Tvåpartisystem – är det dit vi vill?

Idag rapporterar media om en ny Demoskopundersökning, t ex SvD:

>Alliansen har nu högre väljarstöd än oppositionen enligt en opinionsundersökning från Demoskop, skriver Expressen. Alliansen får 50 procent av väljarstödet, ett försprång på nästan fem procentenheter mot oppositionen.

Moderaterna är nu största parti men alliansbröderna har problem C och KD får under 4% väljarstöd i undersökningen. Störst problem har dock Mona Sahlin som rasar med hela 9% enligt mätningen. Ulf Nilsson tror på Monas avgång och statsvetare spekulerar: håller M på att lyckas med att bli det nya arbetarpartiet?

Monas anti-fanclubvänsterkanten firar triumfen och hoppas väl på bättre tider utan Mona vid rodret.
Andra vänsterdebattör oroar sig över det allvarliga läget

Den borgerliga sidan försöker fira försiktigt. Niklas Frykman utropar att Sverige är blått, Dick Erixon glädjer sig åt att regeringen har folkets stöd samtidigt som Hultin påminner om faran i att C och KD åker ur riksdagen. En majoritet väljarstöd behöver ju inte betyda en riksdagsmajoritet.

PJ Anders Linder på SvD uppmanar regeringspartierna att bilda en borgerlig valallians.

>Fast visst finns lite smolk i en borgerliga glädjebägaren. Opinionsmätningen är strålande nyheter för Moderaterna och regeringen men inte för alla allianspartier. Centern backar med 2,6 procentenheter till 3,4 procent. Kd ligger strax ovanför men under fyraprocentsspärren. Bäggedera lär förändras den dag det blir skarp valrörelse, men M-dominansen ger slagsida åt Alliansens skuta.
>
>Det behövs många åtgärder för att komma tillrätta med saken men en är uppenbar: Bilda valallians! Gå fram under gemensam beteckning. Manifestera den starka enigheten – och passa samtidigt på att göra hela diskussionen om bortkastade röster irrelevant!

På båda sidor söker man förklaringar: Mona, Wanja, Fredrik och Anders, krisen, förnyelse eller kyssar i media?

Mary med MinaModerataKarameller funderar kring om glaset är halvfullt eller halvtomt.

>Man kan tänka sig att moderaterna helt enkelt är bra och har stort förtroende för dem av den anledningen, att de är bra och gör ett bra jobb. Det behöver inte vara så att de vinner bara för att andra är dåliga. De senare kanske bara är mindre bra. Halvfyllt eller halvtomt glas? Så i stället för att skriva Mona och Wanjaeffekten borde man skriva Fredrik R och Anders B-effekten. Stabilt har de faktiskt stått i blåsten.

Själv är jag djupt splittrad. Visst hoppas jag att regeringen får sitta kvar. Gärna på ett starkare förändringsmandat också. Mer liberalism är vad Sverige behöver enligt min mening. Men regerande grundat på ett starkt populistiskt och pragmatiskt parti på högersidan kanske inte utgör någon större skillnad mot alla de regeringar vi haft baserade på ett starkt populistiskt och pragmatiskt parti på vänstersidan.

Varför vinna regeringsmakten till borgerligheten om borgerligheten på vägen tvingats sälja ut de väsentliga skillnaderna mot socialdemokratin?

Och ännu mer bekymrad känner jag mig över Sverigedemokraternas framgångar och frånvaron av en ordentlig integritetsdebatt utanför bloggosfären. Vår tids kanske viktigaste politiska frågor: FRA, IPRED, ACTA är inte det som påverkar hur opinionsvindarna blåser eftersom det faktiskt inte är det som svensken i gemen funderar kring och oroar sig över.

Camilla lindberg i kylskåpet

Camilla Lindberg ställs i kylan. Uppseendeväckande sa bull.

När hon nu skyfflas från justitieutskottet till kulturutskottet, så kommer hon få det klart mycket svårare att hålla sig ajour med hur FRA-lagen hanteras. Till exempel att kontrollera hur de femton punkter som satts upp för att förändra FRA-lagen genomförs.

När mikrofonen hamnar under nosen på folkpartiledningen kommer vi säkert få höra intressanta förklaringar. Att det beror på hennes liberala samvete råder det dock ingen tvekan om — spindoktorer till trots.

Jag önskar att jag kunde säga mig vara förvånad, men så mycket förtroende har jag inte kvar för alliansregeringens nuvarande partiledningar. Jag får säga som Mary: ”Men folkpartiet då!”

Hamilton om den ”okunniga” befolkningen

Inte bara token Reinfeldt tycks tro att kritikerna helt enkelt är ”the unwashed masses”. Även Hamilton tycks ha samma inställning. I kraft av att vara politiker förstår han tydligen såååå mycket bättre vad som går och inte går att göra, och det är bara tragiskt att man inte varit tillräckligt bra pedagoger för att få det okunniga och livrädda folket att förstå det.

