han tycker att Sverige är en brutal diktatur som förtrycker och förföljer sina invånare. Men så är inte fallet. Sverige är en öppen demokrati och en fungerande rättsstat. Och det är inte minst mot den bakgrunden som jag vill göra friheten på nätet som en del också av vår utrikespolitiska profil.

Jag har alltid haft den största respekt för Carl Bildt som politiker, som debattör och som människa. Därför har jag haft svårigheter att göra helt klart för mig vad han egentligen menar. Vad han vet eller tror sig veta som inte vi vet. Vad han vill åstadkomma som inte går att utläsa i alla dessa debattinlägg de senaste veckorna.

Klart är att han upplever nätets frihet som hotad. Det är vad han skriver och jag måste tro honom om att det är vad han menar. Hotet är tydligen utländskt och han vill samla de goda krafterna i världen för att försvara nätet mot detta hot. Vi ska rusta upp på nätet helt enkelt. Mobilisera ett västsamarbete mot den onda fienden. Man får anta att fienden är förtryckarstater som Kina eller Iran.

Jag kommer att tänka på Pär Lagerkvists dikt Nya Vapen:

>Blott dåren tror det goda
>ej fötts att resa svärd,
>om ondskan än må bloda
>och söla ner en värld.
>Var viss! Om du ej värna
>nu vill din tro i strid
>skall ingen morgonstjärna
>inviga en ny tid.

Men den skrevs under brinnande världskrig 1940, i en situation när krig var något som fördes mellan nationer och när det var lättare att se vem som tillhörde vilken sida.

Dagens krig förs bland annat i dataströmmar i trådar och radiosignaler runt jordklotet. Nationsgränserna är i det närmaste utsuddade och fienden är anonym och flyktig. I detta krig vill Carl Bildt att vi ska gå med. Han vill att vi ska applådera kriget som ska föras för nätets frihet.

Det är bara det att just nu så betyder den mobilisering, som den regering Carl Bildt sitter i har startat för detta krigs skull, att vapnen är riktade mot dig och mig. Det är inte bara fiendens datatrafik de lyssnar på och analyserar för att ge sitt bidrag i detta krig. Det är din och min.

Man brukar säga att sanningen är krigets första offer. Så även denna gång. För om Carl Bildt inte tappat bort sig i pragmatiskt statsmannaskap så vet han fortfarande det jag är säker på att han visste förr. Att ett krig där den egna befolkningen sätts i skottlinjen, det är inget rättfärdigt krig. Jag önskar att han kunde erkänna det. Då skulle vi kunna starta ett samtal om vad som behöver göras, vad som är proportionellt, vad som verkligen skulle kunna rädda nätets frihet.

En utsträckt hand som gömmer en järnnäve

Jag är före detta moderat. Det vet de som följt den här bloggen. Idag läser jag en massa reaktioner på Carl Bildts utspel på SvD Brännpunkt och i hans blogg. De flesta väljer att ignorera den till synes utsträckta handen till nätvänner som t ex piratrörelsen.

>I vårt arbete kommer vi att söka samarbete med de länder, organisationer och företag, som i likhet med oss ser detta område som en av de stora framtidsutmaningarna för det internationella samfundet och som är beredda att göra en extra insats för att slå vakt om friheten på nätet.

Som före detta moderat och stor vän av Carl Bildt så tänkte jag skriva ett inlägg idag om att vi pirater behöver bundsförvanter i de andra partierna. Vi ska ju ändå försöka övertyga dem om att tillsammans med os rulla tillbaka så många som möjligt av de medborgarkränkande lagar som antagits de senaste åren. Om Bildt är vän av friheten på nätet så vore han en perfekt sådan bundsförvant.

Men jag studerade den utsträckta handen lite närmare och insåg att den påminde en smula om Olof Palmes utsträckta hand till mittenpartierna i valrörelsen 1982. Handen är nog inte så inbjudande. Den tycks dölja en klo av järn.

För hur ska man annars tolka att den regering som nu ska arbeta tillsammans med andra goda krafter på den internationella arenan för nätets frihet väljer att se avlyssning, censur och godtyckliga bestraffningar som OK när de utförs i Europa eller USA, men som höjden av repression när de utförs av gangsterregimer i Beijing och Teheran.

Nätet har inga nationsgränser. Nätets frihet är odelbar. Ska nätet vara fritt, måste det vara fritt överallt. Alla filter, svartlistningar och avlyssningsaktioner är lika illa. Inte så att nätets frihet är hotat. Datatrafiken hittar nya vägar genom darknets och tjänster med krypterade tunnlar.

Människornas frihet däremot. Den är hotad. Människor får sina datorer godtyckligt beslagtagna med kaos i privatliv och yrkesliv som följd. Människor censurerar sig själva i vetskapen om att storebror tittar över axeln. Människor kan komma att stängas av från stora delar av samhällslivet, från sin bank, sin post och sina möjligheter att arbeta på vaga grunder.

Det är inte OK säger jag till Carl Bildt. Det är inte OK säger jag till mina gamla moderatvänner. Sluta med nyspråket. Läs Gösta Bohman. Återupprätta er stolta historia som den lilla människans försvarare mot statens maktmissbruk. Kom tillbaks till verkligheten där datorer och internetuppkoppling är livsnödvändigheter inte bara för ungdomarna utan för majoriteten av befolkningen.

Medan ni funderar på om ni klarar av det så tänker jag tillsammans med mina nya piratvänner komma in i riksdagen vid höstens val.