Tiziano Motti – smile29 – ogillar anonymitet

Tiziano Motti, en av de som skapade smile29-deklarationen, kontrar på europaportalen om att han inte alls är intresserad av alla googlesökningar. Det är facebook, youtube med flera han ”egentligen” är ute efter — för att inte tala om vår anonymitet.

Europaportalen

Hur går försvaret av medborgarnas friheter ihop med att vilja lagra alla människors sökningar på Google?
– Det gör det inte, säger Tiziano Motti.

Han vill inte alls spara alla sökningar som görs på nätet.
– Förslaget handlar egentligen om så kallade ”content providers”, det vill säga de som gör att man kan lägga upp material på internet, som Facebook, Youtube eller bloggverktyg. Det är de som ska spara IP-nummer, precis som internetoperatörerna måste göra i dag enligt datalagringsdirektivet, säger han.

Det är med andra ord vår rätt att anonymt bidra med innehåll på nätet som är problemet enligt Motti. Vad han egentligen menar med det framgår allteftersom intervjun drar ut på tiden:

De utlovade femton minuterna växer till tjugofem, till trettiofem. Han är mån om att få fram sitt budskap. Och till slut landar han i en slutsats, det som han kallar det övergripande syftet med initiativet:
– Det ska inte gå att surfa anonymt på internet. Jag vill introducera den så kallade skyddade anonymiteten, säger han och drar ut på de två orden.

Enligt Tiziano Motti måste man hitta en balans på nätet, och det ska ske genom den ”skyddade identiteten”. För att någon ska kunna få tillgång till nätet måste denne identifiera sig genom att skicka in uppgifter till internetoperatören.

Sedan ska varje uppladdning av text, bilder eller videoklipp kunna spåras av myndigheterna. Däremot ska man fortsatt kunna vara anonym gentemot andra internetanvändare.
– Jag är en försvarare av yttrandefriheten, jag gillar inte censur. Men i dag kan någon som blir förtalad eller anklagad för något på nätet inte försvara sig ordentligt.

Hur ska det gå till rent tekniskt?
– Jag är ingen tekniker, fråga inte mig, säger han och fäller ner blicken en sekund för första och enda gången under vårt samtal.

Mottis ”skyddade anonymitet” är nyspråk för att man inte har någon anonymitet alls gentemot myndigheterna, utan endast gentemot andra internetanvändare. Nyspråk för att det när man säger det låter som om anonymiteten skulle stärkas, när det egentligen är den diametralt motsatta utvecklingen han propagerar för.

Motti har skapat föreningen Rättigheternas Europa som säger sig vilja skydda vanliga medborgares fri och rättigheter. Det påminner mest om TV-predikanten från Genesis: ”Jesus He Knows Me”:

Won’t find me practising what I’m preaching
won’t find me making no sacrifice
but I can get you a pocketful of miracles
if you promise to be good, try to be nice
God will take good care of you
just do as I say, don’t do as I do

Det räcker inte att säga att man vill försvara medborgares rättigheter och friheter, man måste visa det i praktisk handling. Resonemanget han för är att rätten att kunna sätta dit någon som förtalar dig eller anklagar dig för något trumfar rätten att vara anonym.

Än en gång är det myndigheterna som skall vara garanten för ”det goda”, det vill säga att kunskapen om identiteten inte missbrukas. Motti säger sig till och med vara en försvarare av yttrandefriheten och motståndare till censur, men grunden för yttrandefrihet är möjligheten till anonymitet och det är inte privatpersoner som censurerar utan det är just de myndigheter som skall företräda ”det goda”.

Vad Motti dessutom inte riktigt tycks vilja kännas vid, är att deklarationen han var med och skapade faktiskt uppmanar till att just spara sökord från sökmotorer som en del av datalagringsdirektivet. Att han nu kommer och påstår att han egentligen ville något annat, illustrerar mer hur han spelar med systemet än påverkar innehållet i deklarationen som gått igenom.

