Jag är feminist

Med anledning av den senaste tidens diskussion inom Piratpartiet om ordet feminism (som egentligen bättre följs i diverse trådar på Facebook än i de länkade inläggen), men kanske i synnerhet som en reaktionSofia Mirjamsdotters modiga protest mot gubbväldet på Gräv13 i helgen, tänkte jag återigen prata lite om nyanser.

Samtal fungerar så fantastiskt dåligt om en eller flera sidor inte vill nyansera sig. Som när feministskeptiker i Piratpartiet helst vill att vi  som är feminister ska använda ett annat ord för att vara för jämställdhet, då feminist klingar så illa. Feminist klingar bara illa om man inte erkänner ordets nyanser! Eller som när Maria Sveland skall ställas mot väggen för sina fascistiska böjelser, eftersom hon berättar om TUR-teaterns uppsättning av SCUM-manifestet i sin bok. Feminist blir till och med fascist när man inte erkänner ordets nyanser.

Att vi behöver minnas gråskalorna i våra samtal har bland annat att göra med begrepps böjlighet. Ett ord kan betyda många olika saker för olika människor och ge olika associationer. Det är därför ett misstag att försöka tvinga alla andra i ett samtal att använda orden likadant som en själv. Det är också ett misstag att utgå ifrån att folk menar det de tycks mena, utan att fråga sig om de har en annan uppfattning av ett ords betydelse än en själv. Nyanser.

När jag var ung hade ordet bög bara negativa betydelser: för ickebögar ett skällsord som beskrev läskiga översexuella män som du behövde akta dig för; för bögar ett skällsord man helst ville slippa höra. Idag har bögarna framgångsrikt erövrat ordet, som nu kan betyda helyllenormala mononormativa adoptivföräldrar i förort likaväl som läder och svällande muskler. Visst finns fortfarande de gamla betydelserna kvar. Det gör det väsentligt att veta hur en person använder ordet bög, för att inte tolkar in nedsättande tankar där det inte finns några, till exempel.

Ordet muslim är ett annat nyansrikt begrepp som det är bäst att vara försiktig med. Talar vi om en dödslängtande jihadist eller en modern sekulariserad familjefar? Vissa amerikanska debattörer ser fiender bakom varje muslim, men det betyder inte att de har rätt att klistra på en väsentlig del av världens befolkning terroriststämpeln.

Feminist är också ett sånt där böjligt begrepp. Det är ena stunden så tandlöst att det används av i stort sett alla Sveriges riksdagspartier, nästa ögonblick betecknar det en särskild sorts manshatande amazoner som vill välta 100.000-tals år av civilisation över ända.

Nyanserna behövs i samtalet för det fungerar inte att klistra på alla som identifierar sig med begrepp som bög, muslim eller feminist, sin egen värsta tolkning av begreppen. En feministskeptiker har inte rätt att kalla mig fascist bara för att jag står för att jag är feminist.

Jag är feminist.

Det är ett lika fult retoriskt trick att säga till mig som feminist ”men, feminister hatar ju män” som det är att säga till en bekännande muslim ”varför hatar ni oss i väst”. Den sortens finter hjälper inte samtalet, de förstör bara. En person ska bara behöva stå för sin egen uppfattning, inte bli ihopbuntad med andra som råkar till dels använda samma beskrivning av sig själva. Här invänder många att de tycker jag ska ta hänsyn till vad folk i allmänhet eller ett odefinierat man tycker om feminister, och kanske därför välja en annan beskrivning av mig själv. Jag menar att de har fel just för att de ser begreppet i svartvitt. Feminismen kan både vara militant kvinnokamp som vissa män känner att de behöver vara rädda för och en humanistisk strävan efter ett jämställdare och därmed bättre samhälle. Det ena omöjliggör inte det andra.

Alla liberaler ska inte behöva klä skott för de värsta marknadsliberala utopisternas åsikter, alla socialister ska inte behöva få Lenins terror nerkörd i halsen, alla piratpartister ska inte behöva höra att de bara vill se på gratis film. Vårt samtal, vår samhällsdebatt är för sin kvalitet beroende av att vi klarar av att se att begrepp kan ha flera olika innebörder, att vi tolkar dem olika, att det finns nyanser att tala om inte bara ett svartvitt vi och dom.

