Grälla kuvert och barnkiss

När justitieministern glömmer bort grundläggande rättsliga principer, så skulle man spontant skulle vilja fråga henne om hon är full. När reaktionen hos aftonbladets läsare är att drygt 44 procent tycker att hon har rätt när hon tycker vi skall brännmärka folk för misstanke om hor, då börjar vänner av frihet packa sina väskor.

Vi har nu än en gång sett prov på att man kan hävda vad stolligheter som helst och försöka undvika en ideologisk eller värdebaserad debatt. Den här gången handlar det dels om drogtest/kissprov eller kroppsbesiktning av barn utan föräldrars vetskap och dels i samma anda om tant gredelins grälla kuvert. En annan gång handlar det om tittförbud och nakenbilder, om motstånd mot sprututbytesprogram, eller om att svensk lag skall övertrumfa utländsk när svenskar är utomlands.

Det är ett sätt att populistiskt luta sig mot en slags ”moral majority”-ståndpunkt, utan att behöva ta hänsyn till obekväma frågor om rättssäkerhet, demokratiska rättigheter eller humanism. Det är för övrigt samma inställning till verkligheten som låter främlingsfientliga partier kalla sig själva politiskt inkorrekta, samtidigt som de underförstått menar att de minsann företräder folkviljan.

Men vi kan inte ha en lagstiftande makt som skapar lagar och regler utan förankring i de grundläggande rättsliga demokratiska principerna. Det är inte lagstiftarnas uppgift att gräva fram hötjugan och sälla sig till lynchmobben, och de som propagerar för en sådan ordning har nog inte tänkt tanken till punkt.

En av de viktigaste grunderna för det demokratiska samhället är individens skydd mot arbiträra tvångsmedel. I detta ingår oskuldspresumtion och förutsägbarhet, personlig integritet och tydlig uppdelning mellan undersökande och dömande makt. Den rättsliga processen är känslig som det är, och det finns många exempel på människor som känt sig rättslösa, men där man ändå kan se en motivation till hur de behandlats, även om den svenska bevisprövningen då och då tycks väl flaxig. Det måste finnas en tydligt utstakad väg för hur processen från brottsmisstanke till dom går till, vilka medel som är tillåtna, vilka rättigheter individen har, hur bedömningar går till och i slutänden hur den som utsatts felaktigt kompenseras för sitt lidande.

De flesta sexualbrott är svåra att bevisa, och därför också svåra att motbevisa. Det är med andra ord ett svårt paket att hantera när det gredelina kuvertet dimper ner i postboxen. Grannarna ser när brevbäraren kommer, en brevbärare som kanske till och med blir så äcklad att han eller hon spottar på kuvertet. Sambon/frugan/flickvännen får ”svart på vitt” att karln inte bara bedrar henne, utan är ett verkligt ärkesvin som knappast ens skulle dra sig för tidelag.

Allt detta utan att något bevisats eller någon dom fallit. Jag och Göran konstaterade häromdagen att det mer eller mindre skulle vara en barnlek att få en förundersökning för sexualbrott att startas mot valfri person. När brevet kommer är personen i praktiken dömd i omvärldens ögon. Det spelar egentligen ingen roll om han sedan får en friande dom, för stigmat kommer kleta sig fast som gammalt bubbelgum i hår.

Misstanke om drogpåverkan är å andra sidan mer eller mindre per definition subjektiv. Just för att det är en så subjektiv misstanke så inbjuder den till ”tolkningar” och missbruk. Det finns alldeles för många exempel på hur den typen av arbiträra tvångsmedel missbrukats, eller brukats på ett sätt som lämnat den enskilde rättslös, förnedrad och till och med i en farlig situation. Vi fick nyligen se ett strålande exempel på farorna med möjligheten att tvångstesta någon för drogpåverkan, och det är knappast en isolerad företeelse det är frågan om.

Det är tillräckligt illa, för att inte säga förjävligt att vuxna människor skall kunna utsättas för detta, att det nu skulle utökas till att gälla barn är en rättslig mardröm. Det skulle i så fall kunna ske utan att vare sig sociala myndigheter eller föräldrar tillfrågats eller ens underrättats.

Men båda dessa fullkomligt galna förslag är ändå bara exempel på ett mer grundläggande problem: en total avsaknad av förståelse för eller respekt för demokratiska och rättsliga principer kombinerat med en bristande förståelse för eller intresse för ideologi. Det skulle till och med vara fel att kalla tendenserna konservativa, i alla fall klassiskt konservativa, för även där finns en grundläggande förståelse för hur viktiga samhällets spelregler är om inte samhället skall förvandlas till något orättfärdigt och repressivt.

