Finns Piratpartiet?

Ibland undrar man. Här har man gått och blivit pirat trots svåra dubier. Här har man kastat sig in i en tidskrävande virvel av pirataktivism och opinionsbildning. Tanken slår en ibland att det kanske finns bättre saker att göra med sin tid. Inte så att jag hade en plan, men det finns ju en familj att vara med, vänner att umgås med, ett yrke att utvecklas i, ett hus att renovera, en kropp att vårda; kort sagt ett liv att leva.

Det kan ju för en yttre betraktare framstå som en smula galet att då satsa sin själ i ett omöjligt projekt. För allt tyder ju på att Piratpartiet inte finns.

När Facebook får en applikation för riksdagsvalet kan man till en början inte ens rösta på Piratpartiet, vilket får många av oss att rösta blankt i protest. (Nu är den saken fixad men vi kan inte ändra våra röster.)

När Google bygger en specialsida för bevakning av riksdagsvalet är Piratpartiet inte med. När Nikke Lindqvist skriver om denna sida konstaterar han också att intresset för Piratpartiet mätt i googlesökningar också sjunkit drastiskt. Det är fler pirater som tycker att Google borde öppna upp för de mindre partierna, men detta handlar inte bara om oss pirater. Feministiskt Initiativ och Sverigedemokraterna blir också styvmoderligt behandlade.

När Sveriges Radio kartlägger åldersfördelningen hos riksdagskandidaterna så är det naturligt att inte våra kandidaters låga medelålder nämns. Vi är ju inget riksdagsparti. Många av i piratpartiet är unga och vi lockar unga väljare och sympatisörer. Nu är inte ungdom allt, som Mary på Minamoderatakarameller säger finns det ett värde i erfarenhet. Kent sammanfattar det hela bra när han konstaterar att alla sorters människor behövs inom politiken. Det får i alla fall mig att tänka: även pirater.

Vi börjar bli vana vid att knappt synas när opinionen mäts av någon av alla dessa institut. Gräver man lite i siffrorna så hittar man oss någonstans: kanske bland övriga partier, eller bland de osäkra eller i mätningarnas inbyggda bortfall. Här kan vi välja att leta efter ljusglimtar som ser ut som bortförklaringar eller att inse att opinionsmätningar är en del av den politiska mediedramaturgin och att vi därför inte finns just nu. Jag tror på det senare, insikten om att inte finnas ger stark motivation att göra något åt saken. Det är nästan 100 dagar till valet och opinionsläget är extremt osäkert och svårmätt med många partier runt 4%-spärren.

Jag håller med Mary. Det finns det som inte går att mäta och vi pirater rör oss för närvarande mest där – i skuggmarkerna, i gråzonerna, i den nya digitala delen av verkligheten. På valdagen får vi se om det gick att mobilisera väljare utanför de stora stråk där opinionsinstituten, de stora tidningarna och riksdagspartierna rör sig.

Det betyder inte att vi inte finns. Vi finns när vi kampanjar på gator och torg. Vi finns när vi sprider våra idéer via nätet. Vi finns när vi i stort och smått arbetar för en vettig informationspolitik.

Den här veckan var det ett år sedan Piratpartiet genom Christian Engström kom in i EU-parlamentet. Ingen som följt Christians arbete kan påstå att Piratpartiet inte finns. Vi har redan satt vår prägel på europeisk politik genom hans arbete i Bryssel. Läs en bra sammanfattning hos HAX. Många pirater har bloggat om Christians första år, men Drottningssylt säger det nog bäst:

Jag tycker inte att min röst är särskilt bortkastad faktiskt. I själva verket är jag ganska nöjd.

Den här veckan var det också ett år sedan den gröna rörelsens stora demonstrationer i Teheran och på andra ställen runt om i Iran. Våra medlemmar har många gånger de senaste åren slutit sig samman med andra för att stödja demokratirörelser runt om i världen. Internet har blivit ett viktigt verktyg för att sprida information från repressiva stater. De repressiva staterna svarar ofta med att försöka begränsa tillgången till nätet. Vi är en del av en större rörelse som försöker försvåra detta bland annat genom teknisk hjälp och politiskt stöd.

Det är inte tidningsartiklar, opinionsinstitut eller ens valresultat som avgör om vi finns. Det är vi själva. Vi finns så länge det finns ett behov att kämpa emot integritetskränkningar, demokratiska underskott och övervakning. Vi finns så länge det finns några människor som sluter upp bakom våra idéer om integritet, kultur och kunskap.

