Storebror ser din bil…

Överåklagare Sven-Erik Alhem är en man med ett högre uppdrag: han skall minsann se till att nollvisionen om antalet trafikdöda uppnås, kosta vad det kosta vill. Fler sätt att övervaka, effektivare övervakning, lägre spärrar för lagförande — allt är ok så länge man lyckas lära svenskarna att de inte får köra för fort. Det vet ju alla att ”fart dödar”.

”Låt bilägaren böta oavsett vem som kört”:

> Många förslagna bilförare skyddar sin identitet genom nedfällda solskydd eller genom någon form av maskering. Brister i fråga om bildkvaliteten har också vållat problem.
>
> För att ytterligare försvåra för dem som kör för fort övervägs nu införandet av så kallad sträckmätning, som innebär att det ska gå att komma åt också sluga förare som ökar hastigheten mellan kamerorna och sänker den just när kamerorna passeras. Som jag ser det måste vi få väsentligt fler kameror med placering också längs motorvägarna.

Jag har kommenterat sträckmätning förut, och knappast positivt. Min stora invändning är densamma som mot en aspekt av FRA: att det kan användas för att kartlägga en människas rörelse. Det är inte meningen att samhället skall ha tillgång till så specifika data om sina medborgares beteende. Den data som kan användas i ett isolerat sammanhang, kan även användas i andra. Det är ett intrång i den personliga integriteten och det drabbar framför allt även de som inget olagligt gjort.

> Kamerorna kan vara enklare konstruerade och fungera bättre. Allra bäst hade varit om ett obligatoriskt transpondersystem i bilarna hade gjort det möjligt att identifiera dem under automatisk hastighetsmätning utan någon fotografering. Oberoende av vem som är förare av bilen vid någon form av automatisk registrering av för hög hastighet, skulle i mitt system bilägaren svara för en administrativ sanktionsavgift som påföres honom eller henne. Den aktsamme bilägaren förutsätts ha ett ägaransvar för hur fordonet brukas.

Om sträckmätning är fel, så är ett transpondersystem minst lika fel. Så fort det sitter en transponder i alla bilar, så är det en barnlek att bygga upp ett system där du när som helst kan säga var alla bilar befinner sig.

Det är rent ut sagt fascinerande hur många sådana övervakningsförslag som sett dagens ljus det senaste årtiondet. Det verkar vara högsta mode bland beslutsfattare och lobbyister just nu, att sälja ut vad privatliv och personlig integritet vi har kvar.

Rent krasst så skall varje form av övervakning vara riktad, i så motto att endast där det finns misstanke om brott skall man kunna ta till övervakningskortet. Människor som lever sitt dagliga liv, och som inte begått något brott, skall kunna vara rimligt säkra på att inte stå under övervakning. Det är det rimliga, det är vad vi borde förvänta oss, allt annat är rent orwellianskt i sin framtoning.

Att sedan göra något som faktiskt är ett brott, hastighetsöverträdelse, till något närmast administrativt, något som inte ens behöver bevisas, annat än att man kan visa att bilen i sig kört för fort — det är direkt otäckt. Det går emot vår rättstradition där man förutsätter oskuld till dess motsatsen är klarlagd.

Nej, gör om, gör rätt. Inte ens visionen om ett samhälle där ingen dödas i trafiken kan motivera ett samhälle där alla övervakas, och där man kan straffbeläggas utan bevisning.

###Den dödande farten

Alla landsvägshastigheter, oavsett om de är lagliga eller inte, är potentiellt livsfarliga. Du kan utan vidare köra ihjäl dig i 70 knyck, för att inte tala om 90 eller 110. Hastigheten är därmed mest intressant i förhållande till trafiksituationen.

Det betyder att på en bra väg där trafiktempot är 100 kilometer i timmen, så kan det mycket väl vara en större fara att vara den enda som håller den lagliga hastigheten 90. När trafikrytmen bryts, så skapas en trafikpropp som leder till fler omkörningar och större frustration. Det är farligare än de extra 10 kilometerna per timme.

På en dålig väg eller under dåligt trafikväder, kan det å andra sidan vara farligt att köra så fort som lagen tillåter. Jag har personligen sett mer än en väg som jag upplever som väl generöst skyltad, medan andra vägar är rent löjligt lågt skyltade vad gäller hastighet.

Fart kan döda, men det finns fler aspekter av trafiksäkerhet än bara fart.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,

Kan någon rekommendera en vettig trygghetsförsäkring?

Frågan låter som rena inbjudan till att bli spammad, men jag kommer vara tuff mot de som försöker. Jag suddar inte bara för att någon jobbar för ett försäkringsbolag, men vill de berätta hur fantastisk deras lösning är så får de gärna vara lite mer specifika än den typiska TV-reklamen.

Försäkringar är ett sorgligt eftersatt kapitel i mitt liv just nu. Det vill säga försäkringar av mig. Mina barn är försäkrade, liksom min sambo, mitt hem och min laptop — men inte jag.

Kanske är det så att jag fortfarande vid dryga fyrtio har en tonårings naiva tillit till min egen odödlighet. Troligare är att det känns som en djungel, och att jag inte är beredd att betala dyrt för något som inte hjälper mig. Men nu är jag besluten att hitta en försäkring som passar.

