Arkiv för kategorin ‘English stuff’

Den bild av upphovrätt som kablas ut till svenska folket i debatter, propositioner och lobbying är en bild där upphovsmän står emot pirater i någon slags “celebrity deathmatch”.

Ingenting kunde egentligen vara mer fel.

Kampen står nämligen inte främst mellan pirater och upphovsmän, utan mellan mediebolagen med tillhörande torpeder och deras konsumenter. Mediebolagen vill sälja CD och DVD, medan deras konsumenter egentligen helst vill ha mpeg4 och mp3 (eller ännu hellre flac eller ogg med lämplig codec).

Konsumenten idag vill lagra musiken och videon på sin dator, eller mediaburk. När det ligger på hårddisken kan det köras i TVn eller projektorn, i stereon, laddas över till mobilen eller mp3-spelaren, till en usb-sticka eller om det kniper brännas till en CD eller DVD som kan tas med dit du behöver. Eller snarare, det skulle vara sant om vi slapp DRM som enda alternativ till att vara olagliga.

Att kalla CD- eller DVD-skivan för själva produkten är absurt när innehållet är digitalt och kan kopieras hur många gånger som helst. Vem vill ha med sig en repbar CD i bilen, när en USB-sticka är så mycket mer praktisk? Så varför inte göra slag i saken, avskaffa ett antal dammsamlare och en gång för alla skrota CD-/DVD-samlingen?

Sådana utsagor ger mediebolagspampar kallsvettningar. För så fort det fysiska mediet blir ointressant, så är hela deras affärsidé i gungning. Inte bara bolagen blir till sig i trasorna, eftersom hela distributionsledet i ett slag blir fullkomligt ointressant. Skivaffärer går omkull, videouthyrare gråter störtfloder, distributörer får distribuera luft och CD/DVD-pressar samlar damm.

Pandoras ask är öppen, musiken och filmen är digital. Ettor och nollor flyter över nätverken. Hur skall man kunna försörja sig på exemplarframställning, när exemplarframställning är så enkelt att en femåring klarar av att bränna en DVD? Eller för den delen när man inte ens längre BEHÖVER bränna en DVD?

Det vi ser är inte piraters kamp mot upphovsmän, det vi ser är en exemplarframställningsindustri som håller på att dö. De dör därför att de specialiserat sig på en enda metod att leverera till sina kunder. De dör därför att de utnyttjat monopolet på sin specialitet till att skinna kunder och upphovsmän så länge att de glömt att det inte är ett naturtillstånd. De dör därför att de inte kan överge det smaskiga kadavret, trots att det ligger på vägbanan, och trots att en lastbil närmar sig i hög fart.

De upphovsmän som förmår göra sig fria från den järnjungfru den moderna medieindustrin utvecklats till kanske inte blir madonna-, eller wacko jacko-rika. Fast de som opererat fast sig själva utmed höftbenet med denna industri kommer finna sig tvungna att spela med i ett sjukt spel, och finna sig blåsta från alla håll. Kunderna sviker, eftersom de inte får det de frågar efter, och bolagen sviker eftersom de inte lärt sig leverera vad kunderna vill ha.

Istället sitter man fast i en enda tanke, den gamla, och dess konsekvenser — att jaga sina egna kunder och försöka pressa dem på pengar om de vågar ifrågasätta den gamla ordningen.

Man pratar om upphovsrätten som äganderätt, som om det vore exakt samma sak. Det är det enda sätt man förstår, och det enda sätt man kan komma på att slå vakt om sina inkomster. Pengarna på kistbotten går till en arme av advokater och lobbyister — organisationer som snart lever ett eget liv och själva definierar sitt existensberättigande. Kunderna bli än mer alienerade, och än mindre benägna att bidra till upphovsmannens fortlevnad av lojalitet och välvilja.

Men faktum är: Jag vill inte ha fler CD-skivor i min hylla. De jag har samlar damm, jag har alla låtar jag gillade på datorn. Nya album vill jag ha i en form som inte förfular mitt vardagsrum, ger mig kvalsterallergi, kostar skjortan och byxorna och inte går att använda som jag vill. På sikt gäller samma sak DVD också, men dit har jag inte kommit riktigt än.

Det finns en marknad här, en som bolagen inte vill, eller riktigt kan, förstå. Så de erbjuder tjänster utan utbud, där det jag INTE vill ha bara kan fås i format jag INTE är intresserad av som dessutom INTE går att använda som jag vill och till priser som är direkt skrattretande.

Tror fan det att de måste lobba nyttiga idioter i politiken att driva igenom lagar som konserverar det som var, de är ju inte kapabla att delta i det som är.

So now I’ve seen all six parts of the saga. Hmmmpf is the reaction to the last (first episodes) three films. The last sucked less, but all in all it still missed the mark.

George Lucas has a problem with visual effects, he likes them overmuch. Rather than being a means to an end, they become an end in themselves. Worse, that is true even when it detracts from the story. Because of this love we had to suffer meaningless hordes of robots marching and marching and marching and shooting and shooting and shooting… well… you get the point. At the same time the characters never became more than skin deep. Compare with another epic, the Tolkien trilogy, and you quickly see the difference. In half an hour of film Peter Jackson succeeded in giving us a feel for each character, their virtues and vices, in a way that George Lucas failed to do in six movies.

I grew up with Star Wars, and the first three films (last episodes) were pretty decent. Well at least the first two… Maybe just the first… In falling order of subjective quality then :

1. Episode IV
2. Episode V
3. Episode III
4. Episode II
5. Episode VI
6. Episode I

Episode VI would have scored higher but for the silly Ewoks, Episode I was truly an all time low.

(more…)

This will be bilingual/Det här blir tvåspråkigt…

Svenska

Jag har bytt från ett hemmasnickrat system till WordPress. Delvis för att jag gillar det, för att det finns en stor installerad bas och för att jag har kunder som är intresserade av det.

Eftersom jag har en del internationella kontakter kommer jag fortfarande att skriva ett och annat på engelska, men jag kommer växla huvudspråk till svenska.

English

I’ve made the crossover from homebrewed to WordPress. Partly because I like the system, partly because of a large community around it, and partly because I have customers interested in WordPress.

Since I still have some international friends and connections, I will continue to write some material in english. I will however switch to swedish as the standard for the site. Follow the links to the “English stuff” category in the navigation to view those posts.

I haven’t done a lot of writing lately. Mainly because I’m working my [expletive] off.

Actually I’m not sure I will maintain this blog for much longer, it has turned stale as I haven’t had the time to keep it updated.

I’m tempted though to kill the site off totally, and keep NOTHING BUT the blog.
If, of course, I can find the time and inclination to start writing just for fun again. A lot of writing is done, but mostly professionally nowadays.

We’ll see.

Typical ain’t it. There you go believing that you’re hired, as you’ve been invited to apply, as you’ve been at the interview, as you have been asked to forward your economic demands.

Then when you follow up on the mail about your monetary demands they break the news, there’s another one applying at the same time as you are.
I have nothing to say about competition, but I prefer to know about it. If I had, I would have gone about stuff slightly differently - mainly being more formal and demonstrating my skills in a more explicit fashion.

I would moreover not have planned from the standpoint that I expected to be hired, not have told family and friends, and not had expectations.
As things stand I may still be hired, but the relaxing weekend we planned will be anything but.