Empatiska pirater sökes

 

Den senaste tiden har jag kommit fram till att empatilösheten är vår tids pest. Den finns överallt och möter väldigt lite motstånd. Att ha empati likställs i dagens samhälle i bästa fall med att vara lite rart naiv och i värsta fall med att vara korkad. Det är fel. I själva verket är empati i dag en oerhört sparsamt förekommande naturresurs som vi måste vårda och odla.

empathy

skriver Piratpartiets partiledare Anna Troberg på sin blogg i en replik till Åsa Linderborg. Diskussionen handlar om identitetspolitik och om tolkningsföreträde. Men det var inte det som fick mig att fastna för citatet.

Empati är så avgörande för fungerande relationer. I en familj, i en skolklass, i en arbetsgrupp, i en organisation eller i ett samhälle.

Det var empatilösheten som var ett av de stora problemen i de modernistiska byråkratiska samhällen och organisationer som skapades under 1900-talet. Nazityskland och de kommunistiska staterna byggde sitt förtryck på att begränsa empatin mellan människor eller göra den för farlig. Samma mönster fast utan utrotningsprogram kunde också skönjas i andra delar av de moderna projektet. Arbetare och tjänstemän som anonyma och alienerade kuggar i ett stort maskineri.

I nutid är det empatilösheten som är problemet med de främlingsfientliga resonemang som fått ett så starkt fäste i den svenska offentligheten. Det är empatilösheten som är problemet med Sverigedemokraterna. Det är empatilösheten som drar skiljelinjer och skapar förtryck och trakasserier baserat på härkomst, kön, sexuell läggning, funktionshinder mm. Identitetspolitik borde inte handla om att försvara en eller ens flera grupper som utsätts. Det blir alltför lätt en fråga där grupp ställs mot grupp. Där behövande ställs mot behövande.

Identitetspolitik borde handla om att försvara empatin.

För empatilösheten gör sig påmind på fler ställen än så. Vi ser den i arbetsförmedlingens oförmåga att hjälpa de långtidsarbetslösa, i skolans misslyckande att anpassa undervisningen till alla elever och till nya behov och i statens och samhällets slentrianmässiga övervakning av vår kommunikation, våra resor och våra relationer.

För mig är identitetspolitiken och kampen mot det empatilösa samhället en precis lika viktig anledning att vara pirat som kampen mot inlåsning av kunskap och kultur och kampen för integritet och mot övervakning.

Jag vill vara en empatisk pirat.

Nätkärlek

När jag blev engagerad i den nätpolitiska diskussionen och efter ett tag i piratrörelsen så slogs jag av hur öppen och inkluderande svärmen var. Mina första år i piratrörelsen, mina första möten med pirater online och offline var energigivande och fulla av positiva relationer.

Vi ägnade oss åt nätkärlek och lovebombing. I det ständigt pågående samtalet på bloggar och andra ställen fann jag uppmuntran, stöd och glada tillrop. Och jag tror inte bara det var jag som kände så. Det var en del av vår kultur. Vill du göra något, gör det! Har du gjort något, bra jobbat!

Vi skickade blommor inte bara till Roger Wallis utan också till artister och konstnärer som var villiga att lyssna på våra argument.

Vi var empatiska pirater.

I mitt yrkesliv har jag ägnat mig mycket åt att ge feedback. Som lärare och handledare till studenter, som coach och producent till talare, artister och andra medverkande, som redaktör till skribenter och som projektledare och chef till medarbetare.

Jag har en enkel matematisk modell för hur feedback fungerar. Kritik + empati = feedback. Jag använder den som en påminnelse till mig själv om att det är helt meningslöst att berätta för någon vad den gör för fel eller vad den bör göra annorlunda utan att samtidigt bry sig om hur den människan känner sig och mår.

Det handlar inte om att linda in kritiken. Det är inte ett simplet grepp som att säga några positiva saker först innan man kommer till kärnan och att berättar vad som kan förbättras. Det handlar om att inse att alla människor är olika och att om jag vill nå fram med mina instruktioner, min feedback eller min kritik till någon behöver jag möta just den människan i just det ögonblicket med förståelse. Det handlar om empati.

Vi ser mycket kritik utan empati som följeslagare runt omkring oss när som Anna säger empatilösheten breder ut sig. Vi ser det t ex i den senaste månadens kritik av de nya stadsråden. Empatilösheten är kanske inte alltid men ofta en av de mekanismer som ligger bakom drev av olika slag.

