Jag hade tänkt att jag när EU-valrörelsen var över skulle börja blogga om annat än piratfrågor. Men tiden räcker inte till.

Idag har jag slängt min samling av länkar att blogga om. Jag sparar länkar till läsvärda, tänkvärda och spännande eller irriterande, provocerande och idiotiska nyhetsartiklar och blogginlägg för framtida bloggande. Länksamlingen har utgjort en provisorisk lista av blogginlägg att skriva. Men när jag tittade på den idag var den så totalt överväldigande att jag bestämde mig för att slänga alltihop och börja om från början.

Tids nog, när jag har ersatt min stulna laptop, när jag kommit ikapp med all skit som ansamlat sig på skrivbordet först för att jag prioriterade bloggandet och sen för att jag ägnat mig åt datorförlusten, då ska jag blogga om nakenbad, om den villkorslösa kärleken till ett barn, om katter, om LAS och om annat som intresserar mig.

Istället fortsätter jag att blogga om Piratpartiet, men nu är det ju så att det finns saker som är svåra att inte kommentera.

Gruppval

Jag må vara liberal, men jag tycker valet att tillhöra den gröna gruppen i EU-parlamentet är den rätta. Dels är det troligt att det maximerar det inflytande Piratpartiet kan ha nere i Bryssel, dels har vi allt att vinna på att framstå som så neutrala som möjligt i vänster-högerfrågan under kampanjandet inför nästa års riksdagsval.

Det är glädjande att Christian Engström upplevde ett stort intresse från de andra grupperna nere i Bryssel. Problemen med att vi kommer att bli attackerade för vad partiets röst i parlamentet används till som en följd av uppgörelsen ser jag som minimalt. Det hade varit svårare att förklara liberala ställningstaganden för alla partiets vänsterväljare.

Mest bekymmersamt är dock om sättet beslutet togs ger ytterligare anledning att ifrågasätta partiets organisatoriska mognad. Detta är kanske det viktigaste beslutet som fattats av partiet hittills och det borde gått att planera in det istället för att fatta det på ett i all hast sammankallat styrelsemöte.

Anställningar

En annan fråga som också visar att vi inom partiet måste ta oss en funderare på vår organisation är frågan om anställningar för EU-medel. Aftonbladet försitter inte tillfället att sätta en skandalrubrik. Det är bra att Rick direkt går ut och dementerar vansinnigheterna.

Hur dessa pengar används är vi många som har uppfattningar om. Jag är medveten om att det är helt och hållet upp till Christian Engström. Jag hoppas och tror att han kommer att lyssna på alla de kloka råd som han får om dessa anställningar och de spekulationer jag sett om vilka det kan komma att bli ser lovande ut. Hax, Amelia, Erik Josephsson är namn som nämnts som jag odelat stödjer.

Jag anser däremot att det är en fråga för hela Piratpartiet hur vi väljer att avlöna vår partiledare. Och jag personligen delar Marcins uppfattning att det vore fel att använda EU-medel för att bedriva inrikespolitik i Sverige. Vi måste kunna hitta ett annat och bättre sätt att avlöna vår partiledare.

Det finns två skäl till detta:

1. Vi vill inte ha den debatt som lurar här bakom. Det blir alldeles för lätt att måla upp upplägget som ett slags politiskt entreprenörsskap, där Rick bara använder partiet för att hitta en utkomst. Med tanke på politikerföraktet i Sverige och i synnerhet bland våra väljare är det att öppna sig för, i och för sig osakliga attacker, men som är ack så svåra att försvara sig mot.
2. Som EU-kritiker, och kritiker av det demokratiska underskottet i EU så bör vi som parti inte delta i den sortens ändamålsglidning kring användandet av EU-medel som detta innebär. Det är trots allt skillnad på en partiledare och en assistent.

Jag, och jag tror många med mig, anser inte att EU var slutstationen. Vi behövs i Sveriges riksdag. För att komma dit behöver vi en partiledare som kan koncentrera sig på att kampanja i Sverige. Vi är nog många som är beredda att hjälpa till att betala för det.