Artiklar taggade ‘rättssäkerhet’

Sedan ungefär ett decennium pågår en “feeding frenzy” i piratjägarorganisationerna. Dessa organisationer har vattentäta skott gentemot de kreatörer de säger sig företräda. Om någon av dessa kreatörer någonsin får en krona från antipiratorganisationernas fantasiskadestånd, så är det dags att plocka fram en stege och måla ett svart kors i taket.

En tolvåring, med ett modikum av internetförmåga och engelsk läsförståelse, skulle på någon timme kunna skaka fram en handfull hårresande exempel. Fall där dessa arméer av advokater sysslat med saker som går totalt på tvärs med logik, rättsmedvetande och vanligt sunt förnuft. De använder rutinmässigt hyckleri, lögner, manipulation, tveksam bevisning, mutor, digitala brott, oproportionerliga krav som syftar till terror, och rena utpressningsmetoder.

Dessa organisationer är bra mycket farligare för det moderna demokratiska rättssamhället än en hel legion av hemmapirater. Det skulle vara långt mindre farligt för Sverige att ha nio miljoner fildelare, än att tillåta dessa organisationer att fullt ut importera de amerikanska moderorganisationernas metoder.

Vad skulle hända om alla svenskar fildelade? Jo det som skulle hända är att de som vill sälja musik, film, mjukvara och dylikt i detta land, skulle vara tvungna att göra det på ett sätt och med villkor som tilltalar kunderna. Det skulle helt enkelt vara nödvändigt, eftersom alternativet skulle vara att helt lämna den svenska marknaden och skapa en form av vakuum. Naturen försöker jämt fylla alla vakuum.

Dessa organisationer är som mest effektiva när samhället är som mest ofritt. De kommer med tingens inneboende logik att sträva efter att maximera sin effektivitet, vilket om ingen säger stopp sätter p för vår frihet. Jag har svårt att föreställa mig att ens den mest förhärdade upphovsrättsivrare verkligen vill bo i den typ av samhälle som är den logiska följden av ett sådant resonemang.

Not: Flera av länkarna är hämtade från PiratJanne.

Ett bedrägligt lugn har sänkt sig över FRA-debatten. Ekonomisk kris, mediehaveri och principlöshet har skapat en känsla av trötthet och besvikelse. Det är en pyrande krutdurk, en som när som helst kan flamma upp i nya utbrott. Just nu kan man lockas att tro att regeringen vunnit, en pyrrhusseger visserligen, men ångvälten har rullat och marken är till synes platt.

Tydligen är det i alla fall så pass lugnt och så mycket diversioner från andra frågor, att Reinfeldt känner sig trygg att plocka upp nästa handgranat mot den svenska personliga friheten, rättssäkerheten och integriteten. Den här gången är det fildelning som skall sågas vid fötterna, och det spelar ingen roll vad det kommer att kosta Sverige och svenskarna.

Som vanligt skjuter man sig i foten för att slippa gå:

IDG/CS Piratjägarlagen är klar:

I lagrådsremissen föreslås också att rättighetshavare ska få samla in och behandla personuppgifter som ip-adresser om “intrångsgörare” i den mån behandlingen är nödvändig för att ett rättsligt anspråk ska kunna “fastställas, göras gällande eller försvaras”.

I dag kräver sådan behandling särskilt tillstånd från Datainspektionen. Den som hanterar uppgifterna kommer fortfarande att stå under Datainspektionens tillsyn.

Skälet till att den typen av register kräver datainspektionens tillstånd, är att den typen av uppgifter är oerhört lätt att missbruka. Sådana register och sådan uppgiftsbehandling skall egentligen bara kunna göras av polis eller rättsväsende, och ifråga om IP-nummer av den tjänsteleverantör det närmast berör.

(more…)

Ett argument som försvararna av FRA är snabba att ta till, är att allt vi gör på Internet är så in i vassen bevakat redan så vad gör egentligen FRA för skillnad?

Det är naturligtvis ett nonsensargument, men det är så pass suggestivt att det ändå måste bemötas och skalas av. För naturligtvis är det så att våra ISPer, Google, Hotmail och diverse andra aktörer har potentiell tillgång till våra mail. Echelon och diverse andra säkerhetstjänster, underrättelsetjänster och annat löst folk kan dessutom i mer eller mindre mån kan se vad vi gör, vad vi läser, skriver och vem som vi skriver till.