Det är trist. Men det är inte min poäng. Min poäng är att den sortens kritik är helt verkningslös som förändringsverktyg. Den är ett spel för galleriet. När vi empatilöst och utan att fundera över hur det påverkar den människa vi vänder oss till kallar någon för fåkunnig, idiot eller något annat nedsättande så tillfredställer det bara våra egna behov eller möjligen om vi har meningsfränder deras. Kritik som onani eller publiksport.

Som aktiv i ett parti som slogs för nätkärleken och mot näthatet, som hyllade ett nytt offentligt samtal där alla kunde få vara med så hoppas jag att vi kan vara bättre än så. Att vi när vi är kritiska klarar av att vara det på ett konstruktivt sätt.

Att vi klarar av att vara empatiska pirater.

Näthat?

Jag har med sorg lämnat de flesta piratsamtal på nätet under det senaste halvåret. Jag har inte haft ork att delta i dem. Även om jag som styrelseledamot känner ett ansvar för att delta i diskussionen så har jag av självbevarelsedrift hållit mig undan. Det kostar för mycket energi helt enkelt.

Samtalstonen inom partiet och i diskussionerna runt partiet på Facebook och annorstädes har blivit sådan att jag inte kan kliva in i de flödena utan att bli besviken och förbannad. Medan jag fortfarande hängde med hände det dagligen att jag såg nedsättande kommentarer, påhopp och rena trakasserier. Helst skulle jag vilja ha orken att vara där för att säga emot, säga ifrån och försöka förbättra samtalet. Men det kändes mig helt övermäktigt.

Jag är knappast stolt över valet att lägga min energi på andra som jag uppfattade mer konstuktiva saker. Jag lämnade ju trots allt vänner och medaktivister att ta hand om problemet utan min hjälp. Jag har en oerhörd respekt för de som orkat vara kvar, särskilt för de som dagligen arbetat mitt i det samtaledt och försökte gör något åt saken som förebilder, moderatorer och empatiska pirater.

För när jag säger att jag hoppas att vi kan vara empatiska så är det för att jag tvivlar. Utvecklingen av partiets samtalston bekymrar mig. Om vi vill vara en positiv förändringskraft i det svenska samhället så börjar det med hur vi har det i vår egen organisation. Om vi tror på ett demokratiskt offentligt samtal baserat på transparens och respekt för allas olikheter så behöver vi leva som vi lär.

Jag tycker inte att vi lever som vi lär längre. Vi har blivit tilltufsade av nedslående valresultat, bristande kommunikation och interna stridigheter. Vi har låtit optimism och byggande ersättas av felfinnande och polemik. Och empatilösheten breder ut sig även hos oss.

Lösningen är enkel. Vi behöver fler empatiska pirater.

Ledarskap

Man skulle kunna göra detta till en fråga om ledarskap. Man skulle kunna säga att vi som har haft ledande positioner medan samtalstonen i partiet förändrats bär ansvaret för detta misslyckande. Att det är vi i styrelsen som borde ha sett problemet och gjort något åt det. Att vår partiledare Anna har misslyckats.

Jag tycker inte det är en rättvis beskrivning. Jag är förvisso part i målet, men jag tycker att styrelse och ledning har ansträngt sig för att bromsa, förhindra eller begränsa empatilöshetens utbredning på en mängd sätt. Att detta är ett problem som inte går att lösa med ett förändrat ledarskap.

Det är lätt att säga att tidigare styrelse och ledning inte hade det här problemet. Att vi kanske borde gå tillbaka till hur det var eller i alla fall lära oss av hur man tänkte då. Men då missar man hur grupper och organisationer utvecklas och att det kan vara andra saker en ledarskapet som brister när en organisation börjar fungera sämre.

Utan att göra anspråk på att vara expert på området så vill jag ändå göra en koppling till kunskapen om gruppers utveckling. I ledarskapsutbildningar pratar man ofta om olika stadier som en grupp går igenom. Jag tror att dessa också går att överföra på stora grupper, som en hel organisation.

