Desperationen är enorm

Så var vi där igen då, en ny razzia som är fullständigt obegriplig för vem som helst som har en gnutta känsla för proportioner, sans och balans.

Den här gången är det undertexter.se som fått servrar och datorer beslagtagna. Själva anger de Pontén som ansvarig för razzian, men hur som helst så handlar det om ytterligare en razzia av känt snitt, där polisen får agera handräckning åt privata intressenter som rör sig i de yttersta tassemarkerna för hur våra lagar bör tolkas.

Vad är det de angripit egentligen? På undertexter hittade man diverse textfiler där någon entusiast suttit och översatt och tidskodat dialog för en eller annan film. Försöker man skydda översättarskrået, eller menar man att översättningen av dialogen är ett intrång i manusförfattarnas prerogativ?

Tragikomiken är stor då det finns exempel på hur lagliga aktörer (läs prenumerationstjänster) ”lånat” översättningar från undertexter för att sedan ”tvätta dem” genom att ta bort fraser som ”översatt av XXXX via undertexter.se”. De har naturligtvis tagit bort dem illa kvickt när de blivit påkomna med handen i syltburken, men ändå.

Skall man vara lite cynisk, så handlar det om att när man inte får ner sajter som The Pirate Bay, så får man ge sig på det man kan få ner. Genom att försöka sabotera infrastrukturen, försöker man göra piratkopierandet mindre värt.

Not bloody likely.

Det som gör piratkopierandet mindre värt är när de legala tjänsterna blir så bra att det inte längre är något man ids bry sig om. Fast då får man nog sluta med självdestruktiva beteenden

Det är ett agerande som luktar enorm desperation.

Det skall bli intressant att se hur tillslaget motiveras och hur svensk rättsröta skall lyckas vrida till det på ett sätt som får de stackars översättningsentusiasterna att te sig som farliga kriminella. Jag menar när polisen inte ens ids skicka ut en patrull för att kontrollera en anmäld stöld av koppartråd på banvallen i Göteborg, vilket fick tågen att stå några timmar dagen därpå, så måste tillslag mot en översättningstjänst verkligen vara oerhört viktigt i jämförelse.

Sen när blev Piratpartiet en förbaskad ISP?

Sara Lindbäck på ”rättighetsalliansen” var noga med att i radio påpeka att Piratpartiet är ISP som en bisyssla. Därmed skulle det inte vara politik att ge sig på Piratpartiet för att släcka ner The Pirate Bay.

Sara proklamerar RAs manifesto i radions P3:

– The Pirate Bay är världens största illegala fildelningstjänst. Tjänsten är fortfarande uppe och fortsätter skada kreatörer. Då får vi gå på nästa steg och det är deras internetleverantörer.

Och senare på sajten:

–Vi startar den här processen mot internetleverantörerna. I det här fallet har Piratpartiet en bisyssla som internetleverantör så det har överhuvudtaget inget med deras politik att göra. Det är ingen fribiljett att medverka till brottsliga handlingar bara för att man gör det under ett politiskt partis namn.

Men snälla Sara Lindbäck, självklart har det med politik att göra, vem tror du att du lurar?

For "Rättighetsalliansen" with "Love"

Varför tror du ett parti upplåter bandbredd till en omdiskuterad sajt utan att ta en krona betalt för besväret? Det är nämligen precis vad Piratpartiet gjort för å ena sidan The Pirate Bay och å andra sidan Wikileaks.

Det är faktiskt en ren symbolfråga, för om syftet bara är att dela filer, så finns det andra alternativ till en uppenbar måltavla som TPB. För Piratpartiet symboliserar båda dessa sajter informationsfrihet och kampen mot censur, mot inskränkningar i fair-use och mot sjuka distributionsregler. Det finns inget vinstintresse i det hela utan allt handlar om ideologi och politik.

Så det är glasklart att det du och Rättighetsalliansen gör, är att hota ett politiskt part för att få dem att gå emot sin egen ideologi i ett fall som egentligen är/borde vara allt annat än solklart rent juridiskt.

Det handlar inte om fribiljetter att begå olagligheter, det handlar om att lyfta frågor till en politisk nivå. Det är nödvändigt eftersom sådana som du, Sara inte behöver mer än två meningar för att underkänna all legal fildelning som pågår på The Pirate Bay och faktiskt endast en mening för att tjata om att hela sajten skulle vara olaglig.