Nedan vårt pressmeddelande om Iran på tre språk:

ENGELSKA

One year ago, during the elections in Iran, the government was shocked by massive demonstrations. People from different political camps were brought together by a shared hope of a more democratic Iran. Internet communication was of great value in organizing the demonstrations.

One year ago, during the elections in Iran, the government was shocked by massive demonstrations. People from different political camps were brought together by a shared hope of a more democratic Iran. Internet communication was of great value in organizing the demonstrations. The regime attacked the Internet in their efforts to squash the movement – blocking certain websites and Internet services. Swedish activists from the Pirate Party and other related groups joined to help people in Iran in their efforts to get around these digital walls. A practical example was that proxy servers were set up. These computers serve as tunnels under the digital wall of Internet filters. The result is access to the entire Internet again. The activist clusters Werebuild.EU and Anonymous were driving forces behind this. As last year the Pirate Party wants to help friends of democracy to communicate without fearing government surveillance, by providing encrypted tunnels for communication. To learn how to, visit our guide for safer communication.

PERSISKA

حزب پیرات؛ دست یاری به دمکراسی در ایران یک سال قبل، در طول انتخابات در ایران، مردم از طیفهای سیاسی مختلف، با امید مشترک به ایرانی دمکراتیک​تر، گردهم آمدند و با تظاهرات گسترده، حکومت ایران را به لرزه درآوردند. در سازماندهی این تظاهرات، ارتباط اینترنتی نقش بسیار مهمی ایفا کرد. رژیم ایران برای درهم کوبیدن جنبش، اینترنت را مورد حمله قرار داد و وبسایتها و سرویسهای اینترنتی مشخصی را بلوکه کرد. فعالان سوئدی از حزب پیرات و دیگر گروههای مربوطه، بهم​پیوستند تا به مردم ایران در تلاش برای دور زدن این دیوارهای دیجیتالی کمک کنند. نمونه عملی، پراکسی​سرورهایی بود که راه اندازی شدند. این سرورها همانند تونلهایی در زیر دیوار دیجیتالی قیلترهای اینترنتی عمل کرده و سرویس​دهی میکنند و نتیجه؛ دسترسی مجدد به تمام سرویسها و سایتهای اینترنتی می باشد. فعالیت گروههای] Werebuild [و] Anonymous [ نیروی محرکه این پراکسی​سرورها بود. همچون سال گذشته؛ حزب پیرات خواهان کمک به دوستداران دمکراسی در ایران، جهت برقراری ارتباط بدون ترس از نظارت و کنترل حکومت، می باشد. برای اطلاعات بیشتر به آدرس مراجعه کنید Learn more

KURDISKA

پیرات پارتی؛ ده​ستی یارمه​تی بۆ دێموکراسی له ئێران یه​ک ساڵ به​ر له ئێستا، له ماوه​ی هه​ڵبژاردنی سه​رۆک کۆماری له ئێران، خه ​ڵک به روانگه​گه​لێکی سیاسی جۆراوجۆرو به هیوایه​کی هاوبه​ش به ئێرانێکی دێموکراتیک​تر، له ده​ور یه​ک کۆبوونه​وه​و به خۆپیشاندانی به​ربڵاو، رژیمی ئێرانیان به له​رزه هێنا. له رێکخستنی ئه​و خۆپیشاندانانه، پێوه​ندیی ئینترنتی رۆڵێکی زۆر گرینگێ گیڕا. هه​ر بۆیه رژیمی ئێران بۆ سه​رکوتی ئه​و بزوتنه​وه، هێرشی کرده سه​ر ئینترنت​و وێب​سایت​و سرویسگه​لێکی تایبه​تیان بلووکه کرد. چالاکانی سویدی له پیرات پارتی​و گرۆپگه​لی پێوه​ندی​داری دیکه، له ده​ور یه​ک کۆبوونه​وه تا به خه​ڵکی ئێران بۆ ده​ربازبوون له​و دیواره دیجیتاڵی​یانه یارمه​تی بده​ن. نموونه​ی کرده​وه​یی، پراکسی​سرورگه​لێک بوون که وه​کوو تۆنڵ له ژێر دیواری دیجیتاڵیی فیلترگه​لی ئینترنتی، کار ده​که​ن که به​رهه​میان؛ ده​ست​پێڕاگه​یشتنی دوباره به هه​موو وێبسایت​و سرویسگه​لی ئینترنته. ئه​م پراکسی​سرورگه​له به​رهه​می چالاکیی گرۆپگه​لی] Werebuild [ وه ] Anonymous [ بووه. وه​کۆ ساڵی رابردوو، پیرات پارتی خوازیاری یارمه​تی به دێموکراسیخوازانی ئێران، بۆ پێک هێنانی پێوه​ندیی دور له مه​ترسیی کونتروڵ​و چاوه​دێریی رژیمی ئێرانه. بۆ زانیاری زیاتر بڕۆن بۆ ئه​م ئه​درسه Learn more

