Till datalagringens försvar

Beatrice Ask nämnde det redan i sin första kommentar om EU-domstolens beslut kring datalagringen, och vi kommer få höra fler röster som hävdar att den är väsentlig för ett fungerande polisarbete. För batonghögern framstår det inte som orimligt att ge staten tillgång till var vi är, vem vi talar med, vilka vi gör affärer med bara det ger polisen lite mer verktyg i sin brottsbekämpning.

Beatrice Ask

Men jag tror ändå de inser att deras syn på saken inte delas av majoriteten av befolkningen. Därför undviker de att nämna det som fick EU-domstolen att förklara datalagringen olaglig: att den går att använda för brottslighet som inte är allvarlig nog för att meritera en så drakonisk kränkning av allas privatliv.

För att övertyga den osäkre medborgaren talar batonghögern helst om de riktigt skräckinjagande eller upprörande brotten. Därför är det alltid terrorism eller barnporr som dras fram som argument för behovet av privatlivsintrång.

Nu senast är det rikskrim som oroar sig över att de kan få sina utredningsmöjligheter begränsade (Svd):

– Mest bekymrade är vi när det gäller brott som rör barnpornografi, grooming, näthat och förtal, säger Per Wadhed, chef för rikskriminalenheten på Rikskriminalpolisen.

(Låt oss bortse från ironin att han tar upp näthat och förtal.  Vi har redan ägnat oändliga mängder ord till att diskutera varför rättsväsendet är så maktlösa inför dessa brott det senaste året.)

Rikskrim bekymrar sig över effekterna av att Europas högsta juridiska instans satt ner foten vad gäller hur mycket övergrepp på folks privata sfär poliser proportionellt kan tillåta sig vid utredandet av brott. Jag trodde poliser skulle handla inom ramen för lagar och regler inte ägna sig åt lobbying för att påverka dem.

Tänk er att en polis i hög ställning sa sig vara bekymrad över att en domstol slagit fast att de inte får använda våldsamma förhörsmetoder för att de kommer att försvåra möjligheterna att klara upp vissa brott.

Och TT-telegrammet i SvD fortsätter:

Han framhåller att det vid sådana brott ofta handlar om att i efterhand rekonstruera vilka kontakter som tagits elektroniskt. Om data inte lagras försvinner möjligheten. Ett annat sätt att beskriva det är att polisen skulle utestängas från brottsplatsen.

Om vi gör et försök att översätta det till verkligheten utanför nätet så skulle stycket lyda ungefär så här:

Han framhåller att det vid sådana brott ofta handlar om att rekonstruera vilka kontakter som tagit fysiskt. Om inte allting överallt dokumenteras innan någon har möjlighet att städa bort bevis såsom fingeravtryck, hårstrån, klädfiber, försvinner den möjligheten. Ett annat sätt att beskriva det är att polisen skulle utestängas från brottsplatsen.

Visst behöver vi poliser. Visst behöver de tvångsmedel av olika slag för att kunna göra sitt arbete. Det här handlar om vilka tvångsmedel och hur stora inskränkningar vi medborgare måste acceptera.

Problemet vi har är tvådelat. För det första verkar det som att våra beslutsfattare inte förmår inse vad internet – att stora delar av befolkningen lever stora delar av sina liv där – och därför har en helt annan syn på att tillåta intrång i folks personliga sfär så fort det gäller nätet. Jag har svårt att se någon politiker stå upp för polisens rätt att registrera och lagra alla besökare i alla hem i landet, även om det skulle öka uppklarandet av vissa brott. Bara som exempel.

För det andra. Rädslan och avskyn för vissa specifika beteenden används för att övertyga oss om att det är bäst för oss själva att vara lite övervakade. Den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta. Därför är det alltid barnporr eller terrorism eller något liknande som anförs som argument när övervakningsstaten rullas ut.

Men EU-domstolen vände sig mot datalagringen för att den inte är specifikt inriktad mot de allvarliga brotten, för att det inte finns tillräckliga kontrollfunktioner som ser till att datalagringen används för rätt saker och för att det är orimligt att kränka allas privatliv utan ett mycket mer strikt regelverk.

Jag vet inte vad ni tycker, men vad mig anbelangar behöver Beatrice Ask och hennes polare på rikskrim komma med bättre argument än svepande formuleringar om allvarlig brottslighet. Om jag ska ge upp min frihet vill jag i alla fall veta hur mycket trygghet jag köpt för den Judaspengen.

Att bara nästan bli ignorerad

Ni vet när ni försöker skjuta in ett ord eller en kommentar som de andra kan vara nyfikna på, men det känns som ni är osynlig och ingen hör er.

Ni vet när ni har världens historia eller idé ni vill dela med de andra, men de är upptagna med att tala om sitt.

Ni vet när ni står där en dag och har sagt något fullständigt meningslöst och plötsligt har all deras uppmärksamhet.

Eller också vet ni inte …

See No Evil, Hear No Evil, Speak No Evil

Ni vet när ni står i utkanten på ett samtal och försöker delta.

Piratpartiet har i fem år arbetat mot integritetskränkande lagstiftning och för en reformerad upphovsrätt i EU. Våra EU-parlamentariker var med och stoppade ACTA-avtalet. Våra EU-parlamentariker har övertygat den gröna gruppen i EU att stödja vår syn på upphovsrätten. Våra EU-parlamentariker har varit med och försvarat nätneutraliteten. Senast i förra veckan röstade parlamentet mot ett förslag om att inskränka den.