Piratpartiets utveckling går i så fall att förstå som att vi tidgare var i det tidiga stadiet av tillhörande och trygghet som kännetecknar nya grupper och att det vi sett de senaste åren är stadiet som domineras av konflikter i sökandet efter tillit och struktur. Under de senaste åren har det gjorts ett jättearbete med att skapa struktur. För att bli klara med det behöver organisationen hålla samman tills alla hittat sin roll eller plats. Att ta sig igenom konfliktstadiet handlar oftast om att sammanhållningen runt det gemensamma målet gör att man härdar ut tills strukturer och roller sätter sig. Då når man fram till stadiet som kännetecknas av tillit och struktur.

Det är lätt att skylla på ledningen när det går dåligt. Det är lätt att skylla på ledningen när man inte är nöjd med hur det är i en grupp eller i en organisation. Svårare är att inse hur man själv bidrar. Att se vad man själv kan göra både för ett bättre resultat och för en bättre sammanhållning.

Jag är inte övertygad om att jag är rätt person eller har orken som krävs för att ta ansvar för piratpartiets utveckling. Jag skriver därför inte detta för att försvara min egen ställning eller mina egna val.

Jag skriver detta för att jag är övertygad om att Anna Troberg är rätt person för att leda partiet genom den här svåra tiden. Hon är rätt person för att hon tidigare än de flesta av oss förstod hur viktigt empati var. För att hon under sitt ledarskap hela tiden drivit frågan om hur vi förhåller oss till varandra och till våra meningsmotståndare. För att hon alltid har klarat av att koppla våra tekniska kärnfrågor till frågor som handlar om hur människor har det.

För att Anna är en empatisk pirat.

Vägen framåt går genom att vi blir bättre på att förstå och samtala med varandra internt samtidigt som vi blir bättre på att förstå hur människor känner inför våra frågor externt. Vägen framåt går genom att bekämpa vår tids pest – empatilösheten.

Den striden kan inte Anna vinna ensam. Den kan ingen av oss vinna ensam. Den vinns genom att vi är många som deltar i samtalet och som ser och reagerar när empatilösheten breder ut sig. Att vi är flera som säger ifrån när någon går över gränsen. Att vi är fler som stöttar dem som känner sig illa behandlade. Att vi är fler som kallar oss empatiska pirater.

Jag vill vara en empatisk pirat. Vill du?

21 svar på “Empatiska pirater sökes”

  1. I mina ögon blev Piratpartiet åtminstone delvis irrelevant när det började strömma genusfloskler ur munnen på partiordföranden. Jag beklagar detta verkligen, för ett Piratparti hade behövts för att försvara vissa centrala medborgerliga rättigheter och då blir de där genushistorierna direkt kontraproduktiva.

    1. @RICK

      Jag accepterar att det ser ut så i dina ögon. Men jag håller inte med dig. Om vi ska försvara de medborgerliga rättigheter du nämner så måste vi inse att de är olika hotade för olika människor i vårt samhälle och att det gör att vi som parti har anledning att engagera oss i det som du föraktfullt kallar genusfloskler – dvs rättigheter för HBTQ, jämställdhet etc.

      Dessutom är det värt att notera det nedsättande ordvalet ”strömma genusfloskler” är exempel på den sortens tråkiga samtalsklimat som jag skriver om i inlägget nedan. Om du har en annan uppfattning en Anna Troberg så tycker jag att du kan uttrycka den på ett mer konstruktivt sätt.

  2. Har själv röstat på piratpartiet i dom två senaste valen, har dock inte orkat att sätta mig in i hur debatten inom partiet ser ut.
    När jag började läsa denna artikel så funderade jag på hur det ser ut med Genusfrälset inom partiet, efter att ha läst komentarerna så vet jag.
    Nu förstår jag även varför partiet verkar ha tystnat.

  3. Mycket, på sätt och vis, glädjande artikel. Empati är något som verkligen saknas i bredare skala. Jag ger definitivt tummen upp för mer sådant här inom partiet och politiken!

  4. ”Jag skriver detta för att jag är övertygad om att Anna Troberg är rätt person för att leda partiet genom den här svåra tiden. Hon är rätt person för att hon tidigare än de flesta av oss förstod hur viktigt empati var. För att hon under sitt ledarskap hela tiden drivit frågan om hur vi förhåller oss till varandra och till våra meningsmotståndare. För att hon alltid har klarat av att koppla våra tekniska kärnfrågor till frågor som handlar om hur människor har det.”

    Där har du så otroligt fel och det är det om mest står ut som struntprat i det ovan i skarp konkurrens med resten.

