Dags att byta personal!

Sveriges delegat i rådsarbetsgruppen för telekommunikationer, Jörgen Samuelsson citerad i DN

>Vad har du för invändningar mot det?
>- Är telekommunikation en mänsklig rättighet? Vad tror du en liten fattig pojke i Afrika tycker är mänskliga rättigheter? Det finns en europeisk stadga om mänskliga rättigheter som gäller enligt EU-fördraget – varför stoppa in den i Telekompaketet?
>
>Men om friheten på nätet inskränks kan väl det vara ett problem?
>- Frihet är viktigt, men det handlar om en kommersiell tjänst. Jag kan inte se likheten mellan åtkomst till nätet och rätten till tak över huvudet.

Calandrella håller med Jörgen Samuelson om att själva tillgången till internet kanske inte är en mänsklig rättighet, men att man har rätt till en ocensurerad anslutning när man väl skaffar en.

Många andra har också reagerat över detta märkliga citat: Nairobikoll, Christian Engström, Bitchslap Barbie, Scaber Nestor, Jens O, Badlands Hyena,

För ett ögonblick försöker jag bortse från att jag och Jörgen Samuelsson förmodligen inte har samma uppfattning i särskilt mycket och funderar på hur lämplig han är för sitt arbete. Telekommunikation är inte så viktigt, det handlar bara om en kommersiell tjänst, säger alltså den person som företräder Sverige i diskussioner kring regleringen av just telekommunikationer.

Hans intresse i de politiska frågor som reglerar vårt samhälles viktigaste infrastruktur, den för mellanmänsklig kommunikation, är snävt begränsad till villkoren för de kommersiella aktörerna på marknaden. Vi har en förhandlare som inte anser att det är en internationellt viktig politisk fråga att bevaka medborgarnas rätt till ocensurerade och och oavlyssnade telekommunikationer. När telekommunikationer har blivit lika internationaliserade som miljöfrågan!

Jörgen Samuelson verkar dessutom ha lite otur när han tänker. Det finns gott om rättigheter som tillhandahålls som kommersiella tjänster: tak över huvudet, mat på bordet, utbildning, sjukvård…

Det är troligt att Jörgen och jag är oense om det mesta, men det är inte därför jag rekommenderar Åsa Torstensson att omedelbart göra sig av med honom!

HAX, årets politiska bloggare, påminner oss…

Henrik Alexandersson påminner oss om hur fantastiskt man resonerar om demokrati inom EU:

Det kan inte varit tacksamt att vara Margot Wallström i den intervjun, men att hon inte själv tycks inse vilket otroligt demokratiskt underskott hon ger uttryck för är väldigt oroande.

Jag menar, om man nu ändå till varje pris tänker genomföra någonting, så bör man väl inte hyckla om saken? Resonemang som går ut på att leka psykologer åt en hel valmanskår och försöka analysera och tillrättalägga är bara äcklande — de sa nej och det förtjänar att accepteras.

Det allra minsta man kan begära är att analysen går ut på att man först skrotar förslaget, och först efter det försöker få klart för sig var man gick bet. Då kan man börja om på ny kula utifrån dessa förutsättningar och bygga utifrån gräsrotsnivå, förslaget är ändå värdelöst om inte EU:s befolkning ställer sig bakom det — så bygger man inte en stabil union. Var det inte mer demokrati man var ute efter? Eller är det bara retorik?

Ett stort GRATTIS till HAX, det måste kännas gott att få erkännande för ett bra jobb.

Uppdatering: Jag har försökt mig på en översättning till svenska av vad som sägs i inslaget:

GE = Gavin Esler, från BBC Newsnight
MW = Margot Wallström

GE: …och jag får nu sällskap från Bryssel av Margot Wallström, vice president för Europakommissionen. Och din chef, José Manuel Barroso har sagt att fördraget inte är dött, att fördraget fortfarande lever. Kan du förklara för väljarna vad de måste göra för att ta livet av fördraget?

