Privatkopieringsersättning – en dialog

Jag fick en kommentar i mitt inlägg om hårddiskhamstrardagen som är lite utrymmeskrävande att svara på. Men frågorna och invändningarna i Bosses kommentar var intressanta, så jag besvarar dem här i ett eget inlägg. På så sätt når kommentaren och mina svar kanske lite fler läsare också.
Jag klistrar in de textavsnitt från mitt inlägg som citerades och sättet de kommenterades på som indragna citat nedan. Mina svar/tankar kring dem följer sedan som normaltext.

Jag hade skrivit:
Hittills finns ingen uppgörelse utan den nya avgiften och dess nivåer (< 80 GB: 1 kr/GB, 81–250 GB: 120 kr. > 250 GB: 160 kr) är ensidigt beslutad av Copyswede.

Bosse svarade:
Värt att komma ihåg i det sammanhanget är att Copyswede inte sätter nivåerna, lagstiftningen gör det. Det Copyswede gick ut med ska nog närmast tolkas som en kickoff till förhandling, eftersom förhandling ska till med alla nya lagringsmedier. Det var ju också först vid kravet som branschen valde att samla sig för förhandling (en förhandling som ju främst är till för deras skull).

Grundnivåerna sätts av lagen – 26 k-m §§ Upphovsrättslagen (1960:729) – men de föreslagna nivåerna är framtagna av Copyswede med stöd av lagen eftersom en uppskattning behöver göras av hur stor andel av lagringsmedia som används till annat än privatkopiering. Detta är ju en av anledningarna till att det behövs en förhandling. Det är alltså Copyswedes ensidiga bedömning att USB-minnen och externa hårddiskar används i så hög grad till privatkopiering att upphovsrättslagens reglering av ersättningsfrågan kommer i spel. Detta står nämligen inte i lagen – eller hur?
Jag vet inte hur du använder USB-minnen, men jag vet att jag och de flesta jag känner inte använder dem till att lagra saker – utan till att flytta dem – och att de grejer jag flyttar endast i undantagsfall är upphovsrättsligt skyddade verk av upphovsmän som får ersättning via Copyswede.
Copyswede och de som försvarar de nuvarande systemet verkar bortse från att Copyswede bara är en part i målet här utan rätten att själva pröva lagen. Om de inte kommer överens med branschen så kan frågan prövas i domstol, vilket kanske vore bra. Det jag och många med mig opponerar oss mot är att en partisk organisation ges så mycket inflytande – detta är en av anledningarna till att jag talar om skråväsende.

Jag hade skrivit:
Hur mycket kommer vi att privatkopiera, när mediainnehållet finns ett knapptryck bort – på det internetz?

Bosse svarade:
Bra fråga – och svaret är ”självsanerande”. Om privatkopieringen går ner, så gör ersättningen det också. Det är precis vad som hänt med CD och DVD. Där får upphovsmännen som bekant inte längre in så mycket

Du har rätt i att ersättningsvolymen går ner om färre köper lagringsmedia. Men det är inte poängen. För kostnaden per lagringsmedia går inte ner genom automatik när färre av dem som fortfarande köper dem använder dem till privatkopiering. De beloppen är ju fortfarande något som Copyswede anser sig ha rätt att utkräva och där deras motpart branschen naturligtvis kan göra invändningar i en förhandling eller i domstol. Men vi användare av lagringsmedier är i sammanhanget maktlösa.

Jag hade skrivit:
Höga trösklar innan du kan kalla dig upphovsman, allmänna avgifter utan tydlig koppling till en nytta för den som betalar, insamlande av medel som bara går till de som redan är en del av systemet …

Bosse svarade:
Den första är svår att förstå … Vem som helst som medverkat i något som kopierats för privat bruk kan ju begära ersättning hos Copyswede. Ersättningen ska ju gå till dem som kopierats. Det gör den sista satsen svår att förstå också. Vem som helst kan ju bli del av systemet.
Vad gäller den tydliga kopplingen till nytta för den som betalar, är det viktigt att hålla i minnet vem som betalar vad. Branschen, som betalar ersättningen, gör det för att de tjänar pengar på att kopieringen sker. Konsumenten, som branschen lägger pålagor på för ersättningen, får fritt kopiera för privat bruk. Kopieringen görs laglig. Jag ser en nytta.

