Förbannade tjuv

Jag har blivit utsatt för grov stöld. När jag för en gångs skull åt med familjen på Burger King på Järntorget i Göteborg igår, fredagen den 4/2 mellan klockan kvart i fem och halvsex, så lyckades en man som satt bakom mig få fatt i min datorväska och dra ut den från sin plats inkilad mellan stolarna och mitt ben.

Jag vet att det är han, helt enkelt för att han var den enda som överhuvudtaget hade möjlighet att begå stölden. Det fanns helt enkelt inga andra som skulle kunna ha gjort det. Han måste dessutom ha varit oerhört fräck, eftersom han gjort det trots att min sambo och äldste son satt med ansiktena riktade mot honom. Han har helt enkelt utnyttjat något av de tillfällen då mina fötter inte var i kontakt med väskan, eller då jag tillfälligt var distraherad av något annat.

Min sambo anmärkte på att hon fått taskiga vibbar direkt när han satte sig, men att hon tryckt ner det och sedan inte tänkt mer på saken. Hon är rätt receptiv när det gäller sådana saker. Både hon och jag har sett honom och även om man naturligtvis inte lägger märke till detaljer, så är det inte alls omöjligt att vi skulle känna igen honom.

Så mannen lyckas i alla fall dra ut väskan och resa sig och gå strax innan vi själva reser oss för att lämna restaurangen. Det kan inte ha gått många ögonblick mellan det att han stuckit och att jag upptäcker att väskan saknas. Men det är inte många ögonblick som behövs, för de sekundrar då jag vänder och vrider på stolar, ser mig omkring och inser att väskan är borta är mer än nog för att han skall uppslukas av jorden.

Med sig fick han min laptop, eliminator, min handsfree till telefonen, min laddkabel till telefonen, en logitechmus med musmatta och två stycken bedövningsplåster som var menade till min yngste son inför provtagningar som skall ske på måndag (tack för ingenting, tjuvjävel). Sen var det naturligtvis väskan som jag lånat av sambon, den kostade en modig tusing eller så för några år sedan då jag köpte den som julklapp till henne.

Skador bortom all proportion

Så vad kan tjuven nu tjäna på det här?

Går han till en hälare kan han möjligen få en femhundring för dator och pinaler, kanske någon hundring för väskan. Säljer han den på blocket, tradera eller liknande kanske han kan få ett par, tre, kanske möjligen fyra tusingar med en rejäl dos tur. Förutsatt att köparen antingen är dum i huvudet, brottsligt naiv, eller fullkomligt samvetslös.

För mig är förlusten värd i runda slängar ett par tiopotenser mer, medräknat vad jag betalt för hårdvaran och all den tid jag kommer få lägga på att försöka snyta fram pengar ur näsan, rekonstruera mina data, min arbetsmiljö och byta lösenord på diverse konton — och vidrigast av allt, ge kunder en heads-up om vad som hänt, så att de kan agera om det behövs. Vissa saker går aldrig att ersätta, eftersom tyvärr ett par kataloger inte säkerhetskopierats sedan december. Där ingår tyvärr julbilder, bilder på ungarnas simskoleavslutning och en handfull teckningar jag gjort. Dessutom får jag den oerhört roliga uppgiften att göra om delar av min bokföring, vilket är ungefär lika roligt som att gå till tandläkaren. Jag vet att jag borde backat upp alltihop, men min ena backuplösning är trasig, den andra full och jag mer eller mindre pank — så det här behövde jag verkligen inte just nu.

Om du såg vad som hände

Var du där och såg vad som hände, så skulle jag verkligen uppskatta att du hör av dig och berättar. Det är inte ett sabla ”efterlyst”-program, men chansen att få ”spaningsresultat” på den här typen av brott är inte precis lysande, så allt som bättrar på oddsen är strålande. Använd kontaktformuläret, eller kontakt[snabela]fridholm.net

Försäkringsfrågor

I ett papper vi fick tillsammans med de senaste försäkringspappren står det ordagrant att från 1/1 2011 så:

Om du blir bestulen
Vi har förbättrat skyddet om du blir bestulen på kontanter eller andra stöldbegärliga saker. Ersättning kan nu lämnas om du har egendomen inom ditt räckhåll.