Om bajsstädning på Facebook

Idag tog bajset steget in på den svenska politiska arenan genom Edvard Unsgaard kanske inte så välbetänkta uppdatering på Facebook.

tycker invandrare och invandrarföretagare är otroliga. Någon idiot hade i natt gjort det lite större behovet i vårt trapphus (och lagt sin halsduk där...). Jag ringde vårt städbolag som drivs av invandrare som på en halvtimme skickade över en ryska som städade och sanerade trappen. Det är arbetslinjen det, att på en halvtimme en söndag få fram en duktig städerska som gör ett fantastiskt jobb!

Alla tidningar (DN, SvD, Expr, AB) skriver om Edvard Unsgaards uttalande, kommentatorer från hela det politiska spektrat skriver debattartiklar eller bloggar om det, på Twitter går samtalet om saken på högvarv i några timmar. Att få tala om bajs utan att skämmas tycks oemotståndligt.

Naturligtvis samlar sig olyckskorparna och i det värsta ljus så framstår naturligtvis detta uttalande som utomordentligt allvarligt. Några exempel.

Yttrandefrihet FTW:

>Dock bör Unsgaard få en eloge för att som moderat ovanligt nog tala svenska och inte Schlingmannska, så att man till sist förstår vad borgarnas politik går ut på. Arbetslinjen innebär alltså att invandrare med en halvtimmes varsel, oavsett tidpunkt eller veckodag, ska kunna torka exkrementer åt de välsituerade klasserna. Logiskt sett borde det bekräfta den misstanke som grott sedan 2006, att ”det nya arbetarpartiet” vänder sig till dem som har råd att ha pigor arbetande åt sig.

Luciano Astudillo, riksdagsledamot( s) på politikerbloggen

>Nu fick ändå historien ett lyckligt slut och Unsgaard fick möjlighet att beskriva sin syn på arbetslinjen: Duktig invandrarföretagare som till och med en söndag skickar en invandrarkvinna att städa hos mig. Alltid redo.
>
>Läskigt.

Isabelle Ståhl

>arbetslinjen är alltså att knäppa med fingrarna och få hit flitiga utlänningar som torkar upp den vite mannens bajs medan han har söndagsbjudning i salongen. fresh.

Jag tycker nog att det finns en mängd andra och mänskligare sätt att tolka Edvard Unsgaards Facebookuppdatering. En Facebookuppdatering är ju inte en pressrelease eller en debattartikel. Den är mer känslomässig, mer omedelbar och därmed mindre övertänkt.

Däremot kommer vi inte ifrån att i just detta omedelbara och obetänkta så kan värderingar eller världsbilder skina igenom som annars är bortslipade. Om detta är tecken på något, så är det inte ett tecken på fördold rasism eller folkförakt hos moderata partigängare. Nej, det är ett tecken på något som jag kände när jag vara medlem hos moderaterna. I vissa grupper inom moderaterna så finns det ett avstånd till låt oss kalla det ”verklighetens folk”. Världsbilden blir fastfrusen i brist på inflöde av tankar, idéer och intryck från arenor utanför dem där moderata politiker och tjänstemän normalt rekryteras.

Jag minns t ex att jag när jag berättat min brokiga livshistoria för en tämligen högt uppsatt och klok moderat fick svaret. ”Satsa på politiken, vi behöver dig!” Nu tror jag inte det är så illa. Mina två moderata bloggkamrater Kent och Mary är levande bevis för att moderater kan leva mitt i verkligheten, bland oss andra.

Jag tror alltså inte att vad vi hört idag är ett tecken på fördomar eller ideologi. det är ett tecken på avstånd. Ett avstånd som är så stort att man inte förstår hur andra grupper kommer reagera på de ord och koder man använder inom gruppen. När dessa formuleringar sprids ut i det offentliga samtalet så ser vi en kulturkrock.

