Cancer och arbetsförmåga

Det allra mest grundläggande problemet med försäkringskassan och regeringens så kallade arbetslinje är när goda föresatser möter verkligheten. I verkligheten skall nämligen de lagar och förordningar som stiftas omtolkas till konkreta förhållningsregler av den myndighet som har att genomföra besluten. I försäkringskassans fall, så pratar vi om en byråkrati som har en historia med ett flexibelt förhållande till rim och reson.

Försäkringskassan är kanske den enskilda byråkrati inför vilken allra flest människor känt sig ifrågasatta, rättslösa och förnedrade.

De har lurat i buskarna för att kontrollera att sjukskrivna människor ligger på rygg, och att de inte ägnar sig åt någon verksamhet mer ansträngande än att hämta en kopp kaffe.
De har ett helt system av så kallade förtroendeläkare som överprövar sina läkarkollegors utlåtanden — oftast utan att ens möta den människa de bedömer, eller ha en specialistkompetens i närheten av den läkare de överprövar.
Försäkringskassan har ett av de mest rigida system för uträknande av ersättningsnivåer man kan tänka sig.
Försäkringskassan är obehagligt nog ökänd för en arbitraritet i bedömningarna. En situation där kunden/klienten är helt beroende av vem de får som handläggare, och vem den handläggarens chef är. Med lite otur kan man ställas på bar backe, medan andra med tveksamma behov åkt gräddbil i gräddfil genom systemet. Detta är alltså denna byråkrati som skall tolka regeringens beslut och översätta det i konkreta förhållningsregler.
Är det då att förvånas över att cancerpatienter i väntan på döden får uppmaningen att ställa sig till arbetsmarknadens förfogande?

Observera att jag inte vill påstå att alla som arbetar på försäkringskassan är idioter. Däremot är systemet som sådan en slags idiot savant — en slags institutionernas motsvarighet till Rainman. Någon som kan räkna ut hur många tandpetare som ramlat på golvet bara genom att titta på högen, utan att därför förstå vad som är rätt och rimligt i ett större sammanhang.

Regeringens svaghet är inte att de vill skjuta av alla sjuka, utan att de inte förstå konsekvenserna av de riktlinjer de ger försäkringskassan. Deras svaghet är också att de inte följer upp och förtydligar regelverket när deras beslut tydligt tolkas helt uppåt väggarna. De överlämnar lite för okritiskt bedömningen till en organisation där myndighetsutövningen i dess negativa aspekt sitter i ryggmärgen.

Rent konkret borde några saker ske för att försäkringskassan skall fungera på det sätt vi som medborgare borde kunna kräva:

  • Avskaffa förtroendeläkarna, alternativt minska användningen rejält. I fall två så behöver krav ställas att f-kassans läkare, i varje enskilt fall där de kopplas in, möter den sjukskrivne och även diskuterar bedömningen med den sjukskrivnes ordinarie läkare.
  • Gör även systemet mindre fyrkantigt, så att en dialog kan föras med sjukskrivande läkare om det finns oklarheter i sjukskrivning eller blanketter. Idag dör systemet blankettdöden, och läkare ägnar oproportionerligt mycket energi till att fylla i papper och försöka undvika minsta misstag och kryphål i den information som f-kassan begärt.
  • Skapa ett ömsesidigt skadeståndsansvar, där inte bara den sjukskrivne kan bli skadeståndskyldig vid överträdelser, utan där även försäkringskassan får betala skadestånd när misstag begåtts, eller när de inte följer regler, riktlinjer eller ens sina egna utsatta löften.
  • Skapa en mer anpassningsbar metod för att räkna ut SGI, så att det fungerar även i de fall någon nyligen startat firma, eller där inkomsterna på ett eller annat sätt inte följer femtiotalsnormen om en heltidsanställning från examen till pensionen.
  • Skapa en motsvarighet till Lex Maria, där försäkringskassan är skyldiga att själva anmäla fel de gjort till en ansvarsnämnd.
  • Gör en rejäl insats med kompetensutveckling, så att handläggarna faktiskt förstår sina egna regler och dessutom får lite mer förståelse för olika sjukdomar och deras effekter.

Allt i syfte att göra handläggare och deras chefer medvetna om att de faktiskt håller människors liv och väl i sina händer, och att ingen i organisationen står över kritik eller konsekvenser. Samt att i andra änden se till att de som råkar illa ut på grund av förseningar eller felbedömningar kan få rätt inte bara i sak, utan även i form av ersättning för skadan som uppstått.

