cloud-chase

Gemensam estetik innebär att det är samma sak, eller?

Denna artikel är del 2 av 5 i artikelserien E-cigaretter

Jag misstänker att just det faktum att en vejpare ”röker” är en långt viktigare orsak till det starka motståndet än vad man skulle kunna tro.

För den som missat vad vejpa är, så är det någon som blossar ånga på en e-cigarett. Alla som sett någon vejpa har säkert hajat till över att det lika gärna skulle kunna vara en ”riktig” cigarett eller pipa, förutom att det mer ser ut som en cigg från en sci-fi serie, eller kanske något Batman skulle använda.

Stora rökmoln blåses ut, inte sällan minst lika feta som från någon cigarett. Ångan man ”röker” består främst av propylenglykol och glycerin, båda är ämnen vi ändå får i oss i det närmaste dagligen. När de blir till ånga bildas ordentligt med ”rök”.

Den psykologiska effekten av likheten blir att de två sakerna omedvetet jämställs. För den tobaksrökare som tänker sig gå över till vejping är likheten en fördel. Det tilltalar den som egentligen vill röka, men vill slippa utsätta sig för alla nackdelar. För den som hatar allt vad tobaksrök heter, så är det snarare en mental spärr som är svår att ta sig förbi.

Men det är faktiskt inte tobak och det är inte rökning. Det är propylenglykol (PG), vegetabiliskt glycerin (VG), smakämnen och en variabel mängd nikotin. Denna vätska förångas utan att förbrännas, innehåller inga förbränningsprodukter och är långt svalare än tobaksrök. Det enda som är gemensamt med tobakscigaretter är nikotinet och inte ens det är givet, då många vejpare trappar ner och fortsätter vejpa med nikotinfri vätska.

Det gör också stor skillnad för de som är runtomkring. Vejpingånga hänger kvar några tiotal sekunder, upp till en halv minut i ett vindstilla rum utan vädring, tobaksrök en halvtimme. Någon som är överkänslig mot tobaksrök reagerar knappt alls ens om man blåser vejpångan i deras ansikte. Även om smaken är stark för vejparen, så kan den som får ångan i ansiktet bara med viss nöd gissa vilken smak det är fråga om.

Nikotinet i tobaksrök drabbar den passiva rökaren också, medan nikotinet i vapeånga tycks vara svårare att ta upp. Tobaksrökens nikotin tas främst upp i lungorna, medan vejparen tar upp det mesta i munhåla och svalg. Det gör att inte ens nikotinet är ett lika stort andrahandsproblem.

I Storbritannien som har de mest liberala vejpinglagarna, så är det OK att vejpa på bussen, i affären, ja i princip i alla offentliga miljöer där det inte specifikt skyltas att vejpning undanbedes. Rökning däremot är inte tillåtet inomhus i offentliga miljöer.

Så kopplingen är rent psykologisk, den sitter i vejparens och kritikerns huvuden.

Frågan är då: Vilka regler skall gälla för vejping? Skall det vara helt fritt? Skall samma regler gälla som för tobak?

Vad är en rimlig hållning?

Serienavigation<< Blir e-cigaretterna revolutionen som kom av sig?Den vetenskapliga osäkerheten och försiktigheten >>

Marcus Fridholm

Jobbar som middleend/frontend developer på Spinit AB i Sisjön, Göteborg. Har familj med tre barn och alltför lite fritid, skräp i hörnen och lite allmänt kaos.