Läs Leif GW Persson, han är briljant

Välkommen Leif till bloggosfären, fortsätter du med de kvaliteter du visat hittills så är du given som daglig läsning.

Läs hur Leif lyckas såga såväl FRA som Bodström. Det är vältaligt, det är insatt, det är briljant.

GW-bloggen: Måndag den 7 juli 2008 – i hällande regn

> ”Spionerna på FRA” (med tanke på vad de faktiskt sysslar med är väl detta den mest rättvisande beteckningen) har också passat på tillfället att gå i god för sig själva, vittna om sitt ädla uppsåt, sina ärliga avsikter och att de självfallet aldrig skulle kunna tänkas begå vanliga mänskliga misstag i sin samhällsbevarande gärning. I sak är detta naturligtvis rena tramset och utmärkta kännetecken på en vanlig bedragare. Det är så de brukar låta nämligen, när man tagit dem benkläderna nedhasade till anklarna, och ganska oavsett vad de hittat på just då.
>
> De moderna datoriserade gallringsteknikerna (för texter, röster, signalement, etc) som utgör själva fundamentet för den kollektiva kontroll som man vill genomföra har nämligen långt ifrån den effektivitet och precision som man populärt föreställer sig. Misstag begås hela tiden och konsekvenserna i det enskilda fallet kan ibland bli förskräckliga. Vissa fel är också vanligare än andra. Tillgängliga utvärderingar av tekniken (som man i princip själv måste vara ”spion” för att få rätt att läsa) tyder således på att s k ”falska positiva” (att t ex en oskyldig utpekas som terrorist) är ungefär tre gånger så vanliga som ”falska negativa” (att en terrorist betraktas som oskyldig). Med tanke på felandelarna på ca 25 procent i den första kategorin och ca åtta i den andra så finns det anledning att dra öronen åt sig.

Leif säger det vi alla misstänkt: att FRAs trams om sina fantastiska filter är just detta — trams.

Alla som sysslat med programmering överhuvudtaget, eller med databehandling, sökning och filtrering vet hur förbaskat svårt det är att sila myggen från kamelerna. Till och med i en ganska begränsad miljö med förhållandevis kända och entydiga hotvektorer som i en hemdator, så är det mer än en utmaning att spärra för alla hot utan att samtidigt kastrera någon legitim mjukvara. I mänsklig kommunikation, med den komplexitet det innebär, så är det flera tiopotenser svårare att verkligen få rätt på hot utan att det drabbar oskyldiga.

Är det någon som på allvar tror att det inte kommer att innebära svåra problem?

Hamilton om den ”okunniga” befolkningen

Inte bara token Reinfeldt tycks tro att kritikerna helt enkelt är ”the unwashed masses”. Även Hamilton tycks ha samma inställning. I kraft av att vara politiker förstår han tydligen såååå mycket bättre vad som går och inte går att göra, och det är bara tragiskt att man inte varit tillräckligt bra pedagoger för att få det okunniga och livrädda folket att förstå det.

Det finns hot och signalspaning skyddar. – Folkpartiet:

> När jag läser och besvarar 100-tals e-post, ledarsidor och lyssnar på FRA-debatten är det två inslag i kritiken som regeringssidan misslyckats att bemöta och förklara.
>
> Det finns hot och signalspaning skyddar.
>
> Mitt intryck är att 99 procent av kritikerna mer eller mindre helt sonika bortser från själva syftet med förslaget om signalspaning. Man förnekar att det finns hot mot Sverige eller t ex svensk trupp utomlands. Och skulle det finnas ett hot, ja då går det inte att skydda sig mot detta med hjälp av signalspaning. Och alla dessa krypteringsexperter ute i de svenska hushållen som vet att kryptering inte går att knäcka, trots att FRA lyckats massor av gånger!

Hans ”blogg” kallas för ”Hamiltons blandning” och nog försöker han blanda bort korten alltid. Med några få undantag är det inte signalspaning som sådan någon vänt sig mot.

Det jag, och många med mig vänder sig mot, är inte ens att signalspaning regleras. Det vi vänder oss emot är att man samtidigt utökar signalspaningen till att innefatta massövervakning av kommunikation som till sin natur är privat. Det går inte att sortera bort den privata kommunikationen ur ”signalflödet” utan att utsätta den för en filtrering som i sig är integritetskränkande. Tar man dessutom med trafikdata i bilden, så är den potentiella kartläggningen av svenska privatpersoner mer än bara obehaglig. Att förändra systemets syfte är då så enkelt att några få i sig till synes oskyldiga politiska beslut är allt som krävs för att kunna kartlägga så gott som vem som helst. Det är bara fråga om att förändra några parametrar i sökningen och klassa den nya sökningen som metodutveckling.

Det är inte så att vi inte vill skydda svenskar, vi tvivlar bara på effektiviteten och dessutom så är faktiskt staten en av de saker som privatpersoner behöver skydd mot. Det är faktiskt så grundläggande för liberalismen och för det demokratiska samhället att det är obegripligt att ni glömt det.

