Svart katt vit katt, eller är det kanske en grå murre?

En helg för några veckor sedan kom jag lite väl tidigt ner på stan. Jag var så tidig att jag fick sätta mig på en parkbänk och vänta en stund innan affärerna ens öppnade. Det som sedan följde var som hämtad ur en dålig sketch.

Jag hann faktiskt inte ens sätta mig ner på bänken innan skådespelet började. En dam i medelåldern med eländet skrivet i ansiktet kom fram med lätt nerböjt huvud och en pappersmugg i handen.

–Please gentle sir, could you give me some money?

Något i den stilen sa hon. Det viktiga var inte de exakta orden, utan innebörden. Inom fem minuter kunde jag räkna inte mindre än tre som varit framme hos mig och tiggt om pengar. Innan jag reste mig efter tjugo minuter var jag uppe i fem och innan jag kom från stan en timme efter att jag kommit dit hade jag hunnit räkna till sju. Innan jag var hemma igen var jag uppe i ett jämt tiotal.

IMAG1828-1
Bilden hittades på http://fungoral.blogspot.se

Känslan när jag steg in genom min egen dörr var en blandning av irritation, sorg och en slags lättnad över att ha nått en slags fristad.

Det var för all del inte på långt när första gången jag kommit i kontakt med den nya tiggarvågen, det har varit ett ständigt inslag de senaste åren. Så varför reagerade jag så starkt den här gången?

Kanske är det så att jag inte riktigt vet vad jag skall tycka om fenomenet. Jag tvivlar inte alls på att en och annan av de som tigger gör det organiserat. Man behöver inte ens se Zigenarnas tid, för att inse att det är ett förhållandevis självklart område för de mer skrupulösa att utnyttja.

Jag betvivlar också att någon skulle kunnat se en (väldigt mörkhyad) tidigare kollega till min sambo illustrera hur lätt det är att spela på svenskarnas naivitet och samtidigt påstå att så ser inte verkligheten ut. Hans illustration av den arme tiggaren som på darriga ben och vinglande på sin käpp sträcker ut en kopp mot åhöraren och ber om allmosor var oerhört dråplig. Problemet är väl att man sätter skrattet i halsen eftersom man inser hur svårt det är att skilja de svarta katterna från de vita.

Jag sätter också skrattet i halsen för att jag inser hur det ena inte motsäger det andra. Den som kommer och ber om en allmosa kan mycket väl vara organiserad. I det mest harmlösa fallet ”hyr” kanske tiggaren en madrass hos någon som har det bättre förspänt och som därför tar en (antagligen rätt rejäl) del av det man tiggt ihop. I mindre harmlösa fall kan det handla om människor som körs ut till sina positioner som någon slags daglönare och som kan förvänta sig ”omild behandling” om de inte når sin dagliga kvot, eller om de försöker gömma något av det de fått ihop.

Det är väl inte en verksamhet man skulle vilja stödja? Å andra sidan gör det ju inte att tiggarna är mindre utsatta, utan bara att det bakom dem finns människor man vill kräkas lite på.

De som minns mina tidiga alster här på bloggen, kanske kommer ihåg inlägget om att göra världen lite bättre, att ens resonera om vad som kan dölja sig bakom någons skriande behov gör faktiskt lite ont. Att inse att min egen vilja att hjälpa skulle innebära att det kostar en femtiolapp eller hundralapp i timmen att gå på stan innebär att jag, som så många andra, tittar åt ett annat håll och går förbi.

Jag vet som sagt inte hur jag skall hantera det här. Det bär mig emot att vara en av dem som skiter i hur dessa människor mår, men samtidigt blir det för mycket för mig.

Jag får ångest över situationen, dels för att jag inser hur avtrubbad jag blir och dels för att jag inser hur mycket ”vi och dom mentalitet” som skapas av människors oförmåga att hantera situationen.

Dessutom blir det hela inte lättare av hur aggressiva några av dessa människor är. Jag var på väg att be en av dem dra åt helvete när hon efter att jag förklarat att jag bara hade kort ville att jag skulle gå till bankomaten för att ge henne stålar. Yeah, right! Jag skall stå där med en fullständigt okänd människa som vill ha mina pengar till skänks och försöka dölja min kod, för att sedan ge henne ett minimum av hundra spänn. Som om hon var den enda som bett mig om pengar?

Jag är inte alls för någon slags lagstiftning mot tiggeri. Det är symtombehandling och inte värdigt ett land som säger sig stå för människovärde och välfärd. Vi måste se om det finns något sätt att komma åt roten till problemet. Dels på dessa tiggares hemmaplan, så att det inte blir lika attraktivt att resa på tiggarstråt till fjärran Sverige. Dels här hos oss, så att vi inte gör det lönsamt att vara organisatören bakom tiggeri, när det är organiserat. Kanske en plats där de som tigger kan få ett mål mat, lite kläder och lite råd och hjälp om bättre sätt att få ihop ett par kronor.

Som sagt, jag sitter inte inne med svaren.

 

2 svar på ”Svart katt vit katt, eller är det kanske en grå murre?”

  1. I en annan nordisk stad – inte Sverige förstås – tröttnade folk och politiker på tiggarna och tog reda på varifrån de kommer. Sedan kontaktades ambassaden och de krävde in en socialarbetare och en annan, tror det var polis men är inte säker. Dessa fick ta hand om tiggarna och se till att de kom hem och fick hjälp. Vet inte hur detta radikala lyckades. Förmodligen är tiggarna nu här i stället. Såg rumänska ambassadören vrida sig i TV och vara orolig att situationen skulle svärta ner henne – men man kan inte hindra folk att tigga om de vill, sa hon.
    Jag vet inte vart du bor men i Stan är det en tiggare vart tionde meter nu på sommaren. Det går inte att bry sig längre, kanske genom någon organisation i så fall. Det finns matutdelning och dagcenter, sovplatser på vintern – otillräckligt förstås – i Stockholm. Men i grunden är det tiggarnas hemländer själva som bör börja bry sig om sitt folk. Söka EU bidrag är ju inte svårt?

  2. Vad jag vet är tiggeri förbjudet i Rumänien, vilket är ett av skälen till att så många rumänska tiggare söker sig någon annanstans. Den rumänska ambassadören satt därför troligen och vred sig och hoppades innerligt att detta inte skulle komma upp.

    Det finns nog egentligen inget strålande patentsvar på problemet. Vi måste prova oss fram. Bara vi inte gör det genom att försöka göra behövande människor osynliga.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.