Av en man som jobbar med kommunikation och med medier kan man naturligtvis begära mer än så. Att detta skulle bli mumma för socialdemokratiska debattörer och andra var väl tämligen självklart. Och nu har vi fått ett nyhetsdygn som handlat om bajs, när det kanske fanns viktigare saker att tala om. Det får Edvard Unsgaard ta på sitt ansvar, eller som PJ Anders Linder skriver:

>Ingen kan på allvar tro att han menat något illa med vad han skrivit, men ingen kan heller undgå att se de demagogiska möjligheter som hans inlägg skapar. Som central politisk aktör måste man tänka noga på vad man skriver inte bara i pressreleaser utan också på Facebook, inte minst när det är feces som står på tapeten…

###Vad menade han då?

Mary på MinaModerataKaramneller funderar över hur man kan tolka och misstolka och drämmer till med sitt favoritcitat:

>I know that you believe that you understood what you think I said, but I am not sure you realize that what you heard is not what I meant. (Robert McCloskey)

Edvard Unsgaard själv har förtydligat sig på Facebook i en ny liter mer verserad statusuppdatering:

>För att undvika missförstånd: Jag tycker att det är helt fantastiskt att få ett jobb gjort så snabbt, oavsett vem som gjorde det. Det var det jag menade med arbetslinjen. Tydligen finns det de som tolkat det jag skrev som att invandrare bara ska torka bajs. Inget kan vara mer fel.

Socialdemokratiska bloggaren Fredrik Pettersson reagerar med ett kärnfullt:

>Skönt!

Som sagt finner jag ingen anledning att betvivla detta. Det räcker liksom med att vara så klantig så att man sammanför de tre storheterna bajs, invandrare och arbetslinjen i en och samma text, att dessutom göra det med illvilja? Så korkad kan väl ingen vara?

Mymlan ser det till och med som nära en hyllning av invandrade företagare. Tänk så olika det kan vara.

###Politiker i sociala medier

En annan sida värd att fundera över är ju politikers roll i sociala medier och deras kompetens för att delta där. Något som livligt debatterades i såväl media som bloggvärld förra veckan. (Jag orkar inte länka eller referera den diskussionen igen.) Den begåvade och intressante socialdemokratiska bloggaren Krassman på In Your Face intresserar sig för detta perspektiv:

>En Facebook uppdatering är inte samma sak som en blogg eller ett annat ”öppet” socialt media men jag slås ändå av avsaknaden av tanke bakom Edvard Unsgaards formuleringar. Eller är det kanske just tanke det finns bakom detta agerande. Den lilla texten som Unsgaard nu publicerat på sin profil, som inte alla kan se, men gott hans 797 vänner har givit denna pressekreterare ett genomslag i media som kräver ett enormt arbete. Kan det vara så att detta är en del av hans personvalskampanj till riksdagen 2010? Eller är det helt enkelt så att Reinfeldts pressekreterare har så dålig koll på sociala media och dess effekter.

Sociala medier kan alltså föra en högst upp på agendan i alla Sveriges medier. Om det var någon som betvivlade det, så är det nu bevisat. Det tål alltså att tänka på hur man ska förhålla sig till dem och hur man kan använda dem som politiker.

Några tips från Mymlan i Aftonbladet:

Och från Niclas Strandh, expert på sociala medier:

>Inför kommande valrörelse kommer framförallt politiker att få tänka till ett antal gånger när det gäller sin närvaro. Det bör inte innebära att man låter bli – utan att man sätter upp strategier för sin närvaro på sociala nätverk. Som politiker, politisk – och som offentlig person generellt måste man se till att man tänker igenom sin personliga sociala mediestrategi och handlar smart. För ju mer sociala nätverken växer desto fler kommer också använda det som informationskanal.

Låt oss hoppas att politikerna och partierna tar sig en funderare och att den inte leder till stenhårda regler som kväver samtalet utan till förnuftiga förhållningssätt där de nya kommunikationsplattformerna tillåts fördjupa det demokratiska samtalet inte stoppa det.

###Politik är viktigare än så här

Jag är nämligen mycket mer bekymrad över debattklimatet i Sverige än över Edvard Unsgaards relation till ryska städerskor. Eller med favoriten Kjellbergs ord:

>Jag hoppas inte att det är på den här nivån som vi ska föra debatten när valrörelsen 2010 kryper närmare och närmare. Vare sig imbecilla rykten om att Mona Sahlin skulle sidsteppas av Margot som statsministerkandidat eller långtgående spekulationer om den moderata människosynen baserat på en berömmande kommentar till förmån för ett städföretag.

Miljöpartisten Anders Wallner är inne på samma linje.

