Någon bevakar varje steg vi tar

Marcus skrev om riksdagens beslut att utöka användningsområdet för FRA:s signalspaning i kabel härom veckan. Han nämnde då Mathias Sundins pedagogiska inlägg i riksdagsdebatten. Klart värt att se!


Mathias hänvisar i detta till den tyska politikern Malte Spitz som krävde ut det data som fanns lagrat om hans liv hos hans mobiloperatör. 35000 gånger på sex månader hade hans mobiltelefon registrerat information om hans liv som lagrats i enlighet med EUs datalagringsdirektiv.

Jag har så många gånger fått höra att vi piratpartister och våra allierade integritetsvänner överdriver farorna med övervakningssamhället. I vissa fall är det ganska nyanserade invändningar mot vår tendens att prioritera detta över andra viktiga politiska frågor. I andra fall blir vi mer eller mindre kallade konspirationsteoretiker och propellerskallar som målar upp en helt missvisande bild av massavlyssning och privatlivskränkningar.

Ibland när det har varit människor jag respekterat som kommit med dessa invändningar har jag till och med börjat undra över min egen position. Är den överdriven? Har jag fastnat i ett ”groupthink” av överdrifter och hetsande mot inbillade fiender?

Efter att ha sett på den simulering av Malte Spitz mobila trafikdata sammanfogat med öppen data om honom som Zeit Online har gjort försvann mycket av mitt tvivel. Det vi kan se i simuleringen är inte i närheten av vad staten och vissa myndigheter kan se. Till skillnad från Zeit Online har dessa myndigheter tillgång till samma data om alla andra också, vilket betyder att de kan använda hur flera människor beter sig och har kontakt med varandra som tolkningsrymd. Dessutom har de tillgång till vilka vi har kontakt med via telefonsamtal, sms och internet, vilket inte finns med i de data som Zeit Onlines simulering bygger på.

Vi har genom våra politiker gett statliga myndigheter tillgång varenda steg vi tar, vilka vi träffar, talar med. De kan, som Mathias Sundin, sa i riksdagen med hjälp av sociogram enkelt sluta sig till vår politiska tillhörighet, vår sexuella läggning mm.

Utöver detta ska nu polisen och säkerhetspolisen få tillgång till innehållet i stora delar av vår kommunikation via FRA-s spaningsinsatser. Där det faktiskt är omöjligt att veta vad av allt det vi skickar och tar emot i mejl, i chattar, i video och röstsamtal, på forum och i sociala medier, som kan fastna i ett av FRA:s filter.

Vi är med stor sannolikhet världens mest övervakade folk. För även om det finns hemska diktaturer som har högre ambitionsnivåer med sin övervakning, så har dessa inte tillgång till världens största bredbands- och mobilpenetration.

Den viktiga frågan är – vill vi vara världens mest övervakade folk?

Titta gärna på Malte Spitz TED-föreläsning, där han själv förklarar sin aktion.

FRApperande luftsnack

Det är inte alls förvånande att ”FRA-shoppen” nu skall öppnas för säkerhets- och rikspolisen. Obehagligt som helsike, men en utveckling fullt i linje med vad vi kritiker sa skulle hända redan när lagen klubbades för fyra år sedan.

Då varnade vi för att allt tal om hur lagen skulle begränsas och hur det inte skulle påverka svenskar som pratade med varandra var rent nys. Det var skådebröd för att lugna kritikerna och ge de osäkra en flyktväg när de kunde peka på alla ”förbättringar”.

I realiteten har det visat sig att FRA sköter sin roll rätt uselt, i alla fall om tanken är att de verkligen skall följa de begränsingar som sattes upp. Kritik har kommit från många håll, men om något faktiskt gjorts är inte direkt solklart. Att man trots det vill utöka omfånget på lagens användningsområden visar bara att allt prat om begränsingar bara är just det… prat.

Det är svårt att tolka det på annat sätt än att planen är klar och att hur det verkligen fungerar med integritet och ständiga övertramp är starkt underordnat, eller till och med ointressant för vidare beslut.

Varför är man då så tondöva och ointresserade av hur saker faktiskt fungerar? Är det prestige? Är det önskan om att ha något att byta med när man pratar med utländska säkerhetstjänster? Eller är det till och med så att man känner behovet av att ha en så långtgående kontroll över sina medborgares liv?