Man kan vara feminist utan att hata män. Man kan till och med vara man och feminist utan att vara bög eller något annat omanligt. Man kan vara feminist.

Jag är feminist och det är jag av en mängd skäl. Jag tyckte inte att den rollfördelning och de roller mina föräldrar och de flesta i deras generation hade fastnat i var något jag ville upprepa när jag formade mitt liv med min livskamrat. Jag har under hela mitt yrkesliv stött på överpresterande och underutnyttjade kvinnliga begåvningar. Jag har tappat räkningen på de gånger ett gäng män suttit och förgäves försökt komma på en lämplig kvinna för ett uppdrag, en uppgift eller ett uppträdande. Jag skulle kunna fortsätta …

Men med anledning av den senaste tidens debatt vill jag lyfta tre av mina många skäl att vara feminist lite noggrannare:

Kvinnors utsatthet

Den gamla mansrollen satte gränser för vad kvinnor kunde utsättas för genom att kvinnor som blev utsatta av män beskyddades av andra män. Eller så var i vilket fall idealet. Med den söndervittring av de gamla rollerna som pågår som en följd av kvinnors emancipation, utsätts somliga kvinnor idag för en vidrig behandling, som många män verkar tycka att de får tåla. När män hatar kvinnor med ord över internet, med hot om våld, med sexuella trakasserier eller i värsta fall med våld, sexualiserat våld, så är det inte samma sak som när män hatar män. Kvinnorna är fortfarande i underläge. Här har inte de gamla könsrollerna eller de fysiologiska skillnaderna mellan könen försvunnit. Men i ett förment jämställt samhälle måste kvinnorna ta ansvar för sig själva, för sitt eget försvar, för sin egen rädsla.

Det duger inte. Vi behöver inte bara kvinnor som reagerar på våldet. Vi behöver män som reagerar, som reagerar bestämt. Vi behöver visa att det inte bara är hatet, hoten och våldet som är oförsvarligt utan också att de som ursäktar, relativiserar eller försöker bortförklara det hjälper till att skapa ett samhällsklimat (eller ett samtalsklimat) med mindre plats för kvinnor. Just de röster som försöker förändra könsdiskriminerade strukturer är de som i värsta fall jagas bort från debatten och tystnar. Det är något vi alla förlorar på.

Dessutom irriterar det mig hur somliga antifeminister försöker vända på maktförhållandet för att tvinga till sig offerkoftan. Vi lever inte i ett samhälle som kännetecknas av en feministisk hegemoni (även om en av mina favoritbloggare gärna vill få det till det). Vi lever fortfarande i ett samhälle där mannen i mångt och mycket är norm och där kvinnor fortfarande får finna sig i att vara underordnade.

Jag vet inte vad vi ska göra åt det, men jag tror att det är viktigt att tala om att vi ser detta problem och att kalla det vad det är: en förtryckande struktur som drabbar kvinnor mer än män. Det duger för mig inte med jämlikhetism, humanism, jämställdhetism elller något annat vagt – här behövs feminister!

Snäva könsroller

Jag som man drabbas också av snäva könsroller. Vi människor tvingas i ett samhälle där mycket energi används till att upprätthålla könsskillnader att anpassa oss till vår förväntade könsroll. Mest gör vi det när vi som barn socialiseras in i dem, när det är så oändligt viktigt att veta om det blev en pojke eller en flicka. Snabbt lär sig ett barn vilka kläder det ska uppskatta, vilka lekar det ska leka och vilka saker det ska önska sig.

Småpojkar kan leka med dockor, men det kommer en dag när det är bäst att tröttna på dockorna. Det finns pojk- och flickleksaker och märkligt nog, när småflickorna långsamt erövrar de gamla pojkleksakerna, så är det fortfarande en risk för en pojke att kliva över könsbarriären åt andra hållet.

Det gäller oss vuxna också. Den tiden är förbi när kvinnor inte kunde gå i byxor eller jeans utan att folk tittade snett på dem, men män i kjol är fortfarande något som förbehålles gränsöverskridare, transpersoner och artister. Bowie och andra experimenterade med gränsöverskridande klädsel på 70-talet, men en annan av mina idoler Eddie Izzard behöver fortfarande förklara sig.

