Ohemult genpatent

Tre amerikanska forskare har nyligen gjort en enkel undersökning, som visar att ett av de allra mest omdebatterade genpatenten har fullkomligt horribla inslag. Patentet ger ett amerikanskt företag ensamrätt att testa en gen kallad BRCA1, som kan ge kraftigt ökad risk för bröstcancer. Forskarna har nu visat att DNA-sekvenser som omfattas av patentet inte bara finns i denna gen, utan nästan överallt i våra arvsmassor.

En kortversion av detta kunde man höra på Vetenskapsradion idag. En preliminär version av forskarnas artikel lades nyligen ut på nätet av den vetenskapliga tidskriften Genomics.

Under 1990-talet lyckades en rad forskare leta reda på olika sällsynta genvarianter, som dömde sina bärare till olika sjukdomar, eller kraftigt ökade risken för sådana. Patentmyndigheterna var på den tiden frikostiga med att ge forskarna patent på att använda nyupptäckta DNA-sekvenser till gentester. Fastän (a) patent bara ska ges till uppfinningar, inte till upptäckter, (b) det krävs att uppfinningen inte ska vara uppenbar och (c) vilken molekylärbiolog som helst skulle kunnat tala om hur man skulle göra ett sådant test när man väl upptäckt DNA-sekvensen.

De flesta av dessa forskare lät sjukhus och diagnostikföretag göra tester av ”deras” gener, och nöjde sig med att få några dollar i royalty varje gång ett sådant test användes. Men när ett par amerikanska forskare lyckades identifiera två gener som ger kraftigt ökad risk för bröstcancer (BRCA-1 och BRCA-2) bestämde de sig för att slå mynt av upptäckten ordentligt.  De skapade företaget ”Myriad Genetics”, och krävde att detta skulle ha monopol på att testa dessa gener, både i USA och Europa. Varefter de tog tusentals dollar per test.

Sjukvården i USA (som kunde skicka kostnaderna vidare till försäkringsbolag) accepterade. Sjukvården i Europa har stretat emot, både genom att gå till domstol och genom att inte betala.

En grupp frivilligorganisationer har nu startat en domstolsprocess (ACLU v. Myriad) för att få dessa patent ogiltigförklarade.  En del av denna process har nu fått eldunderstöd från de tre forskarna.

De har tittat noga på ett av patenten, som gäller BRCA-1. Där framgår att man inte bara tagit patent på att använda just den DNA-sekvens som beskriver BRCA-1 proteinet. De har tagit patent på att använda varje tänkbar DNA-sekvens som skulle kunna beskriva proteinet. (Och eftersom genernas språk har många synonymer finns väldigt många sådana sekvenser!)

Då man gör gentester använder man ofta små, ungefär 15 DNA-bokstäver långa, bitar av genen som redskap. I Myriads patent hävdar man ensamrätt till att använda varje tänkbar sådan 15 DNA-bokstäver lång DNA-sekvens, som skulle kunna beskriva någon del av BRCA-1 proteinet.

Man behöver inte vara professor utan bara förstaårsstudent i molekylärbiologi för att inse att sekvenser som uppfyller dessa krav inte bara finns i BRCA1-genen, utan lite överallt i arvsmassan. Och mycket riktigt: När forskarna undersökte saken ordentligt visade det sig att en eller flera sådana  DNA-sekvenser finns i 80% av alla kända gener. På människans kromosom nummer 1 (där BRCA-1 genen INTE ligger) finns över 300 000 sådana sekvenser. Som Myriad Genetics alltså anser sig ha ensamrätt på att använda till vad som helst.

Detta visar på ett mycket tydligt sätt hur hopplöst fel man hamnar när:

  • patentmyndigheter inte ser till att kräva ordentliga kreativa och innovativa hopp från en upptäckt innan de godtar en uppfinning,
  • patentmyndigheterna accepterar alltför breda patent, och
  • politiker och statsmakt hela tiden pratar om att forskning ska leda till nya företag och arbetstillfällen istället för att tala om att de kan leda till nya upptäckter och insikter, som fritt ska kunna användas och utvecklas vidare.

LAKEs lakonismer ger den enda vettiga kommentaren till det hela: Orimligt!

Lyckligtvis var det många ledande forskare som reagerade mot vad Myriad Genetics och andra företag gjorde. De såg därför till att då hela humana genomet sekvensbestämdes publicerades alla sekvenser på nätet så snart de kom ur sekvenseringsmaskinerna. Så att de automatiskt blev kända och därmed omöjliga att patentera.  Läs Nobelpristagaren John Sulstons berättelse om hur detta gick till!

Om inte både forskare, företag och patentbyråer besinnar sig när det gäller patent på uppenbara användningar av DNA-sekvenser kommer patentsystemet att förlora sin legitimitet. Det vore skada, för det finns trots allt ett viktigt innovations- och utvecklingsarbete, som mår bra av ett välavvägt patentskydd. Även om det finns många som vill tro motsatsen.


Henrik Brändén gästbloggar på Livbåten. Han är en gammal vän till Livbåtsfolket. Hans bakgrund som forskare i molekylärbiologi, vetenskapsinformatör och läromedelsförfattare ger den här bloggen nya infallsvinklar och perspektiv. De åsikter han ger uttryck för är hans egna. För läsaren kan det vara bra att veta att Henrik inte delar de två blogginnehavarnas partitillhörighet.