SF Home Entertainment beter sig som gamla tiders ockrare

Jag har genom de senaste åren haft väldigt intressanta diskussioner med ett antal videouthyrare. Det har känts som en viktig poäng att faktiskt prata med dem som kanske mest av alla får sitta emellan när marknaden totalt förändras. Det är för lätt att avfärda dem som funktioner, eller dinosaurier, men de är människor av kött och blod.

En sak som slagit mig, är hur ett kännetecken på en modern videouthyrare som inte tillhör hemmakväll eller någon av de andra megakedjorna har en tendens att se rätt slitna och oroade ut. Ekonomin i att hyra ut film är hopplös, så de överlever på chips, läsk och billig tobak.

Att säga att ekonomin är hopplös är väl en sak, men varför är den hopplös egentligen? Det är en bra fråga och en jag ställt så fort jag fått chansen. Svaren är intressanta, inte bara för sitt innehåll utan även för de reaktioner frågan utlöser…

Misstänksamhet är nämligen den första reaktionen. Varje gång jag ställt frågan, så ser jag hur jag skärskådas: Vem är jag? Vad vill jag? Försöker jag sätta dem på pottkanten?
När jag bedömts som ofarlig i mig själv, så kommer nästa reaktion. Att kolla vilka som finns runtomkring och lyssnar.

Första gången jag såg reaktionen blev jag helt förbluffad. Det var en rätt enkel fråga och borde inte vara några statshemligheter. Såg jag ut som någon slags wallraffare? Men efter att första gången ha fått förtroendet av ett mer komplett svar, så började jag förstå vad som pågick.

Orimliga villkor och oannonserade kontroller

För att få några kunder, så måste man ha de hetaste filmerna. Den lilla detaljen är rätt självklar om man tänker efter. När folk går för att hyra video, så kommer de i första hand leta efter biofilmerna de vill se igen, eller biofilmerna de inte hann se. Först i andra hand kommer filmerna som aldrig gick på bio.

Vill du ha biofilmer, så måste du med andra ord ha avtal med SF Home Entertainment. Det är enkelt: Gå till en videouthyrare, vilken som helst, plocka ihop några filmer du skulle kunna tänka dig att se. När du är klar, så notera hur många av filmerna som har omslag i röd plast och SF-loggan någonstans på etiketten. Låt mig gissa att det är nio av tio, eller något sådant. De har i realiteten mer eller mindre en monopolsituation, vilket de inte är sena att utnyttja. Väl medvetna om att ingen har råd att inte ha avtal med dem, så kan de ställa vilka villkor de vill.

Så här ser det ut, SFs omslag

Om filmen kostar dig som kund 39 spänn, så vill SF ha 27 kronor av uthyraren för nöjet att få hyra ut filmen. Av de tolv kronorna som blir kvar går 20% i moms. Kvar blir 9 kronor och 60 öre. Så i runda tal tjänar uthyraren en knapp tia (9:60 🙂  i oskattade pengar på en uthyrning, medan SF med samma beräkning tar in en dryg tjuga (21:60 :-). Redan där blir förhållandet absurt och kan jämföras med till exempel Warner Home Video, som splittar 50/50.

Ovanpå att uthyrning av DVD kostar uthyraren 27:-, så tillkommer andra kostnader. Det första är en veckohyra, som är någon hundring per film och vecka, det andra en expeditionsavgift (kostnaden för att lägga skivan i fodralet och fodralet i ett paket). Utöver det betalar uthyraren ungefär dubbla marknadsvärdet för en förlorad film/skiva och all frakt av filmer som skickas fram och tillbaka. Totalt innebär det att till och med en film som är uthyrd varje dag med nöd och näppe är lönsam, en hyllvärmare däremot blir redan på mycket kort sikt till en ren förlustaffär.

Så om en typisk liten videouthyrare har något hundratal filmer och snittet för de filmerna är uthyrning två gånger i veckan, så betalar videouthyraren netto för att få hyra ut film åt SF. Break-even är så absurt högt satt att det i princip inte är möjligt att göra vinst på SFs filmer. Lik förbaskat måste du ha dem, för annars har du inga kunder.

För att göra förolämpningen komplett, så skickar SF ut kontrollanter. De kommer oannonserat för att kontrollera att videouthyraren kan redogöra för alla filmer i sitt bibliotek, antingen genom att visa upp filmerna eller visa upp att de är uthyrda i kassaregistret. Saknas filmer kommer uthyraren få betala dyra pengar och om uthyraren misstänks för att medvetet ha försök blåsa SF på pengar, så är konsekvenserna digra.

Det i sin tur förklarar varför så många uthyrare har undantag för SFs filmer i sina erbjudanden. Du vet de där med ”hyr tre filmer i tre dagar”, eller ”hyr filmer till halva priset måndag och tisdag”. Det går helt enkelt inte att ha med SFs filmer i sådana erbjudanden om du inte är en kedja och kan skriva bättre avtal, är beredd att ta den rena förlusten när du hyr ut filmer till ett lägre pris än du själv i din tur får betala, eller fuskar.