Det är möjligt att det är sant i teorin som du säger att vem som helst kan bli en del av systemet – men i realiteten fungerar Copyswedes insamling och utdelning av ersättningar som alla andra delar av det upphovsrättsliga systemet. Pengarna går till intresseorganisationer som inte är öppna för alla och fördelas efter modeller som tar fasta på en statisk syn på upphovsmannaskap och skapande.

För att ta ett exempel – avgörande för ersättningen från Copyswede för medverkande i TV-program är den ersättning man fått för sin orginalmedverkan. Detta betyder att den som varit med på TV gratis (t ex som en del i marknadsföringen av ett verk) får mindre ersättning än en person som varit med och uppburit gage (möjligen t o m noll). Det är på ytan ett rättvist system – men det gynnar de etablerade och missgynnar de som vill in. Branschutvecklingen går mot allt mindre behov av gatekeepers. Men de delar av branschen som tjänar pengar på sin funktion som gatekeepers försvarar sig med näbbar och klor.

Vad gäller kopplingen till nytta så tycker jag ärligt talat det är skitsnack. Lagregleringen om privatkopieringsersättning syftar till att upphovsmän ska få betalt för kopiering av deras verk till media som är särskilt ägnade för detta. Den nytta som avgiften alltså ska motsvara ska bestå i att branschen säljer och konsumenterna får tillgång till sådana. De media som nu ska avgiftsbeläggas är ägnade till en mängd olika saker och inte särskilt ägnade till någon av dem. Vi påtvingas en avgift för en användning av lagringsmedia som inte är huvudsyftet med dem och som dessutom i och med streamningstjänster blir alltmer perifer. Det må vara en avgift i rättslig mening, det må kallas för en avgift – men det luktar och ser ut som en schablonmässig skatt.

Jag hade skrivit:
… så har ingen avgift tagits ut på den som använder sitt lagringsutrymme till saker som inte omfattas av upphovsrätt

Bosse svarade:
Det du skriver här är fel. Eftersom branschen slänger över kostnaden på konsumenten som de vill, kan du visst vara med och betala även om du inte använder ditt lagringsutrymme för sådant som omfattas av upphovsrätt.
Det Copyswede skriver på länken du ger
, är att ingen upphovsman får ersättning för annat än privatkopiering. Det är en helt annan sak. Upphovsmännen ska väl inte lastas för hur branschen väljer att fördela sina kostnader på sina kunder?
Handla gärna utomlands, men kom ihåg att du där betalar ersättning i det landet istället.

Förlåt om jag raljerade lite. Min sarkasm kanske inte riktigt gick fram. Jag vet att Copyswede bara skrev att ingen upphovsman får ersättning för något annat än privatkopiering och att de bara i sättet de resonerar försöker få det att se ut som att de inte tar några pengar av den som inte privatkopierar, eftersom de ju bara avgiftsbelägger försäljningsledet av kedjan och inte slutkunderna. Men i realiteten kommer ju en del av de pengar jag betalar för ett USB-minne eller en hårddisk att gå till att betala Copyswede och sedan vidare till artister och upphovsmän, eller?

Du skriver att upphovsmännen inte ska lastas för hur branschen fördelar sina kostnader. Jag håller fullständigt med dig. Jag har inget emot upphovsmän. Jag är själv upphovsman. Många av mina vänner är upphovsmän. Jag hyser den yttersta respekt för upphovsmän.

Jag klandrar lagstiftarna och de branschorganisationer som driver frågan om upphovsmännens ersättning på ett så utvecklingsfientligt och protektionistiskt sätt. Upphovsmän har genom teknologisk och samhällelig utveckling getts möjligheten att nå direkt ut till sina fans. De har getts möjligheten att själva kontrollera och styra över sitt verk och rättigheterna kring det.

Många yngre artister i alla konstnärliga genrer griper idag den möjligheten. Många av dem är framgångsrika – ekonomiskt, medialt och konstnärligt framgångsrika. De kan vara detta utan att göra sig beroende av en överbyggnad av rådgivare, marknadsförare, managers, branschorganisationer och gatekeepers. Det är en fantastisk utveckling!

