Arkiv för kategorin ‘Media’

Sedan igår har jag funderat en hel del på centerns nya förslag om modifieringar av FRA-lagen. Ju mer jag funderar, desto mer skeptisk blir jag.

Det skall väl iofs applåderas att centern försöker lösa upp den gordiska knuten. Problemet är att de gör det genom att försöka nysta i den. Det som behövs är ett gordiskt hugg, en insikt om att man inte behöver acceptera grundförutsättningarna:

1. Kabelspaning MÅSTE vara tillåtet
2. Det ska I VISSA SPECIELLA FALL ändå vara tillåtet att avlyssna svenskar utan domstols godkännande
3. Brottsmisstanke ska inte behövas

Det som nu händer när man nystar, är att hela historien blir alltmer komplex. Vi uppnår snart kritisk massa i undantag och tillägg, något som kommer kräva juridisk examen för att ens förstå. Man frångår då KISS-principen, som är en oerhört viktig princip att sträva efter även i lagstiftning.

KISS-principen, eller för att skriva ut den “Keep It Simple, Stupid”, besläktat med Ockams rakkniv, är grunden för all mekanik, planläggning, taktik, strategi, regelverk — ja i stort sett alla situationer där något skall förstås och/eller genomföras av tredje man, eller där flera olika system är beroende av varandra. Varje ökning av komplexiteten ökar risken att något blir fel, missförstås eller hamnar ur fas med resten.

Centerns förslag kommer att innebära att vi måste få kabelägarna/operatörerna att filtrera bort svensk trafik ur datamängden innan den speglas till FRAs samverkanspunkter. Vi kan inte låta det ske på FRA, för då innebär inte förslaget någon skillnad alls mot den lag som redan ligger. Det kommer med andra ord finnas ytterligare flera parallella system som måste fungera, nya regler för operatör som inskärper vikten av att systemen fungerar, och intressanta begränsningar som minskar FRA-avlyssningens potentiella effektivitet. Dessutom VILL faktiskt regeringen att viss svensk trafik SKALL kunna avlyssnas, så förslaget skapar ett vakuum som kommer att behöva fyllas med ytterligare regler kring när det kan ske.

I praktiken skjuter man bara ett av problemen framåt i tiden, för att därigenom kunna genomföra resten. Det kanske känns attraktivt för en regering under belägring, men taktiken är redan genomskådad. Faktum är att det till och med är för tidigt att säga att de interna kritikerna ställer sig positiva till förslaget. De är försiktigt avvaktande i nuläget, och det är innan kohandeln med de andra allianspartierna genomförts.

Vi befinner oss i det som Mary kallar “cykelställsdiskussionen”, en situation där själva beslutet fått ett eget liv. Frågan är om det inte varit bättre för regeringen om de inte lyckats kväsa den interna oppositionen innan lagen röstades igenom.

Men, men, men. Förslaget missar ändå poäng 1.0.1 vad gäller lagens vara eller inte vara. Rhodin uttrycker det kärnfullt:

Det hela är enkelt, så jag upprepar det igen. JA till reglerad signalspaning i etern, NEJ till massavlyssning i kabelburna civila kommunikationsnät!

För det är faktiskt så enkelt, och det spelar faktiskt inte någon roll om det är svenska civila eller norska som avlyssnas.

All denna komplexitet stammar ur en grundläggande sammanblandning av koncept. När man förvirrar situationen så, så slutar det alltid i tårar. Det man förvirrat är försvarsunderrättelsetjänsternas och de civila underrättelsetjänsternas uppgifter. FRA sorterar under försvaret, även om det är en “civil” myndighet — eftersom deras roll i begynnelsen var militär signalspaning. Faktum är att de borde vara en del av militären, för att hålla rent i rollerna. SÄPO finns till för att sköta det polisiära internt svenska underrättelsearbetet, enligt gängse rättsprinciper. Är man inte nöjd med deras arbete, så är det där man skall börja nysta — genom att se till att göra dem bättre, inte genom att överlappa deras roll med annan myndighets.

Centerpartiet flaggar för ett nytt förslag som skall göra FRA-lagen mer acceptabel. Frågan är om det är ren spin de sysslar med, eller om det är en genuin förbättring? En annan fråga är om det är praktiskt tekniskt genomförbart?

