Den statliga myndigheten Datainspektionen beskriver sitt uppdrag så här:

Datainspektionen arbetar för att säkra den enskilda individens rätt till integritet i samhället.

Datainspektionen är en myndighet som genom sin tillsynsverksamhet ska bidra till att behandlingen av personuppgifter inte leder till otillbörliga intrång i enskilda individers personliga integritet.

Nu har de startat en informationssajt – www.kränkt.se – för att hjälpa den som blivit kränkt på nätet. Eller kränkt och kränkt? Så här skriver de själva:

Har du blivit oschysst behandlad på nätet? Är det någon som har skrivit något nedsättande om dig på ett forum eller kanske lagt upp en bild på dig som du inte vill att andra ska se? Eller är du förälder till ett barn som råkat ut för något liknande?

Jag ska inte diskutera vad skattepengar borde användas till och vilka sorters kränkningar av den personliga integriteten jag tycker att Datainspektionen borde fokusera på. Istället tänkte jag bara påpeka att det inte alltid är nödvändigt eller ens önskvärt med offentliga alternativ på områden där solidaritet, empati och människokärlek redan gör att spontana civila initiativ tas. När allvarliga kränkningar sker på nätet och dessa blir kända så reagerar nätinvånarna. Det startas stödgrupper, folk sänder sitt personliga stöd och visar att de bryr sig, det skrivs om det i gamla medier och i nya.

Privata initiativ startas och politiska partier föreslår t o m cyberpoliser.

Jag tror på det civila samhället. Jag tror att mobbing i skolan eller arbetsplatsen bekämpas i första hand med civilkurage. Att folk blir kränkta är något vi inte kan undvika, men stödet för dem måste komma där och då, från de som är närvarande oavsett om det är en digital eller en verklig närvaro.

För allvarliga kränkningar har vi rättsvårdande myndigheter. Det går att polisanmäla och det går att få de som beter sig som svin fällda. På många sätt är det nog till och med lättare att bevisa digitala kränkningar. De lämnar tydliga spår, till skillnad från när man blir upptryckt mot en vägg bakom skolan, eller tafsad på på krogen.

Så jag förstår ärligt inte talat behovet eller motiven för Datainspektionens satsning. Jag tror att den riskerar få samma effekt som i andra sammanhang när det offentliga tar sig an en uppgift. Människor tror att nu ordnar farbror staten detta. Det gör den inte alls. Det är vi som måste ordna det. Tillsammans.

Det senaste halvseklet har mänsklighetens, vårt samhälles och våra kunskapers dominerats av två stora nya teknologiska genombrott. Båda två ställer frågor om kunskap, om etik och om individens rättigheter på sin spets. Jag talar förstås om genteknik och om informationsteknologi. Skillnaden mellan hur vårt samhället har hanterat dessa är milsvidd.

Båda kan anses vara vägen till framtiden. Båda har potentialen att förändra vårt samhälle och till och med oss som ras till oigenkännlighet. I båda kan svaret på de svåra framtidsfrågorna om vår överlevnad finnas. Eller också inte.

Båda reser nya frågor, ger oss nya utmaningar, i synnerhet etiska. Vad är rätt och vad är fel? Hur kan den nya tekniken missbrukas? Hur ska vi väga nyttan med att använda den mot riskerna? Hur ska vi skydda individens rätt och integritet mot de hot som plötsligt dyker upp. Hotet att helt kartlägga vem vi är i en medicinsk mening. Eller i en social.

Gentekniken och de etiska spörsmål den reser har gett upphov till en myndighet – gentekniknämnden med följande verksamhetsbeskrivning.

Gentekniknämnden är en statlig myndighet som inrättades 1994. Nämnden har till uppgift att genom rådgivande verksamhet främja en etiskt försvarbar och säker användning av gentekniken så att människors och djurs hälsa och miljön skyddas. Gentekniknämnden är rådgivande instans till bl.a. regeringen, Jordbruksverket och Livsmedelsverket.

Nämnden har även till uppgift att följa och sprida kunskap om utvecklingen på genteknikområdet.

Genom sin sammansättning av politiker och forskare spelar Gentekniknämnden en viktig roll som brobyggare mellan den politiska sfären och forskarvärlden.

Våra politiker (eller vi som samhälle) har uppenbarligen insett allvaret i de avgörande frågor som gentekniken reser – vad en människa är och vad vår relation är till resten av skapelsen – och bestämt sig för att det är viktigt med en neutral instans som vårdar tankeutbyte kring de etiska frågorna och informations- och kunskapsspridning.

När det gäller den andra i stort sett jämnåriga teknologin – IT, dataanvändning, det digitala eller vad vi nu ska använda för begrepp – så har vi också en myndighet. En myndighet som beskriver sig så här:

Datainspektionen arbetar för att säkra den enskilda individens rätt till integritet i samhället.

Datainspektionen är en myndighet som genom sin tillsynsverksamhet ska bidra till att behandlingen av personuppgifter inte leder till otillbörliga intrång i enskilda individers personliga integritet.

Gentekniken som mycket få av oss har en individuell relation till och kommer i beröring med behöver vi få kunskap om. Gentekniken behöver hanteras på ett etiskt försvarbart sätt. Men staten uttalar sig inte i den kontroversiella frågan om den främst är ett hot eller en möjlighet.

Datortekniken däremot, som vi alla dagligen använder oss av och som helt håller på att förändra våra liv, den är ett hot som måste hanteras. Exemplen är legio på Datainspektionens sida:

Reagera på kränkningar!
Datainspektionens vision om ett sunt och säkert Internet bygger på engagemang från alla Internetanvändare. Det är viktigt att vi var och en bryr oss och försöker leva upp till en god etik i vårt eget agerande men också att reagera på kränkningar och olika former av övertramp som begås av andra. På många sajter kan man rapportera klagomål eller oschysst beteende. Det är ett effektivt sätt att påverka!
Göran Gräslund
generaldirektör
Datainspektionen

Skillnaden mellan dessa två myndigheters uppdrag (eller möjligen syn på sitt uppdrag) blir tydligt när generaldirektör Gräslund debatterar. Som på Svd Brännpunkt för några veckor sen där han engagerar sig i integritetskränkningar privatpersoner emellan, som om det är varandra vi behöver en datainspektion att skydda oss mot, när staten vill skaffa sig möjligheten att övervaka allas privata kommunikationer. (Flera Andra har skrivit om själva sakfrågan så jag tänker inte beröra det mer.)

Jag är övertygad om att skillnaden mellan de två myndigheternas attityd ligger i en stat som har valt sida.

Som piratpartist och vän av datorer, internet, svärmtänkande och andra nymodigheter önskar jag att vi kunde få en debatt värd namnet om data-etik.

Ett riktigt seriöst samtal stött på vetande och inte fördomar, med deltagande från vetenskapsmän, politiker och medborgare. Ett samtal där man behandlar de som studerat tekniken, dess etiska, juridiska och samhälleliga dimensioner såväl som dess användbarhet, med respekt. Ett samtal som strävar efter att förstå vad vi tillsammans kan skapa med de fantastiska uppfinningarna inom IT-området, samtidigt som man med försiktighet studerar de etiska och andra risker som de aktualiserar.

Ett sådant samtal som man har haft och har om gentekniken, medan vi har ägnat oss åt att bekämpa fördomar mot hackers, pirater, propellerskallar och datamissbrukare.