Artiklar taggade ‘demokrati’

Ett bedrägligt lugn har sänkt sig över FRA-debatten. Ekonomisk kris, mediehaveri och principlöshet har skapat en känsla av trötthet och besvikelse. Det är en pyrande krutdurk, en som när som helst kan flamma upp i nya utbrott. Just nu kan man lockas att tro att regeringen vunnit, en pyrrhusseger visserligen, men ångvälten har rullat och marken är till synes platt.

Tydligen är det i alla fall så pass lugnt och så mycket diversioner från andra frågor, att Reinfeldt känner sig trygg att plocka upp nästa handgranat mot den svenska personliga friheten, rättssäkerheten och integriteten. Den här gången är det fildelning som skall sågas vid fötterna, och det spelar ingen roll vad det kommer att kosta Sverige och svenskarna.

Som vanligt skjuter man sig i foten för att slippa gå:

IDG/CS Piratjägarlagen är klar:

I lagrådsremissen föreslås också att rättighetshavare ska få samla in och behandla personuppgifter som ip-adresser om “intrångsgörare” i den mån behandlingen är nödvändig för att ett rättsligt anspråk ska kunna “fastställas, göras gällande eller försvaras”.

I dag kräver sådan behandling särskilt tillstånd från Datainspektionen. Den som hanterar uppgifterna kommer fortfarande att stå under Datainspektionens tillsyn.

Skälet till att den typen av register kräver datainspektionens tillstånd, är att den typen av uppgifter är oerhört lätt att missbruka. Sådana register och sådan uppgiftsbehandling skall egentligen bara kunna göras av polis eller rättsväsende, och ifråga om IP-nummer av den tjänsteleverantör det närmast berör.

(more…)

Jag har nog sagt något i förbifarten om chimären i den säkerhet FRA säger sig kunna ge oss. Jag har däremot inte lyckats formulera det så träffsäkert som Jan Kallberg gjorde i Expressen i början av augusti:

Efter 11 september var den första lärdomen att elektronisk övervakning, det som FRA står för, är helt verkningslös när det verkligen gäller. De enda som hade anat vad som var på gång var några flyglärare som tyckte att de hade suspekta elever. Terroristerna hade lyckats få ett tjugotal personer in i USA, finansierat dem, placerat ut dem och koordinerat attacken utan att det lyste en enda röd lampa inne på NSA (FRA:s amerikanska motsvarighet). Förövarna av attacken 11 september hade kunnat röra sig fritt i det amerikanska samhället eftersom man före 11 september trodde att de stora superdatorerna skulle snappa upp om något var på gång. Vilket som vi vet aldrig inträffade.

Det finns en otrolig övertro på teknokratiska lösningar. FRA/NSA och liknande bara måste ju vara effektiva med sådan datorkraft och sådana resurser. Men det är i praktiken lika effektivt som att försöka hindra rån genom att sätta upp väl synliga övervakningskameror. Dels är det ineffektivt helt enkelt för att man oftast inte ser något förrän skadan redan är skedd. Dels är det ineffektivt därför att det skapar ett mindset av att vara skyddad, vilket nästan automatiskt tubbar på andra försiktighetsåtgärder och vanligt enkelt folkvett.

(more…)

Mer och mer framstår vårt moderna västerländska statsskick som lobbykrati snarare än demokrati. Det är ett demokratiskt problem om man som särintresse kan köpa sig makt, eftersom det ställer statens/samhällets neutralitet i förhållande till sina medborgares intressen på huvudet.

Ett bra och välformulerat exempel, angående fildelning och immaterialrätt står HAX för. Jag citerar hans “särintressen och lagstiftning”:  

Jag blir så trött på musik- och nöjesindustrin. Deras affärsmodell har inte hängt med i den tekniska utvecklingen. Det är naturligtvis tufft. Men det är deras problem.

Om de vill skydda sig mot piratkopiering, då är de naturligtvis fria att sätta in olika tekniska kopieringsskydd. Om de tror att det fungerar och är bra för affärerna.