Det skulle återupprätta deras heder, och visa att samhället tar sitt ansvar.

Antagligen är man livrädd för en sådan åtgärd, eftersom det snabbt skulle kunna bli väldigt dyrt. En sådan oro borde väl säga mer om problemets allvar än något annat?

Konsekvensutredningarnas förbannade snömos

Nog nu! Hör jag en politiker till säga att man borde tillsätta en konsekvensutredning i efterhand, så riskerar jag att spränga en blodåder! Mona Sahlin försökte undkomma konstaterandet att sossarna sitter mitt i smeten av integritetskränkande förslag, genom något mummel om utredning, och min hjärna kokade över.

Göran skrev om den goda viljan av Bergman, som en vittnesbörd om hur det farligaste av allt är när samhället skall ”ta hand om oss” på bekostnad av vår frihet. Jag skulle vilja lägga till att det är inte bara fråga om att upptäcka klon av järn i all bomull vi blir inlindade i, det är fråga om att upptäcka det innan man förvandlats till en kokong.

Alla som någonsin lekt leken där man rullar in varandra i en matta (inte huvudet kära ni), vet att det är bara innan man är omsluten som man kan ta sig ut. När man väl gjorts om till en vårrulle, så är det nästan omöjligt att komma loss. Det är ett djupt svek att försöka lugna oss med att skiten skall utvärderas så småningom, det är ett svek att den konsekvensutredningen inte gjorts innan man prackar på oss integritetskränkande nonsens till lagar.

Låt oss sluta hymla kära politiska fårskallar. När alla nya integritetskränkande lagar väl är på plats, så krävs det närmast ett direkt ingripande av vad Gud man nu tror på för att få bort dem. Att öppna pandoras ask är alltför lätt, att stänga den å andra sidan är en herkulisk uppgift.

Byråkratins sabotage – eller hur jag kom att hata skatteverket

För många herrans år sedan såg jag en show med Povel Ramel. Han hade en inledning till ett potpurri av sånger med humoristiskt omskrivna texter. Han hade dock fått höra att STIM hade synpunkter på att han satte egna texter på andras låtar.

Han refererade ett samtal med ”Fröken Stim”, där han alltmer frustrerad försökte få henne att förklara varför han inte kunde använda egna texter till musiken.
Till slut var han så frustrerad att han frågade: ”Men om jag sjunger fel då, gör jag verkligen något olagligt då?”
Svaret var: ”Nej, det är klart att misstag händer — sånt bryr vi oss inte om!”
Povel stannar upp och säger till publiken: ”Så här kommer nu ett potpuri av idel misstag…”

Den byråkrati vi älskar att hata är inte smörjoljan som får vårt samhälle att fungera, det är det fyrkantiga regelverk med lika fyrkantiga funktionärer som tycks satt till världen bara för att sabotera våra liv. Det är när reglerna får absurda konsekvenser och ingen stannar upp och frågar sig: ”Vänta nu, så här kan det ju inte få vara!”

I Sverige har vi några verkligt obehagliga byråkratier, f-kassan, arbetsförmedlingen och skatteverket. Deras obehaglighet beror framförallt på hur otroligt stor makt de har att förstöra våra liv, inte på att alla som jobbar där skulle vara idioter.

Alla dessa har en sak gemensamt: inom en och samma organisation så finns både en service och en kontrollbyråkrati. De har såväl skyldigheter mot medborgarna som näst intill polisiära uppgifter. Det innebär att när du tar kontakt med någon av dessa myndigheter, så befinner du dig inte bara i en kund/service-relation, du befinner dig även under kontroll.

En sak som gör situationen svårare är att alla dessa är myndigheter som det är nästan omöjligt att få rätt emot. Du är helt beroende på välviljan hos den funktionär du möts av, deras kunskaper och deras attityder. Det är dessutom så att i alla kontakter med kontrollerande myndigheter, så ligger hela kunskapsansvaret på dig själv. Det spelar ingen roll om en handläggare eller annan tjänsteman säger att det är på ett visst sätt, har de fel är det du som har ansvaret.

##I rättssamhällets limbo

Jag har själv hamnat hos fogden en gång för att skatteverket slarvade bort ett av mina papper. Det fanns i diariet, men försvann ner i det runda arkivet på väg till handläggare.

