Rosor och ris

Den senaste tiden har jag hunnit med att bli positivt förvånad och negativt… inte förvånad precis, utan mer trött. Jag kände att det var dags för lite rosor och ris, så att de som förtjänat det får lite extra positiv energi och de som inte förtjänat någon får sig en skopa ovett.

Vi börjar med rosorna.

A Rose for LuAnnDen största rosen skall Johan Lundberg ha, för det är verkligen en fantastisk gest att på eget initiativ skicka någon en blåtandsmus som ersättning för den som stals. Han har inte begärt något tillbaka utan tycker att principen pass-it-forward är det som gäller — det är verkligen något jag sympatiserar med.

Ros nummer två skall Lars Forsén på Folksam ha. Jag har en ganska cynisk inställning till försäkringsbolag och blir lycklig när någon visar att det fortfarande finns saker som fungerar som det är tänkt. Han skall ha rosor för att han gjorde en rimlig bedömning av stöldsituationen, där han om han velat hade kunnat ställa till en hel räcka problem för mig. Han skall ha rosor för att ha varit tillgänglig och snabb i allt han gjort. Han skall ha rosor för flexibilitet och för att ha skött hela sitt uppdrag bättre än vad jag hade rätt att förvänta mig. Sådana skall skadereglerare vara: följa regler men utan att vara kantiga.

Ros nummer tre skall Anneli på OnOff ha. Hon sitter på företagsavdelningen och har lagt ner massor av energi på att hjälpa mig hitta en vettig ersättning till den dator som stals. Vi är inte klara med varandra än, men hon gör verkligen allt som är möjligt utifrån de villkor som gäller för skaderegleringsrekvisitoner. OnOff är inte billigast, inte heller har de bäst utbud, men om personalen är så bra så spelar det egentligen inte någon roll — en sådan attityd vill jag verkligen stödja.

Ros nummer fyra får Vaio-support, som eskalerat ärendet kring min stulna Vaio och skakat fram så många unika uppgifter som möjligt om den. Vilka alla kunnat biläggas polisrapporten. Inte för att det hjälper mig få tillbaka datorn, den chansen är minimal, men det gör datorn så het som det går att få den utan att ta till system som LoJack eller dylikt.

Sen var det det där med riset.

Another OldieRiskvast nummer ett får Sorgens Järnvägar (SJ), som verkligen inte lyckas med sitt uppdrag. I torsdags när jag var i Örebro och vände funkade det i ena riktningen. Den resan tog två timmar och några minuter. Hemresan var inte samma solskenshistoria. Den resan tog fyra timmar. Som resenärer betalar vi dyra pengar för att åka X2000, vi står ut med ett prissättningssystem som är så otransparent att det nästan borde ses som världens åttonde underverk. Vi beställer och betalar på en sajt som periodvis varit nästan oanvändbar. Som valuta för våra pengar får vi förseningar, trasiga tåg och ett skämt till kundsupport.

I torsdags illustrerades det med ett tåg som redan innan jag klivit på var en timme försenat och innan jag klivit av lyckats försenas ytterligare en dryg halvtimme. Jag förstår fullständigt att Gudrun Schyman satte sig i en taxi, för hur skall en människa kunna planera ankomst till arbete och hem utifrån den sortens katastrofal hantering. Förseningar skall verkligen utgöra sällsynta undantag, men i SJs fall utgör de snarast regel. Vi får diverse konstiga ursäkter om att det är för kallt, för varmt, för dålig hantering från banverket och så vidare — men i grund och botten är det undanflykter för det enkla faktum att man inte underhållit sin vagnpark och sparat på fel ställen. Till syvende og sisdt handlar det om att man privatiserade ett bolag som var djupt skuldsatt, så att de fick börja sin privata verksamhet med att spara.

Hur dåligt det fungerar illustrerades också av en upplevelse i Hallsberg, där jag spenderade en timme mer än jag tänkt. Precis innan mitt tåg skulle komma in vrålade ett annat X2000 förbi i dryga 200 knyck. En halvminut efter det att tåget gått förbi hostade högtalarna igång och vi fick oss följande visdom till livs:

sprak… Alldeles snart kommer ett X2000 att passera perrong 3 i hög fart, vi ber er iaktta försiktighet. Ställ er gärna nära centrum av perrongen och undvik att komma för nära spåren… sprak!

Nå om någon nu hade blivit medsvept av vinddraget och trillat omkull, eller värre kommit i vägen för tåget, så är jag säker på att de uppskattade varningen… Tack liksom!

