Brott skall beivras, inte döljas

Jag kände att jag behövde klargöra min syn på nätcensur, blockeringslistor och barnpornografi lite ytterligare. Jag är inte alls glad i att barnpornografiskt material går att få tag på via webben. Det vill säga material som rent krasst är resultatet av övergrepp mot levande, högst verkliga barn, med allt vad det innebär av trauman, skamkänslor och ständig påminnelse om det elände man utsatts för.

Det jag vänder mig mot är två saker.

  1. Dels att man blandar och ger på ett sätt som innebär att man inte gör skillnad mellan brott där verkliga fysiska människor kommit till skada och beteenden som man inte tycker om ur någon slags allmänmoralisk synvinkel. Det innebär verkligen inget positivt för den som utsatts för sexuella övergrepp att deras brott sammanblandas med rena fantasifoster som i fallet med serieöversättaren och de tecknade bilder som i det rättsfallet ansågs straffbara att inneha.
  2. Dels innebär nätcensur i praktiken att man sopar brottet under mattan, eftersom det för de berörda knappt ens är ett farthinder. Tvärtom är det rena varningssystemet för barnporrare på nätet att veta att deras sajter upptäckts och ingår i spärrfilter. I det läget vet man att det är dags att maka på sig, innan någon får för sig att rent faktiskt komma och knacka på dörren. Det blir lite som att en brottsling lyfter telefonen för att ringa en kumpan och får ett meddelande i luren som säger: ”detta samtal avlyssnas av polisen, i syfte att spana och samla bevismaterial”.

Postcard saying crimes should be punished, not hidden

Själva grundtanken här är att den som utsätter någon skada skall eftersökas och lagföras. I den målsättningen behöver våra vapen vara precisa och nålvassa snarare än motsvarigheter till en saltladdad hagelbössa. Det är inte straffbart att känna sexuell dragning till barn, lika lite som det är straffbart att känna sexuell dragning till skyltdockor, kamphundar, lackstövlar, nylonstrumpbyxor eller något annat som ligger utanför mittfåran av sexuella preferenser. Det som är straffbart i det här fallet är inte dragningen, utan att begå övergrepp mot verkliga, levande barn. Det är säkert många som skulle bli äcklade av att veta vad som försiggår i huvudet på dessa människor när de tillfredställer sig själva, men fantasier, dragningar, ja tankar är inte straffbara!!!

Det är för de flesta människor mer eller mindre svårt att hålla isär äpplen och päron när det gäller saker vi känner stark aversion mot. Det är naturligt att det är så, men det är inte så bör reglera vår tillvaro. Det enda rimliga är därför att aktivt försöka komma åt barnpornografin där den skapas och där den distribueras. Det skulle vara rationellt. Det skulle rent faktiskt kunna minska antalet offer som utsätts för övergrepp. Att däremot försöka spärra eländet med larvigt ineffektiva filter är som att ösa ett badkar med en gaffel istället för att dra ur proppen.

Vi är på väg att stadfästa ett ramverk för censurering/blockering av internetadresser. Det kommer inte hindra några barnporrare från att dela sina alster mellan varandra. Vad det istället kommer att göra är att införa en slags föräldrakontroll av nätet, där pappa staten/EU kan peka finger åt dig och säga fy fy. Så länge filtren är träffsäkra och bara handlar om barnporr, så kan man rycka på axlarna åt dumheten. Så är det inte och kommer inte heller att vara. Istället används denna barnpornografi som så många av oss hatar som en slags kil för att inrätta systemen, som sen kan användas lite som man tycker. Redan nu pratas det om att spärra spelsajter utan nationell licens. Vad är nästa steg? Fildelarsajter? WikiLeaks? Bombrecept? Drogdiskussioner? Andra sajter för smalare sexuella nischer? Möjligheterna är enorma och i snart sagt varje fall av något som går utanför den gyllene mittfåran, så kommer det finnas någon beslutsfattare som nog egentligen tycker att det borde spärras, förbjudas och förpassas ner i sjunde helvetet.

Kolla själv vad som filtreras

Det är säkert en aning kontroversiellt att uppmana folk att kontrollera rikspolisstyrelsens ”frivilliga” filter. Jag vill också varna känsliga läsare att det finns saker på listan som – lite efter personlig smak – gör att man sträcker sig efter såpaflaskan och scotch-brite svampen för att skrubba ögonen. Ändå tänker jag för en gångs skull inte bara prata om hur lätt det är att göra filtreringen verkningslös och hur fel det är principiellt, utan rent praktiskt visa hur ni vevar upp långfingret mot internetfiltrerarna.

