Jag minns med avsky när teflonpannorna började dyka upp på åttiotalet. Inte för att jag har något emot produkten som sådan, en teflonpanna av god kvalitet kan vara förbaskat praktisk att ha. Det jag kräktes över var hur så kallade ”hälsokockar” plötsligt dök upp i TV-rutan och propagerade för att vi skulle laga vår mat helt utan stekfett.

Fett är en livsviktig del av vår kost och det är dessutom en smakbärare. Tar vi bort fettet får vi välja mellan mat med torftig smak, eller kompensera med andra former av smakbärare och smakförstärkare. Typiskt nog kan man idag kika på innehållsförteckningar och till sin fasa upptäcka vansinniga sockermängder och monoglutamat i så kallade smala produkter. Vi vill ha mat som smakar bra, och det vet producenterna — så har vi inte fett så kompenseras med annat.

Fettsnålhet är i sig inte ett mått på matens nyttighet. Det handlar om en kombination av att äta allsidigt och lagom mycket i förhållande till vad kroppen förbrukar. Det vi bör lära våra barn är att ha ett sunt förhållande till mat, inte att skaffa sig vårat vansinnigt neurotiska förhållande till den. Och livsmedelsverket hjälper inte till direkt, eller vad sägs om det här formuläret?

FRÅGOR OM FETT

1) På mina smörgåsar har jag oftast:
     A) Smör, Bregott
     B) Margarin
     C) Lättmargarin eller inget alls

2) Som pålägg har jag för det mesta
     A) Ost (28 %), korv, leverpastej
     B) Ost (10-17 %), skinka, hamburgerkött, saltkött, makrill i tomat
     C) Frukt eller grönsakspålägg

3) Av mjölk (även fil och yoghurt) använder jag mest
     A) Standard
     B) Mellan
     C) Lätt

4) Jag använder vispgrädde/creme fraiche
     A) Ett par gånger i veckan eller mer
     B) Ungefär en gång/vecka
     C) Mer sällan eller aldrig

5) Jag äter sidfläsk, revbensspjäll, entrecôte eller korv
     A) Så gott som dagligen
     B) 4-5 gånger/vecka
     C) 1-2 gånger/vecka eller mer sällan

6) Jag äter stekt potatis/pommes frites
     A) Ett par gånger i veckan eller mer
     B) En gång i veckan
     C) Ett par gånger i månaden eller mer sällan

7) Jag äter chips/jordnötter, choklad/godis eller kaffebröd
     A) Så gott som dagligen
     B) Några gånger i veckan
     C) En gång i veckan eller mer sällan

A = 1 poäng, B = 2 poäng, C = 3 poäng

FETTFACIT
17-21 poäng Du äter lagom mycket fett.
12-16 poäng Ganska bra men du äter ändå för mycket fett och kan förbättra dina matvanor.
7-11 poäng Du äter för mycket fett men det kan du nog ändra på.

Naturligtvis frågas inte efter hur mycket man äter, vilket gör hela formuläret direkt larvigt. Men låt mig för sakens skull fylla i formuläret som jag tror en normalt funtad hälsosam tioåring borde: 1=A, 2=A/B, 3=A, 4=B/C, 5=C, 6=B/C, 7=B/C

Facit ger mig då någonstans mellan 12 och 16 poäng, det vill säga mellannivån, vilket är horribelt. Det visar att formuläret är viktat på ett sådant sätt att den ideala dieten är inget fett alls.

Mina barn äter Bregott, har oftast inget eller mager mjukost på mackan, dricker standardmjölk, äter sällan grädde, ofta korv, ibland pommes och gärna fikabröd, popcorn eller choklad. Men de skulle få runt 14 poäng på skalan, och om något är min oro att de inte får i sig tillräckligt och att de är smala som räkor.

Formuläret hittade jag här

Jag har tidigare lagt in en ganska skamlös plugg för SAGOBella, en webbshop som en bekant till mig driver.

SAGOBellas affärsidé är att sälja personliga presenter av olika slag. Det handlar om sagoböcker som körs via Print-On-Demand, och som anpassas med barnets namn (eller den vuxnes i några fall ), skivor med barnsånger enligt samma princip, dito nappar och till och med broderier.

Spindelmannen som personlig saga

Till en början var det en aning segt med Google-ratingen, men det har förbättrats stadigt. Det går allt bättre och det är en förbaskat rolig idé till sjukt skojiga presenter oavsett om mottagaren är ett barn eller en vuxen man vill skoja lite med. Kolla för all del själva.

Martin har bestämt sig för att det är dags att avveckla filmprånglandet, och har gått från totalt fem butiker i kedjan till två. På måndag blir de två en, när en ny ägare övertar en av de sista butikerna — och enda skälet till att den sista får vara kvar är att den fortfarande fungerar någorlunda bra.