Vi ser också att ni fortsätter göra samma fel gång på gång som Gottfrid Svartholm påpekar under domstolsförhandlingarna i TPB-rättegången. På frågan om varför rättighetskrav hånades, så sa han att de första kanske hundra gångerna så påpekade de att rättighetsinnehavaren borde ta upp frågan med den som lagt upp torrenten snarare än med TPB-gänget. Om man är mer precis och direkt går på de som missbrukar tjänsten snarare än tjänsten i sin helhet, så uppnår man större respekt. Problemet är att det i sin tur kräver att man visar respekt för att det skall funka. Det är något som sådana som du Sara inte är bekväma med: att faktiskt behöva prata med och resonera med de du anser gör fel, snarare än att tala ner till dem.

Du Sara och dina gelikar har i praktiken skrivit regelboken och historien genom att få domstolar att extrapolera att allting som heter Pirate Bay per definition måste vara olagligt eftersom grundarna av originaltjänsten dömdes till skadestånd och fängelse. Med ett par svepande formuleringar underkänns allt som inte passar er världsbild Sara, eller kanske den ni har fått betalt för att omfatta. Så det som kanske är det mest subversiva av allt kan sopas under mattan, trots att det är fullt lagligt…

Jag pratar om alternativ distribution och marknadsföring. För den som tjänar bra pengar på andras kreativitet, den vill nog helst inte att någon skall kunna runda honom/henne och få uppmärksamhet utan att vara beroende av hens väloljade marknadsföringsmaskin och kanaler… RA har i och för sig framför allt filmbolagen och deras mellanhänder i ryggen, så de andrahandsryser väl mest lite å musikförlagens vägnar när de ser initiativ som till exempel promo bay. Det här är det som är allra farligast med TPB, att det är en media- och marketingkanal utanför bolagens kontroll, att det är en informationskanal utanför staters och regeringars kontroll. Det är också det som är det viktigaste med TPB.

Tajmingen för RAs attack är väldigt intressant. Precis ikväll, samma dag som RA kräver svar på sina krav att klippa linan för TPB, så sänds filmen TPB:AFKSVT 1, det ser mer ut som en tanke än ett sammanträffande. För någonstans är alltihop uttryck för en enorm frustration över att alla miljoner som upphovsrättsindustring lagt ner på att diktera lagar, villkor, polisiära ageranden etcetera betyder mindre än inget i förhållande till några nördars vilja att hålla en specialiserad sökmotor vid liv. Den tekniska uppfinningsrikedomen är stor, liksom kunskaperna och den utmaning de antagit.

Med ett mesh-nätverk, där Piratpartiet endast står för en tråd till en ändpunkt, så är det inte troligt att TPB är nere mer än några timmar eller möjligen ett dygn även om PP skulle klippa uppkopplingen. Distribution och säkerhetstänkandet påminner starkt om originalorsakerna till Arpanet, det som blev internet, där noder skulle kunna slås ut i ett krig utan att nätverket mer än hostade till. Försvinner The Pirate Bay från nätet så är det troligen för att de som driver det nu ledsnar och blir för uttråkade, eller att det blir totalt irrelevant som sajt för att decentraliserade distribuerade nätverk tagit över alla funktioner, inklusive promotion.

Så Sara, vem vet, ni kanske ”vinner” den här  striden, om du med vinna menar att PP inte tar strid i domstol, men vad gäller kriget i sin helhet står ni i kvicksand. Du vet där varje rörelse förvärrar situationen snarare än förbättrar den…

Grattis till det liksom.

PS
Gissa vad… magnet:?xt=urn:btih:938802790a385c49307f34cca4c30f80b03df59c lägg till några trackers får ni se.
Fundera på vad det betyder för hela resonemanget att fyrtio tecken är allt som behövs för att skriva något potentiellt förbjudet…
Men trycker jag det på en t-shirt, ungefär som folk gjorde med PGP-algoritmen en gång i tiden, eller med DeCSS, så lär det vara omöjligt att komma åt.
DS

Varför inte hota ett politiskt parti om det fungerar?

Om någon av er trott att Antipiratbyrån, numera Rättighetsalliansen Europa AB plötsligt skulle drabbats av ett anfall av klarsyn och balans, kan ni sluta hålla andan nu.

Idag den 19/2 trillade det ner ett brev till Piratpartiet och till den ideella föreningen Serious Tubes. Vem vet snart trillar väl ett ner hos Portlane också. För om man inte kan komma åt The Pirate Bay direkt, så kan man komma åt deras internetleverantör. Piratpartiet levererar bandbredd till The Pirate Bay, Serious Tubes levererar till Piratpartiet och Portlane slutligen levererar till Serious Tubes.

Börjar det här kännas långt bort från The Pirate Bay rättegången ännu? Det borde det.