Vi pirater kritiserade datalagringsdirektivet redan 2006. Här på Livbåten hittar jag de äldsta inläggen 2008-2009. Vi hävdade att det var ett intrång i våra mänskliga rättigheter att spara all trafikinformation från våra mobiltelefoner. Idag fick vi sällskap av den högsta auktoriteten på området. EU-domstolen.

Vi piratpartister är självklart nöjda med domstolens beslut och hoppas nu att lagstiftarna i Sverige och EU tar konsekvenserna av att den lag de antog är olaglig och river upp såväl direktivet i EU-parlamentet och den svenska lagen från 2012 som är vår tillämpning av det.

Samtidigt så är vår Justitieminister ute och missförstår relationer mellan rättskällor i vanlig ordning (fr SvD):

På TT:s fråga om vad som händer om en operatör med hänvisning till EU-domstolens beslut inte tänker följa datalagringsdirektivet svarar Beatrice Ask att ”svensk lagstiftning gäller i Sverige”.

Jo, det är sant att den svenska lagen om datalagring är en svensk lag som gäller i Sverige. Fast nu har ju EU-domstolen som prövar lagars överenstämmelse med EU:s fördragstexter sagt att den är olaglig. Vi kan naturligtvis vänta med att ändra vår version av lagen tills någon gör sak av det i svensk domstol och driver frågan till EU-domstolen, eller tills EU tar tag i saken och antar ett nytt direktiv. Under tiden fortsätter hårddiskarna att gå varma och lagra varenda rörelse du tar med din mobiltelefon i fickan, varenda nummer du ringer eller smsar.

Eller så kan vi göra det anständiga och se över den svenska lagstiftningen nu.  

Fast nu tappade jag nästan tråden i pur frustration …

Ni vet när man talar om viktiga saker och ingen hör och sen drar man ett prutskämt och då lyssnar alla …

I förra veckan så var Piratpartiet inblandade i att försvara nätneutraliteten.
I helgen hade Piratpartiet EU-valupptakt.
Idag fick Piratpartiet rätt om datalagringsdirektivet.

Men detta supervalår då det tycks som alla medier har supit bort ett av valen och förgäves försöker komma ihåg datumet för valdagen (den 25 maj), och med en drunken dåres envishet talar om vad som ska hända i september. Så är det ingen av dessa politiskt anknutna saker som jag läser om på SVTs portal om supervalåret.

Jag läser om en partiledare som blir inlåst på toaletten av en katt.

Bra jobbat med nyhetsvärderingen SVT. Tack för att ni visar att ni vet att vi finns.

Någon bevakar varje steg vi tar

Marcus skrev om riksdagens beslut att utöka användningsområdet för FRA:s signalspaning i kabel härom veckan. Han nämnde då Mathias Sundins pedagogiska inlägg i riksdagsdebatten. Klart värt att se!


Mathias hänvisar i detta till den tyska politikern Malte Spitz som krävde ut det data som fanns lagrat om hans liv hos hans mobiloperatör. 35000 gånger på sex månader hade hans mobiltelefon registrerat information om hans liv som lagrats i enlighet med EUs datalagringsdirektiv.

Jag har så många gånger fått höra att vi piratpartister och våra allierade integritetsvänner överdriver farorna med övervakningssamhället. I vissa fall är det ganska nyanserade invändningar mot vår tendens att prioritera detta över andra viktiga politiska frågor. I andra fall blir vi mer eller mindre kallade konspirationsteoretiker och propellerskallar som målar upp en helt missvisande bild av massavlyssning och privatlivskränkningar.

Ibland när det har varit människor jag respekterat som kommit med dessa invändningar har jag till och med börjat undra över min egen position. Är den överdriven? Har jag fastnat i ett ”groupthink” av överdrifter och hetsande mot inbillade fiender?

Efter att ha sett på den simulering av Malte Spitz mobila trafikdata sammanfogat med öppen data om honom som Zeit Online har gjort försvann mycket av mitt tvivel. Det vi kan se i simuleringen är inte i närheten av vad staten och vissa myndigheter kan se. Till skillnad från Zeit Online har dessa myndigheter tillgång till samma data om alla andra också, vilket betyder att de kan använda hur flera människor beter sig och har kontakt med varandra som tolkningsrymd. Dessutom har de tillgång till vilka vi har kontakt med via telefonsamtal, sms och internet, vilket inte finns med i de data som Zeit Onlines simulering bygger på.

Vi har genom våra politiker gett statliga myndigheter tillgång varenda steg vi tar, vilka vi träffar, talar med. De kan, som Mathias Sundin, sa i riksdagen med hjälp av sociogram enkelt sluta sig till vår politiska tillhörighet, vår sexuella läggning mm.

Utöver detta ska nu polisen och säkerhetspolisen få tillgång till innehållet i stora delar av vår kommunikation via FRA-s spaningsinsatser. Där det faktiskt är omöjligt att veta vad av allt det vi skickar och tar emot i mejl, i chattar, i video och röstsamtal, på forum och i sociala medier, som kan fastna i ett av FRA:s filter.

Vi är med stor sannolikhet världens mest övervakade folk. För även om det finns hemska diktaturer som har högre ambitionsnivåer med sin övervakning, så har dessa inte tillgång till världens största bredbands- och mobilpenetration.

Den viktiga frågan är – vill vi vara världens mest övervakade folk?

Titta gärna på Malte Spitz TED-föreläsning, där han själv förklarar sin aktion.