Den riktiga konflikten står inte mellan upphovsmännen och konsumenter som är ovilliga att betala. Vi är nämligen å så villiga att betala – i synnerhet om inte de mesta av pengarna stannar hos mellanhänder längs vägen. Den riktiga konflikten står med oss upphovsmän och konsumenter, artister och fans, skapare och brukare som bejakat det nya sättet att skapa och konsumera kultur enade på den ena sidan mot en oförstående och konserverande bransch som i sin iver att bevaka inarbetade rättigheter för etablerade artister och sina egna positioner i värdekedjan offrar den nya generationens upphovsmäns möjlighet att bryta sig fri från det skråväsende som man tidigare varit tvungen att bli en del av för att räknas som en riktig upphovsman.

Mina ord räcker inte så jag lånar från en av dessa ”upphovsmän”:

Mollgan, Middlesex
Jag Är pirat eller
Snarare kapten men han
Han Är upphovsman!

Tuesday May 31st – Hard Drive Buying Day?

Towelday har just passerat när jag börjar förbereda mig för nästa stora bemärkelsedag. Jag surfar prisjakt, pricerunner och studerar prislistor hos de stora ehandlarna inom dataområdet. På tisdag smäller det – hårddiskköpardagen.
Broken hard drive? - Day 148 of Project 365
Orsaken, undrar ni? På onsdag blir en 1 TB hårddisk ungefär 20% dyrare över en natt. Det förefaller alltså rimligt att vi som har stora lagringsbehov gör som man gör inför en bensin- eller tobaksskattehöjning – hamstrar. Lagring har ju trots allt antagit karaktären av lättrörlig konsumtionsvara de senaste åren. En ny USB-sticka köper man ju mest hela tiden, för att man inte orkar leta efter de man redan har utspridda i sina jackfickor. Det är för jobbigt att hålla ordning på sina filer, så man köper en ny hårddisk istället för att städa på den gamla. Känner ni igen er?

I så fall rekommenderar jag ett besök hos valfri elektronikhandlare på tisdag för att bunkra upp för de närmaste åren av lagringskapacitetfixar – ni vill väl inte riskera abstinens?

Det var i december förra året som Copyswede – den organisation som har hand om den så kallade privatkopieringsersättningen – bestämde sig för att börja ta ut avgift även på externa hårddiskar och USB-minnen. Från början var det meningen att man skulle börja ta ut de nya avgifterna den 1 april, men datumet sköts fram till den 1 juni. Fördröjningen har att göra med att man förhandlar med branschen om de nya avgifterna. Hittills finns ingen uppgörelse utan den nya avgiften och dess nivåer (< 80 GB: 1 kr/GB, 81–250 GB: 120 kr. > 250 GB: 160 kr) är ensidigt beslutad av Copyswede.

Ännu finns ingen uppgörelse, så det kan naturligtvis bli ytterligare ett uppskjutande av startdatumet. (Om det skulle hända får jag väl leva med en lite för stor samling flyttbara lagringsmedia kringflytande här hemma.) Det är väl till och med möjligt att Copyswede tvingas inse att idén är dålig i grunden. Rasmus på Copyriot funderade kring det perspektivet redan i januari.

Hur som helst förefaller det egendomligt kanske rent av galet att öka avgifterna i ett system som när alltmer mediainnehåll streamas kommer att bli allt mindre betydelsefullt. Hur mycket kommer vi att privatkopiera, när mediainnehållet finns ett knapptryck bort – på det internetz?

En alternativ metod till att hamstra lagringskapacitet på tisdag är att se till att få en dispens. Som professionell användare av lagringsmedia kan man slippa undan. Tyvärr kan bara företag registrera sig i Copyswedes databas. Ni som inte är företagare får väl gå till chefen och be snällt.