Redan den rättegången blev smått absurd, när det killarna dömdes för i praktiken var medhjälp till möjligt upphovsrättsbrott. Det vill säga de hade tillhandahållit en tjänst som kan ha använts till upphovsrättsbrott. Inte av dem själva, utan av anonym tredje part. Att de överhuvudtaget kunde dömas var för att tjänsten hade tre delar: sökmotor, torrent och tracker. Skulle det som idag ha varit en ren sökmotor, skulle det blivit ännu mer absurt att försöka fälla dem. Till och med med dessa tre delar var domen i stort behov av skohorn för att gå igenom.

Så om de fyra dömdes för medhjälp till möjligt brott, så skulle då Piratpartiet vara skyldiga till medhjälp till medhjälp till möjligt brott – förutsatt att man med nuvarande utformning på The Pirate Bay ens skulle kunna fälla de som nu driver sajten på samma grunder som då. Går vi sedan till Serious Tubes, pratar vi medhjälp till medhjälp till medhjälp till möjligt brott.

Så hur tänker då Rättighetsalliansen när de ger sig på ett politiskt parti för medhjälp till medhjälp till….?

De tänker nog att: ”Det kan gå? Det gick ju förra gången, trots jävig domare, köpta poliser och absurd brottsbeteckning…”

Om man inte enbart hotar partiet som sådant, utan pekar direkt på de personer som har förtroendeposter i partiet. Om man sen tar till ett så kallat ”tvistemål”, det vill säga en civilprocess där partiet inte kan använda sig av några offentliga försvarare. Då uppnår man tre saker:

  1. Dels skapar man en så kallad ”chilling effect” hos de personer som har förtroendposter, eftersom det är deras personliga ekonomi och frihet som i förlängningen utsatt för hot.
  2. Dels kan man dra det till en domstolprocess där man själv kan satsa miljonbelopp på advokater och där man rent ekonomiskt till och med har råd att förlora.
  3. Dels tvingar man Piratpartiet, eller deras förtroendevalda, eller en kombination av dessa att betala dyrt för processen. Om de förlorar får de dessutom betala de totala rättegångskostnaderna.

I det läget kan två saker hända, antingen går det till process där man har fördelen av sin plånbok, eller så kapar någon av de utpekade linan. Win-win liksom.

Fast det förstås, det kan få en lite ”oväntad” effekt också. De ger sig trots allt på ett politiskt parti.

Inte för att jag tror att något av allianspartierna skulle inse faran i en sådan utveckling, knappast sossarna heller. Mp och V fattar redan, men de i sig räcker inte. Vad Sd anser lär inte påverka i någon större grad, det har trots allt inte med invandring att göra.

Pressen kommer kanske att notera och någon kommer kanske att pliktskyldigt kommentera, men det finns inget brett partipolitiskt eller medialt intresse av att stå upp för Piratpartiet och särskilt inte om det gäller The Pirate Bay.

Vad det däremot innebär är rena valkrutet inför EU- och riksdagsval. Jag tänker inte sia i några siffror, men inte lär det sänka PPs chanser – förutsatt naturligtvis att man väljer att ta strid.

Å andra sidan skulle jag knappast skälla på partiets förtroendevalda om de vek sig, inte för att det är rätt, utan för att jag förstår att de är människor och att de personliga riskerna är något att ta på allvar. Det ligger i hela begreppet ”chilling effect”.

Jag hoppas på strid. Det skulle vara nyttigt.

Corporativismus Dominare

Korporativism, eller korporatism, är det system där den demokratiska processen helt eller delvis ersatts av en elitistisk teknokratisk modell med samarbete mellan fack, företagare och styrande politiker. Den blir alltmer aktuell att syna nu när privata intresseorganisationer i allt högre grad får sätta den politiska agendan.

Wikipedia:

Korporativismen har synliggjort sig tydligt inom fascistiska rörelser genom sitt motstånd mot både kapitalismens brist på en organiserande överhet som kommunismens egalitära samhällslära, och betonar istället olikhet men symbios och samförstånd genom ömsesidigt beroende. Som politisk åskådning är korporativismen nära besläktad med konservatismens organiska tendenser och förespråkar ett teknokratiskt styrelseskick under elitens ledning, vilket anses gynna de olika samhällsgrupperna mer än en demokrati av egalitär modell.

Och:

Tendenser till modifierade former av korporativism har även uppträtt i många moderna demokratiska system. Efter andra världskriget har länder som Sverige och Österrike, under långvariga socialdemokratiska maktinnehav, utvecklat korporativistiska drag med samförstånd mellan regering, fack och näringsliv (jfr. saltsjöbadsandan).

