Bonnier, DN och Bloggosfären

Bonnier är i ropet nu. På Bonnierägda TV4 har man precis kunnat se första delen av dokumentären om familjen på Newsmill ses en special under rubriken Bonnier och Mediamakten. Här skriver bloggaren Thomas Harman ett debattinlägg under rubriken: Familjen Bonnier hopplöst fångade mellan Piratförlaget och the Pirate Bay. Han funderar över familjen Bonniers förmåga att utveckla affärsmodeller för en tid då framgång inte längre är kopplat till exemplarförsäljning.

>Vi ser hur en ny generation författare vill vara sina egna förläggare och bildar piratförlaget. Vi ser hur en ännu yngre generation säger att de inte vill betala för människors skaparkraft enligt dom gamla modellerna.
>
>Där någonstans i bermudatriangeln mellan piraten som hittar världsvant bland torrenterna i the Pirate Bay och Piratförlaget, är Old Time förläggare som Bonnierfamiljen hopplöst fångade. De förutsätter fortfarande att det finns en konsumentmarknad som går att dela in per sålt exemplar.
>
>Så länge man har det synsättet hör familjen Bonniers maktdominans till historieböckerna.

Jag har själv funderat över Bonniers förmåga att vidmakthålla sin maktposition i svenska medier flera gånger under den senaste veckan. Främst för att jag tycker mig skönja ett mönster i DN:s förhållningssätt till bloggosfären och de nya medierna. På en vecka har jag reagerat på och skrivit om Wolodarskis utbrott mot parasiternas kopierande och länkande, undermålig grävande journalistik på sexforum, DN kulturs svårigheter med att veta vad som är en blogg och nu senast om DN:s beskrivning av data i SOM-insitutets bloggundersökning.

Man börjar ju närmast undra om det är en vendetta det handlar om. Har ledarplats, nyhetsplats och kulturen på DN enats om att det är dags att enas mot en yttre fiende – bloggosfären? Eller vad är det fråga om? Det vore mig fjärran att hävda att ett tydligt ägardirektiv utgått. Dessutom är Bonnier mycket mer än bara DN och i andra delar av koncernen bejakar man den nya teknologin, t ex på Newsmill och TV4 som ju nämndes i inledningen.

Men idag skruvar DN upp retoriken mot allt det nya läskiga ytterligare ett snäpp, när Hanne Kjöller får frispel på alla som någonsin har gillat Peter Pan.

>Pirater. Smaka på ordet. Vilka associationer väcker det? För ett par år sedan skulle jag svarat Sjörövar-Fabbe, Kapten Krok, Jolly Roger, ståtliga fartyg, hårt men rättvist arbete, tjusiga fäktningsdueller, fala kvinnor i hamn, ärrade män med ögonlappar och kistor fyllda med guld och juveler.
>
>Men sedan kom de svenska piraterna och med dem nya associationsstråk i huvudet. Till en början var också den bilden romantiserad. Jag trodde mig se en samling unga män, drivna av en idé om ett slags digital allemansrätt, som de genom hårt och ideellt arbete gjorde vad de kunde för att förverkliga.
>
>Sedan kom de somaliska piraterna och en serie händelser i Sverige och ritade om associationskartan i huvudet en gång till. Och jag insåg att det kanske fanns fler likheter mellan de svenska piraterna och deras somaliska kolleger än jag först trott. Att den övergripande gemensamma ideologiska överbyggnaden – eller affärsidén om man så vill – är densamma: att ta det någon annan äger och att sälja stöldgodset vidare.

Fan av Peter Pan eller ett ohälsosamt intresse för hattar och lapp för ögat, det är så nära man behöver ha varit en pirat för att vara bärare av smittan tycks det.

Hanne lyckades om inte annat vaska fram några riktigt irriterade reaktioner, och inte bara från typiska piratbloggar. Bland de mer underhållande sågningarna finner vi kanske inte helt otippat Badlands Hyena och Blogge Bloggelito. Emma opassande är också tydligt irriterad vid sitt digitala köksbord:

>Visserligen riktar sig artikeln i viss mån mot Peter Sunde, men i stort piratrörelsen — där jag ingår. Eftersom jag arbetar aktivt för att Wadstedt och de särintressen hon representerar inte ska ha lika starkt fotfäste i lagstiftningsprocessen som de haft hittills, tar jag åt mig. Är jag hotfull för att jag kritiserar? Så tolkar jag det när hela piratrörelsen beskrivs vara av samma skrot och korn som mördare.
>
>De flesta jag snackar med är helt med på noterna att inte vara attackerande, att försöka hålla stilen trots frustration och ilska. Många kritiserar till och med Piratpartiets ledare internt för att ta till starkare tongångar än situationen kräver. Och då snackar vi bara ord rakt ut i offentligheten.

Blogg- och piratdissandet är inte heller isolerat till DN, andra Bonniertitlar stämmer in i kören. I dagens Expressen får vi som jag skrev om tidigare idag veta att bloggen är död.

Nu finns det undantag, hela Bonnierkoncernen är inte teknikfiender. Ett av dagens mer underhållande förslag kommer från Pontus Schultz, som på sin blogg undrar varför inte Ericsson köper The Pirate Bay.

