Därför är det uppförsbacke för demokratin

Ibland kommer folk med förslag som är så hårresande att man undrar om de menar allvar. Sen inser man att de visst menar allvar och att i deras lilla begränsade värld är deras förslag inte bara logiskt utan även behjärtansvärt och moraliskt.

En sådan förslagsställare är Måns Cederberg, jurist på länsstyrelsen i Södermanland, Nyköping. I Aftonbladet kommer han med den ”briljanta” idén att man borde kunna stoppa våldtäkterna genom att införa ett DNA-register över alla män i Sverige. Tanken är att överfallsvåldtäkter med okända gärningsmän skulle kunna klaras upp med hjälp av DNA-bevisning.

Vi har alldeles nyligen sett prov på liknande parallella resonemang från andra lagens väktare — polisen, när det ”roade” sig med att filma alla män som steg av en finlandsfärja. En kvinna hade anmält att hon våldtagits av flera män och detta var polisens svar på hur man skulle se till att gärningsmännen inte kom undan. Från Expressen:

Du tror inte att det kan upplevas som identitetskränkande?
– Har man rent mjöl i påsen är det kanske helt okej att bli avbildad om det leder till att man griper grova brottslingar, säger Erika Boman.
Vid klockan 14.00 på söndagen hade man inte gripit något misstänkt gärningsman.

Både Måns Cederberg och Norrmalmspolisen gör samma totala tankevurpa. I fallet med finlandsfärjan, så skall alltså 796 oskyldiga män ställa upp på att bli filmade för att 4 män gjort sig skyldig till brott. Enligt Aftonbladet var det så hett i gången att en kille svimmade i polisens famn, men ingen tilläts att lämna lokalen innan alla var filmade.

Som Hanna skriver:

Kameror i allas hem skulle förmodligen också minska våld i hemmet. Utegångsförbud för män efter 22 skulle sannolikt minska överfallsvåldtäkterna drastiskt och om vi inför omvänd bevisbörda i alla sexualbrott så kan vi få fällande dom i säkert 99% av alla åtal!

Frågan är vem som vill leva i ett sådant land.

Vi sätter gränser för hur inkräktande på den personliga integriteten vi anser att brottsförebyggande och brottsbeivrande arbete får vara. Den som är oskyldig skall inte utan goda skäl utsättas för integritetskränkande behandling. Goda skäl kan vara skälig misstanke vilket inte innebär att man tar en grupp människor där en halv procent kan antas vara skyldiga och utsätter dem allihop kollektivt för den formen av misstänkliggörande. Var går gränsen för vilka sorts kollektiv man kan separera ut? Är det bara män? Är det mörkhyade män? Är det mörkhyade män med arabisk/semitisk etnicitet? När inser man att man är ute och cyklar?

Lika lite sätter man upp stora databaser över oskyldiga människor för att kunna sätta dit några tiotal utav en population på flera miljoner.

Inte heller skapar man stora system som är föremål för ändamålsglidning utan att ha väldigt torrt på fötterna ifråga om hur sådan skall hindras. När det gäller DNA-register finns det anledning att kräva frivillighet som en generell förutsättning, det finns så många sätt – flera av dem inte ens i sinnevärlden ännu – på vilket sådana register kan komma att missbrukas.

Det är ett stort problem för Sverige som demokrati och som en nation av fria medborgare att så många resonerar på det här sättet. Det är inte bara enstaka jurister på någon länsstyrelse, eller något polisbefäl här eller där — alltför många tycks helt omedvetna om vilka grundläggande spelregler som är nödvändiga för att vi som folk skall kunna fortsätta kalla oss fria.

Det finns alltid goda och behjärtansvärda skäl att ”bara göra ett begränsat undantag” i spelreglerna. Vi har redan alltför många sådana undantag, och var och en av dem är som en tegelsten som slitits ur de bärande väggar som bär upp vår frihet och vår demokrati. Men precis som i barnspelet Micado/Råttfällan, så kan man inte plocka bitar i evighet innan saker och ting börjar kollapsa.

Quousque tandem abutere, Catilina, patientia nostra?