Det här inlägget är inte en förtäckt kritik mot socialdemokratin, det kan vara ämnet för någon annan artikel. Min poäng med att ha med det andra stycket, var snarare att ha något att ta avstamp i för diskussionen. Den så kallade saltsjöbadsandan är ett svärd med två eggar, å ena sidan har det skapat en arbetsmarknad med förhållandevis små konflikter — något som fascinerat politiska bedömare från utlandet genom andra halvan av förra seklet. Den svenska modellen som den är en del av har satts upp som ett slags klassens ljus: en modell som både lett till ett starkt fack och välmående företag. Den andra eggen är att den kraftigt inskränker den del av alla fattade beslut som faktiskt avgörs i en demokratisk kontext. Sången ”Staten och Kapitalet” tar sitt avstamp just i detta, från ett vänsterperspektiv, men utan korporatismen skulle låten troligen låtit rätt annorlunda.

Saltsjöbadsandan är något som alla svenska etablerade partier i mer eller mindre grad instinktivt sluter sig till. Från vänster sluter man sig till den för att den ger facket stor makt över folks villkor och vardag, något som ses som implicit positivt. Från höger ser man till den lugna arbetsmarknaden och det politiska samförstånd som ger spelregler man kan förstå och förutsäga. Makten i ett korporatistiskt samhälle ligger inte hos individerna, utan hos företagen och facken i samarbete med en politisk elit. I sin mest extrema form har man till och med frångått allmänna val ens som symbolisk handling, och låter istället de politiska representanterna väljas av de förtag och fackliga organisationer som representerar en viss sektor. Det påminner på många sätt om de metoder för representativa val som förekommer i förment socialistiska enpartisystem. Avståndet mellan den enskilda människan och valet av representanter ökar drastiskt. Det är på många sätt en demokratins antites.

En av de mest kända uttalat korporatistiska samhällen som existerat i modern historia är det fascistiska Italien. Även Francos Spanien och Hitlers Tyskland uppvisade korporatistiska drag, även om de inte var lika tydliga som i det fascistiska Italien.

Det är relativt lite som krävs för att man skall tippa över det demokratiska samhället i korporatistisk riktning. Redan saltsjöbadsandan var farlig som fenomen, eftersom den satte informella överenskommelser mellan individerna och deras möjligheter att påverka. Den farligaste aspekten när det hela pågår länge, är att skillnaden mellan den pamp som sägs företräda dig och den pamp din pamp skall ”skydda dig emot” blir försvinnande liten. Innan man vet ordet av blir facket ägare i företagen och dina fackpampar sitter i bolagens styrelser. När facket inte längre tycks företräda dina intressen, utan mer sin egen makt, så vet du att det håller på att barka åt helvete. Men inte heller det svenska facket är egentligen måltavlan för den här artikeln, det kan jag angripa någon annanstans.

Måltavlan är istället själva den vana som gör att privata intressen – oavsett om de är fackliga, företag, eller intresseorganisationer – tillåts styra agendan för det politiska samtalet. Det kan gå så långt att deras formuleringar används i det närmaste ograverade. Men det kan också handla om att deras företrädare tillåts att ensamma agera experter i frågan. Privata intressen tillåts genom lobbyismen styra och ställa i lagskrivandet, och kan till och med få befogenheter som borde vara förbehållna statens rättsvårdande instanser — eller så kan man kräva närmast polisiärt beteende från privata aktörer.

Jag citerar HAX:

Lagstiftningsarbetet skall vara självständigt och det skall så objektivt som möjligt väga motstridiga intressen mot varandra. Det skall vila tryggt i grundläggande principer om demokrati, öppenhet, rättssäkerhet, medborgerliga fri- och rättigheter samt alla medborgares lika rättigheter. När staten stiftar lagar – som ju kommer att gälla för alla medborgare – då får det inte ens finnas en misstanke om att man springer ärenden åt vissa speciella intressen.

Håller vi inte fast vid detta – då rubbas själva de demokratiska fundamenten.

Fildelningsdebatten handlar inte längre ”bara” om en branschs oförmåga att hänga med i den tekniska utvecklingen. Det är inte längre bara en fråga om upphovsrätt. Inte bara en fråga om utveckling och medborgarnas tillgång till informationssamhället och dess tjänster. Nu handlar det om demokratins framtid. Nu gäller det för alla goda krafter att bekämpa de korporativistiska tendenserna.

Detta borde väcka en vild samhällsdebatt. Verkligen. Men allt vi ser är ignoranta axelryckningar.

Vi är på väg åt fel håll. Individens rättigheter och möjligheten att påverka sin omgivning via det demokratiska systemet håller på att kringskäras. De naggas på av de krafter som hellre fattar beslut i slutna rum än låter demokratin ha sin gång. Vi ser prov på politikens motsvarighet till kinesisk vattentortyr: varje droppe är mest irriterande, men den tiotusende gör hål i huvudet.

Det är nu en fråga om våra demokratiska fundament. Nu måste vi hitta ett sätt att hindra att något så viktigt drunknar i frågor om sjukförsäkringsprocent eller jobbskatteavdrag.

Välkommen in i samtalet herr Pontén

Vi på Livbåten har i olika sammanhang skrivit om Henrik Pontén och hans gärningAntipiratbyrån. Som ni vet är vi vänner av samtal före konfrontation.

Det är därför vi med glädje ser att Henrik Pontén och hans kollega Sara Lindbäck anslutit sig till bloggvärlden för att delta i samtalet om upphovsrätt och annat. Vi hoppas att de har för avsikt att delta i dialogen och inte bara vill skaffa sig en till megafon. Då kanske de tar intryck av alla kloka tankar i ämnet bland Sveriges bloggare.

Det går en del rykten om att bloggen ifråga inte har Henrik Pontén och Sara Lindbäck som avsändare. Men eftersom den länkas från såväl antipiratbyran.se som antipiratbyran.com, utgår vi tillsvidare från att den har det.

Scaber Nestor tror också att den är legitim.

Vad kan man då säga om vad Pontén och Lindbäck hittills har skrivit.

I sitt andra inlägg kommenterar de juridikprofessor Anette Kurs tankegång att hårdare lagar höjer värdet på  illegala produkter och därmed ökar incitamentet för kriminella.

Det är orimligt att skylla utvecklingen på brottsoffren. Hur skulle argumentationen låta vid värdetransportrån; skydda er inte så mycket för då blir de kriminellas metoder grövre och det riskerar människors hälsa.

Här tycker jag nog de gör ett felslut. Det är inte brottsoffren Annette Kur skyller på om man ens kan tala om att hon skyller på någon. Det är lagstiftaren. Jag läser henne som att hon förespråkar en rimlig balans mellan brott och tvångsmedel så att tvångsmedlen inte förstärker incitamenten för framväxten av en lönsam illegal marknad.

I sitt tredje inlägg kallar de Karl Sigfrid socialist. Om det inte vore på allvar vore det stor humor att kalla en moderat kamrat:

Karl Sigfrid slagordsretorik är inte bara tröttsam utan också ett hinder för en seriös debatt. Med den nivån på logik vill jag påstå att Karl är socialist. Att verka för att enskildas egendom ska tas ifrån dem och fördelas till kollektivet under någon diffust påstående om samhällsnytta är ju inget annat än vulgärsocialism. Lite skärpning tack kamrat Sigfrid.

Här blandas som så ofta materiell äganderätt ihop med immateriella rättigheter. Inget tas ifrån någon vid kopiering, eftersom originalet blir kvar. Alltså handlar det inte om att något fördelas. Om antipiraterna var lite hederligare i sin argumentation skulle det underlätta samtalet. Om de till exempel skrev att enskildas tidsbegränsade rätt att uppbära ersättning vid mångfaldigande och distribution fråntas dem, vilket är en korrektare beskrivning, då kunde vi som inte håller med invända att det gör den ju inte vid privat kopiering, eftersom ingen uppbär ersättning. Bara för att ta ett exempel på en mer resonabel samtalston.

I sitt fjärde inlägg anklagar de Rick Falkvinge för att missförstå IPRED-lagen. Det handlar om diskussionen kring razziorna mot DC-hubbar. Där Rick ska ha sagt att det är IPRED-lagen som gjort tillslagen möjliga. Nu vet jag inte exakt vad Rick kan ha sagt, men det skulle förvåna mig om han sagt så, eftersom IPRED är en civilrättslig lag.

Antipiratbyråns beskrivning av sakläget har jag däremot svårt att förlika mig med:

Som ni säkert alla redan känner till så gjorde ju ipred att upphovsrättslagen blev mer teknikneutral på civilrättens område. Efter en domstolsprövning kan en upphovsrättshavare driva en civilrättslig process mot en misstänkt intrångsgörare. Det är den vanligaste vägen att agera vid upphovsrättsintrång, men före ipred har det inte varit möjligt för intrång som sker på nätet. Ipred har med andra ord har ingenting att göra med polisens arbetsmetoder.

Att kalla överförandet av polisiära befogenheter till privata intressen för teknikneutralitet är väl ändå lite väl mycket nyspråk.

Om pirater och ungdomar

Det skrivs om Henrik Ponténs framträdande på Dreamhack i såväl tidningar som på bloggar.

En sak som flera bloggar talar om är att man måste respektera Henrik Ponténs mod och detta håller jag verkligen med om även om jag igår fokuserade på något annat. Som Emma påpekar så är det svårt att tro att Henrik Pontén plötsligt blivit intresserad av dialog istället för konfrontation.

Men…

Anledningen till att jag återkommer till ämnet är att vi lever i en övertro på bilder och video och på den sanning de förmedlar.

Text är åsikter, åsikter som vi är skeptiska mot. Bild och video är sanna avbildningar av verkligheten, vi ser dem och vi tror.

Ja, OK, jag karrikerar. Men allvarligt ni som bara såg Pontén på Youtube, visst uppfattade ni det som att piratpartiet demonstrerade mot honom.

De som var i rummet har säkert en annan bild. Jag har en annan bild. Jag vet inte om ni tror mer på mig än på ert intryck av en youtubevideo, men så här var det:

Vi piratpartister diskuterade med Dreamhackledningen om att få möta Henrik Pontén på scen, det gick inte. Vi ville ge honom Creative Commons-kakor och ett skämtsamt diplom för framgångsrikt medlemsvärvande. Säkerhetsarrangemangen förhindrade det. Vi försökte på kortast möjliga tid ordna ett vänligt mottagande utan burop. Vi spred flaggor och ballonger och försökte få så många som möjligt att välkomna Henrik Pontén och hans mod.

Under hans framträdande så stod ett hundratal eller möjligen några hundra människor – de flesta pp-sympatisörer – framme vid scen med flaggor, banderoller och ballonger. Bakom oss fanns ett par tusen dreamhackbesökare som satt kvar vid sina datorer under Ponténs besök. När man som jag stod längst bak i den grupp som stod framme vid scen var det oerhört tydligt att buropen kom bakifrån, från dem som stannat vid sina datorer. Vi som stod vid scenen jublade snarare – även om det naturligtvis fanns element som visslade och buade, en person kastade ju till och med en tomat.

Så intrycket att det var piratpartiet som demonstrerade mot APB är alltså oerhört missvisande.

Xorbot jublar
Xorbot jublar

Varför ljuger du, Henrik Pontén?

Jag stod idag i vimlet framför stora scen på Dreamhack i Jönköping, när Henrik Pontén svarade på frågor från ungdomar.

Den sista frågan han fick löd:

>–Hur hade ni exakt tänkt att sätta dit oss som vet hur man gömmer sig?

Pontén svarade:

>– Jag tänker inte sätta dit nå’n, vad menar du med det!

Min stilla undran är, vad jobbar egentligen Antiprratbyrån och Henrik Pontén med?

EDIT: Jag korrigerade citaten så att de blev ordagranna efter att ha tittat på en videoupptagning.

Bilder:

Henrik Pontén på huvudscenen på Dreamhack
Henrik Pontén på huvudscenen på Dreamhack
Henrik Pontén på Deamhack
Henrik Pontén på Deamhack
Piratflagga på Dreamhack
Piratflagga på Dreamhack

Bahnhof understödjer pedofili?

Magnus på magnus.gr8.nu skräder inte orden:

>Fattar ni inte vad det är ni säger? Jag vet – vi avskaffar alla poliser också, så får alla bryta sig in hos er, sno era datorer och mörda er bäst dom vill. Det vore ju jävligt dumt att inkräkta på mördarnas och tjuvarnas integritet genom att ha snokande poliser på gatorna, eller hur?
>
>Ni kan gärna flytta era bredband till Bahnhof eller Tele2 och tanka era filmer och er musik eller vad det nu är ni gör som ingen ska få veta, men gör det då i vetskapen om att ni sitter där hos en operatör som inte tar sitt samhällsansvar och som kommer skydda både spammare, pedofiler, hackare och virusspridare. Kom sedan inte till mig och klaga när ni tycker att ni får för mycket spam. Er operatör kommer bli svartlistad hos de flesta andra stora operatörer och mailsystem som Hotmail, Gmail m.fl. för att det dräller ut för mycket spam från er operatörs servrar. Det innebär att ingen längre vill ta emot era mail.
>
>Och jag hoppas innerligt att det är bilder på era barn, och inte mina, som börjar spridas på pedofilernas helt öppna privata hemsidor på sina Tele2-anslutningar. Ingen kommer nämligen kunna ta bort sidorna, och ingen kommer kunna anmäla pedofilerna. Jag hoppas se den dag någon hackar era datorer och rensar era bankkonton, och spåret slutar i Bahnhofs DHCP-servrar, som saknar loggar.