    Du menar på fullt allvar att någon som kallar meningsmotståndare för skitstövlar, pekar finger mot dem på bild, refererar konstant till sina könsdelar, kallar medlemmarna för fegisar, sexister och alldeles för ofta och ignorerar aktivisters arbete på en massiv skala där man verkligen försöker bidra med något (tex mina videofilmer, mitt aktivistforum, mina kurser mm och förstås andras arbete), DET tycker du är det goda ledarskapet och det goda samtalet. Du tror på fullt allvar att kritiken som framförts är helt ogrundad? Alla har fel, Anna gör inget fel? Verkligen? Är det så?

    Du är verkligen som en struts som stuckit huvudet i sanden och är därmed helt blind för vad som försigått. Du är ett gott exempel på grupptänkande och kongnitiv dissonans.

    Nästa knasgrej, det finns så många ovan:

    ””Det handlar om att inse att alla människor är olika och att om jag vill nå fram med mina instruktioner, min feedback eller min kritik till någon behöver jag möta just den människan i just det ögonblicket med förståelse. Det handlar om empati.””

    Dessutom måste man ha gått rätt djäkla inavlade kurser i ledarskap om man tror att kritik kan framföras på något sätt så att ingen tar illa upp och att det är ett mål att sträva efter. Det funkar helt enkelt inte så. Som person måste man utveckla ett hårdare skinn än så, det hör till livet att soppa till det, få en utskällning och sedan ordna upp det man ställt till med. Det är det som är feedback.

    Men du vill inte ha det så, du vill att den som soppat till det skall få en empatisk tillsägelse full av förståelse som lämnar utrymme för personlig utveckling och tillväxt? Är du på riktigt?

    Men det farliga i denna skadliga attityd är att du anser att kritik som inte möter personen med förståelse kan avfärdas. Vad du faktiskt säger med det är – INGEN kritik behöver någonsin lyssnas på (i och med att den saknar någon inbillad egenskap man anser skall vara med, för oempatisk, för lite trevlighet, någonting) och det är exakt vad gruppen omkring Anna och Anna själv tillämpar och predikar och det är också, komplett struntprat! Då är något av det värsta och sämsta ledarskap som finns och det sämsta samtalet man kan producera också, då ju personer som ett resultat av detta blir avfärdade och ignorerade och upplever de inte lyssnas på. Men du tycker detta är bra? Jösses, är du på riktigt?

    För den som vill ha riktig information om vad ledarskap är i ideella organisationer och inte det dravel som marknadsförs ovan, så kan man läsa denna tråd i aktivistforumet. Det finns ett antal artiklar som beskriver bra ledarskap Anna aldrig någonsin gjort eller kommer att göra och det finns artiklar som beskriver dåligt ledaregenskap, som innehåller många saker som hon HAR gjort. Bara att jämföra.

    1. tittar på Görans inlägg
      tittar på Olas kommentar
      tittar på Görans inlägg igen
      tittar på Olas kommentar igen
      står i valet och kvalet rörande vems sätt att samtala som bör tillämpas
      tittar en tredje gång
      väljer Olas

      Håll käften, tölp. Om du inte har något att komma med så finns det ingen anledning att slösa utrymme med sådant dravel. Du kan ju inte ens korrläsa ordentligt, än mindre formulera ordentliga ståndpunkter. Ska vi ta dig på allvar när du skriver en sån här drapa under ett sånt här inlägg? Svara på ett inlägg om att lyssna och ta till sig av andras åsikter genom att aktivt vägra att lyssna och ta till sig av den uttryckta åsikten? Hur tondöv och utan känsla för kontext kan en människa ens bli?

      Det är inte ens värt att slösa utrymme på att försöka vara empatisk. Som du själv säger: personlig utveckling är skitsnack som aldrig kan hända, och du kommer aldrig att växa till en sådan nivå där du har något att tillföra. Vänligen lämna fältet.

      tittar på vad som följer av att välja detta sätt att skriva
      konstaterar att det finns ett egenvärde i att försöka sig på empati, förståelse och dialog
      tackar Ola för det oerhört pedagogiska synliggörandet av poängen i Görans inlägg

    2. Ola om jag är en struts som sticker huvudet i sanden så är du en gås som man häller vatten på. Jag ser väldigt lite koppling mellan det du argumenterar mot och det jag faktiskt sa. Det beror kanske på att mitt inlägg var så illa formulerat att du missförstod det mesta av det. Eller så läser jag dåligt och missförstår det mesta av din kommentar. Hade jag tid skulle jag göra ett nytt försök och skriva en lång kommentar som förklarar vad jag menar eller ett nytt inlägg. Nu när jag inte har tid kan jag bara beklaga den misslyckade kommunikationen med just dig och hoppas att kommunikationen fungerande med någon annan.