Skälet till att jag bestämt mig just nu är simpelt: cancer i familjen, med den direkta och konkreta påminnelsen om vad fysisk obestånd kan ställa till med ekonomiskt. Jag måste hitta ett sätt att se till att min familj inte blir drabbad katastrofalt om något händer mig. Just nu är 90% av familjens ekonomi direkt beroende av mina inkomster.

Som egenföretagare är mina relationer med svenska trygghetssystem något ”frostiga”. Att få ett vettigt SGI är rena trapetskonsten, karensen för sjukpenning ligger på sisådär tre veckor, och skulle jag plötsligt få ett glapp mellan uppdrag, så får jag välja mellan att skrapa på kistbotten eller lägga ner företaget och gå till arbetsförmedlingen. Det sistnämnda är faktiskt lättast att acceptera, eftersom det rimmar ganska väl med min syn på eget ansvar — men det som inte är fullt lika bra är att trapetskonsten att få ett vettigt SGI är rena barnleken mot att få en vettig a-kassa.

Hur som haver, jag kan riskera arbetslöshet utan att känna någon enorm oro. Det varken kan, vill eller har jag råd att försäkra mig mot. Det jag däremot inte kan acceptera är att sjukdom eller olycka drabbar mina barn och sambo med ekonomisk ruin.

Med andra ord är jag ute efter en sjuk och olycksfallsförsäkring, fast med en schysst livförsäkring fasthäftad i paketet.

Livförsäkringen behöver inte vara av typen som får amerikanska tv-seriepoliser att ana oråd, men den skall i alla fall ge lite mer än den klassiska begravningssumman i den typiska olycksfallsförsäkringen.

Sjukförsäkringen måste vara sådan att långtidssjukdom inte blir en katastrof, men behöver överhuvudtaget inte försäkra mot kortare sjukdomsperioder (under de tre veckornas karens). Gör den det ändå är det en bonus, men det är inget jag siktar på.

Olycksfallsförsäkringen måste komplettera sjukförsäkringen utifall en skada skulle nedsätta min arbetsförmåga och/eller innebära merkostnader för familjen i form av rehab, vård eller mediciner.

Slutligen skulle det vara en bonus om försäkring för typiska arbetsskador (alltså inte olyckor) fanns med i paketet.

Kostnaden bör helst vara sådan att familjen inte får äta gröt utifall jag INTE förolyckas, det förtar liksom hela charmen. Jag har inte hundraprocentigt begrepp om vad alla de här sakerna kostar tillsammans, men min smärtgräns är i det låga fyrsiffriga spektrat. Intressant är allt upp till halvannan tusenlapp, beroende på hur pass bra försäkringen är.

Jag är frisk, lider inte av fetma även om jag inte precis är någon atlet, tjuvröker måttligt och sporadiskt, snusar nästan lika måttligt (något som fick ersätta ciggen när ungarna kom till världen) och jag dricker nästan inte alls. Jag äter inga mediciner vanemässigt, och sånär som på någon penicillinkur någon gång per decennium, så är den starkaste medicinen vanligen treo eller ibuprofen.

Har någon ett gott råd att komma med?

Andra bloggar om: , , , ,

Lite mer intelligens än riksdagens frågestund!

Noterade just att Johan Linander, Annie Johansson, Anders Åkesson och Jan Andersson, uppvisar bra mycket större intelligens än de som bjuder till frågestund i riksdagen.

Linander tycker! » Upphovsrätten år 2030:

>Fem debattörer kommer att ge sin bild av upphovsrätten år 2030. Därefter följer en diskussion där publiken inbjuds kommentera och ställa frågor.
>
>Paneldeltagare:
>
> Kenth Muldin, VD STIM
>
> Nicklas Lundblad, policychef Google samt ledamot i regeringens IT-råd
>
> Rasmus Fleischer, doktorand i samtidshistoria samt en av grundarna av Piratbyrån
>
> Monique Wadsted, advokat och specialist inom bl.a. varumärkesrätt, upphovsrätt och IT
>
> Representant från Antipiratbyrån
>
> Tid: Onsdagen den 16 april, kl. 17.00 – 19.00 med efterföljande mingel
>
> Plats: Street, Hornstulls Strand 4, Stockholm

Jag kan sakna Falkvinge i panelen, men den är ändå bättre balanserad än den ökända frågestunden i riksdagen. I det här fallet är det åtminstone inte som en diskussion om demokrati på Nordkoreas partikongress.

Frågeställningen är också intressant: hur skall upphovsrätten se ut 2030?

Dels lyfter det bort frågan från den infekterade debatten som är aktuell just nu, dels kommer den att visa vilka som tänkt efter och vilka som inte gjort det. Dessutom, utifall alla är så väl förberedda som jag förväntar mig, så kan man ta ställning till de bilder de målar upp och fundera över vilket samhälle man egentligen vill se.

Tack för initiativet, vågar man hoppas på att det spelas in och fildelas? 😀
Jag har nämligen mycket små möjligheter att vara där, men skulle gärna vilja se debatten ändå.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , ,