Ett ämne som aldrig upphör att fascinera mig är hur moralistisk självrättfärdighet kan försvara vad dumheter som helst. Än mer fascinerande är när folk får bevisa sin egen moralistiska trångsynta korkskallighet på bästa tidningsplats.
Det är ett dystert betyg för kvaliteten hos .SEs krönika, när man möts av artiklar som: De första värmande solstrålarna.
Den korta resumén är att en man, Jerry Orrebacken, med sin lunch travar ut på en restaurangterrass och ser sig omkring. Terrassen är tom sånär som på ett par tjugoåriga tjejer som sitter vid ett av borden och röker. JUST DET bordet väljer herr Jerry O, och slår sig ner efter ett motvilligt medgivande av tjejerna.
Jag upprepar: Tom terrass, sånär som ett par tjejer vid ett bord. Det fanns med andra ord en uppsjö av alternativ till att sätta sig just där… När herr påträngande så satt sig ner, så begär han - “vänligt men bestämt” - att tjejerna skall släcka sina cigaretter medan han äter…!
Tjejerna ser troligen ut som fågelholkar när de hör hans begäran:
“-Va?”, säger de två i kör, “det är ju du som valde att sätta dig här och nu vill du att vi skall sluta röka?”
“-Ja”, svarar jag lugnt, “detta är en uteservering till ett matställe och jag tänkte äta”, fortsatte jag.
Någonstans här började jag undra om herr Jerry O var riktigt navlad, men det blir till och med bättre:
”-Men du vill ju att vi skall sluta röka när du äter vid V-Å-R-T bord!”, nästan skriker de i samma kör, nästan en oktav högre.
”-Men du vill ju att vi skall sluta röka!”, fyller den ena på. Som om det vore en katastrof!
”-Nä, det är en önskan som Era föräldrar troligtvis har, jag vill bara att Ni låter bli att röka under tiden jag äter upp min lunch”.
”-Men vi satt ju här först!” ”-Du kunde ju satt dig någon annanstans”, säger en av tjejerna som suger frenetiskt på sin äckliga cigarett med en ökad rodnad i ansiktet.
”-…satt mig nån annanstans? Jo tack, jag vet. Men tycker Du att Du skall bestämma vart jag skall sitta av alla dessa lediga platser på denna tomma terrass? Hur skall jag veta att jag väljer just en plats som passar fröken?” säger jag så lugnt jag kan.
Hade det varit mig herr präktig Jerry O försökt sig på denna harang med, så hade jag - “vänligt men bestämt” - påpekat för honom att det inte råder rökförbud på terrassen, och att om han har något problem med det så är han välkommen att byta bord. Vidare hade jag nog, inte fullt lika vänligt, påpekat att jag nog skulle föredra att han bytte bord hur som helst, eftersom hans självrättfärdiga personlighet luktar värre än mina rökverk. Ändå röker jag sällan numera, av hälsoskäl förutom av hänsyn mot mina barn och min sambo.
Tror ni det är slut här? Det kunde man ju hoppas:
”-Jomen du behöver ju inte sitta här om det stör att vi röker” fyllde den andra tjejen i.
”-Ni stör fler än mig när Ni röker, MEST stör ni mig för att jag försöker äta, just nu”.
”-Det är vårt liv och vi bestämmer över det!” svaras det snabbt, som om det nästan var intränat.
”-Har jag missat nåt? Det är 2008 och Ni tror att det är Ert liv endast som Ni förstör då Ni röker? Har Ni aldrig läst en tidning eller ett faktablad om vad tobaken har för effekter? Skolkade Ni i plugget också?”
”-Nä, jo men…nu röker vi och det är vår sak”
”-Men VARFÖR röker ni? Och vad gör det så viktigt att sitta här och röka då en vänligt sinnand själ, som jag, ber Er släcka under tiden jag äter?”
”-Men du kunde ju satt dig…..”
”-…nån-annastans. Jo tack, jag vet. Av att sitta och äta vid ett bord där folk röker, av att åka i sin bil där andra röker dödar 3-4 gånger fler än vad som dör i trafikolyckor i Sverige! Vet Ni det? Om Ni inte visste det så vet Ni det nu och jag ber Er släcka för att jag skall äta”.
De två vackra, unga, illaluktande tjejerna fimpar i den vidriga askkoppen och tittar på varann med förstående blick, reser sig och går. Jag sitter kvar, helt ensam på terassen och funderar på vad det var som hände denna dag i vårsolen.
Maken till självrättfärdiga, mästrande översittarfasoner får man leta efter.
Det är väl rätt tydligt vid det här laget att Jerry Orrebacken tillhör den grupp samhällsindivider som ser det som sin skyldighet att se till att alla som röker minsann får veta att de gör fel. Extra stilpoäng i skitstövelsligan får han när han drar in deras föräldrar och deras skolgång — förutom att han jämför med trafikdöden och annat jöns.
Vilken förbannad plattnacke!
Den självutnämnda rätten att behandla andra människor med sådan total brist på normalt folkvett är nog det mest intressanta. Det är som jag ser det ett väldigt utbrett fenomen — präktighetens och moralismens tolkningsföreträde.
Du ser det i så många sammanhang:
Pedanten som uppträder roat hånfullt mot den som låter dammråttorna jaga ikapp i hörnen.
Icke-rökaren som anser sig ha rätt att kasta alla begrepp om hyfs och folkvett överbord i jakten på rökare.
Nykteristen som anser sig högre stående än fyllkajan.
Idioten med cykelhjälm som talar ner till vuxna människor som tycker den är överflödig.
“Feministen” som inte ens anser sig behöva lyssna än mindre ta på allvar den prostituerade som anser sexköpslagen vara rent nys.
Och så vidare…
Överlag är det hela varianter på härskartekniken, och hur någon kan få skriva en krönika i .SE där han hyllar sitt eget översitteri, brist på etikett, rent spel, respekt och folkvett övergår mitt förstånd. Har de ingen redaktion?
Inlägg