  5. @ Göran

    Min tolkning av det du svarar åt mig är att ni inom PP i första hand vill strypa all kritisk debatt. Nu säger du att ni är så in i vassen ömtåliga att man inte ens får använda uttryck som ”strömmar genusfloskler”. Du milda öde! PP förtjänar att förtvina om det styrs av folk som inte kan ta en debatt.

    Och nej. genus i dagens Sverige har inget att göra med någons rättigheter, utan det är maktens hatiska ideologi. Det borde du känna till om du följt med ens en bråkdel av sahällsdebatten.

    1. Rick, Jag kan bara beklaga att du så grundligt lyckas missförstå min kommentar. Jag var förmodligen otydlig. När jag påpekade att jag tycker ”strömmade genusfloskler” är ett nedsättande ordval hade jag inte för avsikt att strypa debatten.

      Jag ska också lägga mig vinn om att försöka hitta tid att följa den svenska samhällsdebatten bättre. Jag kan inte lova att det kommer att leda till att jag börjar se genus som en hatisk ideologi.

  6. Göran,

    Du måste ha missat nyheten om de två döda manliga arbetarna härmom dagen. Vad vill ansvarig minister? Hon vill satsa på kvinnors arbetsmiljö även när nära nog 100 % av dem som okommer på sina jobb är män. Det handlar förvisso inte om PP, men se bara vad genus gjort med empatin.

    I skolorna får pojkarna dåliga betyg. På nationella prov klarar de sig ungefär lika bra, dvs. deras kunskap är inte sämre. Betygen återspeglar dock inte detta – helt i strid med lagen. Ser du att någon skulle ha reagerat¨på detta med annat än med floskler om ”pojkars antipluggkultur”? Inte heller PP vågar ta upp frågan i sitt valmanifest 2014. Så mycket om empati, alltså.

    Jag skulle kunna fortsätta denna lista hur långt som helst, men ger här bara lite smakprov.

    Ledsen, men Piratpartiet visar inga tecken på att diskutera riktiga problem. Du svarar med att det är nedsättande med uttrycket ”strömmar genusfloskler”. Mot vem då? Partiordföranden, som vägrar se problemen för vad de är?

    1. Genus är ett behändigt begrepp att använda när man vill diskutera genusskillnader oavsett åt vilket håll de gäller. Exemplen du ger är båda exempel på genus- eller jämställdhetsproblematik . För att diskutera dem och försöka hitta lösningar på dem behöver vi precis som när vi diskuterar problem som de med kvinnligt genus upplever, kunskap om hur genus uttrycks i samhället, hur människor av olika genus behandlas i olika situationer. Ur denna kunskap kan det i bästa fall komma ett intelligent samtal som leder till intelligenta beslut som minskar ojämställdheten eller med andra ord eliminerar den typen av problem som du talar om.
      Men om det inte går att samtala om att detta, om det inte går att tillsammans med andra söka kunskap om detta, utan att få nedsättande ord som t ex genusfloskler i huvudet, då uppstår inget samtal och förmodligen ingen kunskap eller några bra beslut heller.
      Jag tycker att Piratpartiet diskuterar riktiga problemet. Jag tycker dessutom att piratpartiets syn på jämställdhet och tolerans är bredare och mer inkluderande än andra partier.
      Du håller tydligen inte med, och det är helt OK, men om vi ska tala om detta så blir det lättare om du inte förutsätter saker om vad jag tycker eller vet och om du argumenterar för eller emot saker som jag faktiskt tycker och skriver.

  7. @ Göran

    Om det är så att PP använder begreppet genus på ett fundamentalt annat sätt än resten av samhället så är det antingen skäl att vara tydlig i definitionerna eller så använda något helt annat ord. Jag kan dock inte riktigt se att detta skulle vara fallet hos PP. Du gör gällande att PP diskuterar de fall – eller likartade fall – som jag nämner. Ger du mig en hänvisning, t.ex. en länk, så är jag nöjd.