Men de har inte rätt att kräva att lagstiftningen skall anpassas för att rädda deras förlegade affärsmodell. (Med den logiken skulle vi ha både hästdroskor och ångmaskiner än i dag.)

En enskild bransch kan inte, utifrån sitt särintresse, kräva att hela internet skall regleras, kontrolleras och filtreras.

Och politikerna får absolut inte använda lagstiftningen för att springa ärenden åt en viss grupp medborgare. Lagstiftningen är till för att skydda medborgarna och för att vårt samhälle skall fungera. Inte för att utföra tjänster åt vissa enskilda företag eller branscher.

Goda liberaler står ibland upp för immaterialrätten. Att någon skapar något ger naturligtvis personen rätten att bestämma över det som skapats, och sträcker man ut det till information så kan det tyckas att samma regler borde gälla där. Liberalismens syn på äganderätt har trots allt mindre att göra med fysiska ting än med relationen mellan människor. Men resonemanget är inte utan problem.

Grunden för äganderätten, och för alla former av transaktioner är tillgång och efterfrågan. Alla känner till det. Alla förstår dock inte att själva grunden för äganderätten handlar om bristande tillgång. Det blir svårt att hävda äganderätt till en bit vakuum i världsrymden, helt enkelt för att det finns oändligt med vakuum att tillgå. Till och med när det gäller finita tillgångar, så kan det vara svårt att hävda äganderätt om tillgången är så stor att det blir meningslöst.

Musik, film och mjukvaruindustrins förutsättningar är därför att skapa artificiell brist. Endast genom att se till att deras produkter finns i färre exemplar än antalet intressenter kan de sätta de priser de vill ha. Det var lätt när det handlade om fysisk distribution via till exempel Vinyl, VHS, CD eller DVD – däremot desto svårare när det bara handlade om nollor och ettor över optiskt fiber. Ordet exemplarframställning, som är själva grunden för en stor del av branschens affärsidé blir absurt när kostnaden för att skapa en med originalet identisk kopia närmar sig noll.

I det ögonblick “exemplarframställningen” inte längre innebar en blek kopia, och i det ögonblick det var nästan kostnadsfritt, så blev bolagens affärsmodell utdaterad över en natt. Det som borde gjorts, och det för mer än ett decennium sedan, är att fundera ut nya fungerande affärsmodeller. Att det idag fildelas copyrightad musik, film och mjukvara på det sätt som görs är en direkt konsekvens av att industrin missade tåget.

Istället valdes en väg som i allt väsentligt gick ut på att fortsätta begränsa tillgången för att hålla upp prisbilden. Fast när man inte längre har monopol på distributionen blir det nästan omöjligt. Den logiska följden var att införa kopieringsskydd och DRM, inleda fildelarjakt och att lobba för allt mer drakonisk kontroll av sina egna potentiella kunder. Honnörsfrasen blev något i stil med: “toe the line and pay up”, vilket inte precis är det mest konstruktiva förhållningssättet för en industri som vill ha ett bra förhållande till sina kunder. Faktum är att man alienerat sina kunder. Kunderna överger antingen de alster man vill sälja eller kopierar utan att betala en krona — de har inte ens mage att ha dåligt samvete, varför skall man ha det när man bedrar bedragaren?

Resultatet är ett oerhört svek mot kreatörerna. Det kan låta absurt, eftersom det ytligt sett kan se ut som om de som fildelar är de som tillfogar kreatörerna skada. Fast om man tänker lite längre inser man att det inte är hela sanningen, snarare är det en konsekvens av industrins felslut.

Hade industrin tänkt om redan för dryga tio år sedan, innan Napster brutit igenom vallen, så hade situationen sett bra mycket annorlunda ut. Hela den attityd som faktiskt existerar och som vill att allt skall vara gratis, hade troligen inte alls fått lika mycket fart. Utvecklingen mot nya affärsmodeller hade påbörjats redan innan industrin var helt urlakad, och många av de skivaffärer, videobutiker och musiktjänster som idag arbetar i uppförsbacke hade fått helt andra - och bättre - förutsättningar. Folk som ändå vill betala för sig, hade inte laddat ner olagligt för att slippa leverantörernas DRM-skadade material som allt som oftast är direkt oanvändbart.

