Linus 3 år piratkopierar mästarna

Sugbloggen och i DN läser jag att man numera kan bli åtalad för upphovsrättsintrång för att man gör en viss sorts kullerbyttor.

Det är klart att man i en moralisk mening kan vara upphovsmannen till en synnerligen avancerad kroppsrörelse. Konståkningens Salkow och Biellmann-piruetter, höjdhoppets Fosbury flop, Jan Boklövs V-stil visar att upphovsrätt i moralisk mening kan följa på innovationer i rörelsernas och idrottens värld. Det är självklart för oss att ge attribution till dessa mästare.

Men en idrottsvärld där ett uppfunnet trick belades med ensamrätt och där man via rättssalar kunde låsa in sin innovation och vidmakthålla ett sportsligt övertag med rättsstatens hjälp tror jag det flesta av oss skulle ha svårt att förlika sig med.

Linus tre år i filmen nedan dribblar: copyleft, copyright och så är pappa upplurad på läktaren!

Men vem uppfann överstegsfinten? Tänk om Linus,  liksom Ronaldo den äldre och den yngre och ett otroligt stort antal fotbollspelare inte skulle få använda överstegsfinter för att fintens upphovsman, vem detta nu kan tänkas vara, visade sig ha skyddat den i tidernas begynnelse.

Immaterialrätt är svårt. Vi har ingen självklar moralisk eller ideologisk kompass som är gemensam för alla de olika arenor där man kan tänka sig att någon är upphovsman till något. Patenterade uppfinningar eller patenterade finter, mina talade eller sjungna ord; uppfattningen om vilket skydd vi behöver ge upphovsmannen är inte den samma i dessa situationer. Vi gör dessutom olika bedömningar sinsemellan vi människor, medborgare och upphovsmän.

Därför behövs ett samtal om hur upphovsrätten kan reformeras. Ett samtal där ingen av sidorna sätter sig på höga moraliska hästar och anser sig ha Mose stentavlor i sin hand.