Att prata om utländsk trupp i samma andetag som den nya lagen är rent missledande. Vill man signalspana mot de faror de utsätts för gör man det bäst på traditionellt vis och på plats — att avlyssna trafiken i svenska noder är knappast den mest effektiva metoden…

Sen har Hamilton tydligen en väldigt vag kunskap om kryptering, trots att han raljerar mot alla ”experter ute i de svenska hushållen”.

FRA kan utan vidare knäcka många av de vekare formerna av kryptering. Det är en manöver som handlar om några timmar i superdatorn, eller mindre. De mer avancerade krypton som finns allmänt tillgängliga är en helt annan femma, då talar vi inte timmar, utan veckor, månader eller år. Det är nu tre år sedan italienska polisen kom över några PDA från RAF, en av våra mer inhemska terroristorganisationer. De tänkte sig att de nu äntligen fått ett break och kommit över information som skulle visa sig ovärderlig för att slutligen knäcka RAF. De tog till slut hjälp av FBI, deras kryptoexperter och superdatorer, bara för att upptäcka att de gick bet och att PDAerna var ungefär lika mycket värda som informationskälla som så mycket elektronikskrot.

Det har naturligtvis hänt en del med datorkraften på tre år. Men det är inte mer än att det fortfarande är PRAKTISKT ogenomförbart att ge sig på annat än de enklare av krypton — om man inte på förhand är relativt säker på att informationen inte har bäst före datum och verkligen är central för ens verksamhet. Vissa krypton är faktiskt så svåra att knäcka, annat än indirekt, att jag inte på rak arm kan säga att det gjorts — men jag skulle vara tacksam om någon annan ville informera mig om det finns några kända exempel.

Så visst, FRA kan kanske knäcka Skype, MSN, AIM, och YIM, men de som vill kan kommunicera utav hjärtans lust samtidigt som det ger FRA långfingret.

Mer dumheter:

> Spaning på enskilda?
>
> Den andra missen gäller regeringssidans oförmåga att bemöta tron och uppfattningen att fokus kommer att ligga på enskilda personer, och deras epost, telefon och sms. Det är istället företeelser som står i fokus, och enskilda personer står som (kontrollerade och godkända) sökord endast i rena undantagsfall.
>
> Problemen med integritet vid polisens buggning och telefonavlyssning för misstänkt brottslig verksamhet blir större och viktigare problem ur integritetssynpunkt.

Det är underlaget farbror Hamilton, det är underlaget. Oavsett var ni riktar ert fokus, så kommer jag och i princip alla andra svenskar med mig utgöra en väsentlig del av underlaget för den så kallade signalspaningen. Det är direkt analogt med att öppna alla brev, indexera dem, och söka motsvarande ”företeelser” i det underlaget. Därefter klistrar man ihop breven och skickar dem till respektive mottagare. Det spelar väl ingen roll om ett enskilt brev faktiskt lästs igenom eller inte — brevhemligheten är ändå satt på undantag. Precis som med breven, så är det som upplagt för framtida ändamålsglidning. Så även om de som gör jobbet försöker respektera individens integritet idag, så vet ingen hur det ser ut imorgon.

Att sen använda annan buggning, för att s a s minska betydelsen av FRAs spaning är ohederligt. Vad får dig att tro att vi som är kritiska till FRA-lagen älskar polisens nya buggningsbefogenheter?

Nej, vill ni komma med något vettigt, så förklara för oss vad det är för hot som ger er rätt att införa vad som i praktiken är ett paradigmskifte i statens kontrollerande makt gentemot medborgarna. Inget diffust flum duger, jag vill veta exakt varför jag skall acceptera att min kommunikation inte längre är min ensak?

Ramberg for president

Clarence Crafoord, chefsjurist på Centrum för rättvisa, Anne Ramberg, generalsekreterare för Advokatsamfundet och Agneta Lindblom Hultén, ordförande i Journalistförbundet satt alla i TV-soffan och klippte FRA-lagen utmed fotsulorna.

Se inslaget på SVT Play, det är klart värt besväret!

Jag kan inte låta bli att bli larvigt imponerad av Anne Ramberg. Maken till torr brutal vederhäftighet, resonemangsförmåga, stringens och skinn på näsan kan jag knappt minnas när jag såg senast. Varför har vi inte henne som justitieminister istället för damen Ask, som inte verkar våga ta sig ton om hennes liv hängde på det… Eller ännu bättre, varför inte statsminister, eller inrätta ett presidentskap bara för att ge henne posten 😉

Jag har faktiskt ingen aning var hon står i andra frågor, men vi behöver fler som hon. Deras resonemang får stöd i Europadomstolen, se klippet nedan:

Allt medan Reinfeldt målar in sig i ett hörn genom att påstå att vi missuppfattat allting — frågan är väl vem som missuppfattat egentligen?

Läs också hos Oscar Swartz.