Något naiv så hade jag slappnat av eftersom jag fått förhandsbesked om att min begäran var rutin och inte skulle vara några problem. Nästa kontakt var från kronofogden.

Nu skulle man kunna tro att reaktionen på en sådan total flap skulle vara: ”Å ledsen för olägenheten, vi drar naturligtvis tillbaka ärendet från KF!”

Fet chans. Det som istället hände var att de skickade mig tillbaka till KF, där jag fick förklara vad som hänt. Sen fick jag göra upp med dem att betala summan plus deras avgift när mina pengar kom. Slutligen fick jag skriva en ansökan om att få posten struken ur KFs register. De i sin tur kollade av materien i min ansökan, konstaterade att jag hade rätt och……… strök inte. Istället sekretessbelade de registreringen och betalade tillbaka avgiften. Problemet med sekretess är bara att om man hamnar hos fogden igen inom två år, så försvinner sekretessen. Då har man plötsligt inte en prick utan två.

Vid ett annat tillfälle precis när jag startat eget fick jag slåss med näbbar och klor för att inte få min ersättningsnivå hos f-kassan nedsatt till noll… Det hade inte varit så bra, eftersom jag ville kunna vara pappaledig. Sjuk har jag aldrig vågat vara sen jag startade eget: den typen av strid är inte värt besväret med mindre än att man skadar sig allvarligt.

###Jag blir tokig!

I torsdags försökte jag betala min kvarskatt från 2007. Den skulle egentligen varit betalt i mars, men jag hade sökt anstånd. En kvarskatt på mer än 160000 är såpass tung att den krävde ekonomiska akrobatkonster att lösa. Det var pengar för bröllop med min Karin som rykte, förutom att jag fick ta diverse privata lån och ett banklån.

Till slut fick jag en deadline den 27/4.

Eftersom jag inte skulle få pengar förrän den trettionde så ringde jag skatteupplysningen för att kolla när det i praktiken måste betalas för att inte gå till KF. Jag fick besked att det skulle överföras under valborgshelgen, och att jag måste ha en betalningsorder inne innan dess.

Jag frågade när jag i praktiken måste lägga betalningsordern och fick beskedet torsdag. Rätt praktiskt eftersom torsdag var när jag skulle få de sista pengarna. Så jag fick pengar, jag la en betalningsorder men noterade att bankgirot inte för över förrän under måndagen efter — sablar det är ju första maj emellan! Det stod rätt klart att killen på skatteupplysningen och jag båda hade gjort ett tankefel.

Snabbt som ögat ringer jag skatteupplysningen igen och får en jättetrevlig kvinna i telefonen som genast sätter en notering att betalning är på ingång, skrattar med mig att det vore ju rätt fånigt att stupa på mållinjen och önskar trevlig helg. Nu pustar jag ut. Efter fyra månaders kamp skulle jag äntligen vara home-free. I sista sekunden kanske, men ändå.

En halvtimme går, och sen kommer ett telefonsamtal av ett levande kugghjul. Samtalet börjar med en upprapning av mitt telefonnummer, namn och personnummer. Sen kommer frågan om det är rätt person hon pratar med.

Hon presenterar sig inte med förnamn och säger sig ringa från skattekontoret här i Göteborg med anledning av att en notering kommit till henne. Jag blir först helt ställd, men förklarar sen att: jo jag ringde skatteupplysningen för att berätta att betalning är på väg — det är ju så att det är helg och bankerna för inte över innan helgen, så jag ville att ni skulle veta det så jag inte hamnar hos fogden…

Svaret är närmast maskinellt att pengarna skulle varit skatteverket tillhanda den 27/4.

Jag förklarar att jag varit i kontakt med skatteupplysningen även om det, och fått beskedet att jag skulle kunna lägga en order idag. Som svar får jag något mitt emellan en grymtning och en fnysning och beskedet att: Nej det räcker inte, om pengarna hade varit oss tillhanda idag, eller du kan visa kvitto på att det är inbetalt så skulle vi kunna hjälpa dig. Jag frågar om en utskrift på betalningsordern räcker, men det gör det inte. Möjligen skulle det ge dem anledning att bevaka inbetalningen på måndag, vilket de normalt inte gör.

