Om vi vill in i riksdagen behöver vi fyra procent av rösterna i valet. Men med nuvarande täckning ifråga om valsedlar till våra svenska vallokaler kommer vi behöva fem och en halv procent i de vallokaler där det kommer finnas valsedlar. Så stor skillnad gör det faktiskt om valsedlar finns i alla lokaler eller bara i nästan alla!

Vi kan kampanja till dess vi blir blå i ansiktet, men om folk kommer till vallokaler där vi inte finns representerade gör det ganska liten skillnad. Gå till den här adressen och kontrollera hur täckningen i ditt område är. Saknas det fortfarande utdelning av valsedlar till lokaler i ditt område, se då till att ta kontakt med ditt distrikt och hjälp till att få ut dem.

Det är inte en svår uppgift. Man hämtar en bunt valsedlar på ett ställe och levererar dem till ett eller ett par andra ställen. Sen kollar man med jämna mellanrum att det fortfarande finns valsedlar i de lokaler man satt upp sig som ansvarig för. Man kan göra det på väg till eller från jobbet, på väg till eller från skolan, eller när man har en stund över.

Får vi inte bättre täckning än nu, så har vi en egenhändigt skapad och fullständigt onödig uppförsbacke i valet.

Stefan Holm – en fantastisk människa vad gäller att fokusera på rätt saker och därigenom prestera på högsta nivå – har ett par viktiga sak att lära alla om vill uppnå något som de brinner för.

För det första vikten av att sätta målet högt. För en höjdhoppare är fokus på att man ska över en viss höjd själva idéen med verksamheten. Självklart hoppar man inte 2.40 om man inte fokuserar på att hoppa mer än 2.40 och tror att det ska gå.

För det andra vikten av att vara hängiven. Stefan Holm slutade med Corn Flakes till frukost för att jaga de där sista hektona på matchvikten och därmed någon extra centimeter i hopphöjd.

Piratpartiet ska in i riksdagen vid valet den 19 september genom att vi vågar tro och satsa på över 4% och genom alla hängivna aktivister. Vill du se exempel på aktivism lägg till följande adress till din RSS-läsare: http://data.piratpartiet.se/Rss/Activism.aspx?OrganizationId=1

Valet avgörs inte nödvändigtvis av de stora sakerna. Varje röst räknas och vi vinner dem en i taget människa till människa. Det betyder att det finns två misstag som är lätta att undvika.

Det första är att lämna över ansvaret till någon annan som du tror har större genomslag. Piratpartiet kommer inte in i riksdagen genom att några få starka opinionsbildare eller våra mer välkända bloggar övertygar folket. Vi vinner inte det här valet i tevesoffor, på debattsidor eller på knuffs topplista. Vi vinner det genom att alla som har ett bankande pirathjärta övertygar någon i sin närhet, eller sprider vetskapen om att vi finns och att vi är många på olika sätt.

Det andra är att ställa för stora krav på sig själv. Om vi tror att vi måste göra stordåd för att det ska spela någon roll, så är risken att vi blir handlingsförlamade. Leta därför efter något du kan göra i det lilla. Något lila i det lilla varje dag och valsegern är så mycket närmare.

Som medlem eller sympatisör kan du alltid hjälpa till i det lilla. Du kan bära piratknappar, piratpins eller piratkläder. Syns vi så finns vi.

Olof och flera med honom har alltid med sig flygblad om de skulle få en stund över på väg till och från jobbet eller liknande – den så kallade ”tio minuters”-regeln.

På nätet kan du se till att hjälpa pirater att synas, när de gör saker. Ni som hänger på Twitter ser ni en tweet om piratpartiet eller piratfrågor retweeta. Ser ni ett bra inlägg på en blogg, en insändare, en film på youtube, vad som helst – länka på twitter. Hänger du på Facebook använd gilla knappen brevid de andra piratpartister gör som har med partiet att göra eller kommentera.