Men i de flesta av oss bor det en könsöverskridare. Förmodligen är typiskt kvinnliga egenskaper  vanligare hos män och typiskt manliga hos kvinnor än könsrollerna låter oss tro. Eftersom de allra flesta av oss ägnar mycket energi åt att lära in och upprätthålla en könsroll, så ser vi inte alla de exempel på könsöverskridande som bor inom oss. Psykologiska forskning är splittrad kring hur mycket renodlade fysiologiska genetiskt betingade skillnader det är mellan kvinnor och män.

Hur stora eller små de än är, så finns det alla anledning för oss att bejaka det könsöverskridande. Vi begränsar oss som människor när vi gömmer delar av vår personlighet. Jag är övertygad om att vi skulle få ett varmare och mänskligare samhälle om alla män tilläts vara lite kvinnligare och alla kvinnor lite manligare. Om de av oss som lever ut en komplex könsidentitet inte behövde be om ursäkt. Feminism handlar inte om att allt måste bli kvinnligare. Det handlar om att det kvinnliga och det manliga ska ges samma status och att vi alla ska våga vara precis så manliga eller kvinliga som vi vill. Därför behövs feminismen!

Män väljer män

När jag läste fötroendebarometerns sammanställning av Sveriges mest uppskattade journalister så funderade jag på hur olika referensramar kvinnor och män har. Lotta Bromé är en av de absolut mest uppskattade journalisterna bland kvinnor men inte alls lika uppskattade bland män. De andra tre kvinnorna på listan Anna Hedenmo, Cecilia Uddén och Hanne Kjöller har betydligt jämnare uppskattning från kvinnor och män. Vad beror det på? Kan det vara att Lotta Bromés radioprogram har en mer kvinnoinriktad framtoning, medan de andra tre ägnar sig åt mer typisk (eller manlig) journalistik. För det manliga uttrycket är fortfarande normen och en framgångstrategi för kvinnor är fortfarande att anamma det. Eller?

sammanlagt kvinnor män
1 Janne Josefsson 11 8,4 12,9
2 Leif GW Persson 10 9,6 10,4
3 Lotta Bromé 5,3 10,1 1,7
4 André Pops 3,3 2,2 4,1
5 Claes Elfsberg 2,9 3,4 2,5
6 Peter Wolodarski 2,6 3,4 2,1
7 Anna Hedenmo 2,1 2,2 2,1
8 Samir Abu Eid 1,7 1,1 2,1
9 Robert Aschberg 1,7 2,2 1,1
10 Jan Guillou 1,7 1,1 2,1
11 Sverker Olofsson 1,4 1,1 1,7
12 Cecila Uddén 1,4 1,1 1,7
13 Hanne Kjöller 1,2 1,1 1,2
14 Mats Knutson 1,2 1,1 1,2
15 Bengt Magnusson 1,2 2,8 0,0

Jag spekulerar bara, jag vet inte. Men jag har tyckt mig se i mitt liv, att det är lättare för kvinnor att se och bekräfta såväl kvinnor som män, medan det bland många män finns en slags könsbetingad blindhet som gör att man helt enkelt inte ser kvinnorna. Därför behöver vi arbeta med hur vi rekryterar folk till uppdrag, uppgifter eller uppträdanden så att vi är säkra på att vi inte glömt bort kvinnorna.

Jag är ingen anhängare av kvotering, men jag är anhängare av att leta en gång extra efter lämpliga kvinnor, eftersom jag vet att om jag på kort varsel ska slänga ur mig tre slumpmässiga namn är det fara värt att jag säger tre pojknamn. Jag vet också att jag inte är ensam om det. Jag tror att det beror på att mannen är norm och därför behövs feminism.

Till sist

Jag är feminist, men det utesluter inte att jag också är en massa andra saker: liberal, humanist, pirat, socialist … Vi människor är fullständigt förmögna att ha mångfacetterade åsikter i massor av nyanser. Att försöka tvinga in varandra i mallar skapade av våra egna förutfattade meningar förstör bara möjligheten till att lära oss av varandra.