Grundidén med det nya förslaget är att man bara får spana på transittrafik, det vill säga sådant som varken har sändare eller mottagare i Sverige. Trafik som på något sätt går till eller från svensk dator, telefon, mobil etcetera, skall aldrig vara föremål för avlyssning. Eller för att vara mer sanningsenlig, så skall sådan trafik uteslutas till dess man har utrett ett fungerande och acceptabelt regelverk för att hantera detta.

Den första frågan, som faktiskt avgör om det ens är ett förslag värt att ta i beaktande, är om det är tekniskt möjligt. Kravet är att det går att separera svensk trafik från transittrafik innan kommunikationen når FRA. Det är inte acceptabelt om separationen sker HOS FRA, den måste ske innan data överförs till de så kallade "samverkanspunkterna". Skulle det vara tekniskt möjligt och dessutom kunna ske innan data kommer till FRA, så går det att diskutera.  Det innebär inte att alla invändningar försvinner som genom ett trollslag, men det KANSKE löser upp merparten av problemet med massavlyssning av det egna folket.

Problemen tar inte slut där är jag rädd. Det må vara att svensk civil kommunikation fredas i ett förstaläge, men invändningen att FRA inte skall lägga sig i civil kommunikation överhuvudtaget kvarstår. Det kan tyckas sekundärt, men påverkar till exempel IT-branschen starkt. Finnarna lär knappast flytta tillbaka sina mailservrar till svensk mark bara för att FRA slutar lyssna på svenskar, Google lär knappast bli välvilligare inställda till investeringar i Sverige bara för att vi isolerar transittrafiken från den svenska. Dessutom finns en moralisk aspekt på det hela. Bara för att andra länder inte har högre moral än att de avlyssnar alla, så innebär inte det frikort för svensk underrättelsetjänst att avlyssna icke-svenska civilister.

Som om inte det räcker så lär knappast regeringen nöja sig med att lyssna på transittrafik i längden.  För att citera Staffan Danielsson (c), i SvD:

Centerpartiet konstaterar emellertid att det inte räcker att spana enbart på utländsk trafik.

– Tyvärr kan det behövas en möjlighet till spaning även i en och annan svensk dator, om till exempel terrorhot planeras, ­säger Staffan Danielsson.

Han bedömer att det kan ta mellan ett och två år att utreda reglerna för hur FRA ska få spana mot svenskar. En rad kritiker kräver att det ska finnas brottsmisstanke i sådana fall.

– Blir det en utredning så kan det diskuteras i det sammanhanget, säger Staffan Danielsson.

Om vi inte passar oss, så flyttar vi med andra ord bara problemet ett par år framåt i tiden. Det finns en uppenbar risk att det blir en ubåt av det hela, där man "justerar" i lagen i efterhand när lagen väl blivit allmänt accepterad. Frågan är om tidningar, TV, radio och folkopinion kommer att mobiliserar på det sätt som skett nu för att se till att sådana "justeringar" fortfarande är vettiga? En sådan sak fyller mig med skepsis, det luktar spin lång väg.

Spin luktar det också på andra sätt. Till exempel kommer ett sådant här förslag göra det långt mycket svårare för de riksdagsmän och kvinnor i alliansen som flaggat för att de inte accepterar lagen som den ser ut. Trycket mot de som har principiella invändningar kommer att öka än mer, så att det blir nästan omöjligt att stå emot – en av de viktigaste angreppspunkterna för motståndet röjs ju ur vägen. Då kan man komma att acceptera trots de ANDRA invändningarna man haft, helt enkelt för att situationen ändå kanske är "bra nog".

Jag är skeptisk, till och med mycket skeptisk, Klambergs analys om splittring och avledning låter alltför plausibel. Jag tänker inte ropa varg riktigt ännu, det är i alla fall en öppning till diskussion, men det finns en uppenbar risk att seger utropas och den trojanska hästen släpas in på torget.

(Via HAX, TVÅ, TRE, FYRA)

Moderaterna upprepar nu samma trötta och sönderslagna argument in absurdum. Ibland får de hjälp av något annat ljushuvud, men oftast står de i ensam majestät medan folket pekar och påpekar att kejsaren är naken.

Några moderata politiker har fattat, men det kunde man inte tolerera så man går ut med ett internt mail. Fast man kunde lika gärna ha låtit bli, för mailet innehåller exakt samma idisslande som utmärker hela debatten från moderat sida. Det skall vara ett förtydligande, men tillför noll och intet.