>Valåret är inlett och idag är de flesta politrucker tillbaka från semestern verkar det som. I alla fall om man bedömer nivån på den politiska debatten. På twitter och bloggar snackas det om att Edvard Unsgaard, riksdagskandidat för (M) framhållit sin städfirmas etnicitet när de kommit och städat bajs. På Politikerbloggen anklagar (M)-kvinnorna Mona Sahlin för de sju dödssynderna i tur och ordning i krystad retorik.
>
>Är det konstigt om folk inte bryr sig om politik? Och orkar följa ”den politiska debatten”?

###Politiker är också människor

Till sist vill jag slå ett slag för att sluta ställa så höga krav på våra makthavare och politiker. De måste få vara mänskliga. Vill vi kunna ha varma, förtroendegivande och meningsfulla relationer med dem så har vi nu chansen genom möjligheten för vem som helst att komma i kontakt med och tala med i stort sett vem som helst.

Låt oss som samhälle ta den chansen! För att kunna göra det måste vi bli mycket mer förlåtande. Vi måste kunna skratta bort att det förekommer grodor ibland, att det görs misstag, att folk är mänskliga. Vi kan inte ha det så att så fort någon faller minsta lilla utanför ramen eller manus så går det ett drev. Om vi behandlade andra människor i samhället än politiker med det löje, den plumphet och den hänsynslöshet, skulle det gränsa till mobbing.

Därför var jag med och startade Facebookgruppen: Shit happens – en stödgrupp för politiker. Mest for the lulz, men tänk efter, och om du är politiker och tycker att det är dags att vi blir lite snällare när ni gör misstag, eller om du är väljare och vill vara lite mer överseende med när skit händer så varför inte gå med.

Innan jag slutar kan jag inte undanhålla er dagens bästa inlägg!

Mobbing på Facebook

I Aftonbladet igår kunde man läsa om en trettonåring som fått en egen hatgrupp på Facebook.

>”Vi som hatar Stina Johansson”.
>
>Så hette gruppen som klasskamraterna publicerade på Facebook. 13-åriga Stina upptäckte sidan under jullovet.
>
>– Jag mådde illa när jag skulle gå tillbaka till skolan i går, säger Stina till Aftonbladet.

När vi får bättre möjligheter att kommunicera är det oundvikligt att detta används till såväl bra som dåliga saker – till hat och till kärlek. Vi får bättre möjligheter att umgås med de vi gillar, men samtidigt får mobbarna nya verktyg att göra illa.

Mary skriver en bra post om detta. Hon är alltid en stridbar röst i frågan om mobbning. Hon poängterar det jag också tänkte. Att det vore illa om tekniken i sig får skulden för människans svagheter.

>Guns don’t kill people, people kill people. (Guns and People, Eric Serra)

Andra exempel: Man kan inte skylla internet och modern teknologi för terrorismen. Det är människorna som hatar. Att begränsa eller stänga kommunikationsmöjligheterna för oss som inte hatar är inte en lösning.

Så vad gör vi åt Stina då? Om vi inte kan stänga Facebook? Vad vi alltid borde göra. När hatet sprider sig så blir det inte bättre av mer hat, det blir bättre av mer kärlek. En klok man sa:

>Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom.

Världen blir bättre av mer kärlek.

Alex Schulman skriver om näthat idag och jag kunde inte låta bli att koppla det till frågan om mobbing på Facebook:

>Det tycks ständigt pågå en debatt om det så kallade näthatet här i Sverige. Vissa vill göra gällande att det är ett befintligt bekymmer, något som skulle kunna liknas vid ett samhällsproblem. Min bild av det här ”nätahet” är enkelt. Hat föder hat. Det vill säga: Om man driver en blogg där man hatar så får man kommentarer som hatar. Det är överraskande att se hur mediepersoner och kändisar går ut och lipar över det näthat som drabbar dem – är de inte medvetna om att de själva hatar? Vad har de för skev självbild?

Lösningen är kärlek inte hat.

Världen blir inte bättre av att vi hatar hatarna. Vad vi behöver göra är att älska de hatade.

>När vi orkar måste vi säga emot. Vi måste visa att vi också hatar, inte hatarna, men hatet. Även om vi inte vill ta ifrån de hatande deras yttrandefrihet så behöver vi inte försvara den. Bara vår!

Gå därför med i någon av eller alla de Facebookgrupper som folk har startat för att visa Stina Johansson sitt stöd. Nu finns inte Stina Johansson. Det är ett påhittat namn, men just därför kan denna grupp stå som en symbol för alla dem som blir mobbade och som vi behöver visa att det finns mer kärlek än hat i världen.