Att växa.

27 svar på ”Jag är feminist”

  1. Du är som vanligt klok och jag håller med dig i det du säger 🙂

    Det är synd att man inte an se nyanserna och olikheter i laddade ord. Det är också synd att diskussionen inte kan föras på ett bra sätt på grund av detta problem. 

    Du är strålande Göran ^^

  2. Jag har kommit till insikt att man inte skall vara så hård mot saker som kvotering eller att man gör sitt bästa att hitta både kvinnor och män till förtroendeuppdrag. Jag ser mig själv i backspegeln under det interna valet till PP:s riksdagslistor 2010. Att PP hade färre kvinnor än män i sin medlemslista påverkade inte valsedlarnas utseende utan i primärvalet lyftes det fram så många kompetenta kvinnor så den automatiska kvoteringen som då användes egentligen inte hade behövts.

  3. På tal om ordens bredd – Det en svensk menar med liberal är inte vad en amerikan menar med liberal. Här är liberal ett skällsord som ofta används av de konservativa I betydelsen flummig socialist. Det är nästan lika illa som kommunist 🙂

  4. Claes, jag funderade på at ta det som exempel, men förklaringen för folk som inte följer amerikansk politik hade blivit för lång. 😀

  5. Jag är inte feminist, men det innebär inte att jag inte ser de problem du ser. Jag är inte feminist, för att jag anser att ordet är kapat av en grupp människor som driver en linje som är destruktiv för jämlikheten mellan kvinnor och män. Människor som förstör lika mycket som gubbslemmen som blockerar förändring.

    Feminister i min begreppsvärd är människor som ropar på förbud, censur och kvotering. Åtgärder som får manssamhället att gräva skyttegravar och bilda ogenomträngliga bunkrar.

    Jag tror så mycket mer på att åstadkomma förändring genom att uppmuntra och stödja goda initiativ och goda exempel. Det ingår inte i feminismens retorik.

    Därför är jag inte feminist.

  6. Problemet är två.

    1. Gråskalorna är så många att ”Jag är feminist” egentligen inte säger särskillt mycket om dig. Du måste fylla på med en massa förklaringar för vilken typ feminist du är, inte är och vari just dina ståndpunkter ligger. Att vara feminist kan betyda diamentralt olika åsikter (likhets-, särats-, liberal-, vänster-, radikal- osv) och lösningar på problemet. Ungefär ”Jag tror på demokrati” Jaha, hur då? Kinesisk demokrati? Direktdemokrati?

    2. Begreppet har tagits över av människor som buntar ihop människor till grupper, ger gruppen som helhet speciella egenskaper och skuldbelägger människor bara för att tillhöra en grupp med medfödda egenskaper. De argumenterar precis som SD, bara udden riktad mot andra ”dom andra”. Då får man välja. Hålla sig till begreppet och strida för en positivare definition, eller kalla sig något annat. Jag anser att begreppet är lika dött som kommunist. Alla förstod att Lars Ohly inte tycker Stalin/Pol Pot/Mao är trevliga typer, men hans ”Jag är kommunist” blandades ihop med dessa. Ordet är dött. I det som var en frihetlig rörelse för individen släppte man in folk med samma kollektivistiska synsätt som marxister, rasister, religiösa fanatiker. De grisade ner festen och jag gick hem. Vill du stanna kvar får du vara med och städa upp imorgon bitti. Lycka till!

    De som idag förespråkar individens frihet att definiera sig själv (vida könsroller, både överskridande och traditionella efter smak) och att man även ska beakta biologi när man ser på könens olika val på gruppnivå, kallar sig idag alltmer något annat. Feminism står alltsom oftast för kollektivism, konformitet, grupptänkande, socialkonstruktivism och vetenskapsförnekande.

  7. BTW. För att illustrera hur olika feminism kan uppfattas: På ett amerikanskt universitet har en grupp feminister satt upp stora bilder på vulvor (som de kallar ”vaginor”. Anatomi är tydligen inte deras starka sida) för att förstärka en positiv bild av kvinnans kön. En annan grupp feminister anklagar dem för objektifiering, reducera kvinnor till sitt fysiska kön och förstärka en ”våldtäktskultur”. Motivering: Det är så en våldtäktsman ser en kvinna.

