Jag har varit gift i 20 år om någon månad. Jag har jämnåriga kompisar som velat vara gifta lika länge, men inte fått gifta sig. Sedan igår får dom det...
Jag har varit gift i 20 år om någon månad. Jag har jämnåriga kompisar som velat vara gifta lika länge, men inte fått gifta sig. Sedan igår får dom det och jag skulle velat vara glad för deras skull idag.
Visst är det ett steg framåt, men ännu är vi inte mål av tre skäl:
För det första så ska kyrkan fortfarande säga sitt. Som DN skriver så kommer inga kyrksvigslar ske redan denna sommar.
>Trots att lagen börjar gälla om en månad, första maj, ser det inte ut att bli några kyrkliga äktenskap för homosexuella förrän kring årsskiftet. Men bara om kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ, beslutar behålla vigselrätten och införa en ny vigselordning för samkönade par.
För det andra så tar den nya lagen för stor hänsyn till religiöst bigotteri när den låter folk ha vigselrätt utan att kräva att de inte diskriminerar någon. Präster ska inte få välja bort vissa kärlekspar från sin vigselplikt bara för att de inte gillar deras sexuella läggning.
För det tredje så tar den kompromiss som vaskats fram i riksdagen inte hänsyn till de religiösa människor som är medlemmar i samfund vars tro inte godtar homosexuella pars samlevnad. Enligt min mening så har vi inte rätt att förbjuda inskränkthet och fördomar. Vi kan bekämpa dem, men inte förbjuda dem. Jag har mina fördomar och jag anser inte att Sveriges riksdag kan frånta mig rätten att leva ut dem så länge det inte skadar någon.
En bra äktenskapslagstiftning borde naturligtvis ta hänsyn till de av mina kompisar som vill gifta sig med en människa som råkar ha samma reproduktiva utrustning som de själva. men också till de av mina kompisar som vill ingå äktenskap i en rit som i deras religiösa samfund anses vara vikt för förbundet mellan man och kvinna.
Jag skojar bara, jag har inga sådana kompisar. Men jag vet att sådana människor finns och att vi inte borde förbjuda deras fördomar.
Enligt min mening finns det bara en riktigt bra lösning. Skilj den civilrättsliga vigseln och det civilrättsliga äktenskapet från dess religiösa motsvarighet. Alla som vill vara gifta har rätt att och måste gifta sig borgerligt. De som har ett behov av att få sin relation välsignad av ett religiöst samfund gifter sig även där – homofoberna i homofoba samfund och homofilerna i homofilvänliga samfund.
RFSU är inne på samma linje och är inte helt nöjda:
>För att ändå kunna ge samkönade par möjligheten att gifta så snart som möjligt uppmanar RFSU därför riksdagen att rösta JA till den nya lagen.
>Därefter tar vi nya tag. Religionsfrihet är viktig, men rätten att viga människor är inte en del av religionsfriheten. Den rätten borde förbehållas myndighetsutövare som inte får göra skillnad på människor utifrån sexuell läggning.
###Andra röster i bloggosfären
Min plats bland orden utropar: ”Äntligen, nu lever jag i äktenskap!”
>Det har tagit lång tid innan jag och frugan äntligen slipper kalla vårt äktenskap registrerat partnerskap. Något som mer känts som ett avtal företag mellan än mellan två människor som älskar varandra.
Segersams patriarkala blogg tycker att riksdagsmajoriteten diskriminerar
Prästerik kallar det skämtäktenskap
>Om nu enkönade relationer ska kallas äktenskap, ja då måste vi ju hitta på ett nytt ord för riktiga äktenskap, dvs mellan en man och en kvinna. Lite krångligt tycker jag personligen. Och så tycker jag att Riksdagen kunde ägna sig åt viktigare och mer konstruktiva frågor än att debattera och besluta om att ändra betydelsen i ett ord som äktenskap.