Vill du veta mer om privatkopiering och Copyswede? Enligt min mening är lagen så egen att det nästan blir roligt att läsa rättfärdigandet av den och av Copyswedes roll som uppbördsman åt upphovsmännen. Fast jag tycker det börjar bli dags att några i ansvarig ställning inser att man återskapat skråsystemet i modern skepnad. Höga trösklar innan du kan kalla dig upphovsman, allmänna avgifter utan tydlig koppling till en nytta för den som betalar, insamlande av medel som bara går till de som redan är en del av systemet …

Elektronikhandeln kommer att betala en stor summa till Copyswede för hårddiskar och USB-minnen, att fördela mellan upphovsmän. Men Copyswede hävdar att konsumenten som köpt en hårddisk bara är med och betalar detta om han använder den till privatkopiering. Eftersom avgiften är riktat mot handlarna och bara gäller privatkopieringsanvändningen av hårddiskar (all annan användning inklusive olaglig piratkopiering är nämligen borträknad) så har ingen avgift tagits ut på den som använder sitt lagringsutrymme till saker som inte omfattas av upphovsrätt. Förstod ni?

Tycker ni hela resonemanget känns 1500-tal, orimligt eller bara korkat men inte har lust eller råd att hamstra lagringskapacitet på tisdag – gå med i Facebookgruppen. Det kostar bara ett musklick.

EDIT
Märkligt – samma dag som jag drar igång det här evenemanget tycks frågan ha blivit uppskjuten igen till den 1 september. Kan det vara en slump? Eller den stora konspirationen? Får jag det bekräftat av en till källa, så får jag väl skjuta fram Hard Drive Buying Day.

EDIT 2

Det står nu klart att branschen och Copyswede är överens om att skjuta upp datumet till den 1 september. I linje med det flyttar jag fram datumet på Facebooksevenemanget – hårddiskhamstrardagen, som Nickelin valde att kalla den i sin livestream äger alltså rum den 31 augusti i stället.

Lite smått samlat från dagen

EU parlamentet röstar för IPRED2 i första läsningen. IPRED2 (Intellectual Property Rights Enforcement Directive 2) är ett direktiv som ytterligare ska förstärka skyddet för upphovsrätten i EU-rätten. Detta sker bland annat genom att upphovsrättsliga intrång och anstiftan och medhjälp till upphovsrättsliga intrång blir straffrättsligt sanktionerade inom hela EU. Men slaget om IPRED2 har bara börjat. Nu när parlamentet ställt sig bakom blir desto viktigare att vi får in Piratpartiet i riksdagen så att nästa svenska regering gör motstånd i ministerrådet.

EDIT: RÄTTELSE – Efter Björn Odlunds kommentar nedan har jag försökt hitta bekräftelse på detta. Jag hade fångat upp det på diverse bloggar och på Twitter. Jag har inte hittat bekräftelse någonstans, men låter texten stå kvar med denna rättelse.

Hos HAX och på Europaportalen ser jag att de svenska socialdemokratiska europaparlamentarikerna inte röstade emot Swiftavtalet när det var uppe i parlamentet, trots att det dagen innan sagt att det skulle göra det. Frågan om överföring av europeiska bankuppgifter i bulk till USA och dess underättelsetjänster känns ju bara ännu mer brännande när man läser om Washington Posts avslöjanden om privatiseringen av det mest centrala en stat företar sig.

Vision 2022 rullar vidare. Idag skriver Isak Gerson så bländande om kunskap att jag vill krama honom – hårt.

Marcus skrev häromdagen om 73 000 bloggar som bara försvann när bloggtjänsten Blogetery stängdes ner. Då visste vi inget om varför. Nu har vi fått veta att någon av dessa 73 000 bloggar innehöll information med kopplingar till terroristnätverk som till exempel bombtillverkningstips och namnlistor på tänkbara mål. Mortfiles skriver mer.

I Aftonbladet får vi beskedet av Henrik von Sydow att Moderaterna inte stöder Copyswedes tankar på förändringar av privatkopieringsavgiften. Skönt att höra, nu hoppas vi bara att det beskedet gäller även efter valet. Farmor Gun pekar mig till en ledarskribent med sunda åsikter. På ledarplats i Norrtelje tidning läser vi apropå Copyswede propå:

Det är helt enkelt inte möjligt att ersätta fiktiva intäktsförluster som utvecklingen kan tänkas ge upphov till. Att klämma åt all teknik som potentiellt kan rymma piratkopior är ohållbart. Privatkopieringsersättningen är en dålig princip som likt fonografen bör förpassas till historien snarare än uppdateras i takt med iPhone.