Arkiv för kategorin ‘Dagsfrågor’

Sedan ungefär ett decennium pågår en “feeding frenzy” i piratjägarorganisationerna. Dessa organisationer har vattentäta skott gentemot de kreatörer de säger sig företräda. Om någon av dessa kreatörer någonsin får en krona från antipiratorganisationernas fantasiskadestånd, så är det dags att plocka fram en stege och måla ett svart kors i taket.

En tolvåring, med ett modikum av internetförmåga och engelsk läsförståelse, skulle på någon timme kunna skaka fram en handfull hårresande exempel. Fall där dessa arméer av advokater sysslat med saker som går totalt på tvärs med logik, rättsmedvetande och vanligt sunt förnuft. De använder rutinmässigt hyckleri, lögner, manipulation, tveksam bevisning, mutor, digitala brott, oproportionerliga krav som syftar till terror, och rena utpressningsmetoder.

Dessa organisationer är bra mycket farligare för det moderna demokratiska rättssamhället än en hel legion av hemmapirater. Det skulle vara långt mindre farligt för Sverige att ha nio miljoner fildelare, än att tillåta dessa organisationer att fullt ut importera de amerikanska moderorganisationernas metoder.

Vad skulle hända om alla svenskar fildelade? Jo det som skulle hända är att de som vill sälja musik, film, mjukvara och dylikt i detta land, skulle vara tvungna att göra det på ett sätt och med villkor som tilltalar kunderna. Det skulle helt enkelt vara nödvändigt, eftersom alternativet skulle vara att helt lämna den svenska marknaden och skapa en form av vakuum. Naturen försöker jämt fylla alla vakuum.

Dessa organisationer är som mest effektiva när samhället är som mest ofritt. De kommer med tingens inneboende logik att sträva efter att maximera sin effektivitet, vilket om ingen säger stopp sätter p för vår frihet. Jag har svårt att föreställa mig att ens den mest förhärdade upphovsrättsivrare verkligen vill bo i den typ av samhälle som är den logiska följden av ett sådant resonemang.

Not: Flera av länkarna är hämtade från PiratJanne.

En dag i september grimaserade jag i spegeln, du vet som man gör när man skall komma åt någon del av ansiktet att misshandla med vassa naglar. Plötsligt blev jag alldeles stilla, för jag såg något jag inte hunnit med att lägga märke till tidigare. Under ögonen uppstod fåror. Det gör det ju alltid när man grimaserar, men där fårorna en gång varit som vågor på vattnet påminde de nu mest om plogfårorna på en vårfrusen åker.

Jag brukar alltid säga att jag inte har något problem med att åldras, att jag tog mina ålderskriser i tjugofemårsåldern och är klar med dem. Jag har inte känt något plötsligt sug att köpa en Harley, och tatuerad är jag redan så det skulle inte vara något nytt. Den enda åldersångest jag egentligen bär, om det är en ångest eller insikt, är att jag skaffat gymkort på gamla dar.

I spegeln såg jag plötsligt att jag inte längre är arton, vad än min hjärna vill försöka påstå och min libido vill göra gällande.

Ett leende sprack upp på mina läppar. Kanske en aning vemodigt, men inte alltför mycket av den varan heller. Med ålder kommer en slags säkerhet som inte bygger på prestige, en slags trygghet med sig själv som bräcker konflikträdsla utan att därför söka konflikt. En acceptans och brist på panik, förutsatt att du lyckas spräcka ålderskriserna och ta dig förbi dem så att du kan ankra upp i din egen person.

Jag hoppas att jag aldrig kommer att behöva säga att det var bättre förr, att mitt minne inte lurar mig att sortera bort det som inte var bra. Den bästa tiden är nu, och ännu bättre skall det bli.

Faktum är att mycket var sämre förr. Världen var farligare om än mer förutsägbar. Attityderna var i viss mån hämtade från stenåldern, och förändringen från då till nu inom vissa områden är närmast häpnadsväckande. Idag är livet för homosexuella bra mycket enklare än bara för tjugofem år sedan, backar man mer sågs de som sjuka. Min generation är mer jämställd än mina föräldrars, mina yngre syskons familjer kommer vara mer jämställda än min generations, och mina barns än mer än så.

Jag växte upp under atomparaplyet, ständigt halvmedveten om att mänskligheten kunde stå på randen till utrotning på grund av en missuppfattning eller annat dumt misstag. Militanta grupper som Baader Meinhoff sa adjö till sin mänsklighet, när deras förbittring över samhället och den behandling de fick utstå fick dem att ta till mord som motåtgärd. De hade sällskap av Rote Armee Fraktion, Action Dirècte, IRA, ETA, PLO och en hel bunt andra vars frustration över verkligheten övergick i våld. Flygplansrutter lades alltför ofta om till Kuba, Libyen och andra intressanta resmål oavsett ursprungsdestination. Politiska mord var vardag, liksom bombningar. Maffian tycktes ha hegemoni i Italien, i så hög grad att ärliga politiker hade förväntade livslängder liknande första världskrigets piloter.

Trots det, och trots IB-affärer och annat otyg, så var västvärldens främsta tjusning framför alternativen dess frihet. Det och grundläggande respekt för rättssäkerhet, integritet, demokrati och yttrandefrihet. Till och med de fredsrörelser som senare visat sig infiltrerade och finansierade från Moskva hade friheten att säga sitt.

Dagens konflikter är balkaniserade jämfört med den tidens centralstyrda kalla krigs-konflikter, men i grund och botten är de inte farligare. Nutidens terrornätverk är inte mer fanatiska än dåtidens. Bättre rustade, ja; bättre tränade, kanske — men överlag skiter den som dör i ifall bomben som spränger en i smulor har preparerats av någon från Nordirland, Tyskland, Libanon eller Afghanistan. Bilderna från London var starka, när äldre gubbar och gummor var mer arga än rädda. De lät sig inte kuschas, de hade överlevt såväl blitzen som IRA, så vad var Al Quaida?