Det låter ju fantastiskt! Om det är sant, förstås… vilket inte är säkert när det gäller försäkringar, tyvärr…

Som jag ser det är den här situationen rena definitionen på att bli bestulen medan man haft sakerna inom räckhåll. Det enda jag kunde gjort bättre var att ställa väskan på bordet eller binda fast den i benet.

Läser man i försäkringsvillkoren ser det inte lika rosenrött ut. Under punkt A18 kan man läsa:

Stöldbegärlig egendom, mynt och sedlar, värdehandlingar eller frimärken ersätts endast vid rån och väskryckning enligt punkt A19 samt då egendomen förvaras inlåst i skåp, låda eller liknande på arbetsplatsen eller i skolan då du själv befinner dig där.

Samt i A19:

A19. Vi ersätter stöld och skadegörelse vid rån och överfall eller då gärningsmannen rycker till sig egendomen inom ditt räckhåll på ett sådant sätt att du omedelbart uppfattar stölden.

”Inom räckhåll” och rån, överfall eller väskryckning är rätt olika saker i min värld. Det snävar till begreppet rejält. Den ”förbättrade” försäkringen skulle som jag tolkar det med andra ord innebära att om du fysiskt håller i dina saker, så har du dem ”inom räckhåll” — inte annars. Inte ens att ställa dem framför sig på bordet är någon garanti, för vem kan garantera att man uppfattar stölden direkt när man pratar med bordsgrannen, kyparen eller svarar i telefon? Skall tjuven då av försäkringskäl se till att få din uppmärksamhet och deklarera att han tänker stjäla dina prylar? Om kyparen vänligt men bestämt ber dig ta bort väskan från bordet, blir den då oförsäkrad när du lyder?

Jag håller inte precis andan, men jag hoppas att definitionen på ”omedelbart” kan sträckas ut till den korta perioden mellan att tjuven gick iväg med mitt liv över axeln och när jag insåg att något saknades vid min vänsterfot. Jag tänker i alla fall utgå från det, så får försäkringsbolaget motivera varför det inte skulle vara så om de anser det orimligt. Vore det inte en så förbannat utsatt situation, skulle det vara en intressant diskussion att föra, men just nu kan jag verkligen hålla mig för skratt.

Hjälp mig bevaka situationen

Jag kommer hålla koll på diverse begagnat, annons och auktionssajter. Om någon försöker sälja en vit Sony Vaio EA2S1E på någon av dessa, så kommer jag att vara på som en hök och kolla.

Jag skulle vilja att alla ni som läser det här hjälper mig att hålla koll. Inte så att ni behöver jaga aktivt — men reagera om ni ser någon som vill sälja en sådan, oavsett om det är online eller via radannons, anslagstavla eller något annat liknande.

Ser ni en sådan, så hör av er till mig via formuläret eller via kontakt[snabela]fridholm.net, jag skulle njuta ordentligt av att få sätta dit den jäveln.

Om du är tjuven

Om du själv är den som stulit datorn från mig, kontakta mig. Om det var tillfället som gjorde tjuven, så är jag är villig att acceptera en uppgörelse där jag får tillbaka datorn och mina prylar utan att sätta polisen på dig. Var i så fall snäll och låt bli och formatera om, för jag vill gärna rädda de teckningar jag gjort den senaste tiden och korten på mina ungar. Fan, jag kan lika gärna betala någon form av hittelön om det känns som ett vettigt motiv till att göra det rätta, men då får du för helsike bete dig schysst tillbaka.

Tänker du ge mig fingret i den frågan, så kan du åtminstone plocka ut hårddisken och skicka den till mig. Min adress är knappast en stor hemlighet, så det är bara att kolla på hitta eller eniro efter Marcus Fridholm. Det är inte precis en MacBook Pro du stulit, eller en Vaio i Z-serien, ny kostar den inte mer än sjutusen spänn just nu, så innehållet är faktiskt mer värt för mig än skalet — men knappast värt speciellt mycket för någon annan än just mig.

Datorn är för övrigt inte i säljbart skick. Den var vare sig öppen eller olåst. Öppnar man locket och slår på strömmen kommer den att välkomna Marcus och be om ett lösenord (som för övrigt INTE är Marcus). Inga gästkonton är påslagna och det mesta som är hemligt är inlåst i ett virtuellt kassaskåp. Det är naturligtvis ingen garanti, men innebär att du får jobba lite om du skall kunna låtsas som att datorn är något annat än just stöldgods.