Istället satsar han med andra ord på att försöka omfamna den moderna logiken. Man tar etablerade figurer och berättelser och formar om dem till något nytt, där varje exemplar blir något menat för just en enda person. Det är som en slags kommersiell avstickare på samma typ av kulturell logik som remixkulturen, kombinerat med insikten att varje kund måste mötas som individ.

Jag hoppas att det fortsätter att gå bra och växa. Och jag hoppas att jag hjälpt till en liten aning genom mina modesta försök att sätta spotlighten på sajten. Det är liksom extra kul att se att en av de som fått sitta emellan när kulturen digitaliserats ändå kan landa på fötterna i kraft av flexibilitet och driftighet.

Martin är en gammal bekant till mig som har en kedja med videouthyrningsbutiker. Han är med andra ord precis den mellanhand som sitter allra mest löst med den nya ekonomins logik.

Martin är för övrigt allt annat än piratpartist, helt enkelt för att hans verklighet ser ut som den gör. Det är svårt att tänka i sådana banor när den egna lilla verksamheten får allt mindre utrymme. Det som Martin däremot har är ett öppet intellekt, vilket gör att han både kan och uppskattar att diskutera frågorna utan att bli oförskämd eller affekterad. Det är en diskussion som faktiskt leder framåt, för vi skiljer oss mer i utgångspunkt och erfarenheter inte i inställning till världen.

En sak utmärker denna man, utöver hans generella trevlighet, och det är att han är den borne entreprenören. Han har alltid ett par sidoprojekt på gång. Det är troligen det som kommer rädda honom som företagare, just den förmågan att växla spår.

Sagobella är hans senaste projekt. Det är en sajt där man kan beställa CDs med barnmusik som vänder sig direkt till namngivet barn, nappar som kommer med barnets namn på och sagor som är skrivna direkt till just ett enda barn. Idén är inte helt unik eller ny, men den är ganska rolig och sympatisk.

Tyvärr är Martin ingen hejare på datorer, än mindre webbsidor. Systemet är installerat av en hobbyprogrammerare (inget ont sagt om sådana) och den^{* se notering} har en del småproblem som ställer till det med google-rankningen. Det är inte heller världens bäst säkrade design, men den fungerar. Jag har tänkt försöka hjälpa honom med lite SEO och kanske med att städa upp i koden, men det kommer inte hända förrän jag faktiskt har tid. Just nu är det enda jag har tid med vid sidan av jobbet den här bloggen. Så småningom skall jag i alla fall se till att han får nytta av vår vänskap.

Han skulle i alla fall behöva lite draghjälp för att få rull på verksamheten. Något jag gärna vill hjälpa till med, och be er andra om hjälp med. Det är otroligt sympatiskt med en människa som tänker konstruktivt istället för att bara gnälla, och underbart med någon man kan prata konstruktivt med trots att man har olika utgångslägen och åsikter.

Så ta en sväng förbi sajten, länka dit, prata om den, köp något — ge honom lite utväxling och visa vad piratkärlek är.

* Notering: Jag var onödigt slarvig i min beskrivning av killen som gjort sidan, det föll en skugga på hans arbete som det aldrig var min mening att placera över honom.
Jag misstänker att systemet i sig, vilket är väldigt vanlig för just webshoppar, halkar efter lite i den delen av tekniken som handlar om semantik och sökmotorvänlighet. Det var alltså inte en kritik mot hans arbete utan snarare ett krasst konstaterande.
Dessutom lät det som om det var några stora problem, och det är det inte. Jämfört med många standardinstallationer av stora CMS är sidan tvärtom bra.

Nästa jävla idiot som sneddar över en trottoarkant för att komma in i en parkeringsficka, och som gör det utan att ens fundera på fotgängaren som är på väg att ta steget ut mot samma trottoarkant kommer jag att karva upp ett nytt rövhål på — med en slö sked!

Med andan i halsen och på gränsen att tappa balansen och rasa in i sidan på SAAB-jävlen, fick jag stanna mitt i steget för att undvika att få benet överkört. Sidan av bilen var nära nog att jag kände vinddraget när den gled in i parkeringsfickan, alldeles för fort och med noll koll på något så ointressant som en icke bilklädd människa.

Precis när den glidit förbi, och jag svärande fortsatt över gatan, så ångrade jag nästan att jag inte tog tillfället i akt och körde fram en grusig känga i sidodörren på 9-3an. När sedan föraren i det närmaste smet ut och försvann, så blev jag sur på mig själv att jag inte stannat och skällt ut karlen.

För hade situationen uppstått en kvart tidigare, när jag var på väg med ungar till skola och dagis, så hade det kunnat gå fullständigt åt helvete. Barns uppmärksamhet i trafiken är inte riktigt i klass med vuxnas, och barn förstår inte att trottoaren inte nödvändigtvis är säker.

Ni som kör bil. Schablonen bilar är hårda, människor mjuka kanske låter patetisk — tyvärr är den också sann. Se er för faen för!