    Vilka av dessa diametralt motsatta förhållningssätt ska man anse vara feministiskt?

     

    Jag är medveten om att jag tillsynes talar mot mig själv när jag kritiserar konformitet och ställer frågan ovan. Svaret är båda. Men då tappar också ordet all betydelse. Nån grundläggande definition måste ett begrepp ha. Annars fastnar man i definitionsdiskussioner hellre än i sakfrågor.

  8. Jag är anti feminist och masculist ? det är säkert fel ord men vem är dum nog att inte heja på

    hemma ”laget”*, jag brukade vilja vara feminist men jag trodde det hade med jämlikhet att göra då.

    * Kul info jag hatar sport och hejar gärna ej på hemma sidan, jag gillar inte Sverige 😛

     

  9. Jaså, PP går mainstream och kommer ut som feminister? Mycket tråkigt att den senaste tidens uppmärksamhet som ni haft i media (tpb) leder till detta. Personligen skulle jag aldrig befatta mig med en grupp/ism som använder den typen av retorik och som dessutom framställer kvinnor som offer. ”Är du inte med oss är de emot oss”och du förstår inte detta,som om världen vore indelad i feminister och antifeminister, välj sida! Nej tack. 

     

  10. @Henry

    Du tänker ungefär som jag verkar det som. Det viktiga att få fram bra kvinnliga kandidater. Kvotering utan bra kvinnliga kandidater leder till dåliga resultat. Har man bra kvinnliga kandidater och folk som propagerar för dem löser sig problemet utan kvotering.

    @Jacob

    Vi behöver feminister som du för att ta tillbaka begreppet från dem du anser har kapat det. Jag tror inte på den beskrivningen. Det finns fortfarande gott om feminister som inte med dina ord: ”är människor som ropar på förbud, censur och kvotering. Åtgärder som får manssamhället att gräva skyttegravar och bilda ogenomträngliga bunkrar.”

    Jag ser det som en lyckad strategi från antifeministernas sida att de lyckas övertala så många att all feminism är otäck. Jag vill försvara begreppet mot den attacken, genom att stå för att jag är en annan sorts feminist och uppmuntra andra att våga säga högt att de är feminister så att det blir tydligt hur många vi är. 

    @AV

    Jag tycker definitionsdiskussionerna och sakfrågorna hör ihop. Det är genom ett samtal om vad jämställdhet kan vara och innebära som vi lär oss av varandra och får en djupare förståelse hur vi ska förändra en enligt mig trasig struktur. Om man inte tycker den är trasig, fine, då är vi inte överens.

    Att tillåta att feminismen kapas av de mest extrema feministerna, eller snarare att tillåta att den breda strömning feminismen är definieras av dess motståndare som dess mest extrema strömning, vore ett misslyckande. Vi är många fler med en i grunden feministisk uppfattning eller feministisk analys men mer moderata* idéer om vad den bör leda till än den högljudda grupp som du menar har tagit över begreppet.

    Din kommentar gav mig en idé till ett uppföljningsinlägg. Jag återkommer därför i bloggen med en mer uttömmande förklaring av varför jag tycker det är viktigt att vi mer ”moderata” feminister.

    *moderata i sin ursprungsbetydelse.

    @Anon123

    För mig handlar inte feminism om vilket lag man hejar på utan snarare om att förstå att vi har mycket att vinna på att sluta se oss som lag eller bete oss som lag.

    @Linda

    Nej PP kommer inte ut som feminister. Det förs just nu en rätt så intensiv diskussion om feminism i partiet. Om man följer den kan man knappast tänka sig att slutresultatet blir att partiet kommer ut som feminister.

    Däremot finns det piratpartister, som jag, som är feminister. Det har det alltid funnits. I en intern debatt i partiet om jämställdhetsfrågorna tycker jag att det är viktigt att vi som har feministiska uppfattningar vågar stå för dem. Därför skrev jag det här inlägget.