En lite mindre riskvast går till kundsupporten på Siba, dit jag ringde för att kontrollera om de hade något lämpligt alternativ till datorn som stals. Där fick jag svar i stil med: ”det vet jag inte” och ”nej, det går inte att beställa in något som inte finns i katalogen på nätet”. Det kan vara mänskligt, men om den attityd som telefonrösten samtidigt förmedlar är en kombination av ointresse och ”jobbig jävla kund”, så förtjänar det en liten riskvast — särskilt om man jämför med den attityd OnOff:s Anneli visade. Så får man helt enkelt inga kunder.

Förbannade tjuv

Jag har blivit utsatt för grov stöld. När jag för en gångs skull åt med familjen på Burger King på Järntorget i Göteborg igår, fredagen den 4/2 mellan klockan kvart i fem och halvsex, så lyckades en man som satt bakom mig få fatt i min datorväska och dra ut den från sin plats inkilad mellan stolarna och mitt ben.

Jag vet att det är han, helt enkelt för att han var den enda som överhuvudtaget hade möjlighet att begå stölden. Det fanns helt enkelt inga andra som skulle kunna ha gjort det. Han måste dessutom ha varit oerhört fräck, eftersom han gjort det trots att min sambo och äldste son satt med ansiktena riktade mot honom. Han har helt enkelt utnyttjat något av de tillfällen då mina fötter inte var i kontakt med väskan, eller då jag tillfälligt var distraherad av något annat.

Min sambo anmärkte på att hon fått taskiga vibbar direkt när han satte sig, men att hon tryckt ner det och sedan inte tänkt mer på saken. Hon är rätt receptiv när det gäller sådana saker. Både hon och jag har sett honom och även om man naturligtvis inte lägger märke till detaljer, så är det inte alls omöjligt att vi skulle känna igen honom.

Så mannen lyckas i alla fall dra ut väskan och resa sig och gå strax innan vi själva reser oss för att lämna restaurangen. Det kan inte ha gått många ögonblick mellan det att han stuckit och att jag upptäcker att väskan saknas. Men det är inte många ögonblick som behövs, för de sekundrar då jag vänder och vrider på stolar, ser mig omkring och inser att väskan är borta är mer än nog för att han skall uppslukas av jorden.

Med sig fick han min laptop, eliminator, min handsfree till telefonen, min laddkabel till telefonen, en logitechmus med musmatta och två stycken bedövningsplåster som var menade till min yngste son inför provtagningar som skall ske på måndag (tack för ingenting, tjuvjävel). Sen var det naturligtvis väskan som jag lånat av sambon, den kostade en modig tusing eller så för några år sedan då jag köpte den som julklapp till henne.

Skador bortom all proportion

Så vad kan tjuven nu tjäna på det här?

Går han till en hälare kan han möjligen få en femhundring för dator och pinaler, kanske någon hundring för väskan. Säljer han den på blocket, tradera eller liknande kanske han kan få ett par, tre, kanske möjligen fyra tusingar med en rejäl dos tur. Förutsatt att köparen antingen är dum i huvudet, brottsligt naiv, eller fullkomligt samvetslös.

För mig är förlusten värd i runda slängar ett par tiopotenser mer, medräknat vad jag betalt för hårdvaran och all den tid jag kommer få lägga på att försöka snyta fram pengar ur näsan, rekonstruera mina data, min arbetsmiljö och byta lösenord på diverse konton — och vidrigast av allt, ge kunder en heads-up om vad som hänt, så att de kan agera om det behövs. Vissa saker går aldrig att ersätta, eftersom tyvärr ett par kataloger inte säkerhetskopierats sedan december. Där ingår tyvärr julbilder, bilder på ungarnas simskoleavslutning och en handfull teckningar jag gjort. Dessutom får jag den oerhört roliga uppgiften att göra om delar av min bokföring, vilket är ungefär lika roligt som att gå till tandläkaren. Jag vet att jag borde backat upp alltihop, men min ena backuplösning är trasig, den andra full och jag mer eller mindre pank — så det här behövde jag verkligen inte just nu.

Om du såg vad som hände

Var du där och såg vad som hände, så skulle jag verkligen uppskatta att du hör av dig och berättar. Det är inte ett sabla ”efterlyst”-program, men chansen att få ”spaningsresultat” på den här typen av brott är inte precis lysande, så allt som bättrar på oddsen är strålande. Använd kontaktformuläret, eller kontakt[snabela]fridholm.net

Försäkringsfrågor

I ett papper vi fick tillsammans med de senaste försäkringspappren står det ordagrant att från 1/1 2011 så:

Om du blir bestulen
Vi har förbättrat skyddet om du blir bestulen på kontanter eller andra stöldbegärliga saker. Ersättning kan nu lämnas om du har egendomen inom ditt räckhåll.

Det låter ju fantastiskt! Om det är sant, förstås… vilket inte är säkert när det gäller försäkringar, tyvärr…

Som jag ser det är den här situationen rena definitionen på att bli bestulen medan man haft sakerna inom räckhåll. Det enda jag kunde gjort bättre var att ställa väskan på bordet eller binda fast den i benet.

Läser man i försäkringsvillkoren ser det inte lika rosenrött ut. Under punkt A18 kan man läsa:

Stöldbegärlig egendom, mynt och sedlar, värdehandlingar eller frimärken ersätts endast vid rån och väskryckning enligt punkt A19 samt då egendomen förvaras inlåst i skåp, låda eller liknande på arbetsplatsen eller i skolan då du själv befinner dig där.

Samt i A19:

A19. Vi ersätter stöld och skadegörelse vid rån och överfall eller då gärningsmannen rycker till sig egendomen inom ditt räckhåll på ett sådant sätt att du omedelbart uppfattar stölden.

”Inom räckhåll” och rån, överfall eller väskryckning är rätt olika saker i min värld. Det snävar till begreppet rejält. Den ”förbättrade” försäkringen skulle som jag tolkar det med andra ord innebära att om du fysiskt håller i dina saker, så har du dem ”inom räckhåll” — inte annars. Inte ens att ställa dem framför sig på bordet är någon garanti, för vem kan garantera att man uppfattar stölden direkt när man pratar med bordsgrannen, kyparen eller svarar i telefon? Skall tjuven då av försäkringskäl se till att få din uppmärksamhet och deklarera att han tänker stjäla dina prylar? Om kyparen vänligt men bestämt ber dig ta bort väskan från bordet, blir den då oförsäkrad när du lyder?

Jag håller inte precis andan, men jag hoppas att definitionen på ”omedelbart” kan sträckas ut till den korta perioden mellan att tjuven gick iväg med mitt liv över axeln och när jag insåg att något saknades vid min vänsterfot. Jag tänker i alla fall utgå från det, så får försäkringsbolaget motivera varför det inte skulle vara så om de anser det orimligt. Vore det inte en så förbannat utsatt situation, skulle det vara en intressant diskussion att föra, men just nu kan jag verkligen hålla mig för skratt.

Hjälp mig bevaka situationen

Jag kommer hålla koll på diverse begagnat, annons och auktionssajter. Om någon försöker sälja en vit Sony Vaio EA2S1E på någon av dessa, så kommer jag att vara på som en hök och kolla.

Jag skulle vilja att alla ni som läser det här hjälper mig att hålla koll. Inte så att ni behöver jaga aktivt — men reagera om ni ser någon som vill sälja en sådan, oavsett om det är online eller via radannons, anslagstavla eller något annat liknande.

Ser ni en sådan, så hör av er till mig via formuläret eller via kontakt[snabela]fridholm.net, jag skulle njuta ordentligt av att få sätta dit den jäveln.

Om du är tjuven

Om du själv är den som stulit datorn från mig, kontakta mig. Om det var tillfället som gjorde tjuven, så är jag är villig att acceptera en uppgörelse där jag får tillbaka datorn och mina prylar utan att sätta polisen på dig. Var i så fall snäll och låt bli och formatera om, för jag vill gärna rädda de teckningar jag gjort den senaste tiden och korten på mina ungar. Fan, jag kan lika gärna betala någon form av hittelön om det känns som ett vettigt motiv till att göra det rätta, men då får du för helsike bete dig schysst tillbaka.

Tänker du ge mig fingret i den frågan, så kan du åtminstone plocka ut hårddisken och skicka den till mig. Min adress är knappast en stor hemlighet, så det är bara att kolla på hitta eller eniro efter Marcus Fridholm. Det är inte precis en MacBook Pro du stulit, eller en Vaio i Z-serien, ny kostar den inte mer än sjutusen spänn just nu, så innehållet är faktiskt mer värt för mig än skalet — men knappast värt speciellt mycket för någon annan än just mig.

Datorn är för övrigt inte i säljbart skick. Den var vare sig öppen eller olåst. Öppnar man locket och slår på strömmen kommer den att välkomna Marcus och be om ett lösenord (som för övrigt INTE är Marcus). Inga gästkonton är påslagna och det mesta som är hemligt är inlåst i ett virtuellt kassaskåp. Det är naturligtvis ingen garanti, men innebär att du får jobba lite om du skall kunna låtsas som att datorn är något annat än just stöldgods.

En nyhet till farbror tjuv… Laptopen har diverse unika kännetecken och jag är registrerad som dess ägare. Jag har gjort en polisanmälan och till den kommer bifogas serienummer och dylikt. Dessutom kommer jag kontakta Sony i Sverige för att även de skall registrera att datorn är stöldgods. Det betyder att om någon gör sig besväret att kolla upp serienumret när de köper en lite för billig laptop, så kommer det framgå att säljaren inte är ägaren. Serienumret är för övrigt inget som går att trolla bort med en formatering. Kollar de inte och sen är dumma nog att be om support från Sony, så är du, eller de, eller båda rökta.

Någon dum stackare kan med andra ord komma att köpa en het laptop, antingen här i Sverige — eller om det är en mer organiserad historia någon annanstans i närområdet.

Ilska

Jag är så jävla förbannad att jag behöver slå på något. Funderar på att stämma möte med en sandsäck snarast, så att det jag avreagerar mig på inte hamnar på sjukhus.

Utöver ilska, så känner jag en slags tomhet. Att få sin dator stulen är lite som att komma hem till lägenheten och upptäcka att det varit inbrott. Det är som att någon stulit ens halvfärdiga uppsatser, ens dagbok, fotoalbum, arbetsmaterial, timrapporter, ekonomiska kalkyler, nycklar, kärleksbrev och till och med ens sexuella fantasier.

Det blir en känsla av att ha blivit nersmutsad, att vänta på bomben att man totalt missbedömt läget och att det fanns något känsligare än man trodde lätt tillgänligt. Att inte den krypterade disken slår ifrån som den skall. Att det visar sig lättare att ta sig in än jag tror. Vad skulle man göra om plötsligt någon tog sin in i en kunds webbserver med min inloggning? Vilka bilder finns egentligen på datorn och är någon av dem sådana som jag absolut inte vill se postade på någon webbsajt någonstans? Det borde inte kunna ske, men precis som efter ett inbrott så blir man duktigt nojig.

Det börjar bli uppenbart att jag får abonnera på något i stil med det här… Jag vill verkligen kunna göra den stulna datorn till en tegelsten för tjuven både värdemässigt och gärna runt halsen. Kanske tillsammans med en lapp på undersidan med ett alternativ där tjuven får ”hittelön” för att lämna tillbaka burken.

Sen inser jag att allt det här sker för ett värde om någon tusenlapp hos närmaste hälare — och då infinner sig en total känsla av meningslöshet.

Tack för bidragen

Det har varit ganska tydligt några dagar att nödropet om bidrag och annan hjälp gått ner på tomgång. Det sista bidraget som kom in dök upp sista dagen i Augusti, vilket nu är mer än en vecka sedan.

Jag kan inte längre motivera att ha ett nödrop klistrat som topp-post på bloggen, vid någon punkt är det dags att plocka ner den och gå vidare. Jag hade faktiskt gärna kramat några tusenlappar till ur nödropet (no kidding 😀 ), eftersom jag inte nådde hela vägen till de hundra K som jag satt som någon form av slutpunkt. Men jag nådde det viktigaste delmålet, att få in mer än de sjuttiotusen som var akuta. Totalt landade kampanjen på ungefär sjuttiosextusen kronor, vilket var långt mer än jag vågat hoppas på.

Nästan sextiofyra av de sjuttiosextusen kronorna kom från en enda okänd välgörare, medan vänner, bekanta och anonyma välgörare i övrigt lyckades mata in de sista tolv. Jag har nu betalat en drös privata skulder, några helt och andra delvis, vilket lugnat nerverna betydligt. Mobilen är fortfarande skit, men det kan vänta. Ritplattan sjunger på sista versen, men den får hålla en stund till. Datorfrågan är löst på ett sätt som inte är precis vad jag ville, men som är långt bättre än jag fruktade.

Här är hela listan på alla gåvor ni satte in, med ett stort tillhörade tack och stora kramar.

Fortsätt läsa ”Tack för bidragen”