Rosor och ris

Den senaste tiden har jag hunnit med att bli positivt förvånad och negativt… inte förvånad precis, utan mer trött. Jag kände att det var dags för lite rosor och ris, så att de som förtjänat det får lite extra positiv energi och de som inte förtjänat någon får sig en skopa ovett.

Vi börjar med rosorna.

A Rose for LuAnnDen största rosen skall Johan Lundberg ha, för det är verkligen en fantastisk gest att på eget initiativ skicka någon en blåtandsmus som ersättning för den som stals. Han har inte begärt något tillbaka utan tycker att principen pass-it-forward är det som gäller — det är verkligen något jag sympatiserar med.

Ros nummer två skall Lars Forsén på Folksam ha. Jag har en ganska cynisk inställning till försäkringsbolag och blir lycklig när någon visar att det fortfarande finns saker som fungerar som det är tänkt. Han skall ha rosor för att han gjorde en rimlig bedömning av stöldsituationen, där han om han velat hade kunnat ställa till en hel räcka problem för mig. Han skall ha rosor för att ha varit tillgänglig och snabb i allt han gjort. Han skall ha rosor för flexibilitet och för att ha skött hela sitt uppdrag bättre än vad jag hade rätt att förvänta mig. Sådana skall skadereglerare vara: följa regler men utan att vara kantiga.

Ros nummer tre skall Anneli på OnOff ha. Hon sitter på företagsavdelningen och har lagt ner massor av energi på att hjälpa mig hitta en vettig ersättning till den dator som stals. Vi är inte klara med varandra än, men hon gör verkligen allt som är möjligt utifrån de villkor som gäller för skaderegleringsrekvisitoner. OnOff är inte billigast, inte heller har de bäst utbud, men om personalen är så bra så spelar det egentligen inte någon roll — en sådan attityd vill jag verkligen stödja.

Ros nummer fyra får Vaio-support, som eskalerat ärendet kring min stulna Vaio och skakat fram så många unika uppgifter som möjligt om den. Vilka alla kunnat biläggas polisrapporten. Inte för att det hjälper mig få tillbaka datorn, den chansen är minimal, men det gör datorn så het som det går att få den utan att ta till system som LoJack eller dylikt.

Sen var det det där med riset.

Another OldieRiskvast nummer ett får Sorgens Järnvägar (SJ), som verkligen inte lyckas med sitt uppdrag. I torsdags när jag var i Örebro och vände funkade det i ena riktningen. Den resan tog två timmar och några minuter. Hemresan var inte samma solskenshistoria. Den resan tog fyra timmar. Som resenärer betalar vi dyra pengar för att åka X2000, vi står ut med ett prissättningssystem som är så otransparent att det nästan borde ses som världens åttonde underverk. Vi beställer och betalar på en sajt som periodvis varit nästan oanvändbar. Som valuta för våra pengar får vi förseningar, trasiga tåg och ett skämt till kundsupport.

I torsdags illustrerades det med ett tåg som redan innan jag klivit på var en timme försenat och innan jag klivit av lyckats försenas ytterligare en dryg halvtimme. Jag förstår fullständigt att Gudrun Schyman satte sig i en taxi, för hur skall en människa kunna planera ankomst till arbete och hem utifrån den sortens katastrofal hantering. Förseningar skall verkligen utgöra sällsynta undantag, men i SJs fall utgör de snarast regel. Vi får diverse konstiga ursäkter om att det är för kallt, för varmt, för dålig hantering från banverket och så vidare — men i grund och botten är det undanflykter för det enkla faktum att man inte underhållit sin vagnpark och sparat på fel ställen. Till syvende og sisdt handlar det om att man privatiserade ett bolag som var djupt skuldsatt, så att de fick börja sin privata verksamhet med att spara.

Hur dåligt det fungerar illustrerades också av en upplevelse i Hallsberg, där jag spenderade en timme mer än jag tänkt. Precis innan mitt tåg skulle komma in vrålade ett annat X2000 förbi i dryga 200 knyck. En halvminut efter det att tåget gått förbi hostade högtalarna igång och vi fick oss följande visdom till livs:

sprak… Alldeles snart kommer ett X2000 att passera perrong 3 i hög fart, vi ber er iaktta försiktighet. Ställ er gärna nära centrum av perrongen och undvik att komma för nära spåren… sprak!

Nå om någon nu hade blivit medsvept av vinddraget och trillat omkull, eller värre kommit i vägen för tåget, så är jag säker på att de uppskattade varningen… Tack liksom!

En lite mindre riskvast går till kundsupporten på Siba, dit jag ringde för att kontrollera om de hade något lämpligt alternativ till datorn som stals. Där fick jag svar i stil med: ”det vet jag inte” och ”nej, det går inte att beställa in något som inte finns i katalogen på nätet”. Det kan vara mänskligt, men om den attityd som telefonrösten samtidigt förmedlar är en kombination av ointresse och ”jobbig jävla kund”, så förtjänar det en liten riskvast — särskilt om man jämför med den attityd OnOff:s Anneli visade. Så får man helt enkelt inga kunder.