Sedan ungefär ett decennium pågår en ”feeding frenzy” i piratjägarorganisationerna. Dessa organisationer har vattentäta skott gentemot de kreatörer de säger sig företräda. Om någon av dessa kreatörer någonsin får en krona från antipiratorganisationernas fantasiskadestånd, så är det dags att plocka fram en stege och måla ett svart kors i taket.

En tolvåring, med ett modikum av internetförmåga och engelsk läsförståelse, skulle på någon timme kunna skaka fram en handfull hårresande exempel. Fall där dessa arméer av advokater sysslat med saker som går totalt på tvärs med logik, rättsmedvetande och vanligt sunt förnuft. De använder rutinmässigt hyckleri, lögner, manipulation, tveksam bevisning, mutor, digitala brott, oproportionerliga krav som syftar till terror, och rena utpressningsmetoder.

Dessa organisationer är bra mycket farligare för det moderna demokratiska rättssamhället än en hel legion av hemmapirater. Det skulle vara långt mindre farligt för Sverige att ha nio miljoner fildelare, än att tillåta dessa organisationer att fullt ut importera de amerikanska moderorganisationernas metoder.

Vad skulle hända om alla svenskar fildelade? Jo det som skulle hända är att de som vill sälja musik, film, mjukvara och dylikt i detta land, skulle vara tvungna att göra det på ett sätt och med villkor som tilltalar kunderna. Det skulle helt enkelt vara nödvändigt, eftersom alternativet skulle vara att helt lämna den svenska marknaden och skapa en form av vakuum. Naturen försöker jämt fylla alla vakuum.

Dessa organisationer är som mest effektiva när samhället är som mest ofritt. De kommer med tingens inneboende logik att sträva efter att maximera sin effektivitet, vilket om ingen säger stopp sätter p för vår frihet. Jag har svårt att föreställa mig att ens den mest förhärdade upphovsrättsivrare verkligen vill bo i den typ av samhälle som är den logiska följden av ett sådant resonemang.

Not: Flera av länkarna är hämtade från PiratJanne.

Regeringen Reinfeldt, tillsammans med en massa andra tekniskt illitterata beslutsfattare världen över, ägnar sig åt att pissa i motvind. De strävar rakt mot ett paradigmskiftes stormvindar.

Kommunikationsmöjligheterna människor emellan har exploderat i tillgänglighet och potential. Det handlar inte bara om internet, även om det är den största delen av kakan, utan även om telekom och ad hoc nätverkande via wifi och bluetooth.

Värdet av den lätthet med vilket vi kommunicerar driver den tekniska utvecklingen. Utvecklingen driver i sin tur mot än enklare och mer fullständig kommunikation. Vi nådde en tipping point i början av millenniet, där värdet av kommunikationen blev så stort att det inte längre kunde nonchaleras, och utvecklingen började driva sig själv. Vi ser konsekvenserna i form av att företag som till exempel Microsoft överger proprietära slutna format för öppnare, trots att de proprietära formaten var en viktig del av deras tidigare affärsmodell. De är inte framme ännu, men utvecklingen är tydlig.

Trots det befinner vi oss bara i början av den utvecklingen. Vi har kommit så långt att vi börjar märka det i vår vardag, men den fulla potentialen ser vi inte ens ännu. Det är som outforskat territorium, som när västern öppnades för nybyggare, utvecklingspotentialen är enorm. Men på samma sätt som med nybyggarna, så kommer många att upptäcka att guldet blev till sand.

Det som beslutsfattare världen över sysselsätter sig med just nu är att låtsas att inget förändrats. Man försöker få kontroll på kommunikation man inte bör ha kontroll över, slår vakt om modeller som är föråldrade, försvarar kolonialmakternas rättigheter mot nybyggarnas frihetssträvanden och försöker i största allmänhet få stora delar av utvecklingen ogjord. Allt med de bästa av föresatser, att man slår vakt om ”rådande värden” och ”moraliska rättigheter”.

Tyvärr är det som att skära av sig näsan med en smörkniv för att man inte gillar hur den ser ut. Man botar inte förkylning med arsenik, löser inte proppen i handfatet med en dynamitgubbe eller tar itu med ungarnas bristande skolkunskaper genom att slå ihjäl läraren.

Varje åtgärd man genomför kommer vara mindre effektiv än den föregående. För varje lager av ny kontroll kommer kvoten kostnad mot effektivitet försämras — kostnad i reda pengar och i konsekvenser. Kostnaderna kommer att ackumuleras, till dess den totala omfattningen blir fullkomligt absurd. Därav titeln ”diminishing returns”.

Man måste helt enkelt bestämma sig för vilka kostnader och konsekvenser som är acceptabla, inte som när man saltar ål eller kokar groda — utan redan från början. Om de acceptabla konsekvenserna inte leder till en situation där man uppnår sina målsättningar, så är det målsättningarna man måste ifrågasätta.

Sakta men säkert dyker det upp röster till och med från upphovsrättsföreträdarnas egna led. Röster som börjar inse vidden av de konsekvenser de nuvarande strategierna medför. Tyvärr för dessa progressiva få, är de inmutade territorierna huggna i sten — och få är de som har den moraliska ryggraden att ge upp sina egna privilegier därför att något så futtigt som verkligheten kräver det.

Den verklighet de lever i, är en med hundraårig historia av stora vinster, personlig makt och rikedom — sådant är inte lätt att ge upp. De är medievärldens moderna adel, och anser att adelsprivilegierna är en naturrätt.

De kommer att förlora, det är inte tu tal om den saken. Men innan de går samma väg som dinosaurierna, så kan de ställa till omåttlig skada.

Dels handlar det om de som kommer lida personliga tragedier därför att de ägnat sig åt ”olagligheter” som det allmänna rättsmedvetandet säger är OK.
Dels handlar det om kreatörer som genom konservatismen hålls kvar i en förlegad affärsmodell. Utvecklingen av nya affärsmodeller rör sig i snigelfart, eftersom den rådande ordningen utgör en enda enorm uppförsbacke.

Skulle upphovsrätten i sin nuvarande form avskaffas imorgon dag, skulle ett skriande behov uppstå av fungerande nya modeller för att slå mynt av sina talanger, idéer och arbete. Inget skärper sinnena som löftet om att bli hängd i gryningen — så om branschens alla skarpa hjärnor inte såg någon annan utväg skulle vi se nya fungerande modeller snabbare än man kan säga upphovsrättsbrott.