Det finns hot och signalspaning skyddar. – Folkpartiet:

> När jag läser och besvarar 100-tals e-post, ledarsidor och lyssnar på FRA-debatten är det två inslag i kritiken som regeringssidan misslyckats att bemöta och förklara.
>
> Det finns hot och signalspaning skyddar.
>
> Mitt intryck är att 99 procent av kritikerna mer eller mindre helt sonika bortser från själva syftet med förslaget om signalspaning. Man förnekar att det finns hot mot Sverige eller t ex svensk trupp utomlands. Och skulle det finnas ett hot, ja då går det inte att skydda sig mot detta med hjälp av signalspaning. Och alla dessa krypteringsexperter ute i de svenska hushållen som vet att kryptering inte går att knäcka, trots att FRA lyckats massor av gånger!

Hans ”blogg” kallas för ”Hamiltons blandning” och nog försöker han blanda bort korten alltid. Med några få undantag är det inte signalspaning som sådan någon vänt sig mot.

Det jag, och många med mig vänder sig mot, är inte ens att signalspaning regleras. Det vi vänder oss emot är att man samtidigt utökar signalspaningen till att innefatta massövervakning av kommunikation som till sin natur är privat. Det går inte att sortera bort den privata kommunikationen ur ”signalflödet” utan att utsätta den för en filtrering som i sig är integritetskränkande. Tar man dessutom med trafikdata i bilden, så är den potentiella kartläggningen av svenska privatpersoner mer än bara obehaglig. Att förändra systemets syfte är då så enkelt att några få i sig till synes oskyldiga politiska beslut är allt som krävs för att kunna kartlägga så gott som vem som helst. Det är bara fråga om att förändra några parametrar i sökningen och klassa den nya sökningen som metodutveckling.

Det är inte så att vi inte vill skydda svenskar, vi tvivlar bara på effektiviteten och dessutom så är faktiskt staten en av de saker som privatpersoner behöver skydd mot. Det är faktiskt så grundläggande för liberalismen och för det demokratiska samhället att det är obegripligt att ni glömt det.

Att prata om utländsk trupp i samma andetag som den nya lagen är rent missledande. Vill man signalspana mot de faror de utsätts för gör man det bäst på traditionellt vis och på plats — att avlyssna trafiken i svenska noder är knappast den mest effektiva metoden…

Sen har Hamilton tydligen en väldigt vag kunskap om kryptering, trots att han raljerar mot alla ”experter ute i de svenska hushållen”.

FRA kan utan vidare knäcka många av de vekare formerna av kryptering. Det är en manöver som handlar om några timmar i superdatorn, eller mindre. De mer avancerade krypton som finns allmänt tillgängliga är en helt annan femma, då talar vi inte timmar, utan veckor, månader eller år. Det är nu tre år sedan italienska polisen kom över några PDA från RAF, en av våra mer inhemska terroristorganisationer. De tänkte sig att de nu äntligen fått ett break och kommit över information som skulle visa sig ovärderlig för att slutligen knäcka RAF. De tog till slut hjälp av FBI, deras kryptoexperter och superdatorer, bara för att upptäcka att de gick bet och att PDAerna var ungefär lika mycket värda som informationskälla som så mycket elektronikskrot.

Det har naturligtvis hänt en del med datorkraften på tre år. Men det är inte mer än att det fortfarande är PRAKTISKT ogenomförbart att ge sig på annat än de enklare av krypton — om man inte på förhand är relativt säker på att informationen inte har bäst före datum och verkligen är central för ens verksamhet. Vissa krypton är faktiskt så svåra att knäcka, annat än indirekt, att jag inte på rak arm kan säga att det gjorts — men jag skulle vara tacksam om någon annan ville informera mig om det finns några kända exempel.

Så visst, FRA kan kanske knäcka Skype, MSN, AIM, och YIM, men de som vill kan kommunicera utav hjärtans lust samtidigt som det ger FRA långfingret.

Mer dumheter:

> Spaning på enskilda?
>
> Den andra missen gäller regeringssidans oförmåga att bemöta tron och uppfattningen att fokus kommer att ligga på enskilda personer, och deras epost, telefon och sms. Det är istället företeelser som står i fokus, och enskilda personer står som (kontrollerade och godkända) sökord endast i rena undantagsfall.
>
> Problemen med integritet vid polisens buggning och telefonavlyssning för misstänkt brottslig verksamhet blir större och viktigare problem ur integritetssynpunkt.

Det är underlaget farbror Hamilton, det är underlaget. Oavsett var ni riktar ert fokus, så kommer jag och i princip alla andra svenskar med mig utgöra en väsentlig del av underlaget för den så kallade signalspaningen. Det är direkt analogt med att öppna alla brev, indexera dem, och söka motsvarande ”företeelser” i det underlaget. Därefter klistrar man ihop breven och skickar dem till respektive mottagare. Det spelar väl ingen roll om ett enskilt brev faktiskt lästs igenom eller inte — brevhemligheten är ändå satt på undantag. Precis som med breven, så är det som upplagt för framtida ändamålsglidning. Så även om de som gör jobbet försöker respektera individens integritet idag, så vet ingen hur det ser ut imorgon.

Att sen använda annan buggning, för att s a s minska betydelsen av FRAs spaning är ohederligt. Vad får dig att tro att vi som är kritiska till FRA-lagen älskar polisens nya buggningsbefogenheter?

Nej, vill ni komma med något vettigt, så förklara för oss vad det är för hot som ger er rätt att införa vad som i praktiken är ett paradigmskifte i statens kontrollerande makt gentemot medborgarna. Inget diffust flum duger, jag vill veta exakt varför jag skall acceptera att min kommunikation inte längre är min ensak?