Diskussionen om dessa förbaskade filter har pågått i många år nu. På ena sidan står diverse löst folk i politiken, polisen, samt diverse svårgripbara organisationer med oklart credo och lika oklart förhållande till basala rättigheter. På andra sidan står en samling yttrandefrihetsfundamentalister, kommunikationsexperter, samt till och med en och annan foliehatt.

Den grundläggande frågan är som jag ser det delad och består av underfrågorna effektivitet/relevans, etik/frihet och konsekvenser.

Monkey see but don´t do
See no evil...

Effektivitet och relevans

För att filtrering överhuvudtaget skall kunna försvaras – oavsett allt annat – så krävs att den faktiskt fyller den funktion den skapats för att fylla. I annat fall är det en tom gest som bara har nackdelar. För att den skall kunna sägas vara effektiv så krävs att det faktiskt spärrar det den sägs spärra – det vill säga barnpornografi – och inte en massa annat.

Man kan också ha synpunkten att det inte skall vara direkt trivialt att manövrera sig förbi filtret, så trivialt att man kan råka göra det av misstag — mer om det om en stund. För att den skall kunna anses vara relevant, så måste filtreringen dessutom lösa ett problem snarare än att bara dölja att problemet finns.

Etiska och frihetliga aspekter

”Frivilliga” filter implementeras av din internetleverantör. De i sig kontrollerar inte innehållet i filtret, utan tar det i sin helhet från Rikspolisstyrelsen. Det saknas faktiskt helt insyn från någon tredje part i vad som filtreras och varför. Det innebär en rad problem.

Det första av problemen är rättslösheten för den som filtreras. För det går inte ut någon information till de sajter som filtreras, vilket gör att de inte kan försvara sig eller åtgärda det som fick dem att hamna i filtren. Det andra är samma problem från användarens sida, där det inte finns några garantier att filtren inte spärrar legitim information.

Den sista aspekten är censuraspekten. Det ligger liksom i sakens natur att mer än det som är förkastligt i lagens mening klipps av sådana filter. Eftersom filtrering är ett ingrepp i den personliga friheten, så måste filtren stå över all kritik ifråga om träffsäkerhet och fokus. Det är svårt att med bästa vilja i världen påstå att de gör det. Frågar man RPS, så kommer man få de otäckaste och värsta exemplen serverade, men det är knappast hela sanningen.

Konsekvenser

Lagen – och därför även de medel man använder för att upprätthålla den – handlar inte bara om konsekvenser, utan även om rätt och fel. Trots det måste man faktiskt ta hänsyn även till konsekvenser.

I fallet med internetfiltrering kan man utan vidare säga att de som vill ta del av den ”spärrade informationen” inte har några problem alls att göra det. De som stoppas är inte de som vill se sidorna, utan de som hamnar där av andra anledningar. Än värre skulle det bli om det skapas loggar kring de som försöker nå sidorna som filtreras, för i de loggarna fastnar de som inte alls sökte efter barnpornografi. Så när RPS slår sig för bröstet med 5000o blockerade sidor per dag, så är det inte de fula fiskarna som fastnat. En sidoeffekt är att även de som inte gör något fel känner ett större behov av att skydda sig. Man ser sig över axeln och är orolig för att registreras och kontrolleras; man ändrar sitt beteende utifrån den rädsla man känner.

Man döljer också problemet, man löser det inte. Det finns all anledning att fundera på om man inte därigenom kan sägas ”mörka” problemet.

Slutligen finns i alla censursituationer en fara för betydelseglidning, där det som börjar som filtrering mot barnpornografi fortsätter med filtrering av sexualitet i allmänhet, filtrering av ”terrorism”, filtrering av vissa åsikter och så vidare. Det finns redan sådana förslag och vissa av dem finns redan i lag runtom i Europa, så det är inte en tandlös fråga. Det är obehagligt och riskerar att sätta munkavle på debatten.

