Val-U á là Livbåten 1: Resultatet

Detta inlägg är en del i en serie om EU-valet. Livbåtens egna valutvärdering – Val-U. Läs gärna de andra.

Nu har det gått nästan en vecka utan att vi på Livbåten har orkat samla oss för att kommentera resultatet i EU-valet. Jag har däremot läst mycket av det som skrivits och tänkt en hel del. Det finns en oändlig mängd tidningsartiklar och blogginlägg att kommentera – en del kloka och andra mer eller mindre vansinniga. Att försöka göra ens en extensiv genomgång av allt jag läst är övermäktigt.

Istället koncentrerar jag mig på mina egna intryck och tankar med någon insprängd länk där det kan vara bra för sammanhanget.

###Valets segrare

Miljöpartiet och Piratpartiet är valets två stora segrare, inte bara för att de är de partier som går fram mest utan också för att de har lyckats engagera unga väljare. De här två partierna och de sakfrågor som de har satt på dagordningen har vitaliserat det politiska samtalet. Det är två partier som har velat och försökt tala europapolitik.

Folkpartiet går också framåt ordentligt. Till dels är det nog en Marit-effekt, men jag tror också det har att göra med Folkpartiets tydliga syn på EU och att deras representanter inte har fastnat i den inrikespolitiska diskussionen som vissa andra partier försökt göra EU-valrörelsen till.

Integritetsfrågorna – om de inte var en viktig del av det politiska samtalet i Sverige förut så är de det nu! Om någon till äventyrs trodde att de skulle gå att tiga bort dem från dagordningen så har valresultatet visat att de hade fel. Informationspolitiken är här för att stanna. Om inte piratpartiet fortsätter ha framgång med den så beror det på att de andra partierna har adopterat den. Vi integritetsvänner kommer att ha vunnit i alla fall, det är jag övertygad om. Och till 2010 kommer vi pirater bara bli starkare.

Marit Paulsen och Alf Svensson har visat att personliga varumärken och den starka relation till väljarna som lång erfarenhet kombinerat med en tydlig röst ger är värdefull i politiken. Politik handlar om företroende. Då fungerar det inte med en valrörelse som är centrerad kring andra än de som ska väljas.

Sverigedemokraterna är tyvärr också en vinnare. Snubblande nära fyraprocentspärren i ett val där deras frågor inte varit i fokus och där piratpartiet nog tagit en hel del av deras medieutrymme. Det blir svårt att hålla dem utanför riksdagen nästa år.

F! – Gudrun Schyman visar att feminismen som politisk kraft inte är död. Det är kanske en besvikelse för hennes anhängare att de inte lyckades skicka henne till Bryssel. Hennes valrörelse var dock ett strålande exempel på att få ut maximalt av sina resurser. Om jag tillhörde partiet skulle jag känna mig stärkt och optimistisk inför nästa års riksdagsval.

Svärmpolitiken är här för att stanna’. Den digitala mobiliseringen, att vara många röster som förstärker varandra, att vara många ögon och öron som tillsammans söker efter sammanhang och kunskap, är framtidens politik. Piratpartiet visade sig vara mer än en Facebookgrupp – vi är männisor av kött och blod som kunnat driva en valkampanj utan andra resurser än våra idéer, våra egna medel, pennor och datorer.

De unga har visat att de kan engagera sig och att de kan påverka politiken. En ny generation som faktiskt bryr sig och som kan säga ifrån. Det ska bli intressant att se var dessa väljare tar vägen i riksdagsvalet. Ännu intressantare är hur de kommer påverka den politiska kulturen i Sverige.

EU-valet, EU-parlamentet och EU-frågorna har bivit viktigare. Det mest glädjande denna junimånad är valdeltagandet. Det finns surmagar som väljer att tala om det som lågt och om bristande legitimitet. Det finns till och med riksdagsmän som tar det i kombination med alla ”enfrågepartier” till intäkt för att avdemokratisera processen ännu mer. (Tack och lov finns det också riksdagsmän som säger emot.)

###Valets förlorare

S och M försöker i en sadomachosistisk spiral av ömsesidigt kramande och spankande ha ihjäl varandra. Helt uppslukade av varandra tycks de ha misat att politik består av annat än deras tennismatch. De backade inte, OK. Men båda partierna hade räknat med och behövt en framång. De satte upp hela valrörelsen som ett genrep inför riksdagsvalet. De koncentrerade sig på varandra, de fokuserade på sina partiledare först och sin EU-kandidater i andra hand, de talade inrikespolitik. Väljarna verkar ha velat ha något annat!