    Sen håller jag inte med dig. Om du läser inlägget noggrannare så ser du att jag anser att feminism inte får kidnappas av just de svartvita beskrivningarna du talar om. Just därför är det viktigt att  personer som är för jämställdhet men har mindre extrema åsikter om hur den ska uppnås också deltar i debatten och visar att begreppet feminism inte bara handlar om den typen av retorik” som jag antar att du syftar på. Eller menar du att det jag skriver tillhör den typen av retorik?

  11. Ja, det låter ju bra det där…ända tills du skriver:

     

    ”Jag spekulerar bara, jag vet inte. Men jag har tyckt mig se i mitt liv, att det är lättare för kvinnor att se och bekräfta såväl kvinnor som män, medan det bland många män finns en slags könsbetingad blindhet som gör att man helt enkelt inte ser kvinnorna.”

     

    Jag ser tre tänkbara förklaringar till siffrorna för Lotta Bromé som du tar upp:

     

    1. Män och kvinnor har olika preferenser, olika stilar tilltalar olika publik.

    2. Män blundar för kvinnor.

    3. Kvinnor gynnar andra kvinnor.

     

    Alternativ 1 kan förklara alla skillnader mellan könen.

    Alternativ 2 eller 3 förklarar inte alls att de andra två kvinnorna har fått högre betyg av männen än av kvinnorna.

     

    Det finns alltså tre olika sätt att förklara de här siffrorna: ett könsneutralt, ett som antyder att män beter sig irrationellt och ett som antyder att kvinnor gör det. Det är bara det första som faktiskt förklarar alla fakta, men du väljer ändå det alternativ som innebär den mest negativa synen på män och det som passar bäst in i den feministiska teologin att ”kvinnor är förfördelade i samhället”.

     

    Tycker du verkligen att det är nyanserat?

  12. @Patrik – Jag vet inte om jag uttryckte mig oklart, men jag var väl medveten om att det inte var den självklaraste förklaringen av siffrorna – vilket jag markerar på tre sätt:

    1. När jag skriver att statistiken fick mig att fundera över olika referensramar.
    2. Ordet spekulerar följt av jag vet inte.
    3. Att jag kopplar resonemanget inte bara till statistiken utan kanske främst (eftersom jag skriver att jag spekulerar) till egna erfarenheter.

    Just det menar jag är att vara nyanserad. Att inte hävda tvärsäkert att det är på ett visst sätt, utan markera tydligt att man tror eller spekulerar eller funderar på om det är på ett visst sätt.

    Onyanserat: Den här statistiken visar att kvinnor väljer både kvinnor och män medan män bara väljer män. 

    Nyanserat: Om jag spekulerar lite runt den här statistiken och jämför den med egna erfarenheter så kan man kanske tolka den så här.

    Så mitt svar på din fråga är: Ja, jag tycker det är nyanserat.

  13. Jag är en av dessa språkliga anti-feminister. Och jag är inte speciellt nyanserad heller. Jag har oftast inte behov för att vara nyanserad kring vad ord betyder.

    För att ta det mest åbenlyse exempel först. Om någon säger att han/hon är katolik, så behöver jag inte fråga om vedkommende är för eller emot abort, preventivmedel eller jämställdhet. Jag behöver vara fråga ”Vem definierar katolicisme?” och svaret kommer direkt: Påven. Påven är emot alla dessa ting, och därför är en katolik per definition också emot. Om vedkommende protesterar, om vedkommende sågar att han/hon inte alls är emot preventivmedel och för jämställdhet, ja då är det inte jag som är onyanserad, det är personen som är oärlig.

    Samma med vad det vill säga att vara Piratpartist. Styrelsen och de officiella uttalande definierar vad PP’s officiella hållning och åsikter är, inte vad Camilla Lackberg tror/tycker.

    Kommunism är definierad av Engells och Karl Marx. Inte Lenin, Stalin, McCharthy, Pol Pot eller Lars Ohly.

    Jag är osäker på om muslim = islamist, men om det är det samma, så är svaret (nästan) lika enkelt som med Påven. Nästan, för att Islam lik Kristendom består av olika varianter. Sunni muslim? Shia muslim? Någon indisk variant? Hur som helst, den endaste nyansering jag behöver är att kolla Koranen, och se vad den sågar, för att veta om en muslim är en potentiel mördande jihadist och vilket samhälle och lagar en muslim önskar skall gälla. Åter, det är inte jag som behöver att vara nyanserad, det är den andra personen som behöver vara ärlig.