Vår ”liberal” i EU

Cecilia Malmström kallar sig liberal och tillhör det enda parti i Sverige som håller sig med tillnamnet ”liberalerna”. Trots det ser hon det tydligen som helt oproblematiskt att propagera och verka för filtrering. Hon blir till och med direkt stött om någon vågar kritisera henne för att hon inte har större respekt för yttrandefriheten än så. Hon kallar jämförelser med Kinas ”great wall” på internet direkt löjliga, trots att det är en skillnad i grad inte metod.

Kina censurerar sex och ”misshagliga” åsikter. Europa skulle i en nära framtid kunna filtrera annan sex och andra ”misshagliga” åsikter. I sak är skillnaden endast att vi kallar oss demokrater och borde veta bättre — och att filtren i nuläget inte skulle bli lika omfattande. Det är grad inte metod med andra ord och jämförelsen är därför inte alls ”löjlig”. Det handlar om vad man har för inställning till fri kommunikation och vilka metoder man anser sig ha rätt att använda för att kontrollera den.

Tänker Malmström fortsätta kalla sig liberal, så kanske hon borde ta sig en rejäl funderare på vad det epitetet förpliktigar till?

Att göra filtren till ett skämt

Jag antar att RPS kommer bli vansinniga, men jag kan inte se att den information jag nu tänker redogöra för skulle vara olaglig på något sätt. För att göra filtrens saga all, så behöver du i nuläget bara tillgång till en öppen och ofiltrerad namnservice, en så kallad DNS.

Eftersom windozedatorer fortfarande är i absolut majoritet, så använder jag dem som exempel.

Jag förutsätter att du vet hur du öppnar ”Nätverks & Delningscenter”, i vänsterpanelen på detta väljer du sen ”Nätverksanslutningar”. Högerklicka på den nätverksanslutning du använder och välj konfigurera (Använder du XP, så sker det genom kontrollpanelen eller genom att högerklicka på nätverksikonen i statusfältet längst ner till höger). Du möts av den här rutan:

Du väljer tcp/ip som på bilden och trycker på egenskaper, vilket leder dig till:

Som du ser har jag matat in ett par DNS-serveradresser, närmare bestämt till OpenDNS.com, vilket är en sådan väl fungerande tjänst på nätet.

  • Om någon skulle ha svårt att läsa så är deras adresser i prioritetsordning: 208.67.222.222 respektive 208.67.220.220, men det finns fler…
  • Google har sin DNS som är öppen och ofiltrerad: 8.8.8.8 respektive 8.8.4.4 (ja de har lyckats med att få så lätta ip).
  • Ett annat alternativ är censurfridns.dk, en dansk fri och öppen DNS, som har stöd för IPv6:
    ns1.censurfridns.dk IPv4: 89.233.43.71 IPv6: 2002:d596:2a92:1:71:53::
    ns2.censurfridns.dk IPv4: 89.104.194.142 IPv6: 2002:5968:c28e::53

Mata in, tryck på OK och RPS har inte längre någon makt över din dator…

När du nu är fri som fågeln att fatta dina egna beslut, så kan du kika på spärrlistan från 2007 — vilket tyvärr är den senaste version jag känner till som läckt ut. Vill du se vad spärrlistan innehåller, så var medveten om att dålig träffsäkerhet och ingen träffsäkerhet inte är samma sak. Än så länge råder inte tittförbud, så du kan själv kontrollera om listan är relevant.

Själv har jag aldrig orkat igenom mer än rent uppenbara felaktigheter i listan, men det var tillräckligt många för att fylla min kvot. Om du tycker listan är relevant eller inte är egentligen inte min sak att bestämma, och det är inte heller klart vilka sajter som fortfarande finns kvar på nuvarande lista — så det finns alltid en liten risk att man tror listan är irrelevant helt enkelt för att den är gammal. Den metod jag använde för att kolla detta vara att ha en dator med ofiltrerad och en med filtrerad DNS sida vid sida. I och med detta kunde jag kontrollera vilka adresser som fortfarande var spärrade.

Om du verkligen gör hästjobbet att kontrollera listan noggrant, så gör mig en tjänst snälla du. Se till att inte hålla tyst om vad du anser, utan påpeka felen vitt och brett. För den delen: om du anser att den faktiskt är relevant, håll inte tyst om det heller utan debattera!
Det är helt enkelt nog med mörkande av problem, så länge vi inte diskuterar problemen öppet lämnar vi tolkningsföreträdet åt de som vill verka politiskt handlingskraftiga.