Hur köper man en bok i den här bokhandeln

Jag brukar inte skriva om jobb här, men igår snubblade jag över ett så bra exempel så jag kan inte låta bli.

När jag talar om marknadsföring på webben brukar jag säga att alla besökare kommer till en sida med den fråga de upplevde genom att klicka på länken dit. Sidans uppgift är att svara på frågan. Sidans ägares uppgift är att förstå sina besökare. Då kan man minimera mängden konkurrerande frågor de kan ha medan de besöker sidan. Bara då klarar man av att servera rätt svar till merparten av besökarna, utan att sidan blir överlastad av information, så att ingen kan hitta något. Man kan se det som en fin restaurang som styr gästerna genom att bara tillhandahålla en kort meny, men på den finns det bara riktigt bra mat.

Nåväl, igår besökte jag Akademibokhandelns hemsida med avsikten att köpa en bok. Min fråga till sidan var helt enkelt: Var köper jag boken X? Man kan anta att en bokhandel får många besökare som har denna fråga i huvudet när de besöker deras hemsida. När Akademibokhandeln.se laddat klart så hittade jag inte svaret.

Akademibokhandeln vill inte sälja böcker

>Var hittar jag boken jag vill köpa? är nog en typisk bokhandelsbesökarfråga både afk och på nätet.

När jag kommer in på första sidan ser jag inte länken till e-bokhandeln, som dessutom har ett annat namn och ligger på en annan domän. För mig ser den ut som en bannerannons och blir kognitivt bortfiltrerad. Jag fick leta!

Ser ni den? Om ni inte heller ser den så kan man undra hur mycket kunder/försäljning Akademibokhandeln/Bokus tappar på detta.

Mer om hur man får besökare att också bli köpare kan ni läsa här.

Plastbitar eller databitar??

OK, så jag köpte mig en ny dator till slut. (Det blev en Apple igen efter ca 17 år i PC-land, men det hör inte hit.) Naturligtvis gick jag till Pricerunner/Prisjakt/Kelkoo m fl. Naturligtvis hittade jag den billigaste med rätt prestanda på en webbutik. Naturligtvis lade jag till lite godis när jag ändå var igång. På något sätt ska de ju tjäna pengar på mig, inte sant.

Nu, dagen efter, har jag kollat leveransinformationen. Två av de beställda produkterna finns inte i lager. Detta kan man knappas lyfta på ögonbrynen över, än mindre klaga på. Det är normalt, business as usual, och väntetiden på dessa produkter är bara fem dagar. Dessutom får jag för det ynkliga påslaget om 23 kronor dela upp min order så jag kommer kunna hålla i min nya Macbook Pro redan i morgon ändå.

Men, en sak kan man verkligen undra över; här räcker det inte med att lyfta på ögonbrynen, här krävs starkare doningar. Jag skulle vilja säga att detta faktum får mig att skratta hysterisk över industrins dumhet alternativt gråta mitt hjärteblod över hur vår stackars marknadsekonomi knullar sig själv i baken. Välj själv.

De restnoterade produkterna är:
Microsoft Office Mac 2008
Apple Final Cut Express 4.0

Så de kan skicka mig en blanding av kisel, plast, koppar och what-not som väger ca 3 kilo över dagen, men ettor och nollor har en väntetid på fem dagar. Intressant? Sjukt? Ett resultat av ett ekonomiskt paradigm som överlevt sig själv är det i alla fall.

Jag skulle vilja skicka en vädjan till programvaruindustrin (film- och musikindustrin kan också lyssna): Sluta slå in mina ettor och nollor i plast!