En nyhet till farbror tjuv… Laptopen har diverse unika kännetecken och jag är registrerad som dess ägare. Jag har gjort en polisanmälan och till den kommer bifogas serienummer och dylikt. Dessutom kommer jag kontakta Sony i Sverige för att även de skall registrera att datorn är stöldgods. Det betyder att om någon gör sig besväret att kolla upp serienumret när de köper en lite för billig laptop, så kommer det framgå att säljaren inte är ägaren. Serienumret är för övrigt inget som går att trolla bort med en formatering. Kollar de inte och sen är dumma nog att be om support från Sony, så är du, eller de, eller båda rökta.

Någon dum stackare kan med andra ord komma att köpa en het laptop, antingen här i Sverige — eller om det är en mer organiserad historia någon annanstans i närområdet.

Ilska

Jag är så jävla förbannad att jag behöver slå på något. Funderar på att stämma möte med en sandsäck snarast, så att det jag avreagerar mig på inte hamnar på sjukhus.

Utöver ilska, så känner jag en slags tomhet. Att få sin dator stulen är lite som att komma hem till lägenheten och upptäcka att det varit inbrott. Det är som att någon stulit ens halvfärdiga uppsatser, ens dagbok, fotoalbum, arbetsmaterial, timrapporter, ekonomiska kalkyler, nycklar, kärleksbrev och till och med ens sexuella fantasier.

Det blir en känsla av att ha blivit nersmutsad, att vänta på bomben att man totalt missbedömt läget och att det fanns något känsligare än man trodde lätt tillgänligt. Att inte den krypterade disken slår ifrån som den skall. Att det visar sig lättare att ta sig in än jag tror. Vad skulle man göra om plötsligt någon tog sin in i en kunds webbserver med min inloggning? Vilka bilder finns egentligen på datorn och är någon av dem sådana som jag absolut inte vill se postade på någon webbsajt någonstans? Det borde inte kunna ske, men precis som efter ett inbrott så blir man duktigt nojig.

Det börjar bli uppenbart att jag får abonnera på något i stil med det här… Jag vill verkligen kunna göra den stulna datorn till en tegelsten för tjuven både värdemässigt och gärna runt halsen. Kanske tillsammans med en lapp på undersidan med ett alternativ där tjuven får ”hittelön” för att lämna tillbaka burken.

Sen inser jag att allt det här sker för ett värde om någon tusenlapp hos närmaste hälare — och då infinner sig en total känsla av meningslöshet.

WordPress 3 och jQuery

Vi har hittills använt ett plugin som heter ”Use Google Libraries”, som lastar över lite av laddningen av sidan på Google. Det handlar främst om javascript, som numera är ganska omfattande prylar och mår bra av att hämtas från snabba servrar som googles klustrade megaserverpark. Dessutom innebär en googlehämtning att webbläsarens cache kan återanvända samma skript även på andra sajter som lånar från Google.

Nå, det funkar inte just nu, eftersom pluginet inte tycks vara hundra procent kompatibelt med WordPress 3, så för tillfället får jag låta det ladda från sajten istället. Förhoppningsvis skall det lösa sig inom en snar framtid, eftersom webbhotellet vi bor på inte precis leker oljad blixt även utan att behöva ladda alla skript.

Till dess hoppas jag ni har överseende.

Hittar ni några andra konstigheter, så använd kontaktformuläret och påpeka saken. Vad jag förstått skall det mesta med uppgraderingen vara förhållandevis problemfritt, men man vet aldrig…

Smartphone-funktioner på bloggen

En sak som irriterat mig, men som jag inte orkat göra något åt är att sajten sett så kass ut i smartphones.

Men ”lo and behold”, för det är inte längre sant: WPtouch iPhone Theme har kommit till vår räddning. Det är menat främst för iPhone, Android och Blackberry, men funkar bättre än typiska standardteman på de flesta smartphones. Jag har testat det i Opera Mini, och även om det inte ser lika fräckt ut som i iPhone, så är det bättre än förut.

Jag kan inte annat än rekommendera pluginet. Plötsligt kände jag att jag inte behöver uppfinna hjulet igen.

WPtouch - iPhone theme

Så här skall det se ut.