Och allt detta för att jag och några andra dristar oss till att tycka att det är bra att Bahnhof, Alltele, Tele2 m fl inte sparar sina IP-loggar och önskar att vår leverantör skulle göra det samma.

Det är naturligtvis roligt att Magnus läser vår blogg. Här på livbåten gillar vi alla våra läsare. Men det är inte riktigt lika roligt att han tycker att jag tänker skrämmande kort, när jag i själva verket försöker tänka på lång sikt och fundera på vilken slags samhälle jag vill att mina barn ska få leva och verka i.

Det är för lätt att anklaga alla som är oroliga över sin integritet för att vilja begå upphovsrättsbrott och utgå ifrån att det är därför man inte vill att ISP:er ska lämna ut IP-adresser till vem som frågar.

För mig handlar det inte (som flitiga läsare av den här bloggen kanske noterat) om det, utan om min rätt till privat kommunikation om vad jag vill med vem jag vill via internet, utan storebror eller amerikanska företagintressen tittande över axeln.

Att Magnus drar fram argument om tjuvar och mördare och pedofiler känns ju bara som taget ur instruktionsboken för hur man bekämpar äckliga pirater. Mina invändningar mot IPRED och IP-nummerregistrering har ingenting med polisens förmåga att jaga mördare eller pedofiler. De är påkallade eftersom privatpolisen i APB vill jaga tonåringar som vill titta på gratisfilm. Jag håller med om att det är ett problem att det finns de som i stor skala gör filmer tillgängliga gratis över nätet.

Men för det första tror jag inte att IPRED-lagen kommer att vara ett verksamt metod att bekämpa det, tekniken utvecklas. För det andra tycker jag att datalagring och spårning av hela svenska folkets internetanvändning är en lite väl stor inskränkning i vår frihet och integritet för en såpass litet problem som illegal fildelning trots allt är.

Att svenska staten vill sälja ut min rätt till privatliv till skivbolagsoligopolet IFPI och Hollywood finnar jag stötande.

Tomas Norström, hök eller lamm?

När en boll sätts i rullning, när drevet går, dyker det alltid upp andra spännande saker. Det här är både en av fördelarna och en av nackdelarna med hela fenomenet.

Det är en fördel när det som dyker upp faktiskt är relevant, för då hamnar man förhoppningsvis närmare sanningen i en fråga. Det är mer problematiskt när ovidkommande saker dyker upp och används för att misstänkliggöra på ett sätt som har lite med sanningen att göra.

Det är dock drevets logik, oavsett om det är ett klassiskt mediadrev eller ett bloggdrev. I fallet Norström är jag nog benägen att luta åt att det är en stor fördel att drevet går. Det riskerar i och för sig att drabba Norström utifall han faktiskt verkligen gjort sitt bästa utifrån sin egen bild av situationen. Å andra sidan är inte inkompetens riktigt försvarbart när notan blir fyra manårs fängelse, 30 miljoner kronor i skadestånd och en rejäl prestigeförlust för det svenska rättssystemet såväl hemma som internationellt.

Jag tänker nu helt fräckt citera en hel kommentar från Oscar Swartz blogg, skribenten är Jon Karlung, VD på Bahnhof:

> Hej Oscar!
>
> Här kommer ett längre inlägg, hoppas du ursäktar en gammal kompanjon.
>
> Jag vill egentligen inte kommentera själva tillslaget mot Bahnhof annat än det som framkommit. Men det är ingen hemlighet att mitt eget engagemang väcktes just dessa dagar i mars 2005.
>
> Jag var före den tidpunkten helt ointresserad av fildelning (pinsamt nog faktiskt). Rätt snart stod det klart att det var ett välregisserat angrepp vi utsattes för. Det var noga planlagt i månader i detalj.
>
> Det fanns pressmeddelanden som var skrivna i förväg. Herr Ponten kom ner och stod beredd med filmkamera när kronofogden kom. Sen dök plötsligt polisen upp som på beställning, ett riktigt trolleritrick minsann!
>
> Det var helt uppenbart att rättsapparaten förvandlats till en marionett, styrd av ett särintresse. Min slutsats då som nu är att detta inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle. Här vaknade mitt engagemang i den här frågan.
>
> Jo, jag tror det var 2001 eller möjligen 2002 (minns ej exakt) men jag har faktiskt haft med Antipiratbyrån att göra tidigare!
>
> De frågade oss om vi kunde hjälpa till att sprida och plantera trojaner hos våra kunder (och även externt). Det skulle vara nån form av ”mätning” som de ville göra… Allt sades vara ”jättehemligt”. Vi sa förstås nej och jag vet inte vilken annan operatör som nappade på den där grejen.
>
> Till sist kan man ju roa sig med att kolla upphovsrättsföreningen i webarchive – där framträder en ytterst upphovsrättshökvänlig bild av den föreningen. Man talar om att främja upphovsrätten genom att bygga informella internationella nätverk som det står. Idag är ju sidan mer neutral och ”opartisk”.
>
> Jag vet inte om den där domaren som beordrade tillslaget mot oss redan vid den tidpunkten var medlem. Men jag kommer ihåg gratulationsmejlen som MPA och amerikanerna skickade till antipiratbyrån efter tillslaget. Det är kul det där med internationella nätverk.
>
> Jon Karlung, VD
> Bahnhof AB