Men för att plocka sönder idiotierna ÄNNU en gång — de som nu senast rapades upp i mailet:

Massavlyssning eller inte?

Sorry Tolgfors bara för att du säger att det inte är fråga om massavlyssning gör inte utsagan sann.

Alla mina mail kommer att passera FRAs filter, eftersom min mailserver står på utländsk mark. Att FRAs tjänstemän kommer att ha få eller inga skäl att manuellt läsa mailen är fullkomligt ointressant, de har fortfarande filtrerats. Samma sak kan sägas om kommunikationen för en stor majoritet av alla svenskar, så den fågeln flyger inte.

(more…)

Apropå Tolgfors och hans definitioner:

- Det finns ett antal missförstånd i debatten som har funnits med hela tiden. Ett sådant är att det skulle handla om massavlyssning av svenska folket, vilket nu upprepas i den här artikeln, säger han till TT.

Låt mig försöka mig på en definition…

Massavlyssning

Från orden “Massa” och “Avlyssna”

Massa (som adj) Något vanligt eller generellt förekommande. Större mängd.

Jfr. FRA medges genom den nya lagen generell tillgång till all trafik som passerar Sveriges gräns. Hela denna enorma mängd data filtreras sedan maskinellt via sökbegrepp för att sålla ut för uppdraget intressant information.

Avlyssna (verb) Lyssna på, lyssna analytiskt, lyssna i hemlighet, insamla information om.

Jfr. En privatperson kommer inte att veta ifall dess kommunikation filtrerats ut av FRA, eftersom denna information är hemlig. Det enda personen med någorlunda säkerhet kan veta är att hela eller delar av kommunikationen passerat FRAs filter, och därmed utgjort underlag för FRAs informationssökning.

ERGO: FRAs filtrering och informationssökning utgör i praktiken en massavlyssning. Inhämtningen är generell, liksom filtreringen, all trafik som passerat landsgränsen är underlag för FRAs informationssökning och analys.

Det är egentligen ointressant för definitionen om all information kommer att analyseras av tjänsteman eller inte. Att trafiken ingår i underlaget och att allmänheten saknar kunskap om vilken kommunikation som ansetts intressant nog för vidare analys är nog. Det är tillräckligt generellt, omfångsrikt och oförutsägbart, och kan därmed inte ses som något annat än massavlyssning.

Jag är inte på något sätt något slags fan av systrarna Graaf, men inte heller tycker jag speciellt illa om dem. Det enda tillfälle jag önskat dem till en rejält varmare plats var när de försökte sig på en popkarriär, vilket de gott kunnat låta bli.

När Magdalena säger att hon och Hanna inte skäms för något de gjort i offentligheten, så förstår jag vad hon menar — för sånär som på den obefintliga poptalangen, så har de gjort det de ville göra. Annika Leone håller tydligen inte med.

Fröken präktig drar snabbt upp bilder där systrarna Graaf plåtats tutte mot tutte, som om det skulle vara så farligt, och en där de leker Barbie/uppblåsbara Barbara iförda någon slags minimal björnliganutstyrsel.

Exakt varför de skall skämmas för att ha visat sig halv/helnakna i skitmesiga grabbtidningar framgår däremot inte riktigt — annat än just barbiegrejen och det incestuösa i att två systrars kroppar rör vid varandra. Men sorry Annika Leone, den grejen förstår jag inte. Än mindre begripligt blir det när en drös andra händelser/kändisar dras med i harangen.

Visst, jag tyckte nog att “Robinson”-Robban var pinsam i blåmålat tillstånd, men mest för att han som vanligt försökte stjäla uppmärksamheten på ett mycket patetiskt och infantilt sätt. Tycker jag han skall skämmas? Ja kanske han borde skämts då, för att ha gått på myten om sig själv, men nu borde han bara garva åt saken.

Istället ser jag Annikas inlägg som en del av ett nymoralistiskt mönster. Det är nästan lite hippt att vara moralist numera. Victorianismen firar nya triumfer hundra år efter bäst-före-datum. Vi skall inte visa oss nakna, i alla fall inte om vi är hetero; sexualitet är farligt, framför allt sexualitet som inte pågår privat i sovrummet mellan stabila partners; folk skall inte söka uppmärksamhet, i alla fall inte för uppmärksamhetens egen skull. Välkomna till moral-majority-country.