Tyvärr fortsätter man i de invanda hjulspåren, och nu börjar vi se de ultimata konsekvenserna av den motsättningen. För det råder inget tvivel om att upphovsrättsindustrins lobbyister befinner i sig i själva stormens centrum när nu diverse repressiva åtgärder diskuteras på nationell nivå och inom EU. Utan en trasig industris lobbyister skulle idén att stänga av internettillgången för fildelare te sig just så absurd som den faktiskt är. Utan en trasig industris lobbying skulle ACTA-avtalet inte få så mycket draghjälp. Utan en trasig industris lobbyister och advokater skulle ISP:ers skyldighet att bibehålla sina kunders anonymitet inte angripas från alla fronter, teledatalagringen skulle varit svårare att få i sjön etcetera. Bakom en stor del av det moderna samhällets 1984-tendenser, så hittar vi copyrightlobbyisterna som surrande idoga små arbetsbin – de är inte ensamt skyldiga, men de arbetar helt klart inte på rätt sida demokratisk utveckling och stabilitet.

Copyrightarnas lobbykratiska tendenser leder till kontrollsamhället, är det inte dags att våra beslutsfattare slutar kyssa deras fötter och inser att det inte är deras uppgift att skydda en industri i full färd med att begå kollektiv seppuku?

Det första Tolgfors, Reinfeldt, Björklund och Olofsson borde inse, är att de inte har folket med sig. Bara detta enkla faktum borde få dem att åtminstone haja till och fråga sig om de är rätt ute.

Det minsta man kan begära är att de faktiskt lyssnar på argumenten mot, och ärligen överväger om de är giltiga. Det minsta man kan begära är att de inser deras makt utgår från folket, inte tvärtom — och att de därför låter bli att vifta bort, förminska och förlöjliga inte bara folkets röster, men även de delar av näringslivet som är närmast drabbade, en hel eskader experter för att inte tala om sina egna lokala ledande politiker, ungdomsförbund och medlemmar.

Om man bortser från de närmast sörjande i riksdagsgrupperna och på FRA, så är rösterna mot nästan märkligt enade. Hade beslutet fattats genom acklamation hos svenska folket, så hade de hört “NEJ!” ända ner till Tyskland. Men istället nonchalerar de konsekvenserna av sitt handlande, och framhärdar med dårars envishet.

Det går inte att rädda lagen med plåster och tejp, den måste rivas upp. Det enda sätt man kan komma framåt är att tänka om i grunden och börja om från början.

Moderaterna upprepar nu samma trötta och sönderslagna argument in absurdum. Ibland får de hjälp av något annat ljushuvud, men oftast står de i ensam majestät medan folket pekar och påpekar att kejsaren är naken.

Några moderata politiker har fattat, men det kunde man inte tolerera så man går ut med ett internt mail. Fast man kunde lika gärna ha låtit bli, för mailet innehåller exakt samma idisslande som utmärker hela debatten från moderat sida. Det skall vara ett förtydligande, men tillför noll och intet.

Men för att plocka sönder idiotierna ÄNNU en gång — de som nu senast rapades upp i mailet:

Massavlyssning eller inte?

Sorry Tolgfors bara för att du säger att det inte är fråga om massavlyssning gör inte utsagan sann.

Alla mina mail kommer att passera FRAs filter, eftersom min mailserver står på utländsk mark. Att FRAs tjänstemän kommer att ha få eller inga skäl att manuellt läsa mailen är fullkomligt ointressant, de har fortfarande filtrerats. Samma sak kan sägas om kommunikationen för en stor majoritet av alla svenskar, så den fågeln flyger inte.

(more…)