    1. Två rader ur partiprogrammet under rubriken jämställdhet:

      • I arbetslivet måste attityder förändras så att det är lika självklart accepterat för män som för kvinnor att vara föräldraledig länge. Och så att arbetsgivare inte undviker anställa unga kvinnor av rädsla för att de snart ska bli mammalediga.
      • I rättsväsendet måste attityder förändras, så att män inte missgynnas vid vårdnadstvister.

      Bara som exempel.

      Och BTW, jag tror att den definition jag använde för genus i min kommentar är den vedertagna och allmänt använda. Om du har en annan definition av genus än att det betyder kön och används som förled för att markera att något handlar om kön, så får du gärna upplysa mig om hur den definitionen ser ut.

  8. Jag tycker att Göran lyfter ett väldigt viktigt problem. Empati innebär inte att man inte får ha olika åskter och argumentera för sin sak. Däremot innebär empati att man tar hänsyn till andra människor och deras känslor. Att kalla andra människor för fula, dumma, tråkiga, horor, flator, blattar, bögar och liknande är tillmälen som syftar till att såra andra. Det hör inte hemma i en diskussion och debatt. Det hör till vanlig hyfs och uppfostran att avså från sådana tillmälen, och den som inte kan hålla sig inom ramarna för en civiliserad diskussion har ett svårt socialt handikapp. Tack och lov så är det behandlingsbart i de flesta fall, men det kräver en empatisk omgivning som tålmodigt och konsekvent tar sig an övertrampen och visar för den som utförde det hur olämpligt beteendet var.

    1. Sanna ord.

      Tyvärr verkar det dock dom att ”folk” fått för sig att sådana termer och ord är helt Ok att använda i vilket samanhang som helst så länge det sker på nätet. Lite samma sak som röran kring alla hoten inom spelindustrin som det var väldigt livat om tidigare i höst.

      Mera netikett tack!

  9. Hur mår du Göran? 😉

    Grymt bra text, känner igen mig själv mycket i det du skriver. Jag hoppas resultatet blir bra i slutändan men har också dragit mig undan mer och mer från det hetska och hatiska.

  10. Mycket bra skrivet. Jag konstaterar krasst att jag har mycket kvar att lära mig i grenen empati, men jag förstår att det är den enda vägen framåt. Att somliga inte kan begripa att deras misslyckanden är en direkt frukt av deras empatilöshet är tragiskt, men någonstans måste man inse sina begränsningar och lägga energin någon annanstans.

    Jag har som du, Göran, hållit mig utanför ”diskussionerna”; mina skäl är att tonen är för hård och gör mig arg och kontraproduktiv. Jag sätter citattecken kring ordet ”diskussionerna” för det är egentligen ett alltför fint ord för det skyttegravskrig som pågår i berörda fora.

    Men jag tycker att vi inte ska ta på oss all skuld för att inte delta i skitsnacket. Det finns en heder i det också, och det finns en heder i att lägga sin energi på saker som är meningsfulla – saker man faktiskt kan göra och som leder framåt.

    Det som är meningsfullt för dig och mig att lägga energi på är inte nödvändigt detsamma som för andra, och förhoppningsvis finns det människor vars egenskaper gör, att deras engagemang på områden vi inte klarar av, blir meningsfullt. Jag grejar inte diskussionerna i kommentarsfälten – kanske kan jag fylla någon annan funktion.

    Som att peppa med en snäll kommentar till en bloggpost kanske. 😉

  11. Jag kan inte annat än hålla med Rick och Ola här ovan.
    Den empatiska sidan av Piratpartiet var något som existerade under Falkvinges ledning.
    Anna har som det redan påpekats mest sysslat med att kalla partimedlemmar för idioter och sexister.
    T.o.m Amelia påpekade ju detta efter valet vilket stöd ho ansåg sig ha fått från partiledaren.
    Dessutom vill jag påpeka att om man tittar på resultaten av de val vi sett med Anna som partiledare så är påståendet att hon är rätt för partiet än konstigare. Jag lever fortfarande i föresatsen att PP hade kunnat vara i den situation som SD är idag(tredje största riksdagsparti) om Anna hade spelat sina kort rätt. En situation som antagligen bidragit till ett bättre samhällsklimat totalt.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.