Jag har själv varit inne på upphovsrättsföreningens hemsida tidigare, och kan gladeligen intyga att den är neutralare nu än då. Det kanske bara är en tillfällighet, men det här fallet är lite väl fullt av ”tillfälligheter”.

Det är också klart besvärande för Norström att han var den domare som gav tillstånd till tillslaget mot Bahnhof, för den historien är så full av märkliga omständigheter att det stinker till himmelens höjd.

För mig som stod vid sidan av, så förefaller hela gången ha varit att Antipiratbyrån själva engagerade en person på Bahnhof som fick fylla upp en server med upphovsrättsskyddat material. Det fanns alltså inte där innan APB själva såg till att det kom dit. Med vetskapen att servern stod där, exakt vilken maskin det var och vad den innehöll gick man till domare och fick tillåtelse att använda kronofogden för en undersökning.

Kronofogden gick in i Bahnhof med buller och bång och beslagtog en hel massa datorer, bland annat den server Antipiratbyrån själva sett till att ställa dit som motivation till tillslaget. När de sedan kommer ut på gatan med servrar och utrustning, så dyker polisen upp och plockar prylarna från den förvånade kronofogdepersonalen. Schazzam, hokus pokus, sim-salabim!

Hade inte Bahnhof fattat misstankar om hela historien, så hade de suttit klistrigt till. Istället blev det en historia om polisanmälning och motanmälning — vilket till slut ledde till att det gjordes upp i godo och locket lades på.

Domaren ifråga var som sagt – tralala! – samma Norström som nu är anklagad för delikatessjäv. Han har från Bahnhof-historien en hel massa JO-anmälningar på sig, som naturligtvis inte fått någon effekt. Inte heller har polisanmälningar lett någonstans så hela den historien har helt enkelt tigits ihjäl.

Det i sig är ett sorgligt betyg på den svenska rättsstaten. Det är minst lika sorgligt att konstatera att det kommer ta år innan skadorna på förtroendet för rättssystemet läkts. Inte bara domstolarna i sig, utan hur våra ombudsmän agerar, hur vår regering och riksdag agerar och hur det nu tycks som om vi hamnat på ”the animal farm” där vissa medborgare är mer jämlika än andra.

Första Piratmötet

För någon dag sen funderade jag kanske lite väl offentligt över mitt partival. För de som engagerar sig kan jag berätta att jag än så länge är en piratinfluerad Moderat och inte en moderat Pirat.

Det må vara hur det vill med din saken, ikväll ska jag på piratfika för första gången. Det känns som ett bra sätt att inleda påsken.

Det finns ju en del i dagens nyhets- och bloggskörd att kommentera, men jag orkar inte vara noggrann och fullständig. Så från höften. Frankrike är inte riktigtrepressivt som man var rädd för.

I New Jersey där jag var för några veckor sen diskuterar politikerna på allvar hur mycket könshår det ska vara lagligt att ha!!!

Annika Östberg är hemma men inte Dawit Isaak vilket först ger upphov till jämförelser och på dessa följer debatt.

Per Gudmundson ställer frågan Vem vågar smaka ett rödgrönt Kinder-ägg? apropå Novus opinions senaste förtroendesiffror för Mona Sahlin.

BB-drottningar i gräl om vikt. När AB berättar den viktiga nyheten att Carolina Gynning mobbar Marie Picasso så skriver de stjärnor. Men för mig känns det som ett nytt bråk i BB-huset, det är bara att BB-huset snart är stort nog att rymma hela Mediastockholm.

Andra IPRED-fallet är inte heller det klockrena illegala fildelningsfall som APB borde satsa på om de vill visa att kritikerna har haft fel. Ett klockrent fall av ändamålsglidning noterar dr rignell.

Johanna Nylander skriver bra om ACTA-förhandlingarna i Kvällsposten och jag inser att jag har en massa åsikter, men att jag har för lite kunskap – jag lär återkomma till ämnet när jag har läst på.