Fel svar kostar 150 miljoner?

För någon vecka sedan påstod Beatrice Ask att det skulle kosta oss 100 miljoner i böter att inte införa datalagringsdirektivet. I radion idag var den siffran uppe i 150 miljoner… Det börjar nästan lukta tysk 20-talsinflation om det hela.

Vad Askan däremot inte sa i programmet är att införandet av samma direktiv uppskattas kosta 700 miljoner eller mer. En böter på 150 miljoner är med andra ord en rabatt på dryga halvmiljarden under det närmaste året — rena vinsten således. Dessutom är det inte alls säkert, eller ens troligt, att EU sätter en så hög böter.

Men för att vara ännu elakare mot Beatrice ordbajserier, så har eventuella böter inte alls med beslutet på Onsdag att göra. Det är nämligen så att det redan gått ett år sedan vi fälldes förra gången, vilket innebär att vi kan bli stämda igen oavsett om vi beslutar att införa datalagringsdirektivet på Onsdag. Då blir priset både de 700 mille det kostar att införa och de 150 mille Bea påstår att vi får betala i böter…

Naturligtvis handlar det inte om något annat än blå dunster och rökmoln, för 150 miljoner är inte ett skäl att stressa på och fatta ett hastigt politiskt beslut som har så långtgående konsekvenser för det svenska samhället. Bestämmer vi oss för att vi inte tänker införa datalagringsdirektivet, så har vi faktiskt råd att betala böterna, de är en piss i den berömda oceanen i jämförelse med en hel räcka andra kostnader vi betalar utan att blinka. Men frihet är kanske det enda som inte får kosta något, eller?

Faktum kvarstår. Vi skall inte fatta ett hastigt beslut i en fråga som skapat sådan debatt och där det framförts så mycken kritik, både här hemma och internationellt. EU kommer med en utvärdering, vilken lär svida rätt elakt.

Har vi väntat så här länge har vi faktiskt råd att vänta lite till. Annars blir vi som tokfan som lamt ser på hur boskapen rymmer och sedan springer för livet för att stänga spiltan när skadan redan är skedd.

Gör något konstruktivt istället och ifrågasätt datalagringsdirektivet på EU-nivå. Det är inte nödvändigt, utan en del av ett samhällsbygge som går stick i stäv med de demokratiska idealen om frihet och integritet.

Och alla ni riksdagsmän och kvinnor. Tryck för helvete på knappen för att bordlägga frågan på Onsdag!

Tre kronor är kostnaden för lite respekt

Alla partierna i sjuklövern, oavsett vad de säger sig tycka om datalagringsdirektivet, är eniga om en sak — att det måste införas. För om vi inte inför det innan nästa vår, kommer vi få ”dryga böter” från EU. De ”dryga böterna” är närmare bestämt 27 miljoner kronor, tre kronor per svensk.

tre stackars kronor, det är priset för att slippa datalagringen.

27 miljoner är i runda tal ett par tusendels procent av de beryktade 1200 miljarder som fick Martin Borgs att göra sin berömda/ökända film med samma namn om hur våra skattepengar används. Det är ganska tydligt att det inte är en prioriterad fråga att stoppa datalagringsdirektivet, för då skulle man skratta åt en sådan skitsumma.

Än mer spännande blir siffran i förhållande till vad datalagringsdirektivet kommer att kosta att införa, vilket i runda tal lägger till en halv nolla i slutet av bötessumman. Den kostnaden kommer du och jag att få bära. Den kommer läggas på mobil- och bredbandsräkningarna.

Så vad får vi för pengarna? Femton spänn per skaft, plus tre per år därefter?

Som trafikdata används idag, så får vi ett system som sparar och ger möjlighet att analysera elektroniska spår. Att poliser gillar sådana möjligheter är väl närmast självskrivet, fattas bara annat. Men vi är nu inte alla poliser, så allt handlar inte om vilka spår vi kan säkra och analysera, utan även om vad dessa spår kostar oss.

Låt oss konstatera att samma data som polisen använder för att försöka reda ut brott, kan användas på långt mindre sympatiska sätt. Samma data kan användas för att analyser religiös tillhörighet, politisk tillhörighet, sexuell läggning, vänskapskretsar, ekonomiska problem, psykosociala problem, etcetera. Varje gång jag bär med mig telefonen kan man positionsbestämma var jag befunnit mig, varje gång jag använt den kan man se vem jag ringt och söka mönster som berättar vad som pågår i mitt liv.

Kostnaden är med andra ord att staten för att polisen skall få tillgång till elektroniska spår begär att oskyldiga människors förhållanden skall lagras för potentiell kartläggning. Det har hittills inte funnits någon fungerande motkontroll värd namnet som garanterat att sådan data bara lämnas ut när det finns acceptabla skäl. Inte heller kan vi förvänta oss att respekten för vår integritet kommer ställa några ordentliga krav på att situationen förbättras. Systemen är katastrofer i vardande, som spänner från rätt säkra till rena sållen.

Så…. Jag betalar ärligen hellre tre spänn för att slippa få alla mina samtal och all min digitala kommunikation kartlagd, än att betala femton för nöjet att se mitt liv hamna i någon databas. Jag menar allvarligt, jag skulle skratta medan jag betalade den räkningen.

Det finns en viss humor i att frågan dyker upp så här nära valet, som om det vore en nyhet och som om vi inte skrikit oss hesa om frågan i månader. Men kudos ändå till DN som tar bladet från munnen, kanske integritetsfrågorna läcker in i valrörelsen trots allt…

Man kan ju alltid hoppas.