Att mäta tårfloder leder ingenstans

Dick Harrisons sambo Katarina Lindbergh skriver i dagens AB om hoten som drabbat henne och hennes sambo. Om det är ett utslag av att Dick blivit rädd och gömmer sig i hennes kjolar eller om det är ett utslag av en nära anhörigs vrede över kränkningar mot den de älskar låter jag vara osagt. Däremot är jag mycket kritisk till att hennes inlägg drar ner något som är en samhällsdebatt till en nivå från vilken det är svårt att hämta upp den utan att framstå som ett svin.

Hon avslutar debattartikeln sålunda:

>Jag och alla andra måste värna yttrandefrihetens grundtankar. Vi skall inte anonymt sprida osanningar, hot och förtal om varandra, för det har ganska litet med frihet att göra. Vi skall våga stå för våra ord, offentligt på alla arenor som finns. Vi skall bemöta våra motståndares åsikter med argument, men inte kränka dem som människor. Om det finns människor som vill argumentera för att det skall vara okej att sno andras grejer, visst sätt igång att slipa argumenten, för ni har ett tufft jobb framför er.

Katarina hur kan du i samma stycke du hävdar att man inte ska kränka människor återigen göra det. Har du inte förstått någonting? Orsaken till ilskan mot din sambo är inte att folk vill ladda ner hans böcker gratis. Inte att de vill ladda ner något annat heller. Ilskan kommer sig av att han står i teverutan och förolämpar 100 000-tals människor. De är kränkande att bli kallad tjuv, det kan du väl ändå hålla med om.

Det är tråkigt att det finns människor som inte förstår att det går en gräns vid förföljelse och hot, nästan lika tråkigt är det att det finns människor som tycker att man bara för att man anser sig ha rätt får anklaga folk lite hur man vill för brott. Jag säger inte att Dick Harrison, Katarina Lindbergh och andra drabbade får skylla sig själva, men jag tycker att det är på sin plats att de synar sitt eget beteende också.

Dessutom är det ju sällan bara den ena sidan i en debatt som gör överlöpningar. Detta gör det till ett dåligt argument som släpar ner debatten i smutsen. Anna Troberg berättar i dag att inte nog med att hon också fått känn på förföljelse, dessutom tycker inte Dick Harrison att den är lika allvarlig som den han utsätts för.

>Efter programmet talade jag om för Dick att jag också får en hel del mer eller mindre hotfulla mejl från meningsmotståndare, alltså från folk som står i Dicks ringhörna. Jag har blivit hackad i bröstet med ett hetsigt pekfinger tillhörande en full förläggare som ropade “tjuv” efter mig på en annars mycket trevlig fest. Främlingar har meddelat mig att sådana som jag “borde spärras in” alternativt “skjutas”, att jag är en “lallande idiot” och nu senast att jag tydligen är “ett tjuvaluder”. Det där sista var ju ganska kreativt, men det är ändå inte så kul att få sådana mejl.
>
>Men, vad tyckte då Dick om att jag också får hot av olika slag? Han tyckte att det inte alls var samma sak som att han får hot. Han drabbas tydligen hårdare av hot än vad jag gör. Jag får tydligen skylla mig själv. Jag är ju trots allt en del av den “kriminella pöbeln”. Sådana som jag får helt enkelt tåla lite stryk för det är vårt eget fel.

Så nu ska debatten handla om vem det är mest synd om och vem som i så fall förtjänar det. Bra jobbat Katarina Lindbergh!

Polymeriska tankar funderar också över hur meningsfullt det är att pådyvla motståndaresidan åsikter. Daniel Schyte slår fast den viktiga principen att man har rätt att ha fel och Emma Opassande och Niclas Strandh på Deepedition håller med.

Det bästa vore naturligtvis om vi kunde ta detta till intäkt för hur destruktivt för lösningen av själva sakfrågan ett hätskt debattklimat är. Det är tragiskt att debattörer på båda sidor drabbas av hot. Jag har själv erfarenhet av hur otroligt otäckt det är när det kommer läskiga brev i brevlådan. Jag beklagar därför såväl Anna Troberg, Dick Harrison med familj som alla andra drabbade av det hårda debattklimatet.

Om båda sidor kunde sluta med förolämpningar, halmgubbar och andra destruktiva metoder så kanske vi kunde komma någonstans. Just nu står vi bara på var sin sida av ett slagfält och skriker förolämpningar. Kan vi då förvånas över att vissa element på bägge sidor gör överlöpningar.