På alla andra ställen på nätet finns liknande företeelser och metoder för att visa att man gillar något eller vill ge det uppmärksamhet – pusha, flattra, nämn Piratpartiet i diskussioner på forum. Det kan låta futtigt, men faktum är att den första striden vi behöver vinna är den om vårt existensberättigande. I EU-valskampanjen fick vi hjälp med det genom TPB-domen och medlemstillströmningen. I år kanske vi behöver göra det själv. Ingen röstar på oss om vi inte bevisar att vi finns.

De flesta av de här tipsen och fler därtill hittar du på Malokis lista över ”tio saker du kan göra …” och på kampanjbloggen om lågenergiaktivism.

Att sprida idéer och tankar är svärmens styrka. Får du en idé sprid den vidare till fler, kan du inte genomföra den själv hitta några som kan hjälpa till. Vår största tillgång i den här valrörelsen är din och dina kompisar initiativförmåga och frihet att göra det ni vill i partiets namn. Filma och sprid, spela musik och sprid …

En idé som jag vill sprida är ett sätt att uppmärksamma demonstrationer, manifestationer och liknande som inte kräver så mycket mer än en modern mobiltelefon. När ni är på ett piratarrangemang med talare, skriv ner ett citat av det de säger, en kort slagfärdig mening. Ta en bild med din mobilkamera, se till att piratlogga eller partinamn syns. Skicka bilden och namnet på talaren tillsammans med citatet ut på Facebook eller Twitter direkt från telefonen. Så här kan det se ut.

Hemkommen från en helg i Kil och Karlstad med Piratpartiet har jag svårt att tvätta bort leendet i ansiktet.

Tack alla för en superhelg i superkarlstad med superpirater.

Andra har redan skrivit om helgen så jag nöjer mig med att visa lite bilder och ge några korta kommentarer.

Maten på lördagen vill man ju tacka särskilt för – det går dåligt med aktivismen på fastande mage. Tack Tove och Ståle.

Incarnit spelade dödsmetall enligt VF. Nåja, kanske inte …

Ballongerna spred sig via sympatisörer, för vinden eller med hjälp av barnvagn.

Så var Örebroarna där med den äran. Jag fick glädjen att träffa en bloggare jag gillar som skriver alldeles för lite.

Mer bilder hittar du på Picasa eller Piratpartiets bildbank. Eller på min Facebookprofil.

Humlan på HumbleBee.net berättar idag hur vi vinner valet.

Jag har haft svårt att hitta ork till Livbåten den senaste tiden och jag vet att jag har en hel hög inlägg oskrivna, men idag  när jag tänker på Piratpartiets flygbladsutdelning på fredag sex månader före valdagen, så hittar jag Humlans inlägg.

Tack Humlan för att du påminner mig om att Piratpartiet är så mycket mer än det interna tjafsandet om organisation och positioner. Kukmätandet med Klaras ord.

Vi är en folkrörelse med en viktig uppgift. Att gå ut och vinna folkets stöd för integritet, kunskap och kultur. På fredag tänker jag dela ut flygblad och prata med våra väljare. Häng med du också!

Skulle jag vara journalist i traditionell media, så skulle jag den närmaste tiden vara mycket försiktig med att kritisera bloggare för bristande etik! DN är tydligen inte längre nöjda med att då och då slå i botten, utan måste nu gräva i den metangashaltiga gyttjan för att ta sig ännu djupare ner bland döda alger och gegga.

Om det inte var för att det drog goda män och kvinnor i smutsen, skulle man möjligen kunna skratta åt tilltaget. När man som nu stänker skit på människor vars enda ”fel” är att de kämpar för det de tror på, så kan det inte få stå oemotsagt.

