För vi har ju ingen hedersmoral här ju !!!

Vi lever ju i världens mest progressiva, sekulariserade, framsynta och frigjorda samhälle (jorå, serru!), så här kan man ju inte hitta någon unken hedersmoral. Hur skulle landet som blev stämplat som den sexuella frigörelsens paradis efter ”nyfiken gul” kunna vara unket sexualmoralistiskt/sexistiskt?

Jo säkert skall du se. Men vad skall man tro när man ser sånt här?

hedersmoral i svensk tappning
Grattis, då har vi konstaterat att tjejer är offer och killar är busar...

Vilken jävla stjärna – ursäkta franskan – fick idén till den här förbannade skylten?
Ge tanten/gubben en medalj, för det var det mest unkna jag sett på år och dar.

Det är tydligen skillnad på tjejers och killars oskuld, för var kan man läsa motsvarande om ”din son”? Varför, varför, varför är tjejer alltid offer? Varför skall tjejer nödvändigtvis till varje pris hålla på sig? Det är bara vår medeltida syn på sexualitet som gör att det överhuvudtaget skulle kunna tänkas vara ett problem.

Vi har så mycket moralism vi skyfflade in i garderoben i slutet av sextiotalet och sjuttiotalet att det växt till en egen livsform som morrar och krafsar på dörren. Öppnar du för att kolla vad det är, så kommer du innan du vet ordet av att börja hötta med pekfingret och prata om hur saker och ting borde vara. Sen kommer harangerna om hur folk egentligen borde bete sig och att de minsann borde lära sig veta hut.

Om du inte genast ringer anticimex för att ta död på eländet, så kommer du snart att börja tycka det är helt rätt att flickor skall hålla på sig till dess de blir myndiga (innan dess är de ju barn), att man inte skall fotografera varandra nakna, att ungdomar minsann inte skall smaka en droppe sprit innan de fyllt tjugo, att alla som har rent mjöl i påsen minsann inte har något att frukta från polisen och rättsväsendet, att straffen för alla brott borde dubblas och att staten minsann skall ta hand om oss och berätta vad som är rätt och fel — eftersom vi inte är förmögna att fatta det själva.

För så är det med könsrollerna vettu!

vad är det värsta som kan hända så länge frivillighet råder? En kille/tjej blir av med oskulden — big deal.

I någon slags romantisk novelliknande föreställningsvärld skall det helst ske när man är sisådär sjutton, arton, nitton år och i det närmaste funderar på att förlova sig med tjejen/killen man varit tillsammans med ett halvår eller mer.

Man planerar fnittrande att ”nu skall det ske” och travar iväg och köper kondomer medan man rodnar hela vägen upp till hårfästet. Sen fumlar man omkring i sängen, hellre än bra, och det gör lite ont — men vad är väl en bal på slottet, det kan ju vara tråkigt och alldeles alldeles underbaaart! Det är faen i mig rena staffan hildebrandsexet som är idealet för hur man skall göra första gången — ni vet ”G som i Gemenskap”: nakenbad mitt i natten, motorcykel, några procent hit eller dit-snack och sen armhävningsknull. Efteråt sitter man i sängen och sjunger sånger tillsammans medan solen går upp.

För så ser ju verkligheten ut för de allra flesta, skall du se…

Maneter och andra ryggradslösa djur

jelly.jpgVi är i fara.

Någonstans under det senaste seklet muterade svenskens DNA och liknar nu mest sådana djur som portugisisk örlogsman och andra kubmaneter. Vi ser tecknen i en allt större fyrkantighet i kombination med avsaknad av ryggrad och en allmän giftighet som drabbar nästan slumpmässigt.

Jag talar naturligtvis om hur vissa icke namngivna handlare helt tappat besinningen med sina legkontroller.

Det kan tyckas vara en storm i ett vattenglas, eller till och med ett utslag av tjurgubbar och gummor som ringer kvällspressen istället för att garva åt saken och gå vidare. Det finns väl en viss sanning i detta: man kanske borde garva åt saken.

Fast, det förstås, jag garvar inte.

Skälet är enkelt, det är ett tidens tecken, ytterligare ett steg i ”de små stegens tyranni”. Det är med andra ord en del av samma fenomen som leder bort från det öppna samhället, mot ett som präglas av övervakning, kontroll, och diverse åtgärder som är enormt ineffektiva men motiveras av en allt ökande moralism och allmän mobbmentalitet.

Vi har glömt att vuxenhet implicit innebär förmåga att ta ansvar för sig själv och sina beslut. Därmed förvandlar vi hela samhället till ett dagis där medborgarna är barnen och beslutsfattarna är dagispersonal. Vi omyndigförklarar den svenska befolkningen och gör dem artificiellt hjälplösa.

Twentysomething, som jag länkade till ovan skriver i samma inlägg:

> Nej, men visst är det en aning överdrivet att de måste kolla legitimation på sådana som är uppenbart över 18 år. Jag vet inte riktigt hur det funkar överallt, men jag var med om samma sak när jag var på affären här i Umeå. Jag skulle inte köpa men en tant bakom mig som inte ville visa leg (varför vet jag inte) skulle ha öl har jag för mig. Då sa kassören att han var tvungen att ta det eftersom han måste knappa in personnumret i kassan för att kunna registrera köpet och kunna gå vidare med andra varor. Om han bara sa så för att få ur henne personnumret eller om det är så vet jag inte. Mycket möjligt är det ju i alla fall (båda alternativen alltså).

Att stå okritiskt till detta är för mig bara mer av samma aningslöshet. Det visar hur tillvänjda vi blivit till kontrollsamhället. Vad skall affären egentligen med hennes personnummer till? Skall de föra statistik? Har de datainspektionens tillstånd för sådana dumheter?

För mig är det slentrianmässiga användandet av personnummer i Sverige faktiskt rätt obehagligt. Det är en unik identitet, och med det i handen är det en barnlek att få ut mängder av information om en person, information som bör vara privat. Dessutom finns det vittnesmål om hur lätt det är att missbruka persondata. Har du någons personnummer och är lite förslagen, så kan du låna personens identitet.

Personnummer, i den svenska bemärkelsen, är ett rätt ovanligt fenomen. Våra nordiska länder har hakat på, men så gott som överallt annars använder man ett nummer helt skiljt från födelsedata — och dessutom nästan aldrig använt utanför kontakten med myndigheter, och knappt ens det. Skulle ett system som det svenska föreslås internationellt, skulle det i vissa länder leda till närmast revolutionär stämning — det skulle ses som det slutgiltiga ogiltigförklarandet av all personlig integritet. Men vi är så vana vid det att vi många gånger slentrianmässigt använder det istället för våra namn.

För mig som är tillräckligt gammal i gården för att ha sett utvecklingen är det obehagligt. Jag kan på rak arm säga att om jag jobbade i affär, och om min boss krävde att jag skulle ta leg på alla oavsett ålder för köp av cigarretter, lättöl etcetera — då skulle jag berätta för honom eller henne precis hur smart jag tyckte det var. Dessutom skulle jag om han eller hon framhärdade ägna mig åt civil olydnad. Skulle min boss då hota med grått papper, skulle jag snabbt som ögat gå till facket och ge dem en heads-up. Det är helt enkelt så att jag är tillräckligt gammal för att vara en tillräckligt ”tjurig gubbe” för att inte spela med i det spelet.

Expediternas ryggradslöshet framstår för mig som hårresande: hur kan man få för sig att kräva legitimation av folk som är 35+, eller till och med pensionärer? Det är ju helt enkelt bara spåndumt.

Är det inte dags att vända den utvecklingen snart?