MW: (3 sekunders paus) Jag tror, att om vi är seriösa ifråga om demokrati så tror jag att vi måste förstå varför det irländska folket röstade nej. Det måste vara, så att säga, det första steget, och det är det som irländarna och vi kommer att bidra till fram till att stats- och regeringsledarna möts.

GE: Man kan väl förutsätta att de röstade nej för att de inte gillar fördraget, men din chef säger att…

MW: Det vet du inte!

GE: …fördragsarbetet kommer fortsätta. Jag frågar dig bara: vad behöver de göra om de inte vill ha fördraget?

MW: Jag tror att vi helt enkelt måste få klart för oss, och att det irländska parlamentet kommer göra den analysen och även vi via Eurobarometern kommer att försöka få reda på mer.

GE: …men finns det någonting?

MW: …precis som vi gjorde efter de franska och nederländska omröstningarna också. Och svaren var väldigt olika faktiskt, om du jämför vad väljarna i Frankrike och Nederländerna sa, så det är det…

GE: Nå, de sa nej! …men finns det någonting väljarna kan göra…

MW: …första steget och sen får vi diskutera vad som skall göras.

GE: Men finns det någonting väljarna kan göra för att bli av med det här fördraget? …i en demokrati?

MW: I en demokrati, så lyssnar du på väljarnas oro, och så ser du om det finns något vi kan göra för att möta den oron? Vad, exakt, var det de oroade sig för som fick dem att säga nej?

GE: …men, du förstår…

MW: Och de politiska ledarna har investerat så mycket politiskt kapital, tid och energi för att försöka få på plats ett nytt maskineri, för att få EU att fungera bättre.
Så självklart ger de inte upp så lätt. De kommer försöka hitta…

GE: …precis…

MW: …en väg framåt därför att vi behöver göra EU mer demokratiskt och öppet… och mer effektivt.

GE: …men förstår du inte, det fundamentala problemet är att många väljare över hela Europa ser EU som något odemokratiskt man blivit påtvingad. Och de vänder sig inte mot medlemskap i EU, de vänder sig bara mot hur det sköts och hur saker tvingas på dem. Och när väljarna säger nej, så säger du att ni ändå kommer fortsätta och försöka hitta en väg att få dem att säga ja.

MW: Nej. Vad jag anser vi har gjort är att självklart alla stater själva beslutar hur de vill ratificera ett nytt fördrag. Alla ledare har förstås skrivit under på fördraget och i Irland i enlighet med deras nationella konstitution, så krävdes det en folkomröstning. Och om 18 medlemsstater sagt ja…

GE: Utan att fråga väljarna!

MW: …och en medlemsstat sagt nej, så tror jag att alla medlemmar vill ha något att säga till om i allt det här och att självklart måste du analysera varför det blev ett nej. Finns det något vi kan råda bot på? Finns det något vi kan rätta till? Och den analysen måste komma först.

GE: Men för att komma tillbaka till själva poängen: för att väljarna, de enda väljare som haft något att säga till om när det gäller det här fördraget. De enda, de irländska väljarna. Mycket intelligenta, väldigt pålästa människor. Ett rätt rejält valdeltagande. De sa nej, men trots det fortgår processen. Så därför… Det är absolut det som folk menar med det demokratiska underskottet.

MW: Men låt oss lämna det till ledarna att diskutera vad man skall göra i en sådan här situation. Och kom ihåg, problemen, de har inte försvunnit bara för att irländarna har sagt nej. Problemen inom EU med ett demokratiskt underskott, med ett antal nya utmaningar, med 27 medlemsstater inte 12, och med ett maskineri som skapades för 12 inte 27, problemen har inte försvunnit. Och det är det här man förväntar sig att de politiska ledarna skall tackla. Om vi vill vara effektiva i bekämpningen av klimatkrisen, hanterandet av höga oljepriser, så får vi utrusta den Europeiska Unionen med verktyg för detta. Effektivt och demokratiskt. Och det var utgångspunkten för hela diskussionen och jag tror det är på det vi måste fokusera våra krafter just nu.

GE: OK. Margot Wallström, tack för att du kunde gästa oss från Bryssel.