Det sista låter som någon slags konspirationsteori, men ser man ut över omgivningen blir man lite rädd. Betrakta hur övervakning av den egna befolkningen hanteras runt om i Europa och det är lätt att konstatera att integritetskompassen verkar ha gått sönder och sänkts till havets botten ingjuten i en cementklump.

De officiella motiven är som vanligt människohandel, terrorism, knarksmuggling och annan gränsöverskridande grov brottslighet – ju grövre exempel desto bättre.

Diskussionen kring dessa låter dessutom hela tiden antyda att dessa är värre än någonsin, men är de verkligen det? Jag tvivlar.

FRA-lagen var det som fick mig att hoppa över till Piratpartiet. Det var också det som fick mig att bestämma mig för aldrig ens överväga att lägga en röst på något av de partier som ingår i alliansen. Inte så länge någon i den ledande klicken som nu styr sitter kvar, inte heller så länge de ryggradslösa idioter som rättar in sig i leden och agerar gummistämpel för ledarna sitter där som nyttiga idioter.

För någon som i grunden är liberal, så minner det hela för mycket om hur politbyrån fungerade i det gamla Sovjet, eller hur ledarskapet i det ”socialistiska” Kina fungerar fortfarande. Ett parlament som pratar skit och röstar som beordrat, medan det verkliga ledarskapet ägs av en liten klick vars beslut och handlingar inte är föremål för diskussion.

Det finns undantag. Mathias Sundin var ett sådant. Han tog i debatten effektivt kål på idén att det faktum att FRA inte lagrar innehållet i telefonsamtal, SMS, mail och dylikt skulle vara något skydd för den personliga integriteten. Han använde den gamla facebookappen ”Friends Wheel” som illustration av hur lätt det är att ta reda på saker som politisk hemvist, sexuell läggning och liknande saker staten inte har med att göra. Han refererade också till hur våra system och prylar innebär att man kan övervaka varje steg vi tar, varje kontakt vi tar och därmed hur transparenta vi blir. Hur det påverkar oss och får oss att begränsa oss själva.

Det är inte meningen att privatpersoner skall vara så transparenta. Det är den grundläggande visdom dagens politiker har alldeles för lätt att glömma. Siffrorna 272-43 är så deprimerande att man vill dra ett gammalt loppigt täcke över huvudet.

Om dessa glömska politiker verkligen vill skydda demokratin som de så ofta påstår, så är det dags att gnugga geniknölarna och börja minnas grunderna den står på.

Låt oss på allvar göra FRA till viljes

FRA har skickat ut ett pressmeddelande att de vill bli granskade. Det handlar naturligtvis om uppgifterna att information går ut nästan okontrollerat till andra staters underrättelseorganisationer.

Upprinnelsen är ett mejl där en FRA-anställd hävdar att det inte görs någon komplett granskning av information som utbyts mellan FRA och andra länder.

”Det är viktigt att påstådda brister i vår verksamhet utreds,” skriver informationschef Anni Bölenius i ett pressmeddelande.

Nå låt oss göra dem till viljes… med råge! Men lägg inte uppdraget på SIUN, eller någon annan av ”the usual suspects” utan se till att det är en fristående kontroll. Jag tror inte att det var det FRA hoppades på, men det är det som behövs.

Skall en kontroll vara trovärdig får man inte kunna följa kopplet till husse/matte försvaret, säkerhetspolisen, regeringen eller någon annan med ett implicit intresse av att komma fram till att problemen är överdrivna…

Det finns dessutom en mycket svart humor i det faktum att alla våra nya övervakningslagar inte hindrade vår första hemvävda självmordsbombare från att genomföra sitt attentat. Det var som tur är inte ett speciellt lyckat sådant, eftersom den enda som kom till allvarlig skada var han själv. Det finns inte direkt anledning till panik.

Trots att det inte precis tycks ha handlat om eliten av terrorister och trots alla nya möjligheter att informera sig, så lyckades mannen ändå passera maskorna i vårt säkerhetsnät. Jag tror inte ens det handlar om inkompetens, eftersom det är nästan omöjligt att hindra en ensam man eller en liten sluten grupp människor att hitta på sattyg. Snarare är det en demonstration av den falska säkerhet alla extraordinära möjligheter till informationsinhämtning ger. Vi silar som vanligt mygg och sväljer kameler.