Kom inte och försök skrämma mig med terrorism eller andra så kallade yttre hot! Hur verkliga dessa än är, så är de inte värre än vad vi redan överlevt. De är inte tillnärmelsevis motivation nog att lägga locket över vårt öppna samhälle, kartlägga dess innevånare, röja våra hemligheter och snoka i vårat privatliv.

Skillnaden nu och då, är att idag så finns förutsättningar för en mycket högre grad av kontroll från samhällets sida. Samma processorkraft som revolutionerat vår kommunikation, vår mediekonsumtion och vårat arbetsliv fungerar alldeles utmärkt för att revolutionera möjligheterna att kartlägga oss och våra liv. Det finns inga tekniska hinder, hindren är bara politiska, legala och sociala — och som alla sådana “mjuka hinder” kräver de ständig vaksamhet.

Det är dags att våra politiker inser vad som hänt. Att den tekniska kapaciteten sprungit ifrån den politiska medvetenheten. Att demokrati, frihet, integritet och öppenhet är helt avhängigt på ständig vaksamhet. Den politiska makten i fria länder har klarat sig utmärkt under hela den moderna historien utan total kontroll. Bara för att total kontroll nu är möjlig innebär det inte att den är önskvärd.

Annars kommer jag att bli tvungen att säga att det var bättre förr, och jag har inte lust att bli gubbe riktigt ännu.

Camilla Lindberg ställs i kylan. Uppseendeväckande sa bull.

När hon nu skyfflas från justitieutskottet till kulturutskottet, så kommer hon få det klart mycket svårare att hålla sig ajour med hur FRA-lagen hanteras. Till exempel att kontrollera hur de femton punkter som satts upp för att förändra FRA-lagen genomförs.

När mikrofonen hamnar under nosen på folkpartiledningen kommer vi säkert få höra intressanta förklaringar. Att det beror på hennes liberala samvete råder det dock ingen tvekan om — spindoktorer till trots.

Jag önskar att jag kunde säga mig vara förvånad, men så mycket förtroende har jag inte kvar för alliansregeringens nuvarande partiledningar. Jag får säga som Mary: “Men folkpartiet då!”

Regeringen Reinfeldt, tillsammans med en massa andra tekniskt illitterata beslutsfattare världen över, ägnar sig åt att pissa i motvind. De strävar rakt mot ett paradigmskiftes stormvindar.

Kommunikationsmöjligheterna människor emellan har exploderat i tillgänglighet och potential. Det handlar inte bara om internet, även om det är den största delen av kakan, utan även om telekom och ad hoc nätverkande via wifi och bluetooth.

Värdet av den lätthet med vilket vi kommunicerar driver den tekniska utvecklingen. Utvecklingen driver i sin tur mot än enklare och mer fullständig kommunikation. Vi nådde en tipping point i början av millenniet, där värdet av kommunikationen blev så stort att det inte längre kunde nonchaleras, och utvecklingen började driva sig själv. Vi ser konsekvenserna i form av att företag som till exempel Microsoft överger proprietära slutna format för öppnare, trots att de proprietära formaten var en viktig del av deras tidigare affärsmodell. De är inte framme ännu, men utvecklingen är tydlig.

Trots det befinner vi oss bara i början av den utvecklingen. Vi har kommit så långt att vi börjar märka det i vår vardag, men den fulla potentialen ser vi inte ens ännu. Det är som outforskat territorium, som när västern öppnades för nybyggare, utvecklingspotentialen är enorm. Men på samma sätt som med nybyggarna, så kommer många att upptäcka att guldet blev till sand.

Det som beslutsfattare världen över sysselsätter sig med just nu är att låtsas att inget förändrats. Man försöker få kontroll på kommunikation man inte bör ha kontroll över, slår vakt om modeller som är föråldrade, försvarar kolonialmakternas rättigheter mot nybyggarnas frihetssträvanden och försöker i största allmänhet få stora delar av utvecklingen ogjord. Allt med de bästa av föresatser, att man slår vakt om “rådande värden” och “moraliska rättigheter”.

(more…)

Jag förvånas ofta över hur ytligt folk tänker. Om man gör en konstnärlig installation om ett viktigt ämne, så är det väl meningen att folk skall bli störda, eller?

DN - “Vad farao är det som pågår?”:

Marie är en kvinna i 60-årsåldern, bosatt i Stockholmsområdet. Den 5 september äter hon lunch med sin syster och svåger i restaurangen vid Bonniers Konsthall på Torsgatan. Efteråt besöker hon toaletten en trappa ned. När hon slagit sig ner får hon syn på en tv-skärm till vänster om toalettstolen.

-Jag tänkte: Vad farao är det som pågår? Och vad i hela världen är det som syns på skärmen? Och sedan insåg jag - det är min rumpa, berättar Marie.

Just under vattenytan är en kamera placerad som filmar uppåt och fångar vad som pågår. Bilderna visas i realtid på tv-skärmen.

-Jag hade tyvärr redan påbörjat processen. Jag försökte dölja det genom att slänga ner papper i vattnet, men det hjälpte inte. Det var väldigt obehagligt.

Marie säger sig tycka om kultur, men tyckte installationen gick för långt och upplevde sig kränkt. Installationen heter “Closed Circuit” och är skapad av videokonstnären “Pipilotti” Rist. Man får förmoda att det är en kommentar till det moderna övervakningssamhället.

(more…)