Nu är det ju så med varje fin konspirationsteori, att den håller bara för att man underlåter att visa upp de exempel som spräcker den. Men här i livbåten försöker vi inte bara vara trevliga utan även hederliga. DN har ju inte bara hackat på bloggare och pirater den senaste veckan. Fredrik Strage skrev en härligt ironisk betraktelse om ekonomin kring piratkopiering och Sverker Lenas påpekar den inte helt bekväma kopplingen mellan IFPI et consortes och deras betydligt sinistrare kollegor i GMO-industrin som t ex Monsanto.

Ergo: någon massiv konspiration från Bonnier eller DN:s håll tycks det inte vara frågan om. Men det kan ju tänkas att det helt enkelt är en samling gammelmediala hantverkare om ser hur framtiden lägger ut när de själva står kvar på kajen.

Eller så är förklaringen till mina fem Bonnierkritiska inlägg senaste veckan att jag ingår i en massiv bloggkonspiration mot dem. Döm själva!

Hur mycket är lite?

Det har varit lite annat i vägen de senaste dagarna såväl i bloggosfären, nyhetsflödet, i jobbet och på hemmafronten. Därför kan det kännas som att de jag nu tänker skriva om är old news, men det är mindre än en vecka sen som DN kommenterade SOM-institutets årliga bloggundersökning under rubriken: Få svenskar läser bloggar dagligen.

DN är tydligen på vendetta mot bloggosfären inte bara bland de oprofessionella journalisterna
på DN Kultur utan även på nyhetsplats.

För rubriken har ingen täckning i texten. Vad är få svenskar? 5% läser en blogg varje dag – det är ju nästan 500 000 människor. Men det är klart, DN, det bor ju så få människor i Göteborg. rubriksättarna är en del av något som jag börjar misstänka är en attack mot bloggarna från DN eller till och med från Bonniers. Den gamla mediamakten ser sina positioner hotade av något man inte riktigt förstår men fattar att man aldrig kan kontrollera och då hugger man. Man hugger på allt som rör sig.

Bloggarna är dåligt skrivna, slarvigt researchad av okunniga människor som inte följer några etiska regler och dessutom läser ingen dem. Men utan bloggosfären hade aldrig de fyra stora enats om att kampanja för Dawit Isaak för att ta ett aktuellt exempel.

Jag säger med stolthet att jag är en bloggare och att vi tillsammans spelar stor roll. Varje vecka har vi tillsammans över 2 miljoner läsare. Det förpliktigar!

Det gör ont att förlora – dinosaurierna beklagar sig

Jag undrar om jag får berätta att Peter Wolodarski har skrivit en ledare i DN idag under rubriken Parasiternas paradis?

Jag undrar om jag vågar länka till den? Jo det gör jag!

Jag undrar om jag vågar citera den? Men någon liten vink bör jag väl ge er av vad den innehåller. Okej!

>Med framväxten av gratistidningar och internet har monopolen lösts upp, vilket tryckt ner såväl priser som volymer. Dagspressens problem handlar alltså inte om sviktande läsarintresse utan om brist på intäkter för att upprätthålla resurskrävande journalistik.
Annonspengarna går i allt större utsträckning till söktjänster som Google och Yahoo, som förvisso är fantastiska men ännu inte gjort sig kända för några journalistiska bragder. I stället har de skapat avancerade system som automatiskt citerar de viktigaste nyheterna från medieföretagens hemsidor (detta kallas på branschspråk för ”aggregering”, se DN Ekonomi 18/4).
>
>Affärsidén är lika lysande som The Pirate Bay – man tjänar pengar på
någon annans arbete utan att det kostar något. Men modellen förutsätter att det finns andra som är villiga att stå för notan.

(Hoppas jag inte blir stämd för mitt aggregerande upphovsinträngande under de senaste månaderna.)

Gammalmedias ekonomiska modell är ikappsprungen av den tekniska utvecklingen. Andra kan ge kunderna bättre och billigare service. För om Wolodarski försöker påstå att DN ägnar sig åt så mycket mer än aggregering av TT-telegram och pressreleaser, spetsade med lite opinionsbildning och underhållning i form av ledare och krönikor, då skrattar jag bara åt honom.

Nu vill den käre Wolodarski göra gemensam sak med de andra dinosaurierna och försöka besegra de nyare effektivare informationsmotorerna md lagen som vapen. Gud hjälpe oss – jag skrattar inte längre!

Jag personligen har mer nytta av en kombination av Google, världens alla bloggare och Twitter än av dig och dina anställda Peter Wolodarski. När jag vill läsa ”riktig journalistik” köper jag inte DN, då köper jag ett kvalitetsmagasin.

Patrik kommenterar också, Cafebabel påminner om existensen av medborgarjournalistik och Kulturbloggen undrar varför mediernas ömsesidiga citaträtt inte ska gälla längre.

När det gäller såväl gamla journalister, som gamla nyhetsförmedlare är det väl som med Orvells grisar – somliga är mer jämlika än andra.