Tydligen har journalisterna ifråga slagit upp en kokbok för konspirationsteorier och rör nu i grytan på bästa Kajsa Warg-maner. En bra konspirationsteori innehåller:

• Ett menande att man är neutral och endast granskar något djupare.
• Påstående om en eller flera hemliga, halvhemliga eller obekräftade aktörer som verkar ”bakom scenen”, gärna i dubbla lager.
• En genomgång av några kraftfulla händelser som tog folk på sängen.
• En omtolkning av ovanstående händelser som menar att de inte var vad de såg ut att vara.
• Misskreditering av några viktiga aktörer genom att påstå att de är köpta och därmed indirekt ifrågasätta deras ärliga engagemang.
• Misskreditering av engagerade genom att insinuera att de är nyttiga idioter.
• Insinuation om en kampanj med bakomliggande dunkla motiv.

Det skall noteras att medan första lagret bakomliggande aktörer kan behöva namnges, så skall andra lagret aldrig anges. Att låta ”hemligheter” finnas kvar förstärker bara bilden av en konspiration. När man pekar ut aktörer och handlingar, skall det göras på ett sätt som är svårt eller omöjligt att motbevisa.

De oväntade händelserna skall fås att framstå som smått osannolika på egna meriter, och gärna också som vilseledande och rena PR-kupperna.

Misskrediteringar gärna får hålla sig på en nivå som är precis i gränslandet till förtal, men inte skulle hålla i ett civilmål. Ett civilmål kan då till och med stärka konspirationsteorin.

Insinuationer behöver aldrig förklaras, det är till och med en fördel om de sanna motiven aldrig skrivs ut. Ju mindre man säger om dessa, desto dunklare framstår de.

Det stänker fekalier

HAX, Erik Lakomaa, Piratpartiet, Rick Falkvinge, Mikael Nilsson, Anna Petersson, stoppafralagen.nu, PR-byrån Westander, Mattias Söderhielm, Mattias Goldman, Olle Schubert, Telia Sonera International Carrier, Amanda Brihed, svart måndag — alla är de namn på personer eller organisationer som kastas omkring i artikeln. Dessutom finns någon finansiär som inte vill stoltsera med sitt namn…

Tekniken att peka ut personer för att sedan använda delvis korrekta uppgifter men på ett sätt som ger felaktiga associationer är basal för fenomenet. Det ger läsaren en upplevelse om att artikelförfattaren vet exakt vad de pratar om och genom detta implicit en trovärdighet som inte nödvändigtvis har med verkligheten att göra.

Legosoldater och nyttiga idioter

En obehaglig konsekvens av att det yr fekalier i artikeln, är att alla vi som engagerat oss mot FRA fås att framstå som nyttiga idioter.

Vi saknar tydligen all form av egen vilja, för tanken att en rörelse kan uppstå på många olika sätt, utifrån många olika ståndpunkter, utifrån många olika självständiga initiativ och utan central enhetlig styrning finns inte i journalisternas kokbok.

Att Telia Sonera, Westander med flera varit inblandade innebär inte att de orkestrerat hela rörelsen. Jag önskar jag själv kunnat få betalt för all tid jag la ner, men jag fick inte ett korvöre och skrev varenda bokstav, sa varenda ord, helt och hållet på grund av egen övertygelse. Jag får gratulera de företag och byråer som fattade poängen och drog sitt strå till stacken, men även utan deras hjälp skulle jag själv stått på barrikaderna.

Frågan är varför Ingrid Carlberg och Ewa Stenberg vill nedvärdera motståndet mot FRA-lagen? Är det endast för att plocka billiga journalistiska poäng? Anser de FRA vara en bra idé? TROR DE på det de skriver?
Jag skulle till och med kunna fråga om det är ett beställningsjobb, men då skulle jag göra samma fel som de själva gör.

Hur som helst är de ute och cyklar. De ser ett mönster och en organisation där det i realiteten inte finns något sådant. Eller för att vara mer specifik, det finns visst organisation eller snarare flera separata sådana, men den är inte styrd av dolda intressen. Inte heller är aktörerna i kampen mot FRA legosoldater vars aktivism handlar om den egna plånboken.

FRA är helt enkelt så dåligt att såväl byråer och företag som privatpersoner och organisationer reagerar. Gräv er upp ur dyn och ta en dusch, det börjar lukta illa.