###Moment 22

Jag frågar om detta innebär att det förs över till fogden och får ett jakande svar — med tillägget att om pengarna kommer in dras ärendet tillbaka. Då frågar jag om det innebär att ärendet registreras hos fogden och får än en gång ett jakande svar. Så jag frågar till slut om det finns NÅGOT sätt för mig att undvika att hamna hos fogden. Jag har pengarna, jag försöker betala dem, jag vill göra rätt för mig. Svaret blir att om jag går till banken och gör en direktinbetalning, får ett kvitto och faxar över det till skattemyndigheten innan klockan 14.00 då de går hem på valborg, så kan det ordna sig. Klockan är nu 12:53…

FAXA! Jag har ingen fax! Den sista fax jag hade tillgång till var på ett kontorshotell för tio år sedan. Jag har för helsike inte ens ett faxmodem. Jag är inte ens ansluten till någon faxtjänst, eftersom senaste gången jag använde fax var 2002.

Jag frågade om det fanns någon epost eller liknande som kunde ersätta faxen, men det fanns det inte. Frustrerat frågade jag om hon satt i Göteborg och jag kunde komma och lämna kvittot? Det gjorde hon i och för sig, men de hade ingen kundmottagning så det går inte.

Under hela samtalet så är det jag som hela tiden försöker vara trevlig och konstruktiv, trots att det är min kreditvärdighet som står på spel. Till svar får jag hela tiden samma fyrkantighet och nästan fientliga ton. Först mot slutet av samtalet får jag någon som helst reaktion som tyder på att det inte är programvara utan en människa jag pratar med, men inte tillräckligt för att få hjälp med konstruktiva lösningar.

###Valborgsjakt

Nå kontentan av det hela var att jag skulle ut och jaga bank och fax. Men det var valborg och AFK-bankerna stänger 13:00 — vid det här laget för några minuter sedan.

Jag surfade från bank till bank för att kolla om de hade några öppna kontor; sprang mellan de närmaste kontoren för att se om något var öppet; tittade in i diverse tobaksaffärer och andra affärer för att snabbt fråga om de hade fax — allt för att hålla deadlinen 14:00

Jag fick ge upp tanken på direktbetalning. Jag lyckades hitta en fax till slut, klockan 13:59 och faxade betalningsordern tillsammans med en förklaring varför jag rent fysiskt inte KUNDE göra en direktinbetalning. Faxet är tidsstämplat 14:00 prick. Vi får se om det räcker, men jag håller inte andan.

###Byråkratin är till och med farligare än skatten för svenskt småföretagande

Vanliga lönearbetare sliter sitt hår över svensk byråkrati. Det är direkt ångestladdat att ha med försäkringskassa eller arbetsförmedling att göra, för att inte tala om skattemyndigheten.

Jag minns senaste gången jag var inne på arbetsförmedlingen, hur man kunde känna stressferomonerna i luften. Där satt människor vars ångest nästan gick att ta på. Arbetsförmedlarna själva arbetade uppskattningsvis till 70-80% med byråkrati och kontrolluppgifter, bara de återstående 20-30 procenten av tiden med det som ger AF sitt namn.

Senast jag var inne på f-kassan, så är det första som möter min blick en stackars människa som sitter och vaggar med huvudet i händerna.

För mig som egen, så är f-kassan inte ens en möjlighet — det är helt enkelt inte värt besväret. Så jag betalar skatt för något jag aldrig räknar med att använda. Det skulle för egen del vara smartare om de pengarna kunde läggas på en ändamålsenlig försäkring.

För mig som egen är skatteverket liktydigt med ångest, för i varenda gång jag varit i kontakt med dem går jag därifrån svårt frustrerad. Det är den enda myndighet jag känner till som kan krångla till min bokföring och deklaration med en storleksordning och sedan glatt påstå att allt nu är så mycket bättre…

Mer än en gång de senaste åren har jag funderat på att överge frifräsandet och söka anställning. Hela Sverige är inrättat för lönearbetare, vi som frilansar är med och betalar systemen men vi bör inte vara fräcka nog att försöka utnyttja dem. Vi har absolut ansvar för allt vi gör, inga marginaler, ingen pardon.

Nu skall vi se om jag kan undvika att få min kreditvärdighet spolierad — men som sagt, jag håller inte andan.

Uppdatering: Better heads prevailed 🙂

Det tycks som om mitt fax hamnade i händerna på någon som använder sina små grå till annat än att läsa upp personnummer i telefon. Istället för att skicka mig till fogden sköt den handläggaren fram datumen, vilket eftersom pengarna nu är inne innebär att jag blev räddad av gong-gongen. Trist nog vet jag inte vem jag har att tacka, annars skulle jag skickat en ros.