Att såga av den gren man sitter på

SF tillhör ju de som hela tiden gapar om hur dåligt det går för filmbranschen. Det är lätt att peka på pirater när man säger hur dåligt det går för klassika videouthyrare, men om man själv är den som mjölkar dessa uthyrare intill sista blodsdroppen, så visar man sitt totala hyckleri. Man sågar också av den gren man sitter på, för videouthyrning är än så länge en viktig tjänst. Det ger tillgång till film för de som inte är datavana, för de som för tillfället inte befinner sig i bredbandens Mecca, inte vill vara pirater, eller för de som helt enkelt upplever fysisk uthyrning som det bekvämaste.

Genom sina orimliga priser, avgifter och genom sitt maktspråk mot de som faktiskt är deras eget sista serviceled – så är de själva sina egna värsta fiender. De sågar av den gren de sitter på.

Dessutom beter de sig som gamla tiders ockrare: Någon som utnyttjar andras hopplösa behov för att diktera sina egna villkor och som använder makt för att se till att villkoren följs.

Tänk på det nästa gång någon pratar om alla stackars videouthyrare.

6 svar på ”SF Home Entertainment beter sig som gamla tiders ockrare”

  1. ”hur ska videouthyrarna få betaaaaaaaaaalt din jävla piraaaaaaaaaaat?!?”

    KANSKE GENOM ATT SF REVIDERAR SITT SJUKA AVTAL?!?

     

    asså ledsen men blodet kokar när man ser sådant här!

  2. Det jag verkligen skulle gilla att se här nu, är någon från SF som på allvar redogör för hur avtalen ser ut och varför.

    Är till exempel ”veckohyran” något man betalar utanpå de 27 kronorna per uthyrning, eller räknas varje uthyrning av från ”veckohyran”? Det är något jag tänker ta reda på, men det skulle vara intressant att få lite mothugg från de som jag anklagar här…

    Sen manen, så är jag inte alls förvånad över att blodet kokar, gissa varför jag skrev det här…

  3. Det är typisk Bonniers-strategi. Titta på hur Bonniers agerat inom pressen, som ex-vis det här; http://www.etc.se/nyhet/bonniers-tidsam-och-etc

    Tyvärr så har Bonniers många kanaler in i rikdsdagen, då en betydande del, främst borgerliga riksdagsledamöter, har ”uppdrag” i olika Bonniers-företag/stiftelser/föreningar. De arvoderas för ”uppdragen” men arvodet är egentligen betalning för att de skall bevaka Bonniers-sfärens intressen i samband med lagstiftning.

     

  4. Bonnier och SF är blodsugare, inget snack om saken. Men siffrorna presenterade i den här artikeln leder skribenten till fel slutsats.

    Av de pengar SF får går säkert 20%, kanske tom 30% till produktionsbolaget som ju faktiskt gjort filmen och betalat för den.
    En stor del går till att betala för reklamtrailers också, och visning av dem på TV, reklampelare, affischer och annan marknadsföring, och leveransbolag som är mellanhand mellan distributör och butik.

    SF och Bonnier är som sagt utsugare, av många anledningar, men sanningen är den att det helt enkelt inte finns några pengar i hyrfilm längre, och fildelning är faktiskt en stor del av skulden till det.

  5. Hej Johnny, lustigt har alla utom SF Home Entertainment bättre villkor än just SF Home Entertainment. Jag undrar hur de har råd med det, om det är så att de lever i samma ekonomi? De har titlar som till exempel ”The Dark Knight Rises” och ”Sherlock Holmes”, så även om SF har det mesta, så är det inte bara småfilmer från alla de andra.

    Affischer och annan reklam hör i hög grad ihop med biovisningen av filmerna.

    Det finns naturligtvis inte längre samma pengar i att hyra ut film. En gång i tiden var det väldigt lukrativt, vilket det verkligen inte är nu. Men att säga att det till stor del handlar om fildelning är att bortse från alla andra aspekter.

    TYP: Bio slår rekord och folk har massor av TV, de har filmkanaler, de kan se via nätet och via on demand-tjänster — förutom att de laddar ner filmer via torrent, eller till och med köper filmen på skiva. Utan uthyrning, så har vi ändå tillgång till film i långt högre grad än någonsin tidigare.

    Det gör SFs villkor till rena bondfångeriet/maffiametoderna, för de sätter en kostnad som bara fungerar i en ekonomi där filmerna kan gå för en tjuga mer per kväll än nu och ändå bli uthyrda — ungefär som för femton till tjugo år sedan.

    När efterfrågan går ner, så utnyttjar de sin position för att se till att åtminstone de själva får lika bra betalt. Det kan bara vara fråga om två saker, ren jävla dumhet när man sågar av grenen man sitter på, eller total cynism i att man mjölkar det sista ur en död marknad på bekostnad av sina egna kunder, vilka i det närmaste går bankrutt på affären.

    Om det verkligen är tvungna på grund av fruktansvärda kostnader i nästa led, skulle det vara intressant att få se en redogörelse för precis hur SFs kostnader är så förbaskat mycket högre än de andras.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.