    Jag vet inte om feminism har en officiell ledergestalt, men i Sverige är det svårt att se bort från Feministisk Initiativ. Jag vet inte om FI hatar män eller inte, men de är för så mycket annat som inskränker och inkräktar på min personliga frihet att jag är emot FI, och därför inte med bra samvete kalla mig för feminist. Och så skär det i mina ögon med fem-prefixet. Det stinker långt bort av diskriminering.

    Slutligen kring liberal och liberalism. Jag vet inte när/hur den politiska liberala idé uppstod, men det var inte i USA, så deras verklighetsförvredna uppfattning av ordet kan ignoreras. I stället vill jag gå till ordets Latinska rot, Liber (fri, frihet). Är du för frihet, för en minskad stat, för att ha frihet till att välja själv, så är du liberal.

  14. bra post, MEN.

    på samma sätt som ordet bög när du växte upp hade negativa konnotationer, har feminist börjat få det nu. det handlar bara i vilket sammanhang det oftast används, rent statistiskt sett. feminist används numera a) som skällsord, och b) som beskrivning av sig själv nästan uteslutande av personer med en sexualfientlig och antingen extrem vänster- eller religiös agenda.

    Vore ju naturligtvis trevligt om ordet återfick sin semantiska betydelse, men trender formar språk, på gott och ont. Så idag skulle jag inte gärna kalla mig feminist, dock humanist.

  15. @Jan – Jag tycker mig se ett behov av att vara olika nyanserad kring ord redan i din kommentar. Den självklarhet som finns kring begreppet katolicism finns helt enkelt inte runt liberalism, islam och feminism. De är begrepp i flux, som det är meningsfullt att tillsammans nyansera och samtala om för att kunna påverka vilken betydelse de landar i.

    @Bjorn – Det var inte försent att flytta betydelsen och användningen av ordet bög på 70-talet. Alltså är det inte försent att flytta betydelsen och användningen av ordet feminism nu. Dessutom är en viktig delorsak till att du upplever att den huvudsakliga användningen är antingen som skällsord eller som självbeskrivning av radikala att mer moderata jämställdhetsivrare inte syns och hörs i en alltmer polariserad debatt. Det tycker jag är synd.

  16. @Jan Andersen: Jag tycker ditt resonemang om att ett ”ord betyder vad det betyder från början”, eller hur jag ska sammanfatta det, är fel.

    Låt oss ta ordet ”Pirat” tex. Iså fall ska det betyda sjörövare och inget annat…

    Språk funkar inte så, det är en ständigt pågående process att komma överrens om vad ord betyder, och när det gäller ord som har flera tolkningar så är det en kamp mellan olika värderingar om vad man VILL att det ska stå för, eftersom det påverkar folks värderingar.

    Ett ords betydelse är nämligen dubbelriktad. Att applicera ett begrepp på sig själv innebär att man också till viss del låter sig påverkas av begreppet.

    Ibland fungerar det som ”jag tycker så här, alltså är jag pirat/feminist/antifeminist”, men ibland är det så att ”jag är pirat/feminist/antifeminist, därmed tycker jag såhär”.

    Och då blir det betydelsefullt vem som definierar betydelsen. 

  17. @Jörgen L – du ser inte mig försvara beteckningen ”pirat” i Piratpartiet. Jag tror inte Falkvinge tänkte närmare över betydningen då han valde det. Det var en PR-gimmick som fungerade. Det gör inte valet gott eller korrekt.

    Åt andra hållet har ordets betydning ändrats sedan dets rent maritime användning. Jag vet inte hur autoritativ denna källa är, men den citerar Oxford English Dictionary:

    http://m.voices.yahoo.com/pirate-origin-meanings-word-3867924.html

    Enligt den så användes ordet land-pirat redan på1600-tallet för boktryckare som kopierade böker.

  18. Apropå dobbelttydighet. Jag vill ALDRIG tillåta att ett ord skall definierar vad jag tycker. Och slet inte när ordet missbrukas av okunniga personer.