Ändamålsglidning bland våra gener

DN idag:

Gener hos en halv miljon svenskar ska kartläggas och sparas i den nya biobanken Life Gene. Förhoppningen är att hitta orsaker till våra stora folksjukdomar. Men nu efter­lyser forskare en etisk debatt om projektet.

En ny biobank med hundratusentals svenskars gener byggs upp. För svensk forskning och utveckling ett fantastiskt initiativ. Rätt hanterat kan det här generera massor med värdefull kunskap, rädda liv och skapa nya innovationer och företag.

Informationen i registret kommer att användas av forskare som vill studera sambandet mellan gener, livsstil och olika folksjukdomar. Databasen är värdefull eftersom man samlar information om yngre friska människor och följer dem under många år. Syftet är att  kunna svara på frågor om sjukdomars tillblivelse och vad som faktiskt håller oss friska.

Bilden hämtade hos National Institute of Health, US

Frågan är om de ansvariga är medvetna om de etiska svårigheterna och riskerna. Nancy Pedersen, som är vetenskaplig ledare för Life Gene och professor vid Karolinska institutet säger:

– Vi kommer aldrig att lämna ut något som gör det möjligt att identifiera deltagarna.

Räcker denna försäkran? Kan vi lita på den? Register som inte läcker, får ändrade förutsättningar eller utsätts för ändamålsglidning är ytterst ovanliga.

Tanken går osökt till PKU-registret som vår gästbloggare Henrik förtjänstfullt skrivit om i ett tidigare inlägg här från Livbåten.

Problemet med diskussionen om upprättandet av sådana här biobanker är enligt min mening att det inte är forskarsamfundet som ytterst kontrollerar vad som kan tänkas hända med de data som samlas in. Vill vi försäkra oss om en rimlig riskanalys för de som lämnar ut ytterst privat information till forskningens fromma och en integritetssäker hantering så måste detta ske i en politisk process inte inom vetenskapssamhället.

Med våra nuvarande politiker känner åtminstone inte jag mig säker på att detta sker med tillbörlig aktsamhet. Det finns för många populister och politiker som ärligt talat inte förstår vilka intresseavvägningar som behövs. Jag skulle kunna ta många exempel på detta men nöjer mig med ett från de senaste dagarna. Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Eva-Lena Jansson skrev i fredags ett blogginlägg om PKU-registret. I detta inlägg berättar hon om en skriftlig fråga som hon ställt till justitieminister Beatrice Ask:

Är justitieministern beredd att vidta åtgärder för att polisen, vid särskilt grova brott, ska kunna ta del av det så kallade PKU-registrets biobank?

Eva-Lena är medlem av Sossar mot Storebror och är därmed en av de socialdemokrater som bryr sig om integritetsfrågorna. Trots detta tycks hon anse att PKU-registret å ena sidan bör hanteras med största varsamhet och å den andra kan användas till att fånga riktigt hemska brottslingar. Ändamålsglidningen är härmed ett faktum. Inte ens bland politiker som inser integritetsfrågans vikt klarar man alltså av att hålla fingrarna ur syltburken när något annat viktigt ändamål (som i det här fallet, jagande av grova sexualbrottslingar) kommer i spel.

Henrik Brändén har på sin egen blogg idag gjort en förtjänstfull genomgång av varför PKU-registret bör fredas från denna typ av ändmålsglidning. Jag nöjer mig därför med att säga att de som vill hjälpa till att förhindra att staten tar sig rätten att använda blodprov som insamlats för forskningssyfte för helt andra syften bör ta sig en rejäl funderare på om det inte behövs politiker i Sveriges riksdag för vilka detta är viktigast – piratpartister.

Den 19 september går vi till riksdagsval i Sverige. Kom ihåg att det finns ett parti för att stoppa storebrorsamhället – Piratpartiet.

Registreringsmani som klinisk diagnos?