Det är starkt oroande att en person som anser att medborgarnas rätt till anonymitet är förhandlingsbar helt tydligt har tillgång till de resurser som kampanjen för smile29 måste ha konsumerat. Vad är nästa ”rättighetsskydd” han vill införa, och hur kommer han att driva frågan kring smile29 framöver?

Jag får alltid en slags känsla av att titta in i den mörka historien när jag läser kommentarer från människor som Tiziano Motti. Jag tänker undvika Godwins lag här, men kan ändå inte låta bli att känna hur det kryper utmed ryggraden av obehag. Tillräckligt med tid har gått sedan vi senast brände fingrarna ordentligt, och nuvarande generationer har inte egna erfarenheter utan bara det de kunnat läsa sig till eller fått berättat av föräldrar och deras föräldrar. Jag får känslan av att vi vann det kalla kriget, men att vi i och med det snabbt glömde vad vi egentligen kämpade för…

Spansk glömska

Hos Christian Engström läser jag om det spanska ordförandeskapets debut i den europeiska nationalsporten övervakningshets.

Francisco Ros Peran, som är spansk minister med ansvar för telekommunikation och informationsamhället, hade såvitt jag förstår Christians sammanfattning med sig två skarpa förslag när han på en middag skulle sammanfatta ambitionsnivån för Spaniens ordförandeskap över EU inom sitt område. Eller skarpa och skarpa. Det andra förslaget får nog snarare beskrivas som tämligen oslipat, ovasst, ja rent ut sagt sinnesslött.

Förslag ett är bara mer av samma som vi hört ett tag från ledande europeiska politiker. Intellectual property, för att låna det internationella begreppet, måste skyddas till varje tänkbart pris.

>We need new legislation to get young people to respect intellectual property. They think that everthing on the net is free.

Så IPRED1 fungerar inte, enter IPRED2 antar jag. Insikten att lagstiftning inte är en verksam metod för att stoppa genomgripande beteende- och samhällsförändringar verkar vi få vänta på en ny generations politiker innan den slår igenom.

Förslag två är däremot något nytt, åtminstone på den europeiska scenen. Mr Peran vill hjälpa internet att glömma. Information som nått ut till offentligheten och som är misshaglig ska alltså förmås att försvinna. Hörde jag någon säga censur?

Exakt hur denna glömska ska åstadkommas hade inte Mr Peran funderat ut än, men att komma på en metod för statligt inducerad digital glömska som inte möter kriterierna för censur har jag svårt att tro att han lyckas med.

Kan inte någon byta ut alla dessa okunniga dårar vi fått som makthavare mot andra och bättre. Jag begär inte att alla ska försvinna samtidigt. Jag nöjer mig med att några av dem inte har otur när de tänker så fort de närmar sig frågor som har med internet att göra, att några av dem har kvar sin demokratiska kompass även när de tänker kring informationssamhället, att några av dem känner igen repressiva lagar.

I september har vi riksdagsval i Sverige och kan välja bort de politiker som vill riva sönder det vi tillsammans byggt upp, när vi byggde världens största uppslagsverk, samtalsgenerator, kulturspridare, demokratiförsvarare i en enda maskin. Rösta på Piratpartiet den 19 september!

EDIT: Jag hittade texten via HAX

EUs lagar trumfar de svenska

Undrar hur många som fattat det här i det svenska rättsväsendet eller politiken?

Anders S Lindbäck:

Telia hänvisar till att även om Datalagringsdirektivet inte ännu är implementerat i Svensk Lagstiftning så har vi svenskar alla rättigheter vi får enligt datalagringsdirektivet. Det finns beslut i EG-domstolen om EU-länder är sena att implementera direktiv så skall ändå medborganra i det landet ha rätt till de fördelar de får enligt EU-direktivet.  Svenska domstolar är egentligen tvingade att döma enligt EG-domstolens prejudikat.

Datalagringsdirektivet innebär att uppgifterna som samlas in bara får utlämnas till myndighet, inte till privata intressen. Det innebär i sin tur att de inte får lämnas ut till rättighetsinnehavare i IPRED-fall.

Var det någon som sa ordet obsolet?