Samhällets spelregler är ibland i vägen för att beslutsfattare skall kunna göra precis som de vill. Det är meningen att det skall vara på det sättet, det är inte ett fel utan en uppsåtligt skapad begränsning. Det är därför vi har ett lagråd som skall kontrollera att lagar inte bryter mot svensk rättstradition eller mot grundlagen, det är därför andra fria samhällen har konstitutionella domstolar.

Att lagstifta är en balansgång där önskemål och begränsningar måste vägas mot varandra, och där den egna ideologin och grundläggande moraliska, rättsliga och demokratiska principer skall samverka. Det är därför det är en katastrof med en justitieminister som inte tycks förstå ens de absolut minimala juridiska och demokratiska grunderna. Precis de grunder som gör att det demokratiska rättssamhället kan fortsätta vara just demokratiskt och ett rättssamhälle.

Det är en stor tragedi att det inte i dagens riksdag finns ett enda parti som kompromisslöst står för dessa grundläggande principer, även när de kommer i konflikt med de egna hjärtefrågorna och de egna populistiska utspelen. Bodström är en vandrande mardröm ur integritetssynpunkt, men Beatrice Ask och Johan Pehrson har just visat att de tänker ta strid med Bodström om vem som är farligast för Sverige.

Vårt samhälle strävar mot medeltiden, var kliver man av?

Tack och lov att jag gick ur partiet i tid!

Jag behöver inte referera händelseförloppet eller vad som sagts om sexköpare av vår kära justitieminister. Läsare av den här bloggen lär inte ha undgått att se det annan plats. Annars kan ni se händelsen i klippet nedan. (Däremot kan man av någon outgrundlig anledning inte läsa om justitieministerns faux-pas om man väljer Sveriges liberalaste kvällstidning.)

Det är sorgligt att vi har en justitieminister som inte förstår begreppet oskuldspresumtion, dvs att vi alla har rätt att anses oskyldiga tills motsatsen är bevisad. I en rättsstat ska en dom falla och vinna laga kraft innan man börjar straffa folk. Utan undantag!

Den enda trösten jag finner i detta är att jag och (Sveriges just nu mest korkade politiker) Beatrice Ask inte längre är partikamrater.

Visst kan man se en möjlighet i detta som Peter Santesson-Wilson, som vill se en annan moderat justitieminister. Men det sorgligaste är ju att det inte är en ny justitieminister vi behöver utan en ny regering, kanske till och med en ny riksdag.

För många av dagens politiker tycks tro att enligt dem aldrig så beaktansvärda åtgärder mot moraliskt anstötliga samhälleliga avarter  (prostitution, sexövergrepp mot barn eller narkotika) automatisk är så beaktansvärda att demokratins och rättssamhällets grundsatser kan åsidosättas. Beatrice Asks idé om gredelina kuvert (är det bara en slump att hon väljer lila) ställer ett smygande problem i blixtbelysning. Vi har sett politiker med bristande demokratiska reflexer tidigare. Bara för några dagar sen hade vi ett annat exempel på när ett pragmatiskt förhållningssätt i en sakfråga tilläts sätta demokratins grunder på undantag, när Johan Pehrson och samma Beatrice Ask kör över lagrådets kritik av förslaget om drogtester av barn under 15 år. Med risk för att bli kallad drogliberal så vill jag slå fast att rättsvårdande instanser inte är mogna uppgiften att avgöra när det är rimligt att djupt kränka barns integritet för att man vill rädda dem undan ”ett öde värre än döden” (läs knark). Tittar vi utanför narkotikapolitiken och viljan att lagföra torskar skulle jag kunna fortsätta räkna upp utspel från politiker på båda sidor blockgränsen som i högre eller lägre grad visar på bristande respekt för demokratins grunder.

Detta handlar alltså inte om att peta en justitieminister. Svensk politik behöver riksdagsmän som förstår vilka demokratiska värden som inte går att tumma på och som är beredda att kämpa för dem varje dag.

Jag personligen tror att det säkraste sättet att åstadkomma det är att rösta in Piratpartiet i Sveriges riksdag. Till er som inte kan tänka sig att rösta på en pirat, vill jag rikta uppmaningen att åtminstone fundera över vilka politiker i de andra partierna ni ger ert stöd. Ställ er frågan hur bra deras demokratiska reflexer är.

http://www.expressen.se/ledare/1.1921679/eric-erfors-kisstvanget-borde-stoppas