Det finns något nästan tvångsmässigt i det moderna samhällets iver att införa olika former av registrering. Senaste varianten är registrering av aborter, med avsändare Anders Milton:

> Bättre sexualundervisning och billigare preventivmedel ska få ned antalet aborter, hoppas regeringens utredare Anders Milton, som presenterade sina förslag i juni.
>
> Han vill också införa ett nytt abortregister. Genom att ange kvinnans personnummer i statistiken skulle det bli möjligt att följa upp komplikationer, utvärdera metoder och förbättra det förebyggande arbetet, enligt Anders Milton.
>
> Chatrine Pålsson Ahlgren (KD), ledamot i riksdagens socialutskott, är positiv.
>
> –Register väcker alltid lite olustkänslor, men jag tycker absolut att idén är värd att pröva. Vi har länge undrat varför vi inte klarar av att förebygga aborter, och får vi reda på lite mer om orsakerna kanske vi kan rikta arbetet på ett klokare sätt, säger hon.
>
> Men förslaget är kontroversiellt, och företrädare för de övriga allianspartierna säger nu nej.

Jag tycker egentligen inte att det är speciellt förvånande att KD hoppar på abortregistertåget. Det är helt i linje med deras inställning till aborter och väl i linje med deras konservativa arv. Jag tycker däremot att det är tidstypiskt att Anders Milton överhuvudtaget föreslår en sådan åtgärd.

Min spontana reaktion var ganska lik Life of Hanna:s, som inte skräder orden:

> Anders Milton borde inte bara skämmas för att han ens signerat och skickat in sin inlaga på DN opinion och ens lägger fram detta förslag till regeringen han borde landsförvisas till en saltgruva i Sibirien och aldrig mer tillåtas komma hem eller ens öppna truten.

Min andra reaktion var mycket lik Kjellbergs:

> Kristdemokraterna är därmed sannolikt ensamma på banan i en fråga som inte får någon praktisk betydelse, men som visar prov på kristdemokratisk politik när den är som allra sämst och är en av alla aspekter som kan placera partiet på avbytarbänken i nästa års val.
>
> Den intressanta frågeställningen är vad det är som vi egentligen skulle sakna med en riksdag utan kristdemokraterna?

Förslaget hör naturligtvis hemma i det runda arkivet. Och det tycks som om KD står ensamma, åtminstone för tillfället

En kommentar hos alltid lika roliga Badlands Hyena, andas äkta ”ministry of truth”-anda:

> Jag tänker med välbehag tillbaka på min tid i Kina.
> Där fanns det i varje distrikt (alla städer och byar delas upp i distrikt i en hierarki av allt mindre enheter för att kunna erbjuda människorna maximal frihet) personer med ansvar för de andras frihet.
>
> En sådan uppgift var just att kunna maximera friheten för kvinnorna genom att tillhandahålla servicen att registrera kvinnornas menstruationsperioder.
>
> (det var alltså inte bara de tidigare kinesiska kejsarnas konkubiner som (pga eventuell avkomma med kejsaren) nogsamt registrerades och bokfördes avseende när, var och hur…)
>
> Jag minns även de fina toaletterna. Frihetsinskränkande bås och dörrar var en ovanlighet.
>
> Ju mindre avstånd en människa har till andra både mentalt och fysiskt avseende intimzonen, ju större frihet!
>
> Maximal integritet erhålles genom maximal öppenhet och genomlysning av folket!
>
> (De styrande bör däremot vara fullständigt skyddade från insyn, då landet annars kan skadas om planer och ritningar sprids)
>
> /Erik S

För det är ju det som tycks vara tidens anda: att man uppnår integritet och frihet inte genom att låta bli att lägga näsan i blöt, utan genom att först köra ner näsan, munnen, öronen – ja hela huvudet – och sedan skapa ytterligare en ombudsman/instans/tjänst/ansvarig person/åtgärd för att ”garantera den personliga integriteten och friheten”. Yeah right!

Det är detta som förespråkarna inte förstår, de ser bara funktionerna inte den åsamkade skada som skapar behovet av att inrätta sådana funktioner. Sjukvården och forskningen tilltros vara otadlig, trots att PKU-registret redan använts fel en gång och att förslag att systematisera felet redan kommit fram.

Det finns en nästan manisk sida i registreringsivern. Vi vill veta allt om alla, jämt. Frågan är om det inte kan ses som den moderna tidens kliniska diagnos, kanske någon form av neuros som kan behandlas?

Det är hur som helst dags för lite skärpning i den allmänna förståelsen för integritet. Att låsa spiltan när hästen redan sprungit bort är inte en fullgod ersättning för att låsa den innan hästen sprungit bort. Förstår man inte det, bör man nog inte ha ett stall.