1989 när jag var 22 år gammal såg jag en film som jag inte kunnat skaka av mig sedan dess.

Jesus från Montreal handlar om en ung skådis, Daniel som får sitt livs roll. Han blir ombedd att sätta upp ett passionsdrama i en klosterträdgård. Av tradition spelas påskens passionsdrama om Jesus lidande och död upp i trädgården till detta kloster som så många andra kyrkobyggnader.

Daniel tar själv på sig rollen som den lidande och skräckslagna Jesus på väg mot sitt öde och samlar vänner och bekanta runt sig för resten av rollerna. Filmens ton och anslag flyttar sig från ironisk humor till djup tragedi. De starka känslor som finns begravda i dramat om Jesus lidande och död ges nytt liv och ny modern gestalt.

Du behöver inte vara kristen för att uppskatta denna film, det är kanske till och med tvärtom. Däremot är det en fördel om man är en andligt intresserad skeptiker … tror jag.

Fredag förmiddag i Almedalen: den rödgröna alliansen har samlats runt ett kulturutspel. Det handlar om en miljard och sju punkter för svenskt kulturliv.

• Satsning på digitalisering av kulturarkiv, bland annat.
• Gratis inträde till museer och spridning av samlingar.
• Barnkulturlyft med en nationell scen för barn- och ungdomsteater.
• Läsfrämjande insatser till läsovana.
• Nytt populärkulturscentrum för utställningar om film, musik, dataspel och serietecknande.
• Satsning på svensk film med inriktning på ett nytt filmavtal 2012.
• Jobb och utveckling för kulturskaparna, med fler jobb inom kultursektorn.

Jag kan inte låta bli att notera att internet lyser med sin frånvaro. Däremot går Maria Wetterstrand ut på presskonferensen och säger:

– Digitaliseringen är också ett bra verktyg för att upphovsrättsinnehavare får betalt för vad de skapar.

En modern kulturpolitik kan inte bygga på att försvara gamla branschintressen och satsa på traditionella kulturbärare. En modern kulturpolitik måste bejaka den revolution som digital lagring, produktion och distribution av kultur innebär.

Politikernas 1900-tals lösningar på nutidens problem riskerar döda internet. Internet behöver räddas.

Hos Olof B[eta] hittar jag en kampanj som jag gärna stödjer. I ljuset av de senaste upptågen från Antipiratbyrån, Ifpi m fl har jag ingen lust att köpa julklappar till mina barn från den medieindustri som vill begränsa deras möjlighet att uttrycka sig och umgås som de vill på internet. Branschen verkar för att använda Fredrik Reinfeldts ord fast besluten ”att jaga en hel generation”.

Så i år blir det inga platta paket från mig.

Bloggar:
Olof B[eta]
Scaber Nestor
Yami och pandorna
Farmor Gun
Josh
Den Nya Medborgarrättsrörelsen

EDIT: Facebookevent för kampanjen.

Upphovsrätten lever och har hälsan!!! Lobbyn är stark. Även om man inte får The Pirate Bay fällda, så får man den lagstiftning man pekar på. Inte bara IPRED och förlängningar av skyddstider utan även ett alldeles eget internationellt handelsavtal.

Ett avtal som alltmer liknar lagstiftning och som håller på att framförhandlas bakom dörrar så stängda att inte ens folkvalada politiker i demokratier släpps in. Företag däremot, de får gärna vara med. Deras expertis behövs ju minsann.

Men hur kommer det sig att det bara är företag ur upphovsrättslobbyn, de stora och etablerade som får vara med? (Jag menar bland de företag som ägnar sig åt verksamhet baserad på denna del av immaterialrätten. Jag vet att det är med representanter för andra industrier för vilka patent- och annan materialrätt är viktig.) Varför inte några av dem som hittat nya affärsmodeller för en ny tid med en ny teknik? Man undrar. Kan det verkligen bli bra beslut inne i det där stängda rummet. Står inte gammelmanslukten och cigarröken tung?

En av fördelarna med en öppen debatt är att den ger idéer. Ju fler människor som kan vara med och ju fler åsikter och tankar som möts, desto större chans att någon kommer på något brilliant. Vi lever i en ny tid nu. Nätverkandets och de omedelbara kommunikationernas tid. En tid då stora grupper människor skapar programvara, operativsystem, kultur, opinionsbildning, uppslagsverk - och de gör det tillsammans! Den gamla tidens slutna rum med utvalda experter ger bara upphov till groupthink, det vet vi.

Och vem är det egentligen dessa självutnämnda vita riddare som kämpar för det sanna, rätta och sköna kämpar för? Inte verkar det vara den genomsnittlige upphovsmannen. Han och hon har redan flyttat in i framtiden.

Jag talade med en vän som är regissör i går kväll. (Alltså en riktig inte en hobby eller amatörfilmare utan en med flera teveserier under bältet som nu arbetar med en långfilm.) Han höll inte riktigt med mig. Han ansåg att hans bransch inte klarade sig utan ett skydd, inte för upphovsrättens skull utan för branschens. Filmmediet är så dyrt att det krävs tunga investeringar och därmed ett stort risktagande från någon. De som tar dessa affärsrisker behöver kunna skydda det som skapats så att de har en chans att tjäna tillbaka pengarna. Detta påminner ju rätt mycket om situationen i läkemedelsbranschen, eller för ett innovativt teknikföretag.

Så hur löser vi då detta? Jag har en idé, eller kanske snarare än trestegsraket:
1) Vi avskaffar det ekonomiska skyddet i upphovsrätten som har spelat ut sin roll eftersom det snarare bromsar skaparkraften än ger incitament för den.
2) Vi lämnar den ideella rätten hos upphovsmännen, men utan rätt att sälja eller licensiera den.
3) Till sist så lyfter vi in ett skydd för de konstnärliga skapande som är kapitalintensivt (t ex filmer och läromedel) i patentlagstiftning med en skyddstid på säg 10 – 20 år.

Jag vet inte om den här tidén är ny, om den är bra eller dålig, om den skulle fungera. Jag är ingen immaterialrättsexpert. Men jag tror den skulle kunna vara en del i den öppna debatt som jag talade om ovan, ett idéutbyte som skulle ha stora möjligheter att hitta ett bättre system än dagens. Som jag tror håller på att haverera, om inte annat för att det inte stämmer med folks rättsmedvetna längre.

Och varför inte börja här i Sverige. Det ärdags att vi tar ledningen igen innan den chansen också förspills.

1) Sense and Sensibility
2) Titanic
3) Iris
4) Eternal Sunshine of the Spotless Mind
5) Little Children
6) The Reader

Kate Winslet har länge varit en av mina favoriter. Hon är en fantastisk skådis. Hon verkar också vara en riktigt bra människa och jag ser henne som en fantastisk förebild. En av de bästa helt enkelt.

Även om jag inte sett The Reader än så är jag glad att hon tog hem den där Oscarn till slut.