I eftervalsdebatten försöker de nu bevisa att de vann eftersom den andre förlorade. Att båda skulle kunna förlora tycks ha förbigått dem. Politik är ju bara kampen om makten, ingenting annat, inte sant?

Vänsterpartiet och Junilistan backade rejält. Visst måste man kalla detta stora förluster, men jag tror den i hög grad har att göra med att de var de stora vinnarna förra valet. Det verkar också som att EU-skeptikerna antingen stannat hemma eller kryssat Marita Ulvskog istället för att rösta på EU-skeptiska partier.

Gammelpolitikerna är enligt mig de stora förlorarna. Det kanske är uppenbart att jag tycker i och med vad jag skrivit ovan. Men det kan inte sägas nog många gånger. Både det politiska landskapets former och innehåll ritas om när teknologin finns för att medborgarna ska kunna delta i ett politiskt samtal som inte styrs av medielogik, medieägande och partiväsende. Detta gäller metoder, ideologier, kandidater. Det gäller inom partierna och utom partierna.

Politiker som inte respekterar väljarna och deras val, som till och med säger det högt kommer att få det svårt.

Gammelmedia är också en förlorare som snart måste börja fatta att saker inte blir sannare för att de är skrivna på papper och att man inte längre kan använda den journalistiska makten för sin egen agenda hur som helst utan att bli synad. Att det inte går att hävda att man är seriösare än bloggarna pga sin integritet, yrkesetik och noggrannhet samtidigt som man kastar den över bord så fort man kan få ett scoop eller vill bevisa sin favorittes. Piratpartiet är t ex inte lika med fildelning. Ska vi ta det en gång till: Piratpartiet är inte lika med fildelning!

###Besvikelse eller tillfredsställelse

Till sist den eviga sportfrågan: Hur känns det?

Besvikelse över att vi inte nådde ända fram till det andra mandatet, blandas med tillfredställelse över ett väl utfört arbete, lycka över att det gick, stolthet över att vi bevisat att demokratin fungerar, frustration över alla som vägrar förstå vad det är vi är och har gjort och tusen andra känslor samtidigt.

Valvakan var känslomässigt tumultartad och efter en vecka vet jag fortfarande inte vad jag känner inför denna seger.

Däremot vet jag tre saker:

  1. Medias bevakning av valrörelsen, valresultatet och eftervalsdebatten har varit usel.
  2. Det finns mycket att säga om hur valet förändrat hur politik bedrivs och kan bedrivas.
  3. Vi har ett stort arbete framför oss om vi ska ta oss in i riksdagen.

Mer om dessa tre punkter kommer i fortsättningen av Val-U.

5, 14 eller 31 procent

###Lögn, förbannad lögn eller statistik?

Det har figurerat lite olika siffror kring sambandet mellan våra röster och Sverigedemokraternas de senaste dygnen. Procenträkning är svårt och många människor har ingen intuitiv förståelse för vad olika procentsatser betyder beroende på vad man använder som bas för jämförelsen. (Att 3% av alla röster och 3% av ett enskilt partis röster är två tal som svårligen låter sig jämföras till exempel.) Detta används av statistiker och propagandister. Åter andra som saknar illvilja slarvar för att de själva inte riktigt förstår eller har för bråttom.

Det är mycket statistik som far runt nu och jag tycker det är viktigt att vi försöker hålla lite ordning på matematiken. Samtalet om politik får inte kidnappas av siffervrängande. Ett exempel ur mängden som fick mig att reagera är funderingarna på hur stor andel av våra röster som kommer från Sverigedemokraterna.

5%
: Enligt en tabell från VALU som jag hittade hos Henrik Oscarsson

14%

: I SVT:s valvaka nämndes en annan procentsats. VALU sägs där indikera att 14% av Piratrösterna kommer från Sverigedemokraterna.

31%

: I Expressens chatt med Christian Engström igår nämndes ett tredje värde:

>Prince: Vad säger du till de 31% av era väljare som har sympatier med Sverigedemokraterna – är de välkomna hos Piratpartiet?
>Christian Engström: Piratpartiet och Sverigedemokraterna är varandras motsatser i det allra mesta. Deras vision är ett samhälle som är ganska likriktat och bygger mycket på kontroll. Vår vision är mångfald, öppenhet och kreativt kaos. Det enda vi har gemensamt är att vi båda är utmanarpartier som (ännu) inte är en del av systemet. Jag är övertygad om att de väljare som valde mellan SD och oss gjorde det just för att de ville sända en signal om att de är missnöjda med vad regeringen håller på med, och ville stödja en utmanare. Jag är väldigt glad över att många av dem valde oss istället för SD.

Christians svar i chatten är utmärkt. Strunta i statistiken och koncentrera samtalet kring sakfrågorna.