Det är faktiskt en långt mindre fara för mig som svensk än FRAs kabelspaning.

Echelon och alla andra spioner

Det som är den stora skillnaden mellan att bli avlyssnad av Echelon snarare än FRA - eller för den delen underrättelsetjänsten i Singapore om de har någon - är att de inte är svenska.

Det kanske lät obegripligt, men det är faktiskt rätt enkelt:

Om svensk underrättelsetjänst hade avlyssnat ett samtal mellan två östtyskar i det forna DDR, så hade det inte inneburit någon större skillnad för deras möjlighet att uttrycka sig fritt. Att STASI gjorde samma sak innebar däremot ett seriöst avbräck i möjligheten till fri kommunikation. Det var inte svenska myndigheter som släpade bort östtyska dissidenter, så det svenska spionaget var farligare för DDR än för dess innevånare.

Svenska staten skall inte sitta på sådan information om sina egna medborgare. Allt enligt principen transparent stat, icke-transparenta medborgare – den enda kända principen för att i längden undvika totalitära system och korruption.

Google och deras gelikar

Google, Microsoft, Yahoo och för den delen vartenda webbhotell jag anlitar med smtp/pop3/imap-tjänst, skulle rent tekniskt kunna läsa varenda mail jag tar emot eller skickar via dem. Google, Yahoo och Microsoft skulle dessutom rent tekniskt kunna spara och bygga upp en databas innefattande en stor del av mina aktiviteter på nätet: Vad jag söker efter, vilka länkar jag väljer att följa, sajter jag besöker etcetera.

Men.

Alla dessa aktörer är TOTALT beroende av min goodwill.

Därför har alla dessa aktörer långt gående och tämligen heltäckande policys för mina privata data. Dessa kan jag i mån av intresse och ork läsa igenom och bestämma mig för ifall jag vill befatta mig med företaget eller inte.

En aktör som Google skulle göra en mycket snabb och mycket total störtdykning om de inte tog väl hand om sina användares personliga data. De skulle gå bankrutt så fort att man knappt hann förstå vad som hänt.

Samma sak kan verkligen inte sägas om svenska myndigheter.

De obefintliga påföljderna för myndigheters lagöverträdelser

Sedan Bosse Ringholm ansåg att det inte fanns någon anledning att förlänga Inga-Britt Ahlenius uppdrag på RRV - den person som var satt att granska bland annat honom själv - så har de kontrollinstanser som har att bevaka makten varit påfallande slätstrukna.

Inte ens regelrätta polisanmälningar ger någon garanti för att saker verkligen undersöks och beivras numera.

Det finns en uppenbar fara att vi medborgare inte längre anser det värt besväret att utnyttja vår rätt att påpeka fel, eftersom våra invändningar viftas bort som irriterande flugor.

Det finns en uppenbar fara för korruption och kollegial lojalitet, som gör att man håller varandra om ryggen även när det är uppenbart fel.

Det är fel, fel, fel, att kontrollerande tjänstemän tillsätts av de som skall kontrolleras.

Det är inte helt lämpligt att delar av svensk underrättelsetjänst i det närmaste fungerar som stat i staten, och varken tillhör militären eller polisen. Då blir det en politisk underrättelsetjänst i stil med IB, vilket är väldigt farligt om vi har ambitionerna att vara ett fritt och öppet samhälle. Det är direkt oroväckande ur det perspektivet att myndighetens direktör, som verkligen borde hålla sig utanför debatten, just nu är förespråkarsidans tydligaste röst.

Kontentan av ovanstående är att det värsta som kan hända är att svensk underrättelsetjänst får tillgång, direkt, indirekt eller för filtrering, till data om svenskars kommunikation, vanor, preferenser och andra privata data. Det är för svårt att utkräva ansvar, det är för dålig transparens, det är för dålig rättssäkerhet, det påverkar vår frihet för direkt, det lägger en alltför god grogrund för korruption, imperiebyggande och i slutändan demokratiskt förfall.

Jag skiter uppriktigt sagt i Echelon, inte för att det är bra, utan för att det finns värre saker på närmare håll.