  19. @Göran: Ja, om det var så du menade så var du otydlig. Visst, du skriver att du inte vet utan spekulerar – men ”jag tycker mig se” är ett rätt så tydligt ställningstagande för att den (enda) förklaring du lägger fram är den du tror på.

    Dessutom är rubriken ”Män väljer män” rätt så definitiv. Den lämnar absolut ingen tvekan – trots att ”Kvinnor väljer kvinnor” faktiskt varit rimligare då det värde som stickar ut handlar om att kvinnor föredrar en kvinna! Det finns ingen man som i samma utsträckning föredras av männen i undersökningen. Ändå är det den rubrik du väljer?

    Om du vill vara nyanserad så skulle du kunna skriva något i stil med:

    ”Varför är siffrorna så olika? Jag har träffat på män som verkar ha svårt att se kvinnor, men är det verkligen så illa att det är det som är förklaringen? Finns det andra förklaringar?”

    Nu gjorde du inte det, utan du skrev som du skrev. Freudian slip?

  20. Jag grips alltid av någon slags panik, när någon talar om feminism utan att ens ha gjort något försök att sätta sig in i vad kritiken mot feminismen egentligen grundar sig i.

    Googla på ”Girl writes what” så får ni en bra taleskvinna för kritik mot feminism.

    Jag tycker att ni alla här MÅSTE läsa denna artikel:
    http://www.singularity2050.com/2010/01/the-misandry-bubble.html

    Det finns hur mycket material som intellektuellt slaktar feminismen om man bara letar.

  21. Kan man vara feminist utan att ha en föreställning om vad som behöver göras i praktiken för att lösa situationen? Vad innebär det att vara nånting om man inte är beredd att göra nånting (på en politisk nivå) åt det?

  22. @Joel Bergqvist:
    Tack för det. Vi väntar med spänning på mer om den ”modiga protesten på Gräv.”

  23. @Joel (och Kristian) – Jag ser ingen anledning att backa. För det första skrevs texten med den information som fanns när texten skrevs. Det är svårt att ändra på. För det andra stöder jag inte min argumentation överhuvudtaget på vad som hände eller inte hände på GRÄV13, detta används bara som en aktuell ingång till att diskutera ämnet feminism.

    För det tredje spelar det ingen roll hur rätt eller fel Sophia hade när hon reste sig upp på GRÄV13 för om man kan kalla det modigt eler ej. Jag tycker fortfarande att det var modigt. Och så att ni slipper fråga: ja, jag har lyssnat på inspelningen.

    @Alfons – Det är lätt att intellektuellt slakta något om man förbehåller sig själv rätten att definiera det som man vill slakta. Sidan du pekar på tillhör bara den trötta feministkritik som först definierar feminismen som något manshatande och ohyggligt för att sedan enkelt kunna sabla ned på den. 

    Feminism kan vara och är en mycket bredare idéströmning än så. Jag ansluter mig till en analys av samhället som säger att vi gör skillnad på könen på ett för båda könen och för samhället menligt sätt. Att då komma dragande med att det är synd om karlar också – är faktiskt inte ens ett argument. Eftersom det ju faktiskt är en del av poängen. Det är synd om människor när vi låses in i begränsande könsroller.

    @Dolly – Det korta svaret på den frågan är ja. Ett lite längre svar på den frågan är: Redan att ha en åsikt och kommunicera den tillsammans med argument och andra tankar är att göra någonting åt situationen. Delade tankar och samtal är ett av de sätt vi förändrar samhället på.

     

    En helt annan sak 

    När ni i kommentatorsfält uttrycker otålighet eller formulerar er som att jag är skyldig er ett svar, så tyder det på att ni missförstått något ganska grundläggande.

    Jag jobbar inte med att driva den här bloggen. Den ger mig inga inkomster. Jag har ett liv, ett jobb och en familj och en massa andra intressanta saker att göra med min tid. Jag är glad om folk uppskattar att jag skriver här, det är nämligen min enda belöning.

    Om man beter sig som att man har rätt till att jag svarar inom en viss tid eller som att jag har en skyldighet att svara, så minskar det mitt intresse att lägga tid på att skriva här. Det leder alltså bara till att det tar längre tid innan man får svar om man får svar alls.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.