Avdelningen ofrivillig humor

Margareta Cederfelt har säkert haft roligare dagar än när hon fick en kommentar på sin blogg som gav en aning ”lustiga” associationer… När olycksfallet i tankearbetet fick ljuset på sig, var hon väldigt snabb med att ta bort hela posten, men naturligtvis inte snabbare än googles cache-maskin, ni vet den där som alla som stoppar foten i munnen tycks glömma existerar 😀

Kommentaren i bilden är: ”Jag håller med 100%!! Arbete ger frihet! http://tinyurl.com/m57oat”.
Korturlen leder till googles bildsök, på ett snart sjuttio år gammalt tema. Så kan det gå när man inte riktigt låter huvudet hinna med när man skriver.

Stackars Margareta har inte haft det så lätt den senaste mandatperioden. Hon har haft jobbiga journalister som bråkat med henne, blivit ombedd att komma med raka svar på oroliga medborgares frågor, hon har helt lyckats missuppfatta vem som styr innehållet på WikiPedia.

För att vara tydlig så tror jag inte på något sätt att Margareta har en agenda som ens ligger i närheten av vad det framstår som i den kommentaren till hennes faux pas. Att säga att egen inkomst och eget deltagande på arbetsmarknaden gör det lättare att integreras och skapa sig en plats i den svenska tillvaron är näst intill en truism. Att vara inne är lättare än att stå utanför och den som är inne har lättare för att komma längre in.

Samtidigt ser jag en humor i klantigheten. För trots att jag själv har en fot i en borgerlig samhällsanalys, så irriteras jag av nyanslösheten och den nästan forcerade entusiasmen över arbetet, arbetet, arbetet, som om det var svaret på allt. Frihet för mig är inte arbetet som sådant, utan den situation av självförsörjande, oberoende och självstyre arbetet kan bidra till. Jag är själv rätt ofri just nu, trots att jag jobbar, för att ekonomin inte funkar och jag därför är beroende av andra för att få mitt liv att fungera.

Frihet är inte arbete, frihet är att ha förutsättningar att kunna styra över sitt eget liv, att inte ha någon som hänger en över axeln, att kunna lita på samhällets spelregler. Är det frihet moderaterna vill ha, så har de en bit kvar att fundera på hur man uppnår det målet.

Där har vi pirater många mils försprång på Margareta Cederfelt och hennes partikamrater.

Doodle dag 6: Vilken generation tillhör du?

Idag handlar det om generationsklyftan i det moderna samhället. Generationer har alltid nött mot varandra och den äldre generationen har alltid skakat på huvudet åt den yngre, medan den yngre tycker den äldre inte fattar någonting.

Så långt inget nytt.

Det som är nytt, eller nygammalt är att generationsgränserna inte längre lika självklart har att göra med kronologisk ålder. Farmor Gun till exempel hör till den unga generationen så farmor hon är.

vilken generation tillhör du?

Det som också är ovanligt är att generationsklyftan spänner över ett paradigmskifte, där många av de sanningar vi lärt oss om vårt samhälle är ungefär lika aktuella som dronten. Dead as a dodo, som Lewis Carroll uttryckte saken. De som sitter som beslutsfattare idag befinner sig överlag på fel sida generationsklyftan och fattar därför beslut baserade på gårdagens förutsättningar. Gårdagens frågor är inte ointressanta, men detta ensidiga fokus riskerar att låsa fast oss och få oss att stagnera.

Vi har ett försteg i Sverige idag, eftersom vi på många sätt befinner oss i det nya samhällets framkant. Men sådana fördelar har vi haft tidigare och försuttit, eftersom de som fattat strategiska och praktiska beslut inte förstått vad som krävs och hur man förvaltar sådana saker. Som jag ser det kan vi försätta möjligheten igen, eller våga se framåt istället för bakåt och rida på vågen…

Dorsin är tamejfaen underbar

Det här är bara så klockrent att det förtjänar en egen bloggpost

Jan Björklund och Lars Leijonborg mer eller mindre personifierar varför jag aldrig kommer rösta på folkpartiet. De har båda helt glömt bort kärnan i liberalismen och ersatt den med någon slags nykonservatism eller någon avart därav.

Folkpartiet borde vara väktarna som ser till att individen smäller högre än samhället, ändå är det ett parti fullkomligt sprängfyllt av moralister som inget hellre vill än att lägga sig i våra göranden och låtanden.

Dorsin träffar så obehagligt rätt. Det borde inte vara så, men så är det.

They’ve forgotten the message and worship the creeds!