Artiklar taggade ‘kartläggning’

Farbror Bodström tycks trivas rätt väl med att se ut som “the good guy”, men det är så klart en illusion. Tvärtom kommer vi snart att få tampas med en av hans sjuka hjärnas barn — teledatalagringen.

I höst skall det fattas beslut i riksdagen, och Bodström som är en av upphovsmännen bakom idén lyckades få hela EU med sig. Det kommer sätta våra politiker i en rävsax, där risken är stor att lag kommer klubbas igenom därför att det finns ett obligatorium i EU.

Teledatalagringen kommer att kosta nätleverantörerna, och därför i sista hand oss konsumenter, stora pengar. Tjugo miljoner per år i drift och hundra i startkostnad. Precis som med FRA, så skall vi alltså betala för att bli offer för statens övergrepp.

Teledatalagringen kommer spara data om alla telefonsamtal, mobilsamtal, meddelandetjänster och internetkommunikation, inklusive mail och ip-telefoni. Det kommer sparas i ett år och datan innefattar vem som kontaktade vem, hur, när och var de befann sig. Om man tycker FRA är obehagligt, så bör man vara medveten om att här kommer inte ens ett filter att användas — all data kommer sparas.

Än värre är hur informationen kan användas. Jag citerar HAX:

Gäller det grövre brott är det lagen om elektronisk kommunikation som blir avgörande.
Den föreskriver bland annat följande:
- Det behöver inte finnas en skäligen misstänkt person.
- Uppgifterna behöver inte vara av synnerlig vikt för utredningen.
- De uppgifter som hämtas in är inte begränsade till vissa teleadresser.
- Den brottsbekämpande myndigheten bestämmer själv när den anser att den behöver hämta in uppgifter, så det behövs inget domstolsbeslut.

I den nedre delen av skalan bland de brott som det kan bli aktuella att använda teledatalagringen för att utreda märks bland annat koppleri, skattebrott, smugglingsbrott och dopingbrott. Med den lagskärpning som är på gång kommer förmodligen även sexköp att ingå i paketet.

Är det någon som ser ett mönster än?

Jag bävar för det samhälle vi kommer lämna över till våra barn. Hur skall jag om några år kunna berätta för min sjuåring och min femåring hur det fria demokratiska Sverige förvandlades till en polisstat?

Det är övertydligt att motståndare mot, och förespråkare för FRA totalt pratar förbi varandra och att samtalet blir alltmer frustrerande.

Till och med de kritiker som gärna skulle se FRA läggas ner, är faktiskt inte främmande för att Sverige skall ha signalspaning. Önskan att se FRAs svanesång handlar mer om att man vill se något annat, något som inte kan misstänkas vara en lokalavdelning av Echelon.

När Birgitta Ohlsson talar om att brottsmisstanke skall gälla för avlyssning, så pratar hon inte i nattmössan. Att utmåla det som slutet för all signalspaning är rent trams. Det Birgitta med flera menar, är att signalspaning mycket väl kan pågå på traditionellt sätt, men att det skall krävas domstolsbeslut innan man är och rotar i civilisters privata kommunikation:

Jag har aldrig krävt att det ska föreligga brottsmisstanke avseende traditionell signalspaning, med vilket jag menar spaning i etern. Att radiomaster på fastlandet, fartyg på Östersjön, spaningsflygplan och mobila markförband i Afghanistan lyssnar på radiotrafik mellan ryska militära förband eller talibaner utan brottsmisstanke är oproblematiskt.

Och för att än en gång markera grunden för språkförbistringen:

FRA-lagens förespråkare verkar mena att den potentiella kränkningen sker först när en handläggare på FRA går igenom kommunikation efter att FRA:s superdator använder sökbegrepp, som med Ingvar Åkessons ord ”utformas med hög precision med inriktning på utländska mål och därför inte träffar inrikes trafik”.

FRA-förespråkarna vägrar medge att FRA-lagen vilar på att närmast all svensk internettrafik kan komma att filtreras genom FRA:s superdator, bland annat för att urskilja utrikestrafik.

Min ståndpunkt är att kränkningen redan sker när staten får tillträde till teletrafiken. Karaktären av intrång förringas inte av att sökningen sker med automatiserad databehandling.

Sverige kan mycket väl signalspana.

Vad Sverige däremot inte skall göra, är att skapa en infrastruktur som ger staten möjlighet att avlyssna sina medborgare.

Så bra då att vi inte bygger en sådan, säger Tolgfors och Reinfeldt i kör, och de tror säkert på vad de säger — men de missar likväl, hela poängen. De talar om det syfte de själva ser med signalspaning, medan kritikerna talar om konsekvenserna. Vi talar om både de faktiska och de potentiella konsekvenserna.

Det är här bristen på förståelse gör sig gällande, och det är därför samtalet blir så frustrerande. Inte ens Fredrick Federley eller Annie Johansson verkar förstå denna poäng, och kanske är det därför som de tycks så tagna på sängen över svekdebatten.

För den som förstår att övergreppet sker redan när staten bereder sig tillgång till vår privata kommunikation, så framstår kontrollerna som rena smörjan.

Det är som att en våldtäktsman skulle försvara sig med att han faktiskt använde kondom. När det inte räcker så föreslår han att han nästa gång skall använda två kondomer, av olika märke — för då blir ju allting myyyycket bättre. För var det inte det hela diskussionen handlade om? Risken för oönskad graviditet och sexuellt överförbara sjukdomar…. eller?

Dessutom får